För mig handlar socialdemokratin och socialdemokratisk politik om att alltid driva en politik som sätter folkflertalets och det allmännas bästa framför vad som individuellt är bäst för varje enskild individ.

Historiskt har folkhemmet varit det som bäst exemplifierat den sortens politik – Ett folkhem vi ska återskapa genom att framledes föra en politik som är otrogen när det gäller metoderna samtidigt som den är trofast mot idealen och ideologin.

Folkhemmet är i egentlig mening det som sammanfattar statens vilja att skapa en samhällsutveckling och en samhällsordning som alltid ser till det allmännas och nationens bästa. Denna syn har blivit svårare i en globaliserad värld där nationalstaterna luckras upp – Dock ska vi inte som idag förledas att tro att det är mindre viktig eller svårare att bygga folkhemmet på grund av detta.

Gör vi på rätt sätt är det inte bara möjligt utan snarare en förutsättning för att vi även fortsatt ska vara en välfärdsstat för alla på lika villkor.

Som bekant kan marknaden rätt utformad vara en god tjänare och medspelare i folkhemsbygget. Får marknaden för stort spelrum utvecklas den nästan undantagslöst till en dålig herre. Det är därför marknaden måste hållas i schack genom en stark offentlig sektor och genom strikt reglering för att stoppa de avarter som gör den fria marknaden till en dålig herre.

En statligt ägd offentlig sektor för det allmännas bästa är därför bra så länge den ägs och förvaltas därför att det är fördelningspolitiskt nödvändigt eller för att skydda medborgarna mot skadliga monopol och/eller oligopol.

Att sätta det allmännas bästa före individens bästa innebär att allt som är offentligt och skattefinansierat såsom sjukvård och annat ska drivas av det allmänna för att hålla samhällets kostnader på en rimlig nivå, samt för att säkerställa att den är tillgänglig för alla på lika villkor.

Samma sak gäller ägandet av infrastruktur och elnät samt kraftproduktion – Områden som om jag fått bestämma aldrig skulle ha avreglerats och sålts ut.

På samma sätt är det fullt rimligt att offentlig sektor både äger och driver företag så att det allmännas dvs. alla medborgares bästa sätts i förgrunden. Med blandekonomi får vi den bästa utväxlingen av vad som är bäst för det allmänna – Detta genom att staten utan att driva verksamheter med förlust kan sätta prisnivån för olika sektorer när så anses bäst för att gynna intresset för det allmänna och för nationen.

Exempel på sådana verksamheter är ägande och förvaltning av hyresfastigheter där staten och privata aktörer samverkar på en gemensam marknad. Ett annan exempel är elmarknaden där staten bör äga alla landets elnät för att tillgodose rättvisa priser för alla.

Statligt ägande innebär dessutom ägande på lång sikt vilket gör att man som ägare kan tänka långsiktigt utan att ta hänsyn till kortsiktiga vinster. Dessutom har den offentliga sektorn sällan och aldrig behov av att permittera när konjunkturen viker eller när börskurserna faller – något som skapar stabilitet och förutsägbarhet och trygga anställningar för de som verkar i offentlig sektor.

Jag förespråkar på inget sätt statligt och/eller offentligt ägande vad gäller normal företags- och affärsverksamhet såsom livsmedel, kläder, bilar mm. utan bara på områden där statligt offentligt ägande är nödvändigt för att uppfylla kriteriet om vad som är bäst för det allmännas bästa.

Jag anser att många av de avregleringar och utförsäljningar vi gjort under senare år är fel – Fel därför att de flyttat det allmännas dvs. alla våras framtida vinster till privata fickor. Många av dessa utförsäljningar av statliga företag har dessutom gjorts till kraftiga underpriser vilket förstärker den kraftiga ökning av inkomst- och förmögenhetsklyftor vi upplevt på senare år.

På samma sätt har åtminstone jag aldrig upplevt att saker blivit bättre eller billigare därför att vi avreglerat eller sålt ut statliga företag – Tvärt om har det blivit dyrare för konsumenten och sämre för de som arbetar i de grenar som sålts ut till privata intressen.

Gammalt tillbaka brukade vi säga att ”statens kaka är liten men säker” ett uttryck för att staten aldrig ändrade sig i fråga om vad som är bäst för den breda allmänheten och för nationalstaten. Denna sanning har det ruckats på under privatiserings och avregleringsiverns tidevarv varför denna ordning måste återställas.

Socialdemokratisk politik har alltid drivits och bör även framledes drivas i just denna riktning – Nämligen i den riktning som alltid sätter det allmännas och nationalstatens bästa framför enskilda individers bästa.

Det är i detta ljus alla som följer min blogg bör uppfatta de förslag jag lägger. Jag lägger dem inte för mitt eget bästa utan för det som jag är övertygad om är för det allmännas och nationalstatens bästa.

KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är starka ideologiska grundteser och samtidigt ett starkt ställningstagande för att kollektivet i alla lägen är viktigare än individen – Speciellt i de lägen när val av politisk inriktning ska beslutas.

Därför säger jag fortsatt samma sak som jag sagt många gånger tidigare. Låt oss förena oss som kollektiv så att vi tillsammans kan forma den politik som alltid sätter det allmännas bästa före individens bästa.

När jag säger att vi ska driva traditionell socialdemokratisk politik menar jag således inte att vi ska driva den på exakt samma sätt som tidigare – Vad jag menar är att vi ska driva den i samma anda som vi gjort historiskt genom att vara trofasta mot idealen men otrogna mot metoderna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”