Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Det eskalerande våldet i Sverige vårt gemensamma ansvar!

Av , , Bli först att kommentera 0

Med risk att framstå som bakåtsträvande och kontroversiell känner jag ändock att jag måste sätts mina tankar på pränt när det gäller det eskalerande våldet i vårt samhälle.

För ovanlighetens skull ska jag även erkänna att vi Socialdemokrater bär lika stor skuld till den uppkomna situationen som övriga politiska företrädare.

Våldet i vårt samhälle eskalerar och har nu nått mer eller mindre okontrollerbara nivåer. Mord, skjutningar och knivskärningar är saker som inträffar mer eller mindre varje dag. Till skillnad från tidigare när det nästan undantagslöst var storstäderna som var skådeplatsen för dessa dåd har de nu spridit sig till hela vårt land.

Ingen är förskonad – Våldet och hänsynslösheten präglar hela vårt land från norr till söder, från öst till väst. Dessutom är det spritt med gärningsmän och offer från alla åldersgrupper, från bägge könen och av alla etniciteter inklusive den grupp som många refererar till som etniska svenskar.

Detta gäller trots att det är känt att statistiken för dessa brott domineras av gärningsmän och offer som finns i gruppen unga män med invandrar bakgrund.

Vad är då problemen och orsakerna till det eskalerande våldet?

  • För många invandrare?
  • Etniska motsättningar?
  • Religiösa motsättningar?
  • Utanförskap?
  • Försköning av våld och våldskulturer i TV och övriga media?

Mitt svar är att inget av ovanstående enskilt går att använda som förklaring till varför våldet ökar och nu nått nästintill ofattbara nivåer.

Jag tror att svaret är mycket enklare än så samtidigt som det även är komplexare än vi tror.

Svaret är som jag ser det avsaknaden av ett gemensamt regelverk för vad som är rätt och fel. Just avsaknaden av ett gemensamt regelverk gör att olika människor och grupper av människor skapar sitt eget regelverk för vad som är rätt och fel. Regelverks som dessutom skiljer sig åt kraftigt från grupp till grupp.

Människan har i alla tider sökt efter meningen med livet, och varje tid har präglats av starka sociala beteendemönster och starka, och i många fall diktatoriska regelverk.

Dock tror jag att det i grund och botten är så att människan mår bra av, och alltid uppskattat att det funnits regler, detta oavsett om man delat uppfattningen om att huruvida reglerna är rätt eller fel. Just det faktum att det finns ett regelverk, känt för alla och envar gör det lätt att veta om man gör rätt eller fel gentemot regelverket.

Dessutom är det så att det tveklöst är mer förödande för våra invandrade vänner att gemensamma regelverk saknas, detta därför att de i de allra flesta fall kommer från länder som präglas av mycket starka, ofta diktatoriska regelverk.

Om vi sedan ska komma till skuldfrågan tror jag att vi Socialdemokrater bör ta på oss skulden för att ha avskaffat lärarnas auktoritet i skolorna, avskaffandet av det gemensamma referensregelverk som tidigare existerade genom kristendomskunskapen och de 10 budorden samt avskaffandet av ungas respekt för äldre genom att lära dem att ifrågasätta allt inklusive äldre och auktoriteter och alltid följa sin egen vilja.

Alliansen och de partier som ingår i densamma får ta på sig skulden för återskapandet av klasskillnader och ökad segregering tillsammans med ansvaret för skapandet av massarbetslöshet och utanförskap och social utsatthet.

Mitt recept för att starta reparationsarbetet och på sikt rätta till problemet ser därför ut som följer:

  • Införande av ett enkelt och lättfattligt gemensamt regelverk.
  • Strikt tillämpning och skarpa straff för de som inte följer regelverket.
  • Återuppbyggande av starka sociala trygghetssystem.
  • Införande av förnyad auktoritet för lärare tillsammans med strikt tillämpning av ungas respekt för äldre.

Dessa fyra enkla sätt finns i grund och botten inbyggda i våra traditionella Socialdemokratiska värdegrunder. Därför ar ett samhälle präglat av traditionella Socialdemokratiska värderingar, byggda på kärlek, solidaritet och principen om alla människors lika värde lika funktionella idag som de var historiskt.

Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt, bara se till att åter sätta det i rullning!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bli först att kommentera

EU’s föreslagna handelsavtal med USA är vansinne även om de föreslagna förändringarna tas in i avtalet.

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag läser med fasa att EU och Cecilia Malmström nu är på gång med ett ”omtag” för att på nytt införa frihandelsavtalet med USA.

Dock vill man i denna version införa små ändringar med bland annat landsnominerade domare i speciella investeringstribunaler och en permanent domstol för överklaganden.

Jag hävdar fortfarande att denna väg är FEL, och att det i förlängningen innebär att vi lämnar över makten från politiskt valda församlingar till företag och dess advokater.

Malmström vill enligt vad som läckt ut att EU’s medlemsländer ska nominera ett antal ”pålitliga” skiljedomare till de domstolar som ska avgöra tvister mellan stater och företag.

HALLÅ! – Tänk efter lite längre än näsan räcker!

Är det någon mer än jag som inser vansinnet i detta?

Redan tanken på att företag ska kunna överklaga politiska beslut fattade på demokratiska grunder av folkvalda regeringar är lika dumt som att i vuxen ålder tro på tomten.

Att som Cecilia Malmström tro att en skrivning som säger att företag inte kan driva parallella processer i skiljedomstolar och nationella domstolar därför att de inte ska kunna hindra regeringar rätt att driva igenom politiska mål visar bara att hon är okunnig och naiv när det gäller vad företag gör och kan göra för att kunna sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Därför hävdar jag alltjämt med en DÅRES envishet att ett sådant avtal är början till slutet för demokratin.

Nedan kan ni finna några av de fakta jag bygger min övertygelse på:

  • Införs det tänkta frihandelsavtalet mellan EU och USA med de förändringar som Cecilia Malmström förordar kommer det ändå att innebära att företag i både Europa och USA får vetorätt över politiska beslut fattade av demokratiskt valda regeringar
  • Att företagens genom klausuler ges rätten att stämma motparten om det i framtiden genom politiska och/eller andra beslut lider ekonomisk skada.
  • Att ett sådant avtal därför är som en tickande bomb som bara väntar på att explodera.

Låt mig dessutom genom nedanstående exempel förklara vad effekten av ett sådant avtal kommer att leda till:

  • Ett Amerikanskt företag tillverkar och marknadsför i Sverige och Europa en produkt som innehåller kemikalien X.
  • 2 år efter det att produkten börjat säljas i Sverige så kommer forskarna unisont fram till att beståndsdelen X är farlig för hälsan.
  • Sverige som varande ett föregångsland på områdena miljö och säkerhet förbjuder därför genom ett politiskt beslut användande av kemikalien X. Beslutet gäller produktion likväl som försäljning av alla produkter som innehåller kemikalien X.

Konsekvensen av den Svenska Regeringens beslut kan då bli på följande sätt:

  • Sverige som land får en stämning på halsen från det amerikanska bolaget som tillverkar och marknadsför produkten i Sverige.
  • Stämningen har sin grund i att Sverige genom ett politiskt beslut skadat det amerikanska företaget, och förhindrat det från att i framtiden tjäna pengar på sin produkt.
  • Således har det amerikanska företaget såsom klausulen är tänkt att fungera lidit ekonomisk skada, och har därför enligt klausulen rätt till  full ekonomisk kompensation för detta.
  • Vad värre är, beslutet om det amerikanska företaget har rätt till skadestånd eller inte ligger inte hos politiskt valda församlingar. Beslutet ska istället även efter föreslagna förändringar fattas av ett antal delegater som sitter i en sluten församling helt utan demokratisk insyn. Dessutom behöver det beslutande organet inte motivera sitt beslut för att göra det gällande.

Vän av ordning vet att en sådan konstruktion både direkt och indirekt innebär att demokratin sätts ur spel och att pengarna kommer att styra.

På ett raffinerat sätt blir suveräna staters regeringar, och i förlängningen även deras medborgare genom ett införande av handelsavtalet av med sin rätt att fatta politiska beslut som på ett eller annat sätt påverkar de områden som omfattas av frihandelsavtalet.

Detta gäller både tillverkning, handel och försäljning av varor och tjänster.

Den direkts beslutsrätten är i stället genom klausulerna i avtalet flyttad till företagen. Klausulerna ger företagen en suverän rätt att välja om de vill följa eller gå emot demokratiska beslut. Som ”lök på laxen” kan företagen dessutom inte straffas för sitt handlande om de väljer att stämma ett land.

Snacka om att lobbyisterna lyckats!

Mina slutord blir följande:

Frihandelsavtal kan förvisso vara bra. Och kan rätt skrivna förenkla handeln mellan avtalsparterna. Dock får det ALDRIG vara så att vi genom avtal flyttar den beslutande rätten från länders regeringar till företag och näringsliv.

Som Socialdemokrat kommer jag att ta fighten och argumentera och rösta emot varje beslut som går i den riktning som detta avtal förespråkar.

Det strider inte bara emot demokratins spelregler, det går även stick i stäv emot solidaritetsprincipen och principen om alla människors lika värde.

Ett handelsavtal med et sådant innehåll som det som nu föreslås blir i stället enligt principen att vissa människor har högre värde än andra (läs företagens ägare).

Principen om en man en röst gäller inte längre vad gäller frågor som omfattas av avtalet.

Dessutom strider de mot den demokratisk socialismens principer som säger att ”Flertalet alltid ska ha makten över fåtalet”.

Jag vill tro på människan och hennes inneboende kraft att motsätta sig det som är fel.

Därför hoppas och tror jag att det finns ytterst få eller inga medborgare i demokratiska länder som frivilligt lägger sin nations framtida öde i händerna på de multinationella företagen och det privata näringslivet. Speciellt inte genom att ge dem vetorätt över politiskt fattade beslut.

Låt oss därför en gång för alla ryta ifrån och stoppa detta vansinne innan det är för sent!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

Bli först att kommentera

Ja du – Anders Ågren!

Av , , 2 kommentarer 1

I sina bloggar kastar Anders Ågren och Lennart Holmlund ”skit” på varandra vad gäller de höga sjukskrivningstalen inom Umeå Kommun. Dessutom handlar inläggen om varför problemen uppstått och vad man kan göra för att lösa dem.

Som Socialdemokrat är det därför naturligt att jag ställer mig på Lennart Holmlunds sida, dock vill jag hjälpa bägge dessa herrar likväl som deras läsare och själsfränder på traven genom att uttrycka viktiga fakta som bägge utelämnat i sitt bloggande.

Mina herrar! Låt oss därför ta detta från början och titta på varför situationen ser ut som den gör vad gäller sjukskrivningarna bland kommunens anställda:

  • Hur och varför har de uppstått?
  • Vad kan vi göra för att lösa problemet?

Därför vill jag inledningsvis säga följande till Anders Ågren: Det är både direkt och indirekt så att det är DU och DINA kompisar inom Alliansen som sett till att det ser ut som det gör vad gäller sjuktalen inom Umeå Kommun.

Till att börja med har ni till och över vansinnets gräns, tvärt emot all forskning och vetenskap drivit Arbetslinjen. En ide som till alla delar späder på problemen ”BIG TIME”.

Till att börja med bygger arbetslinjen på en redan i grunden omöjlig ekvation, en ekvation som ser ut enligt nedan:

Färre medarbetare + Högre produktion + Mer stress + Högre arbetsbelastning + Högre vinster = ARBETSLINJEN

Denna arbetslinje har bland mycket annat gjort följande:

  • Skickat sjuka människor rakt in i arbetslöshet och socialbidragsberoende.
  • Ytterligare spätt på snedfördelningen av ägande och kontroll över landets totala tillgångar.
  • Förstört och näst intill utplånat A-kassan.
  • Gjort om sjukförsäkringen så till den milda grad att den nu gör människor sjukare än de var innan de blev sjukskrivna.
  • Sett till att arbetslinjen effektivt gör tidigare statliga kostnader till kommunala kostnader.

Just det faktum att du och dina kompisar i den Alliansledda regeringen sett till att landets kommuner drabbats av kraftigt ökade kostnader är huvudorsaken till den uppkomna situationen.

Genom att flytta ansvaret för de sjuka och deras ersättningar från staten till kommunen i och med att de när de ramlar ut ur sjukförsäkringssystemet har inneburit en stor ekonomisk börda för alla landets kommuner.

Hur Anders Ågren kan tro att landets kommuner, inklusive Umeå  kommun, med ökade kostnader orsakade av en Alliansledd regering ska kunna lägga mer pengar och resurser på rehabilitering och åtgärder för att minska sjukskrivningar när kostnadsmassan för landets kommuner genom hans partikamrater försorg ökat, detta utan att deras intäktsmassa ökat i samma takt är för mig en gåta.

Dessutom, Intraprenader, entreprenader, och konkurrensutsättning är inte lösningen om nu någon till äventyrs trodde detta.

Inte minst Återkommunaliseringen av offentliga verksamheter i andra länder visar att denna väg är fel. Dessutom sker denna återkommunalisering i länder som började privatisera och konkurrensutsätta verksamhet långt före oss.

Problemet är inte att de anställda inom kommunen saknar inflytande över sitt arbete. Problemet är snarare att Anders Ågren och hans kompisar i Alliansregeringen under 8 år effektivt sett till att kommunerna dränerats på resurser detta genom att göra tidigare statliga kostnader till kommunala kostnader.

Dessutom har Alliansregeringens förändringar inom systemen för de kommunala utjämningssystemen effektivt sett till att kommuner som vår missgynnats till förmån för rika kommuner med höga genomsnittliga inkomster bland sina medborgare.

Därför vänner av ordning, för att komma till rätta med detta krävs följande åtgärder:

  • Traditionell Socialdemokratisk politik byggd på solidaritet och den demokratiska socialismens principer.
  • En politik som återställer balansen mellan offentligt och privat ägande
  • Ett skattesystem som beskattar efter tillgångsmassa och inte ensidigt efter inkomst.
  • En återgång där statliga utgifter ånyo blir statliga utgifter.
  • Ett snart införande av ett solidariskt skatteutjämningssystem som ser till att de kommuner som behöver får mer tillgångar och ökade resurser = ett solidariskt ansvar för hela vårt land.

Då, och först då Anders Ågren kan vi på allvar bota det verkliga problemet!

Problemet stavas för få anställda inom kommunen! Detta därför att du och dina kompisar i den tidigare Alliansregeringen sett till att kommunen drabbats av högre kostnader utan att kompenseras för detta fullt ut.

Med ett skotande av arbetslinjen och dess principer och med en ökning av kommunala inkomster kan vi:

  • Anställa fler människor inom ramen för den kommunala omsorgs och serviceverksamheten.
  • Skapa en arbetssituation med mindre stress och mindre arbetsbelastning.
  • Skapa fler arbetstillfällen vilket leder till ökade skatteintäkter, skatteintäkter som sedan kan användas till att bygga mer välfärd.

Där Anders Ågren har du lösningen till problemet!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger i besluten vi fattar idag”

 

2 kommentarer

Nu är det vetenskapligt bevisat – Anders har haft rätt hela tiden!

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag blev både rörd och glad, men framför allt stolt över att nu få vetenskapliga belägg för att mina teorier och synpunkter när det gäller skatt och beskattning är rätt.

I gårdagens Skavlan hade han en Professor i Ekonomi vid namn Thomas Piketty som gäst. Nämnde Piketty har skrivit en bok som heter ”Kapitalet inder det 21:a århundradet”. I boken som bygger på hans forskning om de ekonomiska klyftor som råder och rått allt sedan 1700 – talet kommer han fram till samma slutsats som jag. Forskningen som ligger till grund för boken är bred och djup och bygger på material från 20 länder.

Vad har denne Piketty då kommit till för resultat?

  • Att det genom hela tidsrymden som forskningen avhandlar alltid varit så att den rikaste 1 procenten av världens befolkning kontrollerar och äger 60 % av jordens totala tillgångar.
  • Att de fattigaste 50 % av jordens befolkning bara äger och kontrollerar 2 % av jordens tillgångar.
  • Att både 1:a och 2:a världskriget kan tillskrivas girighet och makt, dvs. en önskan om ekonomisk kontroll.
  • Att Sverige utgör ett gott exempel på hur denna skevhet inom ekonomin kan korrigeras. Under vårt Socialdemokratiska styre hela vägen från 1920 – talet fram till mitten av 1980 – talet korrigerade vi med framgång många av dessa skevheter. Detta genom att bygga en stark offentlig sektor, men framför allt genom ett progressivt och rättvist skattesystem som byggde på att den som har mycket eller tjänar mycket, eller dessa 2 i kombination, ska betala mer skatt än den som tjänar lite.
  • Att nuvarande situation med accelererande skevheter i ekonomin riskerar att framkalla ett 3:e världskrig.
  • Att avskaffandet av förmögenhets och arvsskatten tillsammans med sänkningen av skatten för de redan rika innebär att den fattiga delen av befolkningen måste beskattas högre om vi vill bibehålla dagens välfärdsnivåer.
  • Att en minskande medelklass på sikt hotar företagens överlevnad i och med att kundbasen minskar.

Listan kan göras bra mycket längre, dock känns det bra att på punkt efter punkt få bekräftat att det jag påtalat och skrivit om hela tiden varit ”spot on” och helt RÄTT.

Vidare påtalar Piketty att det utgör ett stort problem, både nu och framgent, då det blivit så att Sverige och de Nordiska länderna som tidigare var ledande vad gällde skattesystem, genom skattereformer nu avskaffat eller har mycket låga förmögenhets och arvsskatter. Allt sedan dessa avskaffades har dessutom Alliansens jobbskatteavdrag och övriga skatte sänkande dessutom spätt på problemen ännu mer.

Att helt ta bort dessa skatter och sätta skattesatsen till 0 % är både fel och i allra högsta grad orättvist enligt honom. I realiteten innebär det faktiska att, vi om vi tittar på den totala beskattningen i samhället, dvs. hur mycket skatt man betalar procentuellt om underlaget utgörs av lön, förmögenhet och övriga tillgångar bara gynnat de som redan är förmögna. Allt som gjorts har varit till deras fördel.

Hur detta kunnat bli möjligt i Sverige och Norden när andra mer konservativa länder likt USA, England och Tyskland fortfarande har arvs och förmögenhetsskatt är för honom en gåta, detsamma gäller för övrigt för mig. I dessa länder är t.ex arvskatten på större arv fortfarande i spannet 35 – 40 % av beloppet.

Hos oss är det i själva verket är det så att de som har mycket totalt sett fått stora skattesänkningar, emedan det för de allra flesta inneburit skattehöjningar. Detta om något späder i rask takt på de orättvisor och den snedfördelning som råder i samhället.

Precis detta har jag påtalat många gånger i min blogg.

Dessutom slår han precis som jag fast att företag och företagares möjlighet att skatteplanera är FEL och något som på sikt hotar hela vårt samhälles existens.

Därför säger jag till er partikamrater och medborgare:

Låt oss med omedelbar verkan börja driva traditionell och väl fungerande Socialdemokratisk politik. Politik som i allt den gör värnar solidariteten, kärleken och alla människors lika värde. Thomas Piketty har genom sin forskning slagit fast att traditionell Socialdemokratisk är lösningen på problemen inom ekonomin. 

Dessutom är den på inget sätt gammaldags eller omodern. Allt vi behöver göra för att få gehör från de breda massorna är att med liknelser folk kan förstå förklara varför traditionell Socialdemokratisk politik är vägen framåt.

Som första åtgärder bör vi därför se till att återinföra förmögenhetsskatten, dessutom ska arvsskatten återinföras på arv överstigande 2 miljoner kronor. Därefter måste vi revidera och bygga ett skattesystem som i alla lägen ser till att beskattningen tas ut på en kombination av lön, utdelning, förmögenhet och övriga tillgångar. Dessutom måste vi se till att den blir lika för alla.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bli först att kommentera

Industrinedläggelse och jobbflytt är lätt att stoppa!

Av , , Bli först att kommentera 1

Så länge flytten av industrijobb görs från Sverige och Europa till låglöneländer kommer jag ALDRIG att sluta tjata om hur vi både snabbt och effektivt kan sätta stopp för detta, vända trenden och få tillbaka jobben till oss.

För att lyckas med detta måste vi dock alla enas och förstå varför det händer. Många tror kanske att anledningarna är både komplexa och svåra att förstå? Själv hävdar jag motsatsen – Den största och viktigaste anledningen stavas VINSTER för företagen och dess ägare.

En flytt av produktionen till låglöneländer innebär följande fördelar för företagen:

  • Väsentligt lägre lönekostnader.
  • Inga eller mycket små arbetsgivaravgifter och skatter i tillverkningslandet.
  • Inga investeringar i dyra reningsanläggningar som tar hand om industrins gifter och avfall.
  • Inga fackföreningar som har inflytande nog för att skapa schyssta arbetsvillkor och anställningstrygghet.

Allt detta gör självklart att samma produkt kan tillverkas billigare i dessa länder än vad är fallet om produkterna skulle tillverkas i Sverige eller EU. Även om vi sedan lägger på logistik och transportkostnader blir marginalerna större med tillverkning i låglöneländer, detta trots att produkternas marknad för försäljning till stor del ligger i vår del av världen.

Finns det någon som på allvar tror att företagen sedan sänker priserna på produkterna med lika mycket som de tjänar på att tillverka dem i låglöneländer?

Rätt svar på den frågan är NEJ det gör de inte!

Sålunda kan vi med lätthet dra slutsatsen att denna flytt görs av en enda anledning. Anledningen är därför att det ökar på företagets vinster och sålunda gynnar företagens ägare i form av större bonusar, bättre aktieutveckling och större utdelningar.

De frågor vi i Sverige och EU måste ställa oss är därför:

  • Är denna utveckling är bra för oss?
  • Dessutom måste vi fråga oss om dettas beteende är speciellt solidariskt och ansvarsfullt?
  • Om ett sådant beteende hör hemma i ett demokratiskt land?
  • Hur långt vi ska låta företag och företagsägare driva på en utveckling som bara gynnar dem själva och deras plånböcker på medborgarnas bekostnad?

För mig är svaret enkelt, det blir nej på alla ovanstående frågor.

I ett demokratiskt land som Sverige och för övrigt i de flesta andra demokratier varken kan eller ska vi stillasittande sitta och se på medan de redan rika skor sig mer och mer på de fattigas bekostnad.

Kärlek, solidaritet och principen om alla människors lika värde hotas i allra högsta grad av detta beteende. Att bygga en värld där de redan rika blir ännu rikare på den övriga befolkningens bekostnad är en lika dumdristig som kortsiktig lösning.

Vad händer när det inte längre finns tillräckligt många som har råd att köpa de produkter företagen producerar?

Därför måste vi göra det enda vettiga och se till att denna utveckling STOPPAS med omedelbar verkan. Jag har i tidigare inlägg skrivit att det finns både enkla och effektiva lösningar att ta till för att stoppa utvecklingen och i stället vända den.

Här är Anders lösning på hur vi kan stoppa detta vansinne och vända utvecklingen:

  • Ett omedelbart införande av höga importtullar för varor och produkter som tillverkas utanför EU men säljs inom EU. 
  • Att dessa importtullar vad gäller storlek anpassas på sådant sätt att de äter upp den vinst företagen gör på att flytta tillverkningen till ett låglöneland. 
  • Att dessa skatter och importavgifter tillfaller stadskassan i de länder i vilka produkterna säljs.
  • Ett omedelbart införande av krav som säkerställer att allt varor och produkter som säljs inom EU är tillverkade enligt samma standard vad gäller miljö och rening som vore de tillverkade inom unionen.
  • Krav på tillverkarna som vill sälja sina produkter inom EU att de lever upp till det regelverk om anställningstrygghet med mera som råder inom EU.
  • Att företagen solidariskt beskattas i alla länder där deras produkter tillverkas och säljs.

Om vi gör på detta sätt blir det i ett slag olönsamt att flytta produktion till låglöneländer. Jag tror och vet att sådana åtgärder i stället skulle starta en våg som leder till att jobben flyttar tillbaka till Sverige och EU.

En sådan utveckling tjänar alla på:

  • Människor sätts i arbete.
  • Företagen får högre försäljning och större vinster i och med att fler kan köpa deras produkter.
  • Staterna får större skatteintäkter, något som sedan kan investeras i infrastruktur och välfärd.
  • Mindre utsläpp och mindre växthuseffekter till gagn för vår miljö och i förlängningen oss själva.

Som ni alla kan se och förstå vill jag ha en lagstiftning som inte gör det möjligt för företag och företagare att öka på sina vinster bara genom att flytta produktionen till låglöneländer.

Dessutom vill jag i framtiden se en utveckling som medför att så mycket som möjligt av det som konsumeras tillverkas så nära konsumtionsleden som möjligt är. Detta är inte minst bra för vår miljö och något som måste till om vi vill att jorden ska vara en hälsosam plats att bo och vistas på även i framtiden.

Sedan hör det till saken att jag både som människa och Socialdemokrat anser att världen måste reagera och med alla medel försöka begränsa och komma till rätta med det giriga beteende som nu präglar vår värld. En utveckling där pengar och rikedom är Gud är inte hållbar i det långa loppet, och kommer om inget görs att leda till ett 3:e världskrig.

Därför måste vi se till att rikedomarna fördelas mer rättvist så att det finns en bra balans mellan fattiga och rika. Om företagen och vi själva långsiktigt ska överleva utan att kriga med varandra måste vi se till att de som jobbar i företagens fabriker har en lön som räcker för att konsumera de produkter de producerar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bli först att kommentera

Friskolor tar Umeå Kommun till rätten – Visar bara hur giriga de är!

Av , , Bli först att kommentera 2

I dagens VK kan vi läsa hur Minervaskolan tar Umeå kommun till förvaltningsrätten avseende storleken på skolpengen för 2014. Dessutom har både Minervaskolan och Språkskolan överklagat Umeå kommuns sänkning av skolpengen för 2015 till samma instans.

Är det någon som är förvånad?

För egen del är detta bara ytterligare ett bevis på att hela reformen med införandet av det fria skolvalet är helt fel.

Jag hade möjligen kunnat köpa att man överklagar sänkningar av skolpengen om det varit så att kommunens egna skolor erhållit en högre skolpeng än friskolorna. I detta fall är det inte så. Umeå kommun, liksom alla kommuner anpassar i alla lägen utgifterna efter intäkterna när de lägger sin budget.

När det gäller både 2014 och 2015, samt troligtvis även kommande år så måste den totala utgiftsmassan sänkas för att klara budgeten. Detta slår mot alla verksamheter så även mot skolan.

Att då som friskola överklaga kommunala besparingsbeslut ger inget annat än en bitter eftersmak. Under lång tid har dessa friskolor kommit undan utan att erbjuda sina elever de faciliteter som lagen föreskriver. De vanligaste områdena där man felat har varit kravet på skolbibliotek samt när det gäller skolhälsovård och skomaten.

Umeå kommun i likhet med många andra kommuner har ändå valt att inte driva dessa underlåtenheter vidare till rätten trots att de kunnat. Därför känns det ännu beskare att friskolorna nu försöker dra kommunen inför skranket när det gäller skolpengens storlek.

För egen del säger jag följande till de som driver friskolor: VÄLKOMNA TILL VERKLIGHETEN!

Skolan likväl som övriga kommunala servicetjänster är ingen skyddad verkstad med garanterade intäkter. Skolpengens storlek per elev kommer alltid att variera beroende på kommunernas intäktsmassa. Hur stor den ska vara ska alltid, och måste alltid vara varje kommuns rätt att bestämma.

Passar inte detta friskolornas ägare säger jag bara. LÄGG NER OCH DRA!

För övrigt bevisar detta bara att jag hela tiden haft rätt när jag påstår att reformen om det fria skolvalet är helt fel och något som medför kraftiga fördyringar för landets kommuner.

Det är därför av yttersta vikt att vi med omedelbar verkan skrotar reformen om det fria skolvalet och ser till att ÅTERKOMMUNALISERA skolan.

Bara i en verklighet där skolan som helhet tillhör kommunen eller staten kan landets kommuner på allvar planera vart skolorna ska placeras samt hur de ska dimensioneras för att klara av att möta de kvalitetskrav som ställs på skolan från lagstiftaren.

Med all skolverksamhet i kommunal, eller ännu hellre statlig regi vinner vi följande fördelar:

  • Bättre ekonomi i och med att alla elever går i den skola som ligger närmast hemmet.
  • Bättre och mer jämställd undervisning i alla skolor, detta i och med att alla lärare har samma arbetsgivare och sålunda samma kvalitetskrav.
  • Lättare att planera lokalisering och storlek på skolor och dess personalbehov i och med att elevunderlaget är känt i förväg.
  • Besparingar på minst 10% i och med att övervakningen av friskolorna och dess verksamhet kan slopas.
  • Högre betygsgenomsnitt i alla skolor i och med att alla skolor har en liknande mix av elever med lätt att lära och de som har svårare att lära. De som är studiemotiverade drar med sig de som är mindre motiverade.

Ett Socialdemokratiskt Sverige byggt på solidaritetsprincipen kan inte, och kommer aldrig att acceptera att privata intressen med hjälp av rättsapparaten ska gå in och ställa villkor på hur ekonomin i en kommun ska styras. Detta gäller både hur budgeten ska utformas likväl som i alla övriga aspekter.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Det blir helt fel när politiken blir ett karriärval och politikerrollen ett yrke.

Av , , Bli först att kommentera 1

I dagens inlägg ska jag sticka ut hakan extra långt med risk att många vill slå den både gul och blå. Men ni behöver inte oroa er ty gubben kommer att stå pall oavsett hur många och hur hårda slagen blir.

Därför berör dagens inlägg två i mitt tycke kontroversiella frågor. Frågor som till viss del upprört mig lite grand när det kommer till hur de behandlas i dagsläget.

  1. Hur länge och på vilket sätt ska man tillåtas sitta som heltidsarvoderad politiker?
  2. Hur och på vilket sätt ska unga finnas med i politiken? När jag pratar om unga avser jag alla som är 40 år eller yngre.

Låt mig därför börja med att bena upp frågorna i turordning.

I det första fallet tycker jag att dagens regelverk är förfelat då det inte finns någon bortre gräns på hur länge man kan sitta som heltidsarvoderad politiker.

Politikerrollen av idag har blivit ett yrke och en karriärmöjlighet snarare än ett kall. Jag vill till och med gå så långt som till att påstå att dagens synsätt på politik där man blir politiker bara därför att man ser det som en bra karriärmöjlighet och ett välbetalt yrke, snarare än ett kall, är helt fel.

I själva verket borde drivfjädern till att involvera sig politiskt och bli politiker bygga på ett ideologiskt ställningstagande snarare än vara ett yrkesval. Jag tycker att det borde vara så att att man ger sig in i politiken därför att man ideologiskt brinner för en viss ideologi, och att det är denna ideologi man vill kämpa för att föra fram och genomföra. Jag tror dessutom att just den brinnande lågan för ideologin är det som väljarna vill se hos en politiker.

När människor sedan ser politiken som något helt annat än något man ideologiskt brinner för blir det precis som vilket jobb som helst: Efter ett tag blir jobbet slentrianmässigt och drivs politiken på detta sätt är vi ute på mycket tunn is. 

Politik och rollen som heltidsarvoderad politiker ska därför aldrig tillåtas bli en karriärmöjlighet och ett aktivt yrkesval.

Därför tycker jag att politikens spelregler och politikens regelverk ska utformas enligt nedan:

  1. Man ska tillåtas sitta maximalt 3 mandatperioder som arvoderad heltidspolitiker.
  2. Maximalt 2 mandatperioder i rad, med minst 1 mandatperiod utanför politiken innan man kan gå in och sitta den 3:e mandatperioden.
  3. Dessa regler ska gälla för de som betecknas som heltidspolitiker och inte jobbar jämte sina politiska uppdrag.
  4. Tidsgränsen om maximalt 3 mandatperioder som heltidspolitiker ska gälla även om man blandar uppdrag som politiker i Riksdag, Landsting och Kommunen.

Om regelverket inte ses över får vi yrkespolitiker/politiska broilers som varken har för avsikt att skaffa, och än mindre aldrig haft ett arbete utanför politiken.

Risken är då uppenbar att dessa ”broilers”, utan att själva vara medvetna om det har noll eller ingen koll på hur livet ter sig för den vanlige medborgaren. Således förstår de inte heller konsekvensen av de beslut de är delaktiga i att fatta, och hur dessa beslut sedan påverkar gemene man i dennes vardag.

Jag har själv genom egna erfarenheter förvärvade i det egna yrkeslivet insett att teori och praktisk tillämpning av samma teori är två helt skilda saker.

Därför har jag under hela min yrkeskarriär varit noga med att arbeta tillsammans med mina medarbetare och aktivt möta klienter. Detta för att aldrig förlora verklighetsförankringen och känslan för hur vardagen ter sig för medarbetare och klienter

På samma sätt är det med politiska beslut! Om man aldrig levt i världen utanför politiken är det svårt att förstå hur besluten som i teorin ser vettiga ut, samtidigt kan få förödande konsekvenser i människors dagliga liv och leverne.

Därför tycker jag att vi ska införa de begränsningar jag angivit ovan.

Så över till den andra frågeställningen. Denna är om möjligt ännu kontroversiellare och mina förslag kan säkert av många ses som varande både bakåtsträvande och helt felaktiga.

Tack och lov lever vi i ett demokratiskt land där alla tillåts ha sin egen åsikt och nedan följer min syn på saken.

För att tydliggöra min ståndpunkt i frågan väljer jag att nedan redovisa några av de fakta jag bygger mitt ställningstagande på. De flesta av dessa fakta är sådana som jag endera själv upplevt, eller sådana som jag med egna ögon och öron observerat och hört.

Här är de:

  • Att i de flesta länder runt vår jord är ministrar och andra högt uppsatta politiker och tjänstemän av mycket senior nivå åldersmässigt.
  • Att jag med senioritet och ålder i punkten ovan avser att de är minst 50 år eller äldre.
  • Att detta är mest påtagligt i Asien och Afrika där ålder och senioritet ses som något som innebär visdom byggd på egen erfarenhet.
  • Att jag själv när jag i min yrkesroll mött politiker och företagsledare runt om på vårt jordklot nästan undantagslöst får denna fråga som första fråga när de inser att jag är svensk – Hur kan Sverige som varande välfärdsstatens vagga tillåta att ”barn”( läs de som enligt dem saknar tillräcklig livserfarenhet och därmed visdom) kan inneha ministerposter och andra höga ämbeten?
  • Hur Sverige kan ha ett system där ministrar inte har Universitetsutbildning och en påföljande lång arbetslivserfarenhet inom det område de är satta att leda?
  • En självupplevd skola som i alla stycken visat att akademisk teori och praktisk tillämpning av densamma är två helt olika saker.
  • Att jag från 18 års ålder fram till 40 års ålder trodde mig veta och kunna allt, och att min inställning då var att ålder och erfarenhet kunde kompenseras av ungdomlig nyfikenhet och snabbhet.
  • Att jag nu i mogen ålder insett hur lite jag faktiskt visste av det som jag i unga år var helt säker på att jag visste.
  • Att ålder och erfarenhet alltid är överlägsen ungdomlig entusiasm, och att erfarenhet gör en mera ödmjuk inför de uppgifter man ställs inför. 
  • Att besluten blir bättre och mer verklighetsförankrade när de byggs på erfarenhet och egna upplevelser.
  • Att tålamod är bra, och att tålamod tar många år att bygga upp.

Min slutsats när det gäller ungdomar och politik blir därför följande:

Att unga förvisso ska uppmuntras att engagera sig politiskt, men att den politiska skolningen likt i andra länder ska ske inom ramen för de politiska ungdomsförbunden. Detta i vilket fall fram till 30 års ålder.

Det politiska engagemanget ska därför upp till denna ålder kombineras med studier och aktivt arbete i det reguljära arbetslivet. Undantaget från denna princip ska dock vara att man även i unga år kan finnas med i styrelser och utskott i den interna partiapparaten i ett politiskt parti. Detta för att kunna vara med och påverka sitt parti.

Först därefter tycker jag det är helt ok att man tar plats i beslutsfattande politiska församlingar (läs, riksdag, landstings- och kommunalfullmäktige) som fritids eller deltidspolitiker jämte ett reguljärt arbetsliv. Detta för att lära sig hur politiken fungerar i realiteten, och vilka komponenter och kunskaper man behöver för att senare kunna fatta välgrundade och verklighetsförankrade politiska beslut.

När det gäller poster som ministrar och andra höga ämbeten måste vi för att ses som jämlikar av andra länder tillse att dessa personer har uppnått i vilket fall en ålder av 40 år eller mera.

Anledningen till att jag tycker så bygger jag på egna erfarenheter.

Om vi i Sverige vill bli tagna på allvar av medborgare och regeringar i andra länder, och då framför allt de i Asien och Afrika är detta viktigt och något vi måste implementera även i den svenska politiken.

Varför har man då denna syn på ålder och senioritet i andra länder?

För mig är svaret på den frågan att man fortfarande följer det system vi tillämpade även i Sverige fram till inte så länge sedan. På dessa kontinenter fungerar det politiska likväl som det civila livet på samma sätt. Ålder och senioritet ses som kvitton på erfarenhet och visdom. Vidare anses just denna erfarenhet och visdom i alla stycken vara överlägsen ungdomlig iver och snabbhet.

I alla skeden följer och respekterar de yngre alltid de äldres tankar och beslut. Detta gäller framför allt i det civila livet men även inom politiken i dessa länder. Det anses som både oförskämt ofint att ifrågasätta kunskapen hos de som har längre erfarenhet och högre ålder än en själv.

Jag håller med om att detta inte alltid är rätt, dock är det ett vedertaget faktum som fungerar väl, och något vi svenskar måste acceptera och förhålla oss till om vi vill bli tagna på allvar och ha goda relationer till dessa länder och dess regeringar.

Ålder och senioritet borde därför även i Sverige ses som en styrka, och något som är bra och värdefullt.

Det jag förespråkar är på inget sätt nytt utan snarare en återgång till hur det politiska systemet fungerade i Sverige fram till mitten av 1980-talet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Bli först att kommentera

Svensk Utrikespolitik snart lika ledande som den var på Olof Palmes tid.

Av , , 3 kommentarer 3

Det gläder mig storligen att resten av världen nu reagerar och tar svensk utrikespolitik på allvar. Det faktum att Margot Wallström stoppades från att tala på arabförbundets möte är goda och sunda tecken på en väl fungerande utrikespolitik. Dessutom visar det att resten av världen både följer, och framför allt reagerar på vår utrikespolitik.

Under Olof Palmes dagar som regeringschef ansågs Sverige vara landet annorlunda, och det land som satte lyset på, och elden i baken på de regimer och regeringschefer som inte behandlade sina medborgare på ett demokratiskt och anständigt sätt.

Utrikespolitiken under regeringarna Palme präglades av en vilja att värna värdens svaga och utsatta. Kritik mot orättfärdiga regimer gavs öppet och direkt utan omsvep. Sverige var under regeringarna Palme ursprunget till, och förespråkarna för, hur verklig demokrati skulle byggas och upprätthållas.

Efter mordet på Olof Palme dryftade sig USA’s ambassadör i Sverige till att säga att Sverige efter mordet återgått till att bli ett ”vanligt land”, detta sagt därför att Sverige medan Olof Palme levde ansågs vara världens polis, och en nagel i ögat på alla regimer som inte beaktade demokrati och mänskliga rättigheter.

Erkännandet av Palestina var ett viktigt tecken på att Sverige nu på allvar jobbar för att återta den position i utrikespolitiken som vi hade under Palmes dagar.

Världen behöver en polismakt inom utrikespolitiken. En polismakt som utan rädsla vågar kritisera alla som gör fel och på ett eller annat sätt åsidosätter demokrati och mänskliga rättigheter.

Som Socialdemokrater ska vi aldrig rädas att stå upp och kämpa mot orättvisor och orättvis behandling. En politik byggd på kärlek, solidaritet och principen om alla människors lika värde kan aldrig, och ska aldrig blunda för det som är fel och orätt.

Måhända stöter vi oss med de regimer som för tillfället åsidosätter demokrati och mänskliga rättigheter. Med vår hjälp, och genom att vi vågar stå upp och öppet kritisera varje regim som begår dessa brott mot sina medborgare kommer vi att kunna förändra världen till det bättre.

Dessutom får vi aldrig glömma att ingen regim varar för evigt. Med vår hjälp blir de orättfärdiga regimerna sannolikt mer kortlivade än om vi inte stått upp och öppet kritiserat dem.

Ett bra exempel och ett tydligt bevis på att denna strategi fungerar när det gäller utrikespolitik finns att finna i det som hände när Apartheidpolitiken föll i Sydafrika.

Det första land Nelson Mandela besökte var Sverige. Detta för att personligen tacka Sverige och det Socialdemokratiska partiet för att vi aldrig slutade kritisera den Sydafrikanska Apartheid regimen, och för att vi med mod, envishet och övertygelse oförtrutet jobbade ”hela vägen in i kaklet”.

Nelson Mandela var helt övertygad om att Sverige genom sin öppna kritik, och genom att driva på införandet och efterlevnaden av embargon mot landet enskilt varit den största orsaken till att apartheidregimen föll.

Det är precis den typen av utrikespolitik vi ska fortsätta driva. Måltavlorna för vår kritik må vara annorlunda än under Palmes dagar, dock är jag övertygad om att vi med samma kämpaglöd som tidigare kan nå samma resultat som i fallet med Sydafrika. 

Om Sverige står upp och oförtrutet fortsätter att kritisera dessa regimer kommer de förr eller senare att falla. Och när de faller kommer de som tar över att belöna oss för vårt mod och för vårt enträgna kämpande för deras sak.

Världen behöver en röst som för de svaga och utsattas talan, och den rösten är Sverige.

För mig är det självskrivet att vi i Sverige inte ska göra affärer med regimer och regeringar som inte respekterar och följer FN’s regelverk vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Saudi Arabiens blockering av Margot Wallströms tal är ett bra bevis på att Sveriges hållning och Sveriges kritik mot avsaknaden av demokrati i landet fungerar, och att kritiken är besvärande för den sittande regimen.

Vi får inte låta oss skrämmas av deras handlande, snarare tvärt om. Låt oss i stället öka kritiken mot, och trycket på, den Saudiska regimen ännu mer. Dessutom är det en självklarhet att vapenavtalet ska upphöra och istället för att förnyas.

Vi får aldrig vika en endaste tum när det gäller att stoppa affärer med regimer som inte lever upp till demokrati och mänskliga rättigheter.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

3 kommentarer

Mångfalden är en resurs – inte en belastning!

Av , , Bli först att kommentera 0

Man blir fullkomligt mörkrädd när man inser hur 4-kantiga vi svenskar faktiskt är när det gäller synen på invandrare och deras inneboende kompetens.

Dessvärre verkar denna 4-kantighet bestå även när det gäller de som är både födda, uppväxta och skolade i Sverige. Om deras föräldrar invandrat från ett annat land klassas de per automatik annorlunda än svenska barn födda av svenska föräldrar.

Undertecknad frågar sig därför varför det är på detta sätt?

Allt sedan min återflytt till Sverige efter många år med bosättning och arbete utomlands har jag ställt mig denna fråga utan att riktigt kunna finna svaret.

För egen del är jag född i Sverige av svenska föräldrar, gift med en hustru som har sitt ursprung i Kamerun i Västra Afrika. Dessutom är våra 3 yngsta barnen är födda i Malaysia och kom till Sverige 2009 i en ålder av 8, 3, och 1 år gamla, alla med svenskt medborgarskap och svenska pass redan från födseln.

Min fråga är därför i vilket fack ska undertecknad, min hustru och mina barn klassificeras. Är vi svenskar eller invandrare?

I umgänget med mina barn och deras kompisar som alla är födda i Sverige, vissa av invandrade föräldrar, andra av svenska föräldrar kan i vilket fall inte jag se någon skillnad i barnens beteenden eller värderingar.

Alla är som jag ser det typiskt svenska barn som gillar samma saker och delar samma värderingar av vad som är bra och dåligt. Frågan jag ställer mig är varför vi som samhälle då klassificerar dem på olika sätt?

I min värld är denna klassificering något som är typiskt svenskt och europeiskt, och något som i förlängningen leder till att vi som nation inte tillvaratar den kompetens som faktiskt finns att finna i vårt land.

Låt oss en gång för alla slå fast att vi är människor av kött och blod. Blod som för övrigt är rött oavsett vilken etnicitet vi råkar ha. Dessutom kan vi inte påverka av vem eller vart vi ska bli födda. Något som i sin tur innebär att ingen har större eller mindre rätt till ett land eller territorium bara därför att de råkar vara födda där av vad som samhället anser vara rätt sorts föräldrar.

Personligen tror jag att det är vårt typiskt svenska 4-kantiga tänkande som är orsaken till att vi gillar att klassificera människor i olika fack. Detta parat med en osäkerhet av beteenden vi inte känner igen, och en inbygd blyghet som gör att vi inte vågar ta reda på varför människor invandrade från andra kulturer tycker, tänker och agerar som de gör innebär att vi förbiser och förlorar som nation.

Oavsett vad vi tror på när det gäller mänsklighetens uppkomst är det otvivelaktigt så att vi alla föds med olika färdigheter, och att helheten på samma sätt som människokroppen är avhängig av de olika delarnas samverkan med varandra.

Just därför ska vi se människor invandrade till Sverige som en tillgång snarare än som en belastning.

I stället för att vara nyfikna på varför de tycker och tänker som de gör klassificerar vi dem i nuläget som underliga och mystiska, och placerar in dem i fack utan att förstå och veta varför vi gör denna klassificering.

Ovan på detta bildar vi oss en tro och uppfattning om deras tyckande och tänkande som helt saknar verklighetsförankring och i förlängningen medför att Sverige som land går miste om en stor inneboende kompetens hos den grupp som vi klassificerar som invandrare.

Det är bara genom samverkan över etniska gränser, och med en politik som inkluderar alla som vi kan bygga en stark nation.

Jag vill i själva verket påstå att det är just vår exkludering som gör att många av dessa barn, födda av föräldrar invandrade till Sverige, som gör att några av dem söker svaret på sin exkludering i sina föräldrars religion.

Har de där sedan oturen att mötas av religiösa ledare med otvivelaktiga motiv kan det i förlängningen medföra att de luras att tro att svaret är att vi resten av världen hatar dem, och att lösningen för att nå upprättelse är att ansluta sig till IS eller andra extrema rörelser och slåss för sin religion.

Som jag ser det söker den allra flesta efter meningen med livet, detta alldeles speciellt i tonåren. En exkludering och en placering i ett speciellt fack kommer att ytterligare späda på detta sökande och kan om man har otur leda till oönskade konsekvenser,

Mitt liv i andra länder har lärt mig att man genom att ta reda på varför människor med en annan bakgrund tycker och tänker annorlunda än en själv i själva verket är en stor källa till kunskap.

Genom att lära sig varför de tycker och tänker som de gör, och genom att ta reda på vad i deras historiska dna som lett fram till detta tänkande kan man lära sig mycket. I processen kanske vi till och med kommer fram till att det är vi i Sverige som tycker fel. I vilket fall är detta en erfarenhet jag upplevt i mitt eget liv.

Hursomhelst är min ståndpunkt att vi alla kan lära av varandra, och att detta lärande kallas utveckling. Förståelse av varandras tyckande, tänkande och handlande behöver nödvändigtvis inte betyda att vi alla tycker samma sak. Dock tror jag att vi kan skapa en förståelse att vi alla är olika, men att alla människor har samma betydelse och värde.

Det är just genom att förena människor av olika kultur och bakgrund som vi i verkligt tal, och i verklig handling kan prata om kärlek, solidaritet och alla människors lika värde. Dessutom kommer ett samhällsklimat där detta praktiseras att präglas av progressivitet och framgång på alla områden.

Vår Socialdemokratiska politik är byggd på kärlek, solidaritet och alla människors lika värde. Dessutom bygger den på den demokratiska socialismens principer om flertalets makt över fåtalet. Om vi vill följa den demokratiska socialismens principer och målsättningar måste vi därför inse att vår politik måste vara inkluderande snarare än exkluderande på alla områden.

Inte minst i frågan om mångfald borde detta vara vår ledstjärna och grunden för alla politiska beslut!

Därför vill jag att vi som politiskt parti hyllar mångfalden och ser alla människor som en resurs. Detta oavsett om det gäller politik eller arbete likväl som social acceptans och socialt umgänge. Min tro och övertygelse är att vi Socialdemokrater redan gör detta, och att allt vi behöver göra är att få svenska folket att förstå varför vi gör det vi gör. 

Med allt detta sagt kan det dock aldrig vara så att vi använder oss av kvotering bara för att på pappret visa att vi är jämställda på alla områden. I min värld är politiska uppdrag något man förtjänar därför att man visar politiskt engagemang och politisk dådkraft.

Engagemang och dådkraft ska belönas på ett jämställt sätt oavsett etnicitet, kön, ålder eller religiös tillhörighet och sålunda tillhör politiken alla på lika villkor. Detta är vad vår Socialdemokratiska ideologi förespråkar och därför den princip vi måste tillämpa.

Politik är för alla på lika villkor och ska så alltid vara!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Skrota det fria vårdvalet NU! – Lägg de sparade pengarna på bättre och snabbare vård.

Av , , Bli först att kommentera 2

Det fria vårdvalets vara eller icke vara är i dagarna en flitigt debatterad fråga. Socialdemokraterna och Miljöpartiet beskylls för att gå Vänsterpartiets ärenden när man vill införa begränsningar för uttag av vinster i välfärdsföretag.

Ett antal styrelseledamöter i Vårdföretagarna har författat en artikel där de hyllar det fria vårdvalet och hävdar att det leder till innovationer och bättre vård. Man hävdar även att en återgång till enbart offentlig vård skulle innebära en högre kostnad och en sämre vård.

Tillåt mig att tvivla!

Självklart talar de i egen sak då förekomsten av privata företag i offentlig sektor är en kassako för dess ägare, låt ingen tro något annat även om de försöker dölja sina egentliga motiv bakom fina ord och fraser.

Dessutom tycker jag att de i sin skrivelse avslöjar lite av sin människosyn när de hävdar att vård i offentlig regi skulle bli sämre. Det de indirekt gör är att påstå att alla de tusentals människor som arbetar med att ge vård och omsorg i offentlig regi gör ett dåligt arbete och att de saknar visioner och ideer om hur bra vård ska utföras.

För egen del har jag min uppfattning klar sedan länge. Det fria vårdvalet ska skrotas med omedelbar verkan och all vård ska i framtiden utföras av det allmänna, dvs i enheter ägda och kontrollerade av staten, landstinget och kommunerna.

Den kraftiga trend som råder i stora delar av Europa med en återkommunalisering av offentlig serviceverksamhet ska självklart appliceras även på vård och omsorgsområdet. En återgång till ett system där vård och omsorg bara sköts och utförs av det allmänna kommer precis som i fallet med återkommunaliseringar att leda till stora besparingar och högre kvalitet.

Varför ska det fria vårdvalet avskaffas? 

Därför att det fria vårdvalet medför stora extrakostnader för oss skattebetalare, och därför att skattepengar aldrig varit avsedda att hamna i fickorna hos ägare till privata företag.

Nedan redovisar jag några av de fördyringar som det fria vårdvalet medför:

  • Uppbyggnad av övervakningssystem hos stat, kommun och landsting för att kontrollera att de privata vårdgivarna lever upp till ingångna avtal, och att de faktiskt utfört det arbete de vill ha betalt för. Detta medför fördyringar på minst 10 %, pengar som annars kunnat gå till vård i offentlig regi.
  • De privata vårdentreprenörerna ratar de som är sjukast, och när det inte längre är möjligt att tjäna pengar på en patient/vårdtagare skickas denne tillbaka till det allmänna som får bära kostnaden.
  • Kraftiga fördyringar då det blir omöjligt för det offentliga att som tidigare planera både lokalisering, bemanning och storlek på sina verksamheter. Tidigare kunde man med hjälpa statistik, erfarenheter och demografi lätt planera för, och driva vård i egen regi. Det fria vårdvalet har satt detta ur spel då det efter det fria vårdvalets införande blivit omöjligt att beräkna hur många patienter/vårdtagare man kommer att ha i en offentligt driven verksamhet.
  • Förekomsten av stafettläkare är en direkt effekt av det fria vårdvalet och medför kraftiga fördyringar för samhället. Om det bara fanns 1 enda arbetsgivare att välja på skulle stafettläkeriet upphöra med omedelbar effekt.
  • Bristen på sjuksköterskor och övrig vårdpersonal kan direkt tillskrivas det fria vårdvalet.

Det går att göra listan hur lång som helst men jag hoppas att ni som läser detta ska förstå mig när jag påstår att det fria vårdvalet medfört kraftiga fördyringar. Fördyringar som leder till att vårdköerna blir längre och att nödvändiga investeringar i ny teknik och ny vårdinfrastruktur måste skjutas på framtiden.

Det finns säkert de av er som hävdar att det fria vårdvalet givit de som arbetar inom vården fler arbetsgivare att välja mellan, och att detta medfört att de kunnat höja sina löner.

Detta är delvis rätt, och med en återgång till vård med endast det allmänna som arbetsgivare måste intressena för de som arbetar inom vården tillvaratas. Det är viktigt att dessa yrkesgrupper har en bra lön. Ännu viktigare är att det finns möjligheter att vidareutbilda sig och förkovra sig i yrket.

Min lösning på detta är att se till att lönesättningen för personalgrupperna inom vård och omsorg i alla lägen följer den övriga löneutvecklingen i vårt samhälle och att det ges möjligheter till vidareutbildning och förkovran på arbetstid.

Därför är valet lätt! Jag har sagt det förut och säger det igen….Skrota det fria vårdvalet, och gör det nu!

I ett kärleksfullt solidariskt samhälle ska alla ha rätt till adekvat och snabb sjukvård på lika villkor. Detta kan bara uppnås genom ett skrotande av vårdvals-reformen och genom att skota landstingen och ersätta dem med 4 -6 regioner med staten som huvudman.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Bli först att kommentera