Det är hög tid att Sverige släpper på överskottsmålen och ordningen där en budget och reformer ska finansieras krona för krona. Det finns lägen där man behöver låna för att investera i framtida intäkter och vinster.

I företagsvärlden kallas detta sunt förnuft och är väl utbrett. Företag lånar till investeringar som ska skapa en framtida tillväxt och större intäkter och större vinster, och i det avseendet ser jag ingen rim och reson i att staten ska tvingas följa andra regler än det privata näringslivet.

Att göra skillnad mellan en stat och ett företag så länge statens lån används på ett sådant sätt att de ökar statens framtida intäkter i form av skatter och ränteintäkter är lika diskriminerande för staten som när det omvända förhållandet gäller. Det privata näringslivet är inte sena med att klaga och överklaga så fort de anser att det allmänna konkurrerar med dem på ojämlika villkor – därför bör med samma sätt att resonera samma sak gälla i omvänd riktning.

Då jag sitter på lite information om vad som komma skall i form av politiska förslag föreslår jag att vi släpper på kraven om överskottsmål och en budget i balans för att skapa nya arbetstillfällen – och för att få igång ett massivt byggande av nya hyresrätter i alla kommuner där det finns bostadsbrist.

Vad jag tänker mig är att staten lånar upp tillräckligt mycket pengar för att i sin tur skapa billiga och konkurrenskraftiga lån för landets allmännyttiga bostadsföretag och för privata hyresvärdar som önskar bygga hyresrätter. Jag vill genomföra detta för att slå två flugor i en smäll och skapa mängder av nya jobb samtidigt som vi får igång ett massivt bostadsbyggande.

Dessutom är statlig utlåning till byggandet av hyresrätter en bra åtgärd då dagens bostadsbrist ger garanterade hyresintäkter för landets allmännyttiga bostadsbolag och hyresvärdar samtidigt som det skapar en stor mängd nya arbetstillfällen. Amorteringar och räntebetalningar är således inget problem.

Fastigheter är dessutom tillgångar som när de väl är byggda inte kan flyttas ut ur Sverige.

Jag tänker mig att det ska ske på följande sätt beskrivet i grova drag:

• Ett återInförande av Bostadsförsörjningslagen som borgerligheten avskaffade och som innebär att alla kommuner enligt lagen måste förse alla som behöver bostad med en bostad. Dvs. ett återinförande av den lagstiftning som var fundamentet i byggandet av alla miljonprogram.
• Billig statlig finansiering med de nybyggda fastigheterna som säkerhet som möjliggör massiv nybyggnation av hyresrätter inom landets Allmännyttiga bostadsföretag.
• Krav på att de företag som ska bygga dessa fastigheter åt Allmännyttan och de privata hyresvärdarna använder sig av svenska byggarbetare (läs arbetstagare bosatta och skattskyldiga i Sverige) , och att dessa arbetare följer svenska kollektivavtal vad gäller löner och övriga anställningsvillkor.
• Statliga lån på samma premisser för att rusta de gamla miljonprogrammen i syfte att göra dem energieffektivare och standardmässigt jämförbara med nyproduktion.

I ett läge där staten har fastigheter som säkerhet för sina lån kan staten få en ränta som är betydligt lägre än den som annars kan erbjudas för den kraftiga nybyggnation av hyresrätter som behövs för att klara nutidens och framtidens efterfrågan på hyresrätter.

Samtidigt som vi genomför detta vinner vi även en balans mellan utbud och efterfrågan vilket över tid kyler ner den överhettade fastighetsmarknaden.

Genom att följa mitt förslag kan vi således göra precis som pojken sa och göra ”två flugor på smällen”.

Allt det handlar om är att visa politisk dådkraft – eller som vi säger i Umeå vara ”nalta eljest” = (lite annorlunda).

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd de beslut vi fattar idag”