Efter en avkopplande men hektisk helg med bröllop och vila är jag nu tillbaka med nyladdade batterier och med ny kraft. Dagens ämne är de raserade sociala trygghetssystemen och hur Alliansens arbetslinje lett till att socialtjänsterna i landets kommuner håller på att gå under på grund av ökade kostnader och ökad arbetsbörda.

Inte minst en ledare i dagens Aftonblad författad av Somar Al Naher påvisar vilka effekter detta fått på det svenska samhället. Hennes inlägg handlar till stor del om pojken Alexander 13 år, och hur han och hans familjs levnadsbetingelser gestaltar sig efter att ha blivit vräkta då hans sjukskrivna mamma blivit utkastad ur sjukförsäkringssystemet. När detta inträffade klarade de inte längre av att betala hyran och blev som en följd av detta vräkta från sin lägenhet.

Att något sådant kan hända i Sverige anno 2015 är inget annat än en ren SKANDAL, och ett resultat av Alliansens arbetslinje. Jag har i ett stort antal inlägg kritiserat just arbetslinjen för att vara den enskilt största orsaken till att OJÄMLIKHETEN i Sverige ökar. Jag har även sagt många gånger att arbetslinjen i allt handlar om att flytta kostnader från staten till landets kommuner – Ett påstående jag står upp för till 100%.

Självklart är tanken att få fler i arbete och färre i behov av a-kassa och sjukförsäkring nobla föresatser – Dock är arbetslinjen helt fel verktyg för att nå detta.

Sverige kan aldrig bli till ett bättre land för alla så länge JÄMLIKHETEN minskar och i ett samhälle där grupper ställs mot varandra. Ett starkt och välmående Sverige kan bara byggas på ökad JÄMLIKHET mellan alla grupper i samhället.

Arbetslinjen innebär i praktiken att färre människor ska utföra mer arbete under mer stress och högre arbetsbelastning för att företagen ska kunna göra större vinster. Dessutom ligger det inbyggt i denna formel att fler av de som har turen att ha ett arbete att gå till blir sjukskrivna och behöver sjukpenning, och att fler än tidigare blir arbetslösa därför att färre medarbetare utför mer arbete.

Jag är rätt säker på att det var denna vetskap som gjorde att Alliansregeringarna fullkomligt smulade sönder våra viktigaste sociala trygghetsförsäkringar sjukförsäkringen och a-kassan. Jag är även övertygad om att man när försämringarna av dessa trygghetsförsäkringar gjordes var medvetna om att försämringarna i dessa trygghetsförsäkringar skulle flytta betydande kostnader från staten till landets kommuner.

Kort sagt kan man säga att arbetslinjen påvisar stora mått av GIRIGHET och väldigt lite av KÄRLEK.

I ett samhälle där bara 4 av 10 arbetslösa kvalificerar sig för ersättning från a-kassan, många dessutom på nivåer som är betydligt lägre än vad försörjningsstödet är, och ett stort antal människor kastas ut ur sjukförsäkringssystemen därför att de nått bortre tidsgränsen utan att ha blivit friska eller färdigrehabiliterade innebär det inget annat än att landets kommuner får bära bördorna av statens tillkortakommanden.

Socialtjänsterna i landets kommuner sitter idag i en situation där resurserna på inget sätt räcker till för att klara den uppgift som i och med arbetslinjen landat i deras knä. Varken personal eller ekonomiska resurser räcker till för att klara de krav som socialtjänstlagen ställer på kommunerna.

Som om detta inte vore nog innebär även avskaffandet av bostadsförsörjningslagen att landets socialtjänster har mycket svårt att hitta bostäder åt alla de som blivit beroende av socialbidrag. Många dras med betalningsanmärkningar vilket i sig är ett hinder för att bli accepterad som hyresgäst. Men det största problemet är trots allt att de saknar inkomst och därför är oattraktiva för landets hyresvärdar inklusive de hyresvärdar som anses höra till allmännyttan.

Som Socialdemokrat och varande fast förankrad i tron om att våra ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE faktisk är vägen mot ett bättre och mer JÄMLIKT samhälle säger jag därför följande: Låt oss sätta Socialpolitiken högst på agendan och reparera det arbetslinjen förstört genom att återställa de sociala trygghetssystemen till sina forna nivåer.

Jag vill även passa på att ge en ros till Andreas Lundgren som är Socialdemokratisk ordförande i individ och familjenämden i min hem kommun Umeå för hans arbete att se till att alla som behöver hjälp av socialtjänsten faktiskt får den hjälp de behöver. I ett Sverige regerat av Socialdemokrater behöver vi mer av sådan dådkraft.

Sedan tycker jag att det är ett ansvar för alla Sveriges medborgare att SOLIDARISKT se till att landets kommuner får kompensation fullt ut för de kostnader staten genom att tillämpa arbetslinjen flyttat från staten till landets kommuner.

Sverige kan aldrig bli sig likt så länge JÄMLIKHETEN minskar och så länge som grupp ställs mot grupp i samhället. Vad Sverige behöver är mer JÄMLIKHET och mer KÄRLEK. Grupp ska inte ställas mot grupp av den enkla anledningen att alla MÄNNISKOR ÄR LIKA MYCKET VÄRDA och därför att SOLIDARITET innebär att alla ska omfattas av våra sociala trygghetssystem på LIKA VILLKOR.

Denna inställning och den politik som blir följden av mitt ställningstagande innebär med högsta sannolikhet att skatter behöver höjas för att klara av uppgiften. Men låt mig en gång för alla säga att JÄMLIKHETEN och allas rätt till ett värdigt liv, vilket givetvis innefattar Alexander i Somars ledare med råge överträffar några få människors önskan om låga skatter. Att dessa får betala mer i skatt är ett mycket litet problem i jämförelse med det lidande som Alexander med flera nu utsätts för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”