Både arbetskraftsinvandringen dvs. den invandring som sker därför att medborgare från andra EU länder kommer till Sverige för att utföra arbete, och EU-migranternas situation i Sverige och Europa är saker jag berört på ytan i ett flertal inlägg utan att penetrera dem på djupet och öppet deklarera hur jag ser på dessa företeelser.

Därför kommer detta inlägg att klargöra vart jag står i frågan, och hur jag tycker vi ska arbeta med både arbetskraftsinvandring och frågan om EU-migranter.

Trots att – Eller kanske snarare därför att våra Socialdemokratiska ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE innebär att vi ska titta kärleksfullt och solidariskt på alla förhållanden är det inte att likställa med att vi kan strunta i de lagar och regler som EU satt upp på området.

KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE kan även innebära att vi arbetar för att skapa en dräglig situation för alla oavsett vart i Europa de hör hemma. Och att vi arbetar för att ALLA EU länder SOLIDARISKT ska ta hand om ALLA sina medborgare.

Om vi börjar med frågan om EU-migranter och deras situation i Sverige är min uppfattning följande:

Fattigdom och armod har, och kommer aldrig att bli skäl för att söka asyl i ett annat EU-land än det man är medborgare i. De är inte heller skäl nog för att tillåta att man utvandra från sitt eget land och invandrar till ett annat EU land för att omfattas av bättre och starkare sociala trygghetssystem än i hemlandet.

Därför måste de som räknas som EU-migranter invandra på samma grunder som alla andra invandrare som inte söker asyl därför att de är flyktingar.

EU’s regler på området är glasklara och tillåter alla EU medborgare att röra sig fritt i hela EU utan visumkrav. Lagstiftningen säger att de har rätt att stanna i ett annat EU land i 3 månader, och att vistelse därefter kräver att de kan påvisa egen försörjning.

Dessa regler ska självklart följas och efterlevas!

I stället för att internt i Sverige föra en debatt om huruvida Sveriges kommuner ska erbjuda boende, skolgång och övriga sociala förmåner till denna grupp bör vi arbeta för att EU och EU’s regelverk och lagstiftning tvingar deras hemländer att ta hand om, och lösa de försörjningsproblem dessa EU-migranter har i sina hemländer.

Mitt ställningstagande i denna fråga följer därför EU’s regelverk. De är att betrakta som turister under de 3 månader de vistas här. Har de inte skaffat egen försörjning under denna tid ska de återvända till sitt hemland – PUNKT.

Dessutom bör det klarläggas att lagstiftningen inte tillåter att kommunerna använder skattepengar för att bekosta boende och skolgång för EU-migranter. Slutsatsen är därför att problemet angående deras situation ägs av deras hemland – Inte av Sverige och Sveriges kommuner.

Arbetskraftsinvandringen från andra EU länder är oerhört mycket komplexare problem – Dessutom svårare att hantera därför att det finns regler om detta inom EU även om reglerna är otydliga, och i många fall felaktiga enligt mitt sätt att se på saken.

Grunden för arbetskraftsinvandringen – Nämligen att alla EU medborgare omfattas av fri rörlighet inom unionen och fritt ska få söka jobb i alla EU länder, och även ta dem om de blir erbjudna jobbet har jag inga som helst problem med.

Jag har heller inga problem med att alla företag inom EU fritt ska få lägga bud i de upphandlingar som sker inom unionens medlemsländer, eller med att man konkurrerar med priset.

Där slutar dock likheterna i mitt och EU parlamentets samsyn på arbetskraftsinvandring.

Där EU vill att konkurrensen även ska omfatta konkurrens genom att betala lägre löner än de som avtalats fram för lokal arbetskraft i landet i vilket arbetet ska utföras är helt FEL.

EU’s regelverk ska uppmana till sund konkurrens – Inte till lönedumpning!

Därför är min syn på arbetskraftsinvandringen följande:

Konkurrens ska kunna ske i allt som handlar om att leverera en vara eller en tjänst billigare – Dock inte genom lönedumpning.

Anbudet ska lämnas med utgångspunkt att anbudsgivaren SKALL följa de avtal om löner och minimilöner som gäller på arbetsmarknaden i landet i vilket arbetet ska utföras.

Sålunda ska t.ex. ett polskt eller ungerskt företag som skickar arbetskraft till Sverige eller Tyskland betala samma lön till sina arbetare som de löner som gäller för lokal arbetskraft i Sverige och Tyskland. Dessutom ska alla arbetstagare omfattas av samma sociala förmåner som den lokala arbetskraften.

EU’s grundtanke har aldrig varit att ägna sig åt lönedumpning – Att så sker är snarare en effekt av vissa arbetsgivares GIRIGHET, och att man ser en chans att tjäna mer genom att betala lägre löner och strunta i övriga sociala förmåner.

Att rätt lön betalas ska säkerställas genom att man använder lokala banker för vidare transferering av löneutbetalningarna.

Därför ska Sverige arbeta för att EU snarast adopterar ett regelverk som säkerställer att arbete aldrig kan utföras till lön understigande den minimilön som förhandlats fram mellan arbetsmarknadens parter i det land i vilket arbetet utförs – Dessutom oberoende av vem som utför arbetet. Regelverket ska även säkerställa att arbetsgivarna tvingas erbjuda sociala förmåner likställda med de som finns för den lokala arbetskraften i landet i vilket arbetet utförs.

Jag är av uppfattningen att detta blir rätt lätt att genomföra då framför allt Tyskland, men även andra EU länder brottas med samma problem på området lönedumpning som vi gör i Sverige.

Det som kan bli svårare att genomföra är min ståndpunkt om att alla företag borde betala skatt i proportion till hur mycket de tjänar i alla länder där de är verksamma.

Att jag har denna inställning bottnar i att jag är motståndare till att EU’s medlemsländer sinsemellan konkurrerar med låga skattesatser. En konkurrens på skatteområdet EU länderna emellan gynnar aldrig medborgarna i EU och deras välfärd – Bara företagen och företagens ägare.

Jag är för ett införande av nya dubbelbeskattningsavtal som innebär att man alltid betalar skatt enligt den högre av de skattesatser som gäller mellan landet företaget är registrerat i och det land i vilket arbetet och vinsten uppstår.

För att exemplifiera detta kan vi använda följande exempel:

Låt oss anta att ett företag registrerat i Estland, i Estland har en skattesats för vinst på 15%, och att skattesatsen för vinster i Sverige där arbetet utförs är 25%, och att vinsten i exemplet är 1.000.000 kronor.

Då ska beskattning ske på följande sätt:

Företaget betalar 15% av 1.000.000 dvs 150.000 kronor till den estniska skattemyndigheten, och 10% av 1.000.000 dvs.100.000 kronor till den svenska skattemyndigheten så att totalt 250.000 kronor betalats i skatt.

Det mina vänner är exempel på riktig Socialdemokratisk politik och skattepolitik – Tillämpad i en anda som bejakar våra ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. 

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”