Precis som rubriken säger är arvet efter 8 år med en i många stycken ansvarslös Allianspolitik ett tungt ok att bära. Under sina år vid makten såg Alliansen till att skära ner de offentliga utgifterna till ett minimum. Många gånger använde de sig av metoden att flytta över statliga utgifter och istället göra dem till kommunala utgifter.

Därför kommer dagens blogginlägg att belysa några av dessa förändringar/försämringar signerade Alliansen.

Att Alliansen bedrivit en politik med syfte att skära ner statliga utgifter med alla till buds stående medel har självfallet sin förklaring i att man med alla till buds stående medel velat genomföra stora skattesänkningar. Resultatet syns i form av alla de jobbskatteavdrag som gjorts.

Dock har priset för dessa skattesänkningar varit högt. Många är de kommuner som idag går på knäna i och med att utgifter som tidigare var statliga numera belastar kommunernas budgetar.

I sin kolumn i DN ger Peter Wolodarski en känga till både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för genomförandet av de huvudlösa besparingarna på försvarets område. Besparingar som lett till att vi idag har ett försvar som nätt och jämt fungerar. Dessutom kommer renoveringskostnaderna för försvaret att vida överstiga de 3 – 4 miljarder som tidigare sparades på försvarets område.

Därför är jag inte alls förvånad när Magdalena Andersson uttrycker sig i termer om att ”ladorna är tomma”.

För oss Socialdemokrater som aldrig haft för vana att trixa på detta sätt för att blåsa upp stadsbudgeten på bekostnad av kommuner och löpande verksamheter kan därför slutsatsen inte bli någon annan än att Alliansens politik när det gäller stadsfinanserna varit både ansvarslös och förödande för Sverige.

Arvet efter Reinfeldt och de Moderat ledda Alliansregeringarna blir därför tungt att bära. Dessutom kommer det att ta lång tid att reparera skadan och återställa svensk ekonomi till fullgott skick.

Jag lovade inledningsvis att komma med bevis på vad jag anser vara ”window dressing” av svensk ekonomi!

Håll tillgodo med följande punkter:

• Besparingarna på 3 – 4 miljarder på försvarets område gjordes trots att man redan när de genomfördes visste at de skulle bli förödande för den svenska försvarsförmågan på lång sikt. Dock tycks det vara så att målet att genomföra skattesänkningar var långt mycket viktigare än att Sverige har ett starkt försvar.
• Försämringarna i A-kassan och införandet av Arbetslinjen innebär att människor knuffas ut ur systemet och i stället blir föremål för socialbidrag. Socialbidrag är som vi alla vet en kommunal angelägenhet varför denna åtgärd endast syftat till att göra statens utgifter till kommunala utgifter.
• Försämringarna i sjukförsäkringen som infördes som en effekt av arbetslinjen gav precis samma effekt. En i grund och botten statlig utgift kunde i och med detta flyttas över på landets kommuner. Detta därför at även de som blev utknuffade från sjukförsäkringen nu i stället blir socialbidragsberoende. Återigen blir en statlig utgift nu en kommunal utgift.

Jag tror och hoppas att ovanstående 3 punkter är tillräckligt för att få var och en som sätter sig in i ämnet att förstå att allt Alliansen gjorde under sina 8 år vid makten strävade i en enda riktning. – Att via ”window dressing” av statsfinanserna kunna genomföra de skattesänkningar man gick till val på. Detta utan att berätta för svenska folket att det tids nog kommer att finnas ett pris att betala för denna ansvarslösa politik.

Min förhoppning är att vi tillsammans kan lyfta dessa skeenden till ytan och klart och tydligt berätta för svenska folket vad resultatet av Alliansen 8 år vid makten ställt till med.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”