Dagens inlägg blir lika kort som koncist vad gäller ämnet och belyser varför ett KOLLEKTIVT tänkande och KOLLEKTIVT agerande alltid besegrar INDIVIDUELLT agerande.

I Socialdemokratins barndom var samhället inte särskilt annorlunda än det samhälle vi upplever i dagens Sverige. Arbetsgivarna och kapitalägarna hade överhanden och dikterade enväldigt vem som fick möjlighet att komma och jobba – dessutom ofta under oerhört otrygga och förödmjukande former.

De individer som protesterade mot villkoren och upplevdes som problematiska svartlistades och utestängdes från arbete hos hela ”fåtalet” och den industri de kontrollerade.

På den tiden samlades arbetarna individuellt var och en för sig utanför fabriksportarna varje morgon för att stå med mössan i hand och bjuda ut sig själv till lägre lön än övriga. De som betraktades som dugliga och fogliga fick komma in och jobba emedan övriga skickades hem.

Under denna tid rådde med bestämdhet ”fåtalets makt över flertalet”. Pengar och inget annat var avgörande för din makt och ditt inflytande.

Till slut ledsnade ”flertalet”, och Ådalen -31 blev starten på den modell och där arbetarklassen organiserade sig i fackföreningar och ställde krav på ”fåtalet”. Vi ställde krav på avtalsenliga löner LIKA för alla. Vi ställde krav på reglerade arbetstider. Vi ställde krav på ordning och reda på Sveriges arbetsplatser och såg till att den politiska makten innehades av ”flertalets” eget parti Socialdemokraterna. Vi blev till ett KOLLEKTIV som talade med en röst.

Tiden från Ådalen -31 fram till Palmes död präglades av en politisk era som säkerställde att ”Flertalet hade makten över fåtalet”, dock utan att dra undan mattan för ”fåtalet” och göra deras tillvaro omöjlig. Politiken strävade inte efter att utrota ”fåtalet” utan snarare se till att ”fåtalet” insåg att de inte kunde fortsätta göra orättfärdiga vinster på ”flertalets” bekostnad.

Allt detta blev möjligt därför att vi som tillhörde ”flertalet” organiserade oss och jobbade som ett KOLLEKTIV för att en gång för alla visa att ”fåtalets” individuella agerande ALLTID är underlägsen ”Flertalets” KOLLEKTIV.

Det KOLLEKTIVA engagemanget präglades dessutom av en vilja att skapa ett Sverige för alla oavsett klasstillhörighet. Det handlade om att i både ord och handling skapa ett Sverige präglat av KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. Det handlade om att skapa ett Sverige där vi alla kunde leva i harmoni oavsett social klasstillhörighet.

I föreningslivet gavs alla samma möjlighet utan att hänsyn till klasstillhörighet. Barn till både rika och fattiga fick samma chans att utveckla sina inneboende talanger – Saknade föräldrarna pengar för att ge sitt barn de verktyg som behövdes för att utveckla talangen såg KOLLEKTIVET till att detta blev möjligt.

Med det KOLLEKTIVA engagemanget följde således en lång tid av samhörighet och KOLLEKTIV samhällsbyggnad och därmed harmoni och en stark ekonomisk tillväxt för Sverige.

Kort sagt var vi nästan i mål och kunde skönja mållinjen vilket var den KOLLEKTIVA drömmen om ett jämlikt samhälle med full valfrihet för ALLA på lika villkor.

Dock verkar det som om denna dröm tog slut i och med att Olof Palme mördades. Helt plötslig var den som ständigt påminde människorna om drömmen borta och över tid föll drömmen i glömska. Förutom att drömmen föll i glömska verkar det även som om anledningen till drömmen gjort densamma – För att inte tala om kunskapen av hur vägen ser ut för att förverkliga drömmen.

Allt sedan Palmes tid har det KOLLEKTIVA tänkandet sakta men säkert eroderats av skickliga nyliberala krafter. Genom att spela på människans inneboende GIRIGHET och vilja att hävda sig själva har man över tid fått folk att glömma och förbise KOLLEKTIVETS styrka och istället tro på nyliberalsimens lögn om att ENSAM är STARK.

Sverige har  återvänt till precis det läge som gällde innan resningen i Ådalen -31. På nytt har ”fåtalet” tagit makten över ”flertalet”.

Arbetsmarknaden har återvänt till att vara en fråga om foglighet – Den som protesterar drabbas återigen av svartlistning och permanent arbetslöshet. I stället för att som i gamla tider stå utanför fabriksporten med mössan i hand stavas vår tids motsvarighet av visstidsanställningar och bemanningsföretag som hyr ut arbetstagarna till företagsägarna på de villkor företagsägarna anser lämpliga för tillfället.

Svenskarnas personliga GIRIGHET och INDIVIDUALISM överskuggar det som en gång var KOLLEKTIVISM och ömsesidig KÄRLEK!

Resutlatet:

• Utbrändhet och utanförskap.
• Ökande inkomst och förmögenhetsskillnader.
• Nedmontering av sociala trygghetssystem.
• Ojämlik välfärd på de förmögnas villkor.
• Möjlighet at avskeda fackliga företrädare som jobbar för KOLLEKTIVETS bästa.

Det mest påfallande är att svenskarna i allt större utsträckning känner sig både oroade för sin situation och svikna av sina politiska företrädare. De politiska företrädarna ägnar sig på samma sätt som resten av befolkningen bara åt att se till sig själv och sin egen situation helt utan tanke på vad resten av KOLLEKTIVET tycker.

Kamrater Socialdemokrater – Medborgare och övriga människor bosatta i Sverige – LÅT OSS ÄNDRA PÅ DETTA!

Den enda vägen framåt är att studera historien och inse att enda vägen framåt stavas KOLLEKTIVT ställningstagande och KOLLEKTIVT arbete för att på nytt säkerställa att ”flertalet”återtar makten från ”fåtalet”

Låt oss tillsammans som KOLLEKTIV säga att DET RÄCKER NU!

Genom att organisera oss KOLLEKTIVT och kämpa för KOLLEKTIVETS bästa kan vi visa ”fåtalet” hur svaga de är därför att de inte jobbar som KOLLEKTIV.

Om vi KOLLEKTIVT deklarerar att vi inte är intresserade av att jobba på ”fåtalets” villkor eller köpa de produkter de producerar har de inget annat val än att gå oss till mötes.

Tillsammans som KOLLEKTIV är vi starkare än alla individer som försöker splittra oss!

Låt oss påbörja bygget av det forna Sverige – Det Sverige som präglades och genomsyrades av KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.

Jag är REDO att skapa en pånyttfödelse för denna kamp –  Är NI?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”