Som Socialdemokrat och ”Stolt Demokratisk Socialist” vill jag att vi Socialdemokrater i Umeå med omedelbar verkan genomför reformer och åtgärder som gör det möjligt för alla barn & ungdomar att utöva idrott på lika villkor.

Anledningen är att Barn & ungdomsidrott inte längre bedrivs på lika villkor i Umeå!

Barn & ungdomars idrottande är i stället i allra högsta grad en klassfråga, något som vi för övrigt delar med de allra flesta av Sveriges kommuner.

Just det faktum att vi har tillåtit barn & ungdomsidrott att bli en klassfråga står dessutom i bjärt kontrast mot vår Socialdemokratiska ideolog enligt mitt sätt att se på saken.

Socialdemokraterna har som politiskt parti länge haft den demokratiska socialismen som en av sina ideologisk hörnpelare. Den demokratiska socialismens doktrin predikar att vi ska tillse att ”flertalet alltid har makten över fåtalet”. Dessutom ska den säkerställa att den offentliga sektorn alltid fungerar som motvikt till det privata näringslivet, och att den när så behövs användas för att stoppa näringslivets brutala girighet.

Vidare står vi socialdemokrater för kärlek, solidaritet och alla människors lika värde.

Därför är det för mig en gåta hur vi som parti kan tillåta att den offentliga sektorn skapar samma klassskillnader som den privata sektorn? Och hur vi kan tillåta att den offentliga sektorn gör även barn & ungdomsidrott till en klassfråga?

Hur blev det så?

När jag var ung för drygt 40 år sedan var idrott något för alla. Idrott och idrottsutövande kunde bedrivas av alla som så önskade på lika villkor. Talang och träningsflit var de ingredienser som avgjorde hur duktig jag kunde bli, inte som idag klasstillhörigheten.

Idrotten var historiskt närmast att likna vid en folkrörelse, och byggandet och tillhandahållande av anläggningar för idrott var en statlig och kommunal angelägenhet där kostnaderna för anläggningarnas byggande och drift alltid bars av stat och kommun.

I Umeå likväl som i största delen av Sverige har vi som kommun sedan länge börjat debitera hyror för användande av kommunala anläggningar. Detta även om det är barn & ungdomsidrott som bedrivs.

Just detta med att kommunen debiterar kommunens idrottsföreningar hyror för att bedriva barn & ungdomsidrott i kommunala anläggningar är det som gjort att idrott och idrottsutövande i dag blivit en klassfråga.

Idrott kan inte längre som tidigare bedrivas av alla, och definitivt inte på lika villkor!

Som politiker och solidariska medmänniskor måste vi förstå att barns idrottsutövande i dag i allra högsta grad är en klassfråga snarare än rättighet för alla på lika villkor.

Precis som tidigare klarar de allra flesta barnfamiljer fortfarande av att betala idrottsföreningarnas medlemsavgifter. De klarar även precis som tidigare av att skaffa den utrustning som behövs för barnens idrottande utan större problem. Det som tar knäcken på mindre bemedlade familjer, och familjer med ensamstående föräldrar är inte kostnaderna för medlemsavgifter och utrustning utan just de hyreskostnader som vi som kommun debiterar idrottsföreningarna.

Inte nog med medlemsavgifter och kostnader för sportutrustning. De hyresavgifter som kommunen debiterar kommunens idrottsföreningar läggs oavkortat på föräldrarna till idrottande barn i form av anläggningshyror och säsongs avgifter. Detta gör att varje familj med lätthet drabbas av ca 1.000 kronor/barn/år/idrott i utökade kostnader för barnens idrottsutövande.

Låt oss säga att en familj har 2 barn, och att dessa barn sysslar med 1 sommar och 1 vinteridrott vardera. Då är sannolikheten stor att denna familj, som en följd av kommunens hyresdebiteringar för barn & ungdomsidrott drabbas av en merkostnad på 4.000 kronor per år.

Det är här klassfrågan kommer in!

För de välbeställda familjerna är detta inget problem, men för alla de familjer som redan innan barnens vilja att idrotta lever på marginalerna blir detta droppen som får bägaren att rinna över.

För dessa familjer blir valet att inte låta sina barn idrotta, och det är just detta som gör frågan till en klassfråga.

Som Socialdemokrater måste vi därför snarast lägga om kursen och se till att Idrott för Barn & Ungdomar ånyo kan bedrivas på lika villkor utan klasstillhörighet.

För att göra det möjlighet för ALLA som vill att idrotta redan i unga år behöver vi i Umeå därför göra följande saker för att tillskapa den möjligheten. 

• Hyresfrihet för all ungdomsidrott på alla kommunala idrottsanläggningar. (Med ungdomsidrott avser jag idrott för barn och unga som går i grund och/eller gymnasieskola).
• Högre nivåer på aktivitetsstödet för ungdomsidrott.
• Generösa bidrag till kommunens alla idrottsföreningar för inköp av idrottsutrustning. Denna utrustning ska sedan kunna hyras ut av klubben för en symbolisk summa till de familjer som själva inte själva har råd att köpa utrustning till sina barn.
• Ge klubbarna årliga bidrag för att täcka resor  till och från tävlingar.
• Skapa en gemensam kommunal sponsor-pool för all ungdomsidrott där pengarna sedan delas ut till föreningarna efter medlemsantal. Företagen som väljer att satsa pengar i sponsor-poolen ska sedan erbjudas möjligheten att synas i alla kommunala arrangemang oavsett det handlar om idrott eller kultur. Görs detta på rätt sätt kommer alla företag att satsa pengar på ungdomsidrott.

Vad gäller kostnader för vuxnas idrottsutövande ska detta precis som idag debiteras respektive idrottsförening.

De merkostnader kommunen får i och med slopandet av hyror för utövande av barn & ungdomsidrott ska ses som en investering. En investering vars avkastning är en meningsfull sysselsättning för barn och unga, något som ger dem mindre tid för förstörelse av, och klotter på, allmän egendom. Dessutom kan vi räkna in lägre kostnader för framtida sjukvård och sjukskrivningar som plusposter i kalkylen.

Självklart går det att göra mer än detta, dock är en sådan reform en bra start, och en god kommunal investering för framtiden. Sedan får vi aldrig glömma att idrott är både karaktärsdanande och bra för det allmänna hälsotillståndet. 

Själv har jag alltid sett Umeå som en progressiv framtidsstad, som en stad där vi går i bräschen för nya sätt att tänka! Låt oss därför tillsammans visa resten av Sverige att det går att bedriva traditionell socialdemokratisk politik utan att göra avkall på kvalitet och kvantitet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”