Även om valresultatet i Storbritannien tog landet längre till höger går det tydligt att utläsa att det börjar blåsa vänstervindar i Europa. I Grekland har vi ett parti längst ut på vänsterkanten som regeringsparti. Även i Spanien blåser friska vänstervindar genom ett relativt nybildat parti vid namn Podemos.

Till och med USA blåser det vänstervindar, något som skulle varit helt otänkbart för ett antal år sedan. Socialisten Bernie Sanders som kandiderar till presidentposten vill bygga ett USA med socialism enligt Svensk Socialdemokratisk modell.

Jag vet att det finns många därute som hävdar att högervindarna är betydligt starkare än vänstervindarna. Vilken vind som är starkast är dock en fråga om hur man räknar.

Vad som är helt klart är dock att det är är längst ut på både vänster och högerkanterna vi hittar de politiska partier som har den kraftigaste tillväxten.

Varför har det blivit så? Varför är det bara längst ut på respektive kant tillväxten sker?

För mig är svaret på den frågan givet! Det sker därför att medborgarna i många länder är missnöjda med den politik som förs. Ett missnöje som uppstått därför att stora grupper fått det betydligt sämre än tidigare. Försämringar som ytterligare spätts på genom finanskriser och en global ekonomisk härdsmälta.

De giriga har helt enkelt blivit för giriga och helt glömt att det finns gränser för hur långt denna girighet kan tas.

Den Nyliberalism som präglat hela västvärlden har ökat på inkomst och förmögenhetsskillnaderna och skapat större klasskillnader än någonsin förut.

Dessutom upplever gemene man att de etablerade partierna i Europa och övriga västvärlden smält samman i en mittfåra där det är svårt att skönja några avgörande skillnader i den politik de står för.

I Sverige kan vi se hur Socialdemokraterna flyttat mer till höger samtidigt som Moderaterna flyttat till vänster i sin politik. Detta gör att de möts i mitten och att skillnaderna dem emellan vid en första anblick kan upplevas som små. För de som inte är allt för intresserade eller insatta i politik liknar denna mittfåra en GRÅ massa där alla tycker lika med några få undantag.

Därför reagerar väljarna och vill se mer extrem politik åt det ena eller andra hållet!

Att det blivit på detta sätt är en naturlig effekt av att den ideologiska debatten tystnat helt och hållet. När sakfrågor snarare än ideologi debatteras leder det till att åhörarna och betraktarna upplever skillnaderna som små partierna emellan. Just denna minimala skillnad ger därför god grogrund till de partier som upplevs stå för ”något annat  – något nytt”, dvs. de framför ett budskap som skiljer sig avsevärt från det budskap som övriga partier presenterar.

Det är därför jag självmant åtagit mig uppgiften att återföra den ideologiska debatten på den politiska agendan!

Ett samhälle med en regering som bygger sina politiska ställningstaganden och sin politik på extrema idéer längst ut till vänster eller höger är inte lösningen på Sveriges och västvärldens problem.

Lösningen är istället en återgång till ideologisk snarare än sakpolitisk debatt. När ideologi och ideologiska ställningstaganden dominerar samhällsdebatten blir det med ens mycket klarare för gemene man att det finns stora och avgörande skillnader mellan de olika politiska partierna.

När ideologi debatteras blir det därför mycket lättare för väljaren att avgöra vilken politik och vilken ideologi man vill stödja. Ideologin är för politiken vad affärsplanen är för ett företag, dvs. den referensram mot vilken alla förslag och handlingar ska vägas innan de genomförs.

Som varande Socialdemokrat står jag upp för vår ideologi och då speciellt vår doktrin om den Demokratiska Socialismen. Anledningen till att jag tjatar om vikten av att följa denna doktrin bygger på att den föreskriver en viktig och avgörande skillnad mot den vanliga och mer vedertagna synen på demokrati.

• Den vedertagna synen på demokrati avser politisk demokrati. Den demokratiska socialismen adderar ytterligare en dimension till detta och säger att vi förutom Politisk Demokrati även måste säkerställa att Ekonomisk Demokrati råder.

Avslutningsvis vill jag redovisa och repetera min egen syn på varför just partierna längst ut på respektive kant växer starkast. Min teori är att detta man tillskrivas Nyliberalismen och de ökande klass och förmögenhetsskillnader den skapat.

Ska vi ha en fredlig och bra samhällsutveckling finns inga genvägar. Alla i samhället måste ha det BRA! Välfärden måste fungera, de sociala trygghetssystemen måste garantera alla en dräglig levnadssituation för ALLA, skolor och övrig infrastruktur måste omfatta alla – Inte bara några få lyckligt lottade.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”