Jag vill med bestämdhet hävda att både pedagogiken som tillämpas och kunskapsinnehållet i den svenska skolan utgör ett hot mot både rikets, och framför allt våra barns framtida konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv.

Dessutom måste jag å det bestämdaste ifrågasätta om de politiker som är eller varit delaktiga i skolpolitiken har någon som helst aning om konsekvenserna av sina beslut på skolans område?

Om de som bestämt hur dagens skola ska se ut och fungera svarar JA på ovanstående fråga blir nästa fråga:

Har konsekvenserna av tagna beslut även tagit hänsyn till rikets och individernas framtida internationella konkurrenskraft?

Jag utgår från att alla som är ärliga och uppriktiga svarar nej! Åtminstone på följdfrågan.

Själv är jag helt övertygad om att bara nationella hänsyn tagits när den moderna skolan av idag formades. Författaren som själv är född i början av 60-talet och gått största delen av sin skolgång i den gamla skolan kan med glasklar insikt redogöra för vad som hänt och vad jag anser gått fel.

Låt mig förklara vad jag menar:

• Byggt på egna erfarenheter och upplevelser införskaffade genom samtal med människor i beslutande position i de länder där jag bott och arbetat har jag med egna ögon kunnat konstatera hur Sverige gått från att betraktas som ett land med välutbildade människor med hög kunskapsnivå till att betraktas som ett land där utbildningen har stora luckor.
• Att de fördelar jag under hela min yrkeskarriär fått avnjuta genom att vara svensk till största delen gått förlorade. När jag började min utländska bana hade man per automatik förtroende från alla oavsett vilket land man arbetade i. Svensken brukade ses som ärlig och välutbildad och som en som alltid höll ingångna avtal och infriade ställda förväntningar. Den generation jag tillhör har fått både kunskap, historia och språkutbildning med oss från starten i skolan och således en stor konkurrensfördel visavi medborgare från många andra länder.

Förvisso är det bra att våra barn lär sig om demokrati, feminism, jämställdhet, medbestämmande och att alla individer har samma värde samt att alla individer och deras vilja ska respekteras och beaktas.

Dock måste vi ställa sig frågan om det inte är sa att vi i den processen glömt andra viktiga beståndsdelar såsom respekt för ålder, respekt för kunskap och förståelsen om varför Sveriges omvärld är full av hierarkiska system. Och självfallet hur dessa system fungerar och verkar och hur vi på bästa sätt kan inordna oss i dem när vi arbetar utanför Sverige eller gör affärer med utländska företag.

Trots att vi inte vill ha samma ordning i vårt land måste vi inse att den samhällsordning vi lever efter hemma i Sverige vad gäller medbestämmande på jobbet etc. inte existerar annat än hos oss och möjligen i Norge.

Vi behöver inte gå längre bort än till Finland och England, för att inte tala om Asien, Latinamerika och USA för att inse att vår svenska modell inte fungerar där. Detta innebär även att det svenska sättet att vara inte kommer att fungera om man vill arbeta där eller göra affärer på deras hemmamarknader.

Vad är då skillnaderna mellan oss och dem?

• I dessa länder är en chef en auktoritet som fattar besluten självständigt och sedan pekar med hela handen för att berätta vad hon/han vill ha utfört.
• I dessa länder svävar aldrig de anställda i ovisshet om vem som skall utföra vilken arbetsuppgift, eller vad som förväntas av dem såsom anställda i företaget. I korthet vilka förväntningar och krav arbetsgivaren har på dem som individer.
• Både målbild, regelverk och utförande är kommunicerat på ett tydligt sätt som inte kan missförstås.
• I dessa länder finns starka och strikt hierarkiska system som aldrig ifrågasätts av de som jobbar i företagen.

Författaren har aldrig haft några problem med att införliva mig i, och förstå dessa system för att sedan framgångsrikt utan problem verka i dem.

Anledningen?

Därför att det var så den svenska skolan var uppbyggd när jag gick i skolan.

Vad finns då problemen i dagens pedagogiska system?

• Att skolan sedan slutet av sjuttiotalet inte varit annat än en lekstuga där beslutsfattarna i rask takt nedmonterat det som tidigare var en stark svensk modell som varit förebild för många av världens länder.
• Att lärarna är fråntagna all auktoritet.
• Att eleverna svävar i ovisshet om vad som fodras och krävs av dem .
• Att nuvarande skolmodell skapat individer som helt saknar respekt för regler och vad som förväntas av dem.
• En generation som med medbestämmande som verktyg kräver att alla avarter vad gäller beteende ska betraktas lika och till fullo accepteras.
• Att ett sådant skolsystem fostrar duktiga och mogna individer, dock utan förståelse för andra länders sätt att umgås och göra affärer.
• Att dagens skolsystem sålunda försvårar, för att inte säga omintetgör våra barns nuvarande och framtida möjligheter att på lika villkor konkurrera om globala jobb.

Vad behöver vi göra för att komma tillrätta med de brister jag påvisat?

• Återinföra det svenska skolsystem som gällde före 1980 med några små förändringar.
• Ge lärarna auktoriteten tillbaka.
• Se till att kunskapen till större del än idag baseras på teoretiskt lärande med påföljande tillämpning.
• Se till att disciplin och ordning upprätthålls i skolan.
• Betyg redan från årskurs 3 för att säkerställa att vi kan kontrollera elevernas måluppfyllelse vad gäller kunskapskraven. Med betyg i tidig ålder kan vi sätta in åtgärder i tid och se till att fler än idag går ut skolan med godkända betyg.
• Lära eleverna att förstå och acceptera att hierarkiska system existerar i vår omvärld och att ålder och kunskap alltid ska respekteras och gå före egen vilja.
• Tillse att skolan till viss del drivs som ett hierarkiskt system så att barnen är vana vid den modellen.

Anledningen till att jag föreslår dessas åtgärder som av många kan uppfattas som radikala och samhällsomstörtande är baserat på kärlek. Jag önskar helt enkelt att dagens och morgondagens elever ska få samma chans att konkurrera internationellt som jag fick när jag påbörjade mitt yrkesliv.

I England för att ta ett exempel anställer alla företag och organisationer strikt efter kvalifikationer. I korthet kan sägas att alla som utlyser en tjänst är tvingad av lagen att anställa den som är mest kvalificerad för tjänsten, dvs. den som har det högsta sammantagna meritvärdet betyg och erfarenhet sammantagen. Problemet här är att svenska betyg även om de är höga i allmänhet har ett lägre meritvärde än jämförbara utländska betyg.

I vår omvärld spelar hierarki och regelverk en mycket avgörande roll. Således är det inte upp till individen att bestämma hur man ska klä sig, vad som är accepterat och inte. Företagen har mycket strikta regelverk där allt regleras. Allt från vilka kläder och attribut som accepteras till hur företagets eller organisationens uppförandekod ser ut.

Med dagens svenska skolsystem så gör vi det mycket svårt, för att inte säga omöjligt för våra medborgare att förstå och än mindre inordna sig i ett sådant system.

Om vi inte vidtar snabba åtgärder för att komma till rätta med detta är författaren övertygad om att Sverige som nation snart är ett U-land i alla avseenden.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”