Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Rätten till en bostad är en fundamental rättighet i ett DEMOKRATISKT samhälle.

I gårdagens inlägg om det goda samhället skrev jag att bostad, eller snarare rätten till en bostad tillhör de fundamentalt viktiga rättigheter och nyttigheter som speglar ett gott samhälle.

I dagens Sverige är situationen på bostadsmarknaden mycket långt från den som bör råda i ett gott samhälle. En ny rapport från Hyresgästföreningen visar att mindre än hälften av landets unga har en bostad. Detta väcker många frågor inom mig och får mig att inse att det är hög tid att vi politiker tar tag i saken och löser problemen.

Under Socialdemokratins sammanhängande regeringsperiod fram till 1990-talet var just rätten till en bostad en självklar del av den Socialdemokratiska politiken. Vi införde tidigt en Bostadsförsörjningslag som mer eller mindre tvingade landets kommuner att förse alla med en bostad eftersom det enligt lagen blev ett kommunalt ansvar att förse sina medborgare med bostad

Rätten till en bostad med rimlig standard ansågs vara en rättighet, och lagen var utformad på sådant sätt att den rättigheten blev uppfylld. Det var som en effekt av denna lag som Allmännyttan skapades och miljonprogrammen byggdes för att tillse att lagens krav om rätten till en bostad kunde uppfyllas.

Dessutom var allmännyttan så länge lagen tillämpades tvungen att tillgodose rätten till bostad utan att först titta på den sökandes attraktivitet och förtjänst. Alla som efterfrågar bostad ska ha rätt till densamma – sådan var lagen.

Denna lag avvecklades och togs bort av den då borgerliga regeringen 1991. Från detta årtal och fram till dags dato har landets kommuner inte längre någon skyldighet eller något ansvar för att förse sina invånare med bostad.

Utan att ha frågat de politiker som ingick i den borgerliga regering som tog bort bostadsförsörjningslagen går det ändå att gissa sig till orsakerna till att de avvecklade och tog bort lagen. Ännu lättare blir detta att förstå om man tittar på den politik Alliansregeringen förde under sina 8 år vid makten.

Som jag ser det avvecklades bostadsförsörjningslagen därför att:

  • Allmännyttan var tvungen att hyra ut till villkor som inte passade i den ”fria marknadsekonomi” som borgerligheten hyllar.
  • Bostadsförsörjningslagen hindrade marknadsanpassade hyror.
  • Allmännyttan inte kunde säljas ut och privatiseras så länge som lagen fanns kvar.
  • Bostadsförsörjningslagen höll tillbaka prisstegringar och värdeökningar på villor, bostadsrätter och privatägda hyresfastigheter.

En mildare variant av bostadsförsörjningslagen där rätten till en bostad inte är lika kraftigt betonad och inte längre utgör ett kommunalt ansvar återinfördes 2001. Att den är betydligt svagare bevisas om inte annat med att mer än 60% av landets kommuner fortfarande saknar riktlinjer för bostadsförsörjning.

2006 fick borgerligheten hjälp av sina nyliberala kompisar i EU kommissionen som tvingade Sverige att välja om de allmännyttiga bostadsbolagen skulle drivas med mer av social inriktning eller på marknadsmässiga grunder. Valet föll på ett driftssätt på marknadsmässiga grunder vilket innebär att allmännyttan precis som privata hyresvärdar ska använda sig av marknadsmässiga hyror och se till hyresgästernas attraktivitet och förtjänst innan de hyr ut en bostad.

Att avvecklandet av bostadsförsörjningslagen var fel till att börja med, och att valet att driva allmännyttan på marknadsmässiga villkor leder till katastrof kan vi idag se resultatet av.

När mer än 50% av landets ungdomar står utan bostad därför att de som en kombination av ett för lågt bostadsbyggande och för låga inkomster inte kommer in på bostadsmarknaden är det bara ytterligare ett i raden av bevis för att nyliberal politik inte fungerar.

Som Socialdemokrat – Djupt övertygad om förträffligheten i våra ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE kan jag inte stillasittande och tyst fortsätta titta på medan situationen på bostadsmarknaden försämras.

Drömmen om det goda samhället där JÄMLIKHET råder är så stark att åtgärder måste vidtas omedelbart för att lösa problemen vad gäller bostadsförsörjningen och rätten till en bostad.

Ingen politiker- Oavsett partitillhörighet kan så länge dagens situation råder kalla sig ansvarsfulla eller ansvarstagande. Innan man titulerar sig efter dessa epitet måste den fundamentalt viktiga rättigheten till en bostad uppfyllas.

Därför är min lösning att snarast möjligt skärpa bostadsförsörjningslagen och se till att den återgår till den skrivning som gällde fram till 1991. Det ska på nytt bli en kommunal skyldighet, och ett kommunalt ansvar att förse alla sina invånare med en bostad.

Dessutom ska allmännyttan ställas om på sådant sätt att den drivs med mer av social inriktning och mindre av marknadens villkor. Ett återupprättande av allmännyttan till dess gamla form och sätt att drivas för även det goda med sig att det blir nödvändigt att bygga massor av nya bostäder för att tillgodose lagkravet om att förse alla invånare med en bostad.

Ett stort ock kraftigt byggande av nya bostäder kommer att skapa massor av nya jobb!

Jag tror även att en återgång av allmännyttan till tidigare driftsform för det goda med sig att den fungerar som en broms mot den skenande utvecklingen på hyror och bostadspriser.

Starka allmännyttiga bostadsbolag drivna av kommunerna utan privat inblandning är den enda garanten för humana hyresnivåer och för allas rätt till en egen bostad.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>