Jag har läst LO:s larmrapporter om pensionsnivåerna för de som tillhör arbetarklassen om och om igen och det jag läser är i allra högsta grad skrämmande och inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Att människor som jobbat ett helt arbetsliv och med råge fyllt regeln om intjänandetid och övriga krav i pensionssystemet inte ens når pensionsnivåer på 60% av den lön de hade när de jobbade är inget annat än en STOR SKANDAL.

Mycket hänt som inte räknades med när ”århundradets pensionsreform” genomfördes på 1990-talet. T.ex. har medellivslängden ökat 2 år mer än vad som beräknades vilket innebär att pensionen ska spridas över fler levnadsår. Utöver det har bromsen som ska säkra pensionssystemets överlevnad slagit till både 2010 och 2011 vilket sänkt pensionsnivåerna med ca. 6%. Orsaker som tillsammans innebär att pensionerna nu är på sådana nivåer att många som tillhör arbetarklassen erhåller pensioner som klassificerade som låglöneinkomster dvs. mindre än 60% av medianlönen i Sverige.

LO presenterar 2 scenarier som bägge påvisar pensionssystemets tillkortakommanden och visar att många av de som tillhör LO kollektivet får pensioner väsentligt under de 70% av slutlönen som var tanken när reformen genomfördes. Därför är det helt klart att en ny pensionsreform är nödvändig om framtidens pensionärer ska kunna leva värdiga liv på ålderns höst efter ett långt och troget arbetsliv.

Följande exempel är hämtade från LO:s undersökning.

En kvinnlig kommunalarbetare som började jobba vid 20-års ålder och pensionerade sig vid 65-års ålder hade en slutlön på 23.000 kronor brutto och 18.000 netto sista månaden hon jobbade – Som pensionär får hon en pension på 13.600 kronor brutto och 10.900 kronor netto dvs. mer än 7.000 kronor per månad mindre än när hon jobbade.

Lika illa är det för den manlige genomsnittlige industriarbetaren som även han arbetat sedan 20-års ålder och går i pension vid 65-års ålder. Före pensionen hade han en månadslön på 26.200 kronor brutto och en nettolön på 20.200 kronor – Som pensionär blir pensionen 16.000 kronor brutto och 12.500 kronor netto eller nästan 8.000 kronor mindre än när han jobbade.

I bägge fallen blir pensionerna så låga att de ramlar under gränsen för vad som anses som riktigt lågavlönade den dag de går i pension. Detta som jag tidigare nämnt efter ett långt och troget arbetsliv. Tilläggas ska att exemplen ovan visar pensioner beräknade på både allmän pension och kompletterande avtalspension, 

Än värre blir det för de som går i pension före 65-års ålder vilket är fallet för väldigt många som tillhör LO kollektivet. För hela LO kollektivet gäller 63.8 år som genomsnittlig pensionsålder – Detta trots att man som systemet nu fungerar bör jobba fram till 67-års ålder för att få en dräglig pension.

Att man går i pension tidigare än vid 65-års ålder beror på att man inte fysiskt orkar med arbete fram tills dess därför att arbetet varit fysiskt betungande och att man med stigande ålder är för utslitna för att fortsätta fram till ordinarie pensionsålder.

Etter värre blir det för alla som under delar av arbetslivet valt att jobba deltid för att uppfostra barn och för de som under stora delar av sitt arbetsliv fått hålla tillgodo med visstidsanställningar.

LO påpekar även att trygghetssystemen inte är i takt med rekommendationen att jobba fram till 67-års ålder – Bland annat går gränsen för sjukersättning, sjukpenning och a-kassa vid 65-års ålder trots att politiken rekommenderar 67 år som lämplig pensionsålder. Därför tycker LO att politiken först ska ändra på detta innan man börjar prata om ännu högre pensionsålder.

Undersökningen är intressant och den som vill läsa mer kan endera läsa Aftonbladet eller en artikel i Arbetet med följande länk: http://arbetet.se/2015/12/14/trots-helt-arbetsliv-med-heltid-blir-lo-medlemmen-fattigpensionar/

För egen del är slutsatsen klar. Som Socialdemokrat kan jag inte acceptera att detta sker. Har man KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE som rättesnöre för den politik man för ska även pensionärer omfattas av dessa ideal. Pensioner på 60% eller mindre av lönen är inte SOLIDARISKT – SOLIDARISKT blir det först när pensionerna når minst 70 och helst 80% av lönen.

LO föreslår en rad åtgärder man kan göra för att lyfta pensionsnivåerna – För egen del vill jag genomföra en ny pensionsreform – Denna gång genom större avsättningar till pensionssystemen skapade av en övergång från dagens finansiering via arbetsgivaravgifter och pensionsavgifter till en finansiering via en produktionsskatt.

Det mest grundläggande problemet med pensionssystemets underfinansiering står att finna i att mänsklig arbetskraft ersätts med robotar och maskiner och att företagen därför istället för att avsätta pengar till framtidens pensioner stoppar dessa i sina egna fickor i form av vinster – Något som en övergång till produktionsskatt löser.

Dessutom bör vi överväga en övergång till medborgarlön som bas för alla i samhället – något som ska bestå även efter uppnådd pensionsålder. Med medborgarlön i botten och större avsättningar till pensionssystemen kan alla erhålla en dräglig pension på ålderns höst – Något som är en rättvisefråga i ett SOLIDARISKT och KÄRLEKSFULLT välfärdsland och i det Sverige jag önskar bygga genom mitt politiska engagemang.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

När man pratar med kommun politiker runt om i Sverige om vikten av att bygga nya hyresrätter i stor skala för att bygga bort dagens bostadsbrist framgår att det största hindret mot detta är Plan & Byggnadslagen förkortad PBL.

Allt byggande i Sverige präglas av en överklagandehysteri av sällan skådat slag. Det spelar ingen roll vad som ska byggas! Med dagens utformning av PBL överklagas allt gång på gång i all oändlighet.

Därför finns det anledning att fråga sig vad nyttan är med denna i många stycken helt okontrollerbara överklagandehysteri?

I ett rättssamhälle är det rimligt att det går att överklaga beslut fattade inom stat, kommun och landsting – Dock tycker jag att det räcker och är tillräckligt rättssäkert att ärenden som rör PBL bara kan överklagas en gång. Dessutom ska överklagandeprocessen förkortas så att dom kan falla inom maximalt 1 månad efter överklagande – Detta för att inte stoppa upp det bostadsbyggande som är nödvändigt om vi ska komma tillrätta med bostadsbristen.

PBL måste ändras så att vi får stopp på vansinnet med överklagandehysterin. Dessutom måste både PBL och andra lagar ändras så att många av de idag helt onödiga krav som finns – bland annat gällande bullerkrav mm. kan förenklas så att byggande blir möjligt på fler platser än idag.

Dagens överklagandeprocesser kostar stora pengar för samhället – Detta utan att tillföra samhällsnytta. Dessutom försenar de byggnadsprocessen med flera år, i vissa fall till och med mer årtionden.

Att människor har olika uppfattning och olika intressen är självklart för alla och envar. Dock tycker jag precis som många andra att majoritetens vilja alltid måste få gehör, och att det är majoriteten som ska få sin vilja igenom.

I min värld kallas detta demokrati!

Låt oss därför reformera PBL och införa begränsningar i rätten att överklaga de beslut som kommunerna med majoritet tagit i plan och byggärenden.

Jag tänker mig följande process grovt förenklad:

• Att alla PBL ärenden innan beslut tas bereds precis som idag och föregås av en berednings och utvärderingsprocess där alla som vill kan framföra sina synpunkter och invändningar mot förslaget.
• Att alla invändningar och synpunkter som inkommer redovisas i det slutgiltiga beslutsunderlaget.
• Att alla beslut i PBL ärenden ska sätta samhällsnyttan framför individnyttan.
• Att beslutsunderlaget efter revision och behandling av invändningar och synpunkter leder till att beslut fattas enligt majoritetsprincipen.
• Inrättandet av en speciell överklagandeprocess i PBL ärenden där någon av de befintliga domstolarna t.ex. Förvaltningsrätten använder sig av en förenklad process och kan fatta beslut utan att någon egentlig rättegång behöver genomföras. Samt att dessa beslut är slutgiltiga och inte möjliga att överklaga.
• Att de domstolar som får uppdraget att handlägga PBL ärenden gör så genom att i dessa ärenden använda jurister och andra experter på området som bara handlägger PBL ärenden.
• En handläggningstid på maximalt 1 månad i överklagandeärenden rörande PBL.
• Att endast personer eller organisationer som direkt och/eller indirekt berörs av beslutet ska ha rätt att överklaga. Således ska inte andra än de som bor i anslutning till och/eller äger mark eller byggnader i direkt anslutning till berört område äga rätt att överklaga.
• Att domstolens beslut omedelbart vinner laga kraft och blir bindande för alla inblandade parter.
• Att beslutet är explicit utan möjlighet till vidare överklagan till annan instans eller till EU domstolen.

Att jag vill förenkla denna process har sin grund i att jag tycker att det är fel att enskilda personer och organisationer ska kunna blockera kommunala majoritetsbeslut enligt PBL i åratal bara därför att de som minoritet inte gillar ändringen i fråga.

Sålunda anser jag att nuvarande ordning i allra högsta grad är odemokratisk – Dessutom som det enskilt största hinder för att snabbt bygga bort den bostadsbrist som präglar Sverige av idag.

I dag går det att finna otaliga exempel på hur långdragna överklagandeprocesser lamslagit och/eller helt stoppat en hel kommuns fortsatta utveckling – Denna trend måste brytas om samhället ska utvecklas och för att byggande av infrastruktur och bostäder ska kunna genomföras effektivt i enlighet med majoritetens önskemål.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Världen lyckades efter stora vedermödor komma överens och komma till skott med ett klimatavtal i Paris. På ytan ser avtalet bra ut och många är förvånade över att man gick längre än väntat med hur stor temperaturhöjning som ska accepteras – Avtalet stipulerar 1,5 grader celsius snarare än de 2 grader som var målet.

Dock tror jag att man satte denna gräns för att flytta och delvis dölja det faktum att klimatavtalet i mitt och många andras tycke tycke är rätt urvattnat i och med att konkreta siffror för hur mycket utsläppen ska minskas till 2050 saknas. Dessutom är avtalet inte är rättsligt bindande vilket gör att sanktionsmöjligheter saknas för de som bryter mot avtalet.

För alla oss som hoppades på verklig förändring är avtalet en besvikelse även om det är ett stort steg framåt att ett avtal trots allt kom till.

Min förhoppning var att klimatavtalet förutom att rädda planeten jorden även skulle leda till konkreta åtgärder som skapar en mer jämlik värld – något som kom helt på skam.

Förvisso kom man överens om att västvärldens utvecklade länder ska vara med och betala merkostnaderna för klimatsmart byggande av infrastruktur och annat i utvecklingsländerna – Avtalet säger att 100 miljarder ska avsättas till detta senast från 2020 – Dock talas det inte om hur detta ska finansieras och om västvärldens i detta kan räkna in sina biståndsbudgetar eller ej. Som jag ser det saknas därför en fullständig kompensation till dessa länder för de utsläpp västvärlden historiskt åsamkat vår planet.

Skrivningen om att utsläppen ska ha nått sin högsta nivå så snart som möjligt för att sedan sjunka är en oerhört luddig skrivning då konkreta årtal saknas i avtalet. Avtalet pratar dessutom om att koldioxiden under andra halvan av århundradet inte ska vara större än vad som kan fångas upp av t.ex. skogar och hav vilket medger ett oerhört stort tolkningsutrymme för de enskilda länderna.

Även om jag delar Obama’s uttalande om att det är en seger att ett avtal kunna slutas hade jag velat se ännu hårdare skrivningar än vad som nu blev fallet.

Om jag hade fått bestämma helt själv skulle avtalet ha röstats fram med enkel majoritet enligt principen om ett land en röst och på så sätt att det majoriteten röstar för blir bindande för alla länder vare sig de vill eller inte.

Att Ryssland, Saudiarabien och Venezuela med flera oljeproducerande länder drev på hårt för att undvika skrivningar om att fasa ut fossilanvändning är naturligt – Dock är dessa länder i minoritet om man använder principen ett land en röst vilket gör att de tvingats acceptera detta och dessutom fått tillräckligt med tid för att ställa om sina länder till andra inkomster än oljeinkomster.

Att resten av världen gav med sig för dessa påtryckningar påvisar det jag sagt många gånger – Nämligen att pengar är roten till allt ont och att pengar leder till GIRIGHET och EGOISM. Dessutom är det i högsta grad osolidariskt att rika länder ska ha mer att säga till om än fattiga länder. Så länge den ordningen består är världen långt från devisen om ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.

Jag hade velat se ett förbud mot utvinning av fossiler efter ett visst årtal lämpligen 2030 – Samt ett beslut om att dagens nivåer av fossilutvinning inte får öka fram tills dess. Jag hade dessutom velat se beslut som med större eller mindre tvång leder till att vi i västvärlden måste lägga om vårt sätt att leva helt och hållet – Bland annat genom att övergå till helt fossilfria transporter och helt fossilfri el-produktion.

Avtalet borde ha innehållit detaljerad information om hur mycket vart och ett av västvärldens länder ska kompensera utvecklingsländerna med och hur detta ska finansieras samt hur långtgående finansieringen ska vara.

Slutligen hade jag velat se rigida regelverk för hur utsläpp ska räknas och hur hårda bestraffningarna ska vara för de länder som bryter mot detta. Avtalets nuvarande skrivning för att med olika matematiska modeller räkna ut hur mycket man kan släppa och samtidigt vara klimatneutral därför att man har mycket skogar och hav får därmed underkänt av mig.

I min värld ska utsläppen relateras till befolkningsmängd och ett tak sättas för maximalt utsläpp per invånare utan möjlighet att bedriva handel med utsläppsrätter. Dessutom ska dessa nivåer vara lägre för västvärldens länder än för utvecklingsländer – detta för att kompensera utvecklingsländerna för de utsläpp vår del av världen redan åsamkat planeten jorden historiskt.

Det klimatavtal som nu slutits innebär med all sannolikhet att livet kan fortsätta precis som tidigare utan att större ingrepp på vårt sätt att leva behöver göras vilket inte var vad jag hoppats på. Jag hade velat se ett avtal som tvingar oss i västvärlden att ändra livsstil helt och hållet och ett avtal som påskyndar övergången till ett cirkulärt ekonomiskt tänkande.

Hursomhelst är avtalet en bra början även om det i och med att det är överenskommet nu tillhör historien – Arbetet med att sätta upp tydliga regelverk för hur stora utsläppen får bli per capita sättas påbörjas ska börja redan nu och fortsätta hela vägen in i mål – dvs. hela vägen fram tills dess utsläppen är nere på NOLL djur och växtliv frånräknat.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Regeringen presenterar nu precis som utlovat ett förslag som ska begränsa utnyttjandet av allmän visstidsanställning. Även om förslaget är betydligt mer urvattnat än det som beslutades på partikongressen är det ett lite steg framåt.

Allmän visstidsanställning som arbetsform har lett till missbruk av densamma på många områden och skapat stor stress hos alla som omfattas av den. Att t.ex. ha en fast anställning på 10 – 15 timmar i veckan för att sedan behöva förlita sig på visstidsanställning/timtidsanställning för att få ihop till en full arbetsvecka skapar stor stress. Detta därför man aldrig kan planera sitt liv i och med att man inte vet om och när telefonen ringer eller sms kommer med erbjudande om arbete.

Allmän visstid kom till som en anställningsmöjlighet för att klara säsongsarbeten och tillfälliga svängningar i orderingången och om den används till just detta så fyller den sin funktion. I dag är läget helt annorlunda och allmän visstid missbrukas och används som ett sätt att maximera företagens vinster. Dessvärre har detta även smittat av sig på offentlig sektor som är minst lika stora syndare som privat sektor när det kommer till användandet av allmän visstid som anställningsform.

LO gjorde under förra året en undersökning som visade att hela 618.000 eller 15% av de som tillhör LO kollektivet hade otrygga arbeten och var anställda på allmän visstid. Av dessa ansågs 39.000 ha arbetsgivare som utnyttjat allmän visstidsanställning på helt fel sätt då flera sådana anställningar staplats ovanpå varandra under längre tid än 5 år.

Helt klart är att allmän visstidsanställning missbrukas och används som ett sätt att försöka komma runt de LAS regler som finns på arbetsmarknaden.

Dessutom tror jag personligen att allmän visstidsanställning som fenomen skapar stress – En stress som leder till utbrändhet och långa sjukskrivningar.

Jag har pratat med många människor/väljare som lever under dessa förhållanden och ska man generalisera svaren så säger majoriteten av dessa med en mun att det inte går att leva familjeliv när man omfattas av allmän visstidsanställning. Anställningsformen gör att man inte kan låna på bank och att man aldrig kan planera sina liv i och med att det är svårt att veta om och när man ska jobba.

Dessutom har regelverken runt a-kassa och ersättning därifrån skärpts så att man inte kan tacka nej till tillfälliga inhopp utan att förlora sin a-kassa vilket förstärker stressen och hopplösheten ännu mer.

Inom många verksamheter – framför allt inom offentlig sektor används dessutom allmän visstidsanställning på ett oerhört utstuderat sätt i syfte att spara pengar. Inom t.ex. skolan och förskoleverksamheten används allmän visstidsanställning på ett sådant sätt att den som omfattas av densamma har arbete under de perioder när verksamheten flyter normalt med normala arbetsveckor – Men när storhelger och semesterperioder nalkas bryts anställningen för att sedan återupptas när verksamheten börjar om efter t.ex. påsken.

Resultatet av detta blir att den visstidsanställda är arbetslös och utan lön under påsklov, sportlov, höstlov, jullov etc. – detta samtidigt som de som har turen att ha en tillsvidareanställning har full lön även under röda dagar. Det finns även fall där detta är än mer extremt och den anställde är anställd under veckodagar men arbetslös på helgerna.

Som jag ser det har Sverige gått från att vara ett land med bland världens största anställningstryghet till ett land med mycket dålig anställningstrygghet – Och än värre är att det är offentlig sektor och de företag som jobbar i den offentliga sektorns sfär är de största syndarna.

Vi ska inte ha ett Sverige fullt av människor som lever i otrygghet och ovisshet om de har arbete och lön eller ej. Alla människor som arbetar måste omfattas av godtagbar anställningstrygghet – Och alla människor som jobbar måste kunna planera sitt liv utefter kända förutsättningar. Barn till visstidsanställda föräldrar har samma rätt till sina föräldrar som de som har föräldrar med tillsvidareanställning.

Förutom att skapa osäkra arbetsförhållanden och stor stress leder allmän visstidsanställning så som den används/missbrukas idag till att årslönen minskas och att den som lever under dessa förhållanden dessutom får lägre sjukersättning och sämre framtida pensioner.

Utan att ha handfasta bevis för att så är fallet finns det stor anledning att anta att kvinnor är mer utsatta än män – Detta därför att kvinnor dominerar när det gäller arbetstagare i offentlig sektor.

Vi ska inte ha det på detta sätt i Sverige anno 2015!

Därför ska vi som Socialdemokratisk regering inte nöja oss med det förslag som nu lagts fram och som till viss del begränsar arbetsgivares möjlighet att stapla visstidsanställningar ovanpå varandra. Vi bör därför se till att gå vidare och begränsa allmänna visstidsanställningar maximalt inom offentlig sektor – Dvs. den sektor vi som politiker till stor del har kontroll över och kan påverka.

Det regelverk som vänstermajoriteten i Stockholms stad antagit och som innebär att allmänna visstidsanställningar ska fasas ut samtidigt som timanställningar ska minimeras bör rullas ut rakt av inom allt som är offentlig sektor. I Umeå har vi gjort på liknande sätt och Umeå Kommun har fattat beslut om att LAS perioden kortas från 5 till 2 år samt att 1 års anställning(arbetade timmar motsvarande en årsarbetstid) räcker för att få en tillsvidareanställning.

I Umeå är dessutom heltidstjänster standard och alla avsteg från detta ska motiveras och godkännas i förväg av personalutskottet innan tjänsterna annonseras ut. I Stockholm ska varje timanställning motiveras.

Som politiker ska vi föregå med gott exempel och först se till att göra rent i eget hus innan vi kritiserar andra.

KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE måste gälla ALLA – även de som idag lever i en osäker vardag skapad av allmänna visstidsanställningar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Även om jag inte i detalj vet exakt vad som skrivits i det nya avtalsförslag som ska presenteras i Paris är jag lätt hoppfull om att det kommer att bli bra och dessutom bindande på många punkter. En sak som läckt ut och som det slås på stora trumman för är att man ser ut om att ha enats om 1,5 grader som temperaturmål.

Precis som i alla förhandlingar handlar även klimatavtalet om att ge och ta och om vår tids stora gissel PENGAR.

Vem som ska göra vad och framför allt vem som ska betala vad har lett till de hetaste diskussionerna. Helt klart är det så att den rika delen av världen – Dvs. vår del måste kompensera utvecklingsländerna fullt ut om de vill få utvecklingsländerna att investera i modernare och effektivare teknologi när dessa nu ska gå från utvecklingsländer till moderna utvecklade nationer.

Dessutom går det ur det som rapporterats från förhandlingarna att förstå att de länder som utvinner fossiler inte vill se några begränsningar på detta område – Så även här måste vi se över hur dessa eventuellt ska kompenseras även om jag personligen anser att kompensation inte ska utgå.

Ett bra avtal måste ha en tydlig ansvarsfördelning om vem som ska göra vad och hur stot ansvar respektive land ska ta. Avtalet måste innehålla ett tydligt regelverk om hur efterlevnaden ska kontrolleras och för vilket straff som ska utgå om man bryter mot avtalet.

All fossilanvändning måste upphöra i framtiden – Förhoppningsvis är detta en del av överenskommelsen och något som regleras av avtalet med en utfasningsfas fram till 2030 då all fossilanvändning bör ha upphört helt och hållet.

När vi redan idag vet att just människans användning av fossiler är det som har störst inverkan på vår miljö bör detta även vara huvudnummret i avtalet om man ska kunna kalla avtalet för en framgång.

Själv vill jag se en skrivning som globalt förbjuder all nybyggnation av sådant som använder fossila drivmedel – Samt full kompensation för merkostnaden för att bygga hållbart till de länder som i dag är i utvecklingsfasen.

Vad gäller användandet av fossildrivna fordon vill jag se åtgärder som åtminstone i vår del av världen leder till en snabb övergång till helt fossilfri drift samt mer kollektivt resande. För svaga grupper ska kostnaderna för denna övergång kompenseras fullt ut – Helst genom stenhård beskattning av alla företag som ägnar sig åt utvinning och distribution av fossila drivmedel.

Jag kommer att återkomma i ärendet med ytterligare kommentarer när avtalets fulla text är känd – Fram tills dess står mitt hopp till att avtalet blir precis så bra och effektivt som expertisen efterlyst. Mänskligheten har inte råd att skapa en situation som leder till att framtida generationer ställer frågan ”Hur och varför var våra far- och morföräldrar så GIRIGA och hänsynslösa?”

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Inför de stundande avtalsförhandlingarna kräver industrifacken 2.8 till 3% i löneökningar medan arbetsgivarsidan kontrar med att det inte finns något löneutrymme utöver maximalt 1% löneökning. Arbetsgivarsidan har inte lärt av historien och kör samma race som de alltid gjort.

Det de inte förstår eller vill förstå är att löneökningar skapar konsumtion – Konsumtion som hjälper dem sälja ännu mer av det som produceras och således skapar ännu större vinster.

Samma direktörer som flyttat många arbetstillfällen till låglöneländer vill helst att Sverige ska pausa lönelyften fram till lönerna når samma nivå som Kina, Indien med fler låglöneländer – Detta för att enligt dem stärka svensk exportindustri.

Jag har många gånger påtalat att JÄMLIKHETEN måste öka och att inkomst- och förmögenhetsskillnaderna måste minska. Löneökningar och således bättre spridning av företagens vinster är en väg att uppnå detta. Det är hög tid att arbetsgivarsidan lär av sina historiska misstag och inser att köpkraften har minskat i samma takt som ojämlikheten ökat.

Att så är fallet är naturligt – Färre i arbete och med löner som inte följt inflationen och prisutvecklingen kan bara leda en väg – Mot mindre konsumtion och därmed lägre försäljning av företagens varor och tjänster. Det är därför v i nu ska gå i motsatt riktning – Mot högre löner och större konsumtion och större försäljning av det industrin tillverkar och säljer.

En välmående och stark hemmamarknad är viktig även för exportindustrin – Med en stark hemmamarknad får man bättre avsättning för sina produkter och i slutändan större vinster.

Tittar man på parternas argument och ingång i förhandlingarna så menar facket att man ska räkna med Riksbankens inflationsmål när löneökningarna förhandlas – något som arbetsgivarsidan motsätter sig. Industrin och lönesättningen där har under lång tid fungerat som riktmärke för hela arbetsmarknaden och för att ta ansvar för hela Sveriges ekonomi – Därför går det inte ensidigt att se på bara den exporterande industrin.

Att använda Riksbankens inflationsmål i förhandlingarna är rätt och riktigt av den anledningen till att Riksbanken bestämt sig för att jobba mot detta mål. Att inte använda sig av detta är således ett misstroendevotum mot Riksbanken och dess ledning.

Arbetsgivarsidans ingång visar på sällan skådad GIRIGHET och på att de inte vill ta något som helst ansvar för Sverige – Det enda ansvar de vill ta är för sina egna plånböcker och sina egna vinster.

Jag vill se en återgång till starkare fackföreningar och en tightare relation mellan LO och Socialdemokraterna – Detta för att säkerställa att politiken och fackföreningar går med enad front mot en arbetsgivarsida som under allt för lång tid tillåtits slita isär och förstöra landet genom att öka sina egna vinster samtidigt som man håller nere löneutvecklingen.

Företagens vinster tillhör inte ensidigt företagets ägare – Arbetstagarnas arbetsinsats är direkt avgörande för om ett företag ska göra vinst eller inte – Därför är det rimligt att arbetstagarna får sin beskärda del av företagets vinst genom löneökningar – Det är detta vi Socialdemokrater kallar SOLIDARITET.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har läst ett reportage i vad de som kritiserar mig brukar kalla för en vänstervriden och extrem publikation – Nämligen ETC. Att jag läser ETC beror på att de allt som oftast publicerar även sådant som ser sanningen – Dvs. artiklar som påvisar vikten av ett mer JÄMLIKT samhälle.

Det reportage jag nu läst är en artikel om 2 brittiska forskare – Rickard Wilkinson och Kate Pickett och deras slutsats om att ökad ojämlikhet förvärrar klimatkrisen. I mina tidigare inlägg har jag presenterat precis samma slutsats om än ur ett annorlunda perspektiv. Jag har skrivit att så länge människor kan tjäna enormt stora pengar på att exploatera och sälja fossiler – Så länge kommer industrin att fortsätta förstöra vårt klimat.

Min slutsats – vilken bevisas av fossillobbyns massiva sponsring av forskare som påvisar att människans användande fossiler inte påverkar miljön, samt att fossiler är framtiden är möjlig just på grund av pengar. De som tjänar stora pengar på brytning och försäljning av kol och olja saknar helt intresse för huruvida detta är bra eller dåligt för miljön – Allt som räknas är att berika sig själva oavsett konsekvenserna.

Richard och Kate har kommit fram till ungefär samma sak om än ur ett än djupare och mer vetenskapligt perspektiv. De har kommit till slutsatsen att de inkomst- och förmögenhetsskillnader och den ojämlikhet som finns i samhället är skadliga för arbetet mot ett mer hållbart sätt att leva.

Deras forskning påvisar att ojämlika levnadsvillkor skapar statusjakt – En statusjakt som är skadlig för miljön. Undersökningen visar även att det finns starka samband mellan JÄMLIKHET och hållbar konsumtion – Detta därför att samhörigheten och samhällsgemenskapen är starkare ju mer JÄMLIKT ett samhälle är.

För egen del tycker jag att resultatet av deras forskning är intressant  – Måhända därför att jag är Socialdemokrat och därför att mitt mål är ett mer JÄMLIKT samhälle med betydligt mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader än dagens samhälle.

Därutöver ger deras slutsat mig än mer bränsle i kampen för ett mer JÄMLIKT samhälle. Förutom miljön och klimatet måste världens tillgångar fördelas mer JÄMLIKT – Detta om vi ska undvika ett framtida 3:e världskrig.

Människor kan acceptera mycket men när man trots hårt arbete förtrycks ekonomiskt av de som äger samhällets resurser kommer reaktionen förr eller senare – Den reaktion som leder till folklig resning och attack på de som tillskansat sig oproportionerligt mycket av samhällets tillgångar.

Därför är kampen för ett mer JÄMLIKT Sverige och en mer JÄMLIK värld förutom en kamp för miljön även en kamp för fortsatt fred på jorden.

Som Socialdemokrater står vi upp för detta i vår ideologiska grundsyn. KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE och kampen för ett JÄMLIKT samhälle är fundamentalt viktigt och den enda vägen mot ett hållbart levnadssätt och fred på jorden.

Det ligger mycket sanning i Bob Marleys sång – Den som säger ”You can fool some people some times but you can not fool all the people all the time”

För den som vill läsa hela artikeln är länken till densamma följande: http://www.etc.se/ekonomi/okad-ojamlikhet-forvarrar-klimatkrisen

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det går snart inte en dag utan att man kan läsa larmrapporter om hur lärarna i landets skolor går på knä och rakt in i väggen som ett resultat av höga arbetsbördor och för lite personal. Detta samtidigt som både den förra och den sittande regeringen skjutit till pengar för att göra situationen i skolan bättre.

Det hjälper inte att regeringen tillför mer pengar och resurser om dessa inte används på det sätt de är tänkta att användas – Det måste således bli ”mindre snack och mer verkstad” om vi ska lösa detta. Vi politiker måste gå från ord till handling både vad gäller åtgärder och uppföljning av åtgärderna så att vi säkerställer att det vi beslutar får önskad effekt – Ånyo ”Mindre snack och mer verkstad”.

Till att börja med sitter systemfelet i det faktum att skolan är en kommunal angelägenhet och att olika kommuner gör på olika sätt. Dessutom i avsaknad av nationella och tvingande regler som stipulerar hur lärartäthet och övrig administration ska se ut i våra skolor.

Jag har redan tidigare skrivit i frågan och påtalat att skolan måste förstatligas och bli en statlig angelägenhet – Detta för att få samma kvalitet på alla landets skolor. Förvisso kan jag tänka mig privatskolor men med det förbehållet att det är är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av platser baserat på elevernas val och skolornas tillgång på platser.

Ett sådant system finns redan vad gäller landets universitet och skulle med lätthet även kunna införas även vad gäller grundskolor och gymnasieskolor.

Förvisso har lönen och löneutvecklingen betydelse för människors yrkesval och lärarnas fackföreningar brukar ofta påtala att just höjda löner är viktigt om vi ska attrahera fler till landets lärarutbildningar. Detta är säkert delvis rätt – Dock tror jag att arbetssituationen och arbetsmiljön har minst lika stor betydelse för både yrkesval som för att få de som är lärare att fortsätta som lärare.

Bra och engagerade lärare är därför viktigt för samhällets utveckling i stort. Det är tillgången på engagerade och motiverade lärare som avgör hur och vilken kunskap framtidens arbetstagare kommer att ha. Därför ska vi politiker hörsamma signalerna och göra läraryrket till ett attraktivt yrke.

Resultaten i skolan går kräftgång i undersökning efter undersökning och varje gång blir vi politiker lika förvånade därför att vi trodde oss ha löst problemen.

Det är därför jag säger att det måste bli ”Mindre snack och mer verkstad”!

Bra skolor och bra utbildning är en framtidsinvestering – En investering i det som är framtiden – En investering i våra barn. Därför måste skolan få kosta. Det får aldrig vara så att vi begränsar skolornas möjligheter genom besparingar och annat på skolans område. Självklart ska vi budgetera och följa upp det som görs – Dock är en budget inget annat än en prognos på hur mycket man tror att det kommer att kosta – Tillkommer kostnader man inte räknat med måste mer pengar skjutas till så enkelt är det.

Rätten till en bra utbildning ska aldrig vara en plånboksfråga eller en klassfråga – Bra utbildning ska vara en rättighet för alla på lika villkor – Fattig likväl som rik.

Därför vill jag göra följande:

• Förstatliga skolan men tillåta privata skolor så länge dessa accepterar att det är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av elever.
• Skapa anställnings- och lönesystem som medför en attraktiv löneutveckling och attraktiva karriärmöjligheter för landets lärare.
• Öka lärartätheten drastiskt samt tillse att lärartätheten är lika i alla skolor.
• Anställa mer administrativ personal i skolorna som kan avlasta lärarna och utföra arbetsuppgifter som inte är direkt relaterade till lärarrollen och undervisningen.
• Anställa fler speciallärare och mer resurspersonal som kan hjälpa till med de barn som behöver extra stöd i skolan.

Detta måste genomföras skyndsamt under parollen ”Mindre snack och mer verkstad”. Ju längre vi väntar ju sämre blir resultaten i skolan och ju större blir samhällets kostnader för alla sjukskrivna lärare.

Därför är det dags att gå från ord till handling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Eurozonen och dess medlemsländer närmar sig införandet av en så kallad finansskatt/bankskatt – dvs. en skatt på finansiella transaktioner. De elva EU länder med Tyskland, Frankrike och Belgien i spetsen som 2013 tog initiativet till en transaktionsskatt på finansiella transaktioner har förvisso blivit 10 i och med att Estland lämnar samarbetet – Dock har de kommit oerhört långt i förberedelsearbetet och processen runt hur skatten ska utformas.

Skatten är tänkt att gälla alla transaktioner som omfattar handel med finansiella instrument och gäller alla banker samt övriga finansinstitut. Den kommer att gälla fullt ut så fort minst ett av instituten är etablerat i EU.

Den enda motståndaren mot ett införande av detta är Storbritannien vilket är naturligt då de anser sig vara ett finansiellt centrum och är rädda för att en skatt på finansiella transaktioner ska medföra förlorade arbetstillfällen.

Hursomhelst hoppas de inblandade parterna enligt EU:s ekonomikommissionär Pierre Moscovici inom kort vara klara med beredningen så att beslut om ett införande kan fattas innan sommaren. Som jag ser det är chanserna till ett JA i denna fråga stora då de flesta av EU:s tunga och stora ekonomier ingår i gruppen av de 10 som vill införa skatten.

Utöver införandet av en skatt på finansiella transaktioner diskuterar EU:s finansministrar även bolagsbeskattning och tillväxt till bankunionen samt möjligheter till flexibilitet i stabilitetspakten.

Införandet av en skatt på finansiella transaktioner är en företeelse även Sverige bör ansluta till och använda på samma sätt och på samma nivå som eurozonens länder.

Ett införande av skatt på finansiella transaktioner är en av reaktionerna på att företag idag skatteplanerar mer än någonsin tidigare och en skatteintäkt som behövs för att finansiera delar av välfärden.

Att man även diskuterar bolagsbeskattning är bra och ett tecken på att införandet av en produktionsskatt sannolikt ligger relativt nära i tiden i hela EU. Precis som Sverige har övriga EU länder förlorat skatteintäkter när företag flyttar jobb till låglöneländer och samtidigt ersätter mänsklig arbetskraft med maskiner och robotar – Förlorade skatteintäkter som man nu behöver kompensera för om man ska klara framtidens välfärd.

De allra flesta europeiska länder lider dessutom av en snedvriden demografisk åldersfördelning som innebär att det blir färre och färre arbetande på varje pensionär. Förutom detta så lever vi allt längre vilket gör att skatteintäkterna måste öka om vi även fortsättningsvis ska klara av att leva på dagens nivåer.

Den modell som används för bolagsbeskattning idag är gammal och har sitt ursprung från den tiden när industrin var personalintensiv. I dag när industrin är mindre personalintensiv behövs nya skattemodeller och skattesystem vilket de flesta EU länder insett.

Tiden när företagsägarna kan stoppa hela vinsten av automatiseringar i egen ficka i form av ökade vinster är snart förbi – In kommer tiden när företagen precis som förut ska vara motorn i samhället i det sammanhanget att de bidrar med väsentliga skatteintäkter för de länder de är verksamma i.

Den nyliberala = kapitalistiska politik som präglat de sista 30 åren och gjort de redan rika rikare på övrigas bekostnad går mot sitt slut och kommer oavsett vad nyliberalismens förespråkare tycker att ersättas av en mer solidarisk politik som omfördelar samhällets inkomster och resurser på ett mer rättvist sätt.

Införandet av en skatt på finansiella transaktioner eller en ”bankskatt” är således bara början på en era av höjda skatter för företag och kapitalägare och en reaktion på storföretagens hänsynslösa och GIRIGA skatteplanerande.

Även om reaktioner och åtgärder kommer först i 11-timmen så är jag glad att även de mest inbitna marknadsliberalerna insett att en förändring är oundviklig och nödvändig om ett världskrig ska undvikas.

Heja EU – Kör hårt och se till att omställningen går snabbt och smidigt utan kryphål för de som vill fuska.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Socialstyrelsen som reglerar hälso- och sjukvård har fattat beslut om att arbetskläder ska bli obligatoriskt inom hemtjänsten, särskilda boenden och LSS boenden. Man har dessutom kommit med regelverk som säger att kläderna ska bytas varje dag och att de inte får användas under resor till och från jobbet samt att kläderna ska tvättas i 60 grader celsius.

Bakgrunden till beslutet är man vill minska riskerna för smittspridning via personalen mellan olika patienter och brukare.

I dag intervjuades Umeå Kommuns Utvecklingsdirektör Ewa Klingefors i ärendet av Sveriges Radio Västerbotten och jag blev mycket förvånad över hennes inställning i ärendet och i hur kommunen avser implementera de nya reglerna.

Hon berättade att hemtjänsten redan fått egna arbetskläder och att de som jobbar där sköter tvätten av kläderna själva. När det gäller de nya regelverket som den reglerade myndigheten inför från årsskiftet säger hon sig vilja avvakta med beslut om hur kommunen ska agera – Detta i avvaktan på domstolsbeslut i ärendet gällande andra kommuner som via SKL driver frågan.

Ewa säger att regelverket är oklart och att det inte finns något i den nya reglerna som rakt av säger vem som ska bekosta både arbetskläder och tvätt. Hon säger dessutom att det skulle bli dyrt med både klädinköp och inköp av tvättmaskiner.

För mig är denna inställning underlig. Socialstyrelsen är en statlig myndighet och när statliga myndigheter kommer med regler och förordningar ska dessa följas till punkt och pricka. Socialstyrelsen skulle aldrig komma med regler som dessa annat än med intentionen att det är landets kommuner ska stå för både inköp och tvätt.

Att man nu svävar på målet kan säkert ha att göra med att de yrkesgrupper som berörs av de nya reglerna är kvinnodominerade även om jag innerligt hoppas att så icke är fallet. Tittar vi på kommunala yrken som domineras av män är arbetskläder en självklarhet – Något som borde gälla alla kommunens anställda med behov av speciella arbetskläder.

Som Socialdemokrater har vi en strävan att göra Umeå fossilfritt och mer hållbart genom att ansluta oss till regeringens nya initiativ Fossilfritt Sverige. Hans Lindberg säger att målsättningen är att Umeå Kommuns egna verksamheter ska vara klimatneutrala.

Att följa Socialstyrelsens nya direktiv är precis ett sådan steg Hans – Ett steg mot att göra Umeå klimatneutralt.

För mig är det självklart att kommunen ska stå både för tillhandahållande av arbetskläder och för tvättandet av densamma.

Att ge de anställda order att tvätta sina egna arbetskläder i hemmet är så långt ifrån klimatneutralitet man kan komma då både vattenförbrukning, avloppsmängder, elförbrukning och utsläpp av kemikalier kommer att öka.

Umeå Kommun har nu chansen att göra skillnad och visa att vi menar allvar med att bli klimatneutrala.

Till Hans och övriga partikamrater i beslutande ställning säger jag därför följande – Fatta beslut i frågan genast och med prioritet och ge sedan tjänstemännen uppgiften att skyndsamt implementera beslutet.

Vad vi ska göra är att upphandla både kläder och tvättning av densamma – Dessutom ska vi i upphandlingsunderlaget kräva att kläderna är miljövänliga – gärna tillverkade av ekologiska och återvunna fibrer samt att det företag som ombesörjer tvätten använder sig av miljövänliga tvättmetoder samt att hämtning och utkörning av det som tvättas sker med miljövänliga fordon av högsta miljöklass drivna av fossilfria drivmedel.

Vi kan om vi vill och som Kommun ska vi alltid föregå med gott exempel.

Dessutom är Umeå Kommun en Socialdemokratiskt styrd kommun och i en sådan ska alla anställda ha lika värde – Både män och kvinnor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”