Vi befinner oss i ett samhälle som är i sönderfall – Ett sönderfall som gör att de redan rika kan berika sig än mer på övrigas bekostnad och ett Sverige som slits isär av ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader med stor ojämlikhet som resultat.

När flyktingsituationen nu ytterligare pressar på vårt redan ansträngda läge är nyliberalerna inte sena med att föreslå åtgärder såsom sänkta trösklar, sänkta ingångslöner, större lönespridning med flera åtgärder som ytterligare spär på ojämlikheten.

Jag är lika bestört som jag är brydd över varför inte vi socialdemokrater inser detta, samlar vänsterkrafterna och propagerar för en politik som binder ihop snarare än sliter isär vårt land?

Jag har gjort en historisk återblick och jämfört hur Sverige såg ut när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst – Dvs. under Sveriges glansperiod på 1960- och 1970-talet och sedan jämfört detta med dagsläget för att därifrån försökt komma fram till vad som måste till för att komma tillbaka till den politiska formel som skapade detta välmående.

Min slutsats är att receptet på detta står att finna i många av de delar som formade 1975 års Socialdemokratiska partiprogram och det samhälle detta strävade efter att bygga. Ett genomslag och genomförande av dessa tankar skulle bygga ett annorlunda Sverige  – Ett Sverige som är annorlunda på ett bra sätt.

Det är just därför jag envetet fortsätter mitt arbete för att skapa insikt om vikten av en kärleksfull och solidarisk politik – Allt i visshet om att de allra flesta förr eller senare kommer att inse att bara en återgång till och ett genomförande av dessa ideal kommer att återuppbygga välfärdslandet Sverige.

Hela avsnittet om planmässig hushållning under medborgarnas kontroll kom till därför att Socialdemokratin redan 1975 hade kommit till insikt om vad som bygger en hållbar och välmående nation.

Vad man insett var följande:

• Att hela regioner och hela grupper av människor hotas av ekonomisk utarmning om företagens vinstmotiv ensidigt tillåts bestämma lokaliseringen av näringsliv och service – Något som nu blivit verklighet tack vare den nyliberala politik som förts under lång tid .

För att undvika detta skrev vi in i partiprogrammet att socialdemokratins uttalade mål är att göra alla landets regioner likvärdiga när det gäller tillgång till såväl arbete som social, kommersiell och kulturell service.

Det som gällde 1975 och avsåg Sverige kan idag sägas gälla hela EU. Det som inträffat med en politik som ensidigt låter företagens vinstmotiv bestämma är att jobben flyttat från Sverige och EU till låglöneländer med effekten att företagens ägare berikat sig själva på bekostnad av medborgarna i Sverige och EU.

Det är rätt fascinerande att vi socialdemokrater redan 1975 kunde veta hur facit skulle se ut drygt 40 år senare!

I grund och botten är det dock inte speciellt fascinerande – Snarare ett tecken på att vi lärt av historien före 1975 – Och då speciellt av historien före Ådalen 1931. Nämligen att kapitalet alltid ensidigt ser till sitt eget intresse utan att bejaka resten av samhället i vilket de verkar.

Det är därför vi socialdemokrater ska återgå till det vi är bäst på – En socialdemokratisk framgångspolitik för den arbetarklass som idag består av arbetare, tjänstemän och småföretagare. Vi ska göra så genom att återgå till de värdegrunder som fanns inskrivna i 1975 års partiprogram i syfte att uppnå planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.

Håll tillgodo:

• Att en demokratisering av det ekonomiska livet förutsätter att det medborgerliga inflytandet kan göra sig gällande på alla nivåer i ekonomin.
• Att hela den ekonomiska verksamheten måste samordnas till en planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.
• Att denna hushållning syftar till att att fullt ut utnyttja samhällets produktiva resurser och därigenom skapa arbete åt alla.
• Att detta förutsätter en långsiktig sysselsättningspolitik som inriktas på att åstadkomma en fortgående ökning av antalet arbetstillfällen.
• Att den enskildes ställning måste stärkas för att möta de förändringar i produktionsförhållandena som är en följd av nya tekniska och ekonomiska förutsättningar som snabbt får genomslag i en starkt utlandsberoende ekonomi.
• Att förhållandena i arbetslivet måste anpassas efter de arbetandes förutsättningar.
• Att en fortsatt utjämning av rådande inkomst och förmögenhetsskillnader är det mest centralt målet för arbetarrörelsen.
• Att hushållningen syftar till att inrikta produktionen så att medborgarnas väsentliga behov tillgodoses. Detta därför att dessa behov i allt större utsträckning inte tillfredsställs genom marknadsekonomin.
• Att genom en stark offentlig sektor säkerställa och öka samfällda insatser för att möta kraven på kultur och utbildning, god hälsovård, ökad omsorg om barnen, bättre omvårdnad för sjuka och gamla och vidgade aktivitetsmöjligheter för de handikappade.

Min slutsats är därför att vi inom socialdemokratin måste vara beredda att bygga ut den gemensamma (läs offentliga) sektorn för att tillfredsställa dessa behov.

En annan fundamental del av den politik vi ska föra framgent är att ge oss på de som idag skatteplanerar – Detta genom att förändra dubbelbeskattningsavtalens ordalydelse så att skatteplanering blir omöjlig.

Om de som idag på laglig väg skatteplanerar och undviker skatt genom enkla regeländringar kan förmås att betala den skatt de idag undviker – Ja då kan skatten sannolikt sänkas för de lågavlönade utan att välfärden äventyras. Denna ändring gör dessutom att sparande hos de rika ersätts med ökad konsumtion hos de svaga – Något som i förlängningen får svensk ekonomi att växa och blomstra.

Vi ska dessutom förändra företagsbeskattningen helt och hållet genom att avskaffa dagens arbetsgivaravgifter och lönebikostnader och ersätta dessa med en produktionsskatt.

Anledningen till införandet av produktionsskatt är enkel – Det ska vara samma skatt för företagen oavsett om produktionen sker med hjälp av människor eller maskiner – Inte som idag högre vinster för företagen när man ersätter en människa med en maskin.

Att den förda politiken ska bygga bort bostadsbristen och sätta alla i arbete är en självklarhet då rätten till ett arbete och rätten till en bostad är en självklar del av vår ideologiska övertygelse om alla människors lika värde.

Det är den sortens politik vi socialdemokrater ska driva – En politik jag är övertygad om kommer att stödjas av folkflertalet likväl som av övriga vänster och/eller gröna partier.

Därför – Eller låt mig säga just därför är ett socialdemokratiskt parti som återgår till och förverkligar idealen i 1975 års partiprogram den enda politiska kraft som kan garantera det bygge av ett starkare, tryggare och mer välmående Sverige en majoritet av väljarkåren efterfrågar.

Ett socialdemokratiskt parti som leds och företräds av dådkraftiga företrädare som liksom jag inser att enda vägen till ett starkt och välmående Sverige går genom den traditionella socialdemokratiska politik majoriteten av alla väljare väntar på att få rösta för – Den politik som företräder majoriteten av alla svenskar idag räknas till vår tids arbetarklass. Dessutom en politik som sticker ut därför att den är annorlunda jämfört med dagens nyliberala socialdemokratiska politik.

Ett Sverige som på nytt blir modellen för hur ett land ska byggas. Ett Sverige fyllt av kärlek, välfärd, jämlikhet och samförstånd. Ett Sverige där alla människor räknas – även de som är sjuka och arbetslösa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”