Den börsoro som råder för närvarande skapar stora förtjänster för landets banker och fondbolag. Initialt är det dessa som är vinnare på den rådande situationen. Många förståsigpåare använder ordet börskrasch i stället för börsoro – För egen del nöjer jag mig börsoro. Dock kan den övergå till en total krasch om den nedåtgående spiralen fortsätter.

Hoten om en förestående krasch stoppar dock inte banker & fondbolag från att göra affärer och handla på världens börser – Detta väl medvetna om att staten kommer att komma till undsättning skulle det värsta inträffa och kraschen bli ett faktum.

I tider av kraftiga nedgångar och häftiga svängningar ökar derivathandeln och därmed riskerna i derivathandeln då derivat i egentlig mening är luft och spekulation. Då många lånar till derivathandeln med aktier som säkerhet innebär det att de om derivaten blir värdelösa på grund av häftiga svängningar kan tvingas sälja av aktier för att klara de marginalsäkerhetskrav (säkerhet för lån) som gäller inom finansvärlden.

Med sjunkande aktiepriser accelererar denna utveckling – Därefter står ”lånebubblan” vad gäller huslån på tur och väntar som en tickande bomb. Med tillräckligt stora nedgångar på börsen korrigeras huspriserna nedåt vilket innebär att många kan sitta med för stora lån i förhållande till den säkerhet fastigheten utgör.

Men tillbaka till varför banker och fondbolag tjänar pengar på börsoro.

I tider av nedgång och snabba svängningar på börsen reagerar de som äger aktier på så sätt att de köper och säljer hejvilt för att säkra sina tillgångar mot förluster, och i spekulation för att tjäna ännu mer pengar. Vid alla köp och försäljningar som i alla lägen sker via ett aktiemäkleri – i regel ägt av banken utgår en avgift kallad courtage på varje köp och säljtransaktion.

Det är dessa courtage som gör att bankerna tjänar pengar – ju mer köp och säljtransaktioner som utförs ju större blir courtageintäkterna. Det är därför tider av börsoro gör att bankerna skär guld med täljkniv.

Jag har vid ett antal tillfällen hävdat att bankerna tjänar stora pengar på insättarnas pengar – alldeles speciellt så på det som placerats i aktiefonder och i depåer som förvaltas av bankerna via fullmakt från ägaren.

I den bankvärld jag kommer ifrån så vaknade vi upp den 1 januari varje år medvetna om att vår intäkt var minst 10% av det förvaltade kapitalet utan allt för stora åthävor. Jag vill påstå att de svenska bankerna på fondsparares pengar tjänar någonstans mellan 10 – 25% på det förvaltade kapitalet – Det är detta som möjliggör höga löner – stora bonusar- och hög utdelning till bankens ägare.

Låt mig ge ett exempel: Många fonder har en förvaltningsavgift på 1,5% årligen, utöver detta har vissa fonder insättnings- och uttagsavgift och skillnad i köp respektive säljkurs för fondandelarna – Detta är den lilla intäkten för banken. De stora pengarna tjänas sedan när bankens fondbolag köper och säljer aktier hos bankens eget aktiemäkleri. Courtageintäkterna till aktiemäkleriet blir stora då fonder köper och säljer ofta – näst intill dagligen.

Fondförvaltaren säger förvisso att man handlar för att plocka hem vinster och för att undvika förluster vilket i sig är riktigt – Vad de dock aldrig säger är att dessa försäljningar ökar på bankernas vinster. 

I tider av börsoro vilket vi upplever för närvarande ökar dessa köp och försäljningar astronomiskt vilket skapar en enda vinnare och det är bankerna.

Jag skulle kunna göra listan och förklaringen på ytterligare förtjänster för bankerna ännu längre men då blir inlägget allt för tekniskt så jag nöjer mig med ovanstående förklaring för stunden.

En sak är dock helt säkerställd och det är att fondförvaltning är en bra mjölkko för landets banker. Att ingen reagerar på riktigt är ett resultat av att fondandelsägarna aldrig ser hur mycket pengar fonden betalar i courtgeavgifter – Allt andelsägarna ser är fondens värdeutveckling – Så länge värdeutvecklingen följer marknaden eller presterar bättre kan detta därför fortgå helt obehindrat.

Tilläggas ska att även så kallade ”fristående” fondförvaltare tjänar stora pengar på den handel som sker i fonden. Genom att via ett annat bolag fungera som mellanhand eller introducent av fonden till det aktiemäkleri som sköter den fysiska handeln får man en courtagesplit mellan aktiemäklaren och det introducerande bolaget som vanligtvis följer formeln 70/30 där 30% av aktiemäklarens courtageintäkter går till det introducerande bolaget.

Ställe er sedan frågan hur oberoende fondförvaltaren är när det ser ut som ovan och förvaltaren indirekt tjänar stora pengar på alla köp och säljtransaktioner?

Det är bland annat mot grundval av detta som jag föreslagit en förnyad reglering av bank & finansmarknaden.

En reglering behövs – inte minst för att stoppa GIRIGHETEN.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”