Jag läser med fasa att EU och Cecilia Malmström nu är på gång med ett ”omtag” för att på nytt införa frihandelsavtalet med USA.

Dock vill man i denna version införa små ändringar med bland annat landsnominerade domare i speciella investeringstribunaler och en permanent domstol för överklaganden.

Jag hävdar fortfarande att denna väg är FEL, och att det i förlängningen innebär att vi lämnar över makten från politiskt valda församlingar till företag och dess advokater.

Malmström vill enligt vad som läckt ut att EU’s medlemsländer ska nominera ett antal ”pålitliga” skiljedomare till de domstolar som ska avgöra tvister mellan stater och företag.

HALLÅ! – Tänk efter lite längre än näsan räcker!

Är det någon mer än jag som inser vansinnet i detta?

Redan tanken på att företag ska kunna överklaga politiska beslut fattade på demokratiska grunder av folkvalda regeringar är lika dumt som att i vuxen ålder tro på tomten.

Att som Cecilia Malmström tro att en skrivning som säger att företag inte kan driva parallella processer i skiljedomstolar och nationella domstolar därför att de inte ska kunna hindra regeringar rätt att driva igenom politiska mål visar bara att hon är okunnig och naiv när det gäller vad företag gör och kan göra för att kunna sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Därför hävdar jag alltjämt med en DÅRES envishet att ett sådant avtal är början till slutet för demokratin.

Nedan kan ni finna några av de fakta jag bygger min övertygelse på:

• Införs det tänkta frihandelsavtalet mellan EU och USA med de förändringar som Cecilia Malmström förordar kommer det ändå att innebära att företag i både Europa och USA får vetorätt över politiska beslut fattade av demokratiskt valda regeringar
• Att företagens genom klausuler ges rätten att stämma motparten om det i framtiden genom politiska och/eller andra beslut lider ekonomisk skada.
• Att ett sådant avtal därför är som en tickande bomb som bara väntar på att explodera.

Låt mig dessutom genom nedanstående exempel förklara vad effekten av ett sådant avtal kommer att leda till:

• Ett Amerikanskt företag tillverkar och marknadsför i Sverige och Europa en produkt som innehåller kemikalien X.
• 2 år efter det att produkten börjat säljas i Sverige så kommer forskarna unisont fram till att beståndsdelen X är farlig för hälsan.
• Sverige som varande ett föregångsland på områdena miljö och säkerhet förbjuder därför genom ett politiskt beslut användande av kemikalien X. Beslutet gäller produktion likväl som försäljning av alla produkter som innehåller kemikalien X.

Konsekvensen av den Svenska Regeringens beslut kan då bli på följande sätt:

• Sverige som land får en stämning på halsen från det amerikanska bolaget som tillverkar och marknadsför produkten i Sverige.
• Stämningen har sin grund i att Sverige genom ett politiskt beslut skadat det amerikanska företaget, och förhindrat det från att i framtiden tjäna pengar på sin produkt.
• Således har det amerikanska företaget såsom klausulen är tänkt att fungera lidit ekonomisk skada, och har därför enligt klausulen rätt till  full ekonomisk kompensation för detta.
• Vad värre är, beslutet om det amerikanska företaget har rätt till skadestånd eller inte ligger inte hos politiskt valda församlingar. Beslutet ska istället även efter föreslagna förändringar fattas av ett antal delegater som sitter i en sluten församling helt utan demokratisk insyn. Dessutom behöver det beslutande organet inte motivera sitt beslut för att göra det gällande.

Vän av ordning vet att en sådan konstruktion både direkt och indirekt innebär att demokratin sätts ur spel och att pengarna kommer att styra.

På ett raffinerat sätt blir suveräna staters regeringar, och i förlängningen även deras medborgare genom ett införande av handelsavtalet av med sin rätt att fatta politiska beslut som på ett eller annat sätt påverkar de områden som omfattas av frihandelsavtalet.

Detta gäller både tillverkning, handel och försäljning av varor och tjänster.

Den direkts beslutsrätten är i stället genom klausulerna i avtalet flyttad till företagen. Klausulerna ger företagen en suverän rätt att välja om de vill följa eller gå emot demokratiska beslut. Som ”lök på laxen” kan företagen dessutom inte straffas för sitt handlande om de väljer att stämma ett land.

Snacka om att lobbyisterna lyckats!

Mina slutord blir följande:

Frihandelsavtal kan förvisso vara bra. Och kan rätt skrivna förenkla handeln mellan avtalsparterna. Dock får det ALDRIG vara så att vi genom avtal flyttar den beslutande rätten från länders regeringar till företag och näringsliv.

Som Socialdemokrat kommer jag att ta fighten och argumentera och rösta emot varje beslut som går i den riktning som detta avtal förespråkar.

Det strider inte bara emot demokratins spelregler, det går även stick i stäv emot solidaritetsprincipen och principen om alla människors lika värde.

Ett handelsavtal med et sådant innehåll som det som nu föreslås blir i stället enligt principen att vissa människor har högre värde än andra (läs företagens ägare).

Principen om en man en röst gäller inte längre vad gäller frågor som omfattas av avtalet.

Dessutom strider de mot den demokratisk socialismens principer som säger att ”Flertalet alltid ska ha makten över fåtalet”.

Jag vill tro på människan och hennes inneboende kraft att motsätta sig det som är fel.

Därför hoppas och tror jag att det finns ytterst få eller inga medborgare i demokratiska länder som frivilligt lägger sin nations framtida öde i händerna på de multinationella företagen och det privata näringslivet. Speciellt inte genom att ge dem vetorätt över politiskt fattade beslut.

Låt oss därför en gång för alla ryta ifrån och stoppa detta vansinne innan det är för sent!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”