Det kan kanske vara hårt att rubriksätta detta inlägg på det sätt jag gjort – Dock kommer alla som bemödar sig med att förstå vad som hänt med den svenska skolan och varför att förstå att rubriksättningen är klockren.

Låt mig därför förklara mig och berätta varför det gått som det gått med den svenska skolan och dess resultat.

I grunden beror förfallet på att lärarna tappat i auktoritet och att eleverna fått alldeles för stort inflytande över undervisning och allt annat som sker i skolan. Att det blev så får både socialdemokrater, vänsterpartiet och liberalerna skyllas för.

En ordning där barn inte respekterar vuxna och en ordning där vuxna inte kan styra barn med de metoder som behövs är inte demokrati utan snarare anarki.

Att var och en kan göra som denne vill och att varje elev själv kan välja hur man vill göra i ett enskilt ämne när det gäller inlärningsmetod och studiesätt skapar inte större kunskap utan snarare större okunskap. Ska skolan fungera behövs mer styrning och mer auktoritet för Sveriges samlade lärarkår.

Låt oss så gå in i varför jag säger som jag säger i rubriken.

Alliansen hade till viss del identifierat detta men istället för att lösa problemen genom att ge lärarna mer auktoritet så förvärrade man läget på ett sätt som saknar motstycke i svensk skolhistoria.

Det jag pratar om är den idiotiska reformen om att skapa förstelärare!

Trots att alla lärare förlorat sin auktoritet som ett resultat av nyliberala krafter och starka vänsterkrafter var lärarna som kollektiv väl sammansvetsat och det var just gemenskapen som gjorde att de orkade trots en i stort omöjlig uppgift som beror på felaktiga politiska beslut.

Den kollegiala känslan och samhörigheten var stark bland lärarna och alla stöttade varandra och hjälptes åt att göra det bästa av en hopplös situation. Över en natt förstörde så Alliansen med Jan Björklund i spetsen det sista hopp som fanns kvar för att vända trenden inom den svenska skolan.

Vad Björklund och Alliansen gjorde var att dela upp Sveriges lärare i ett A- och ett B-lag genom att införa förstelärarreformen.

Att belöna vissa men inte andra genom högre lön skapade segregation och klasskillnad bland lärarna och tog bort den kollektiva samhörighet som fanns – Borta är samarbetet och borta är viljan att samverka och hjälpa varandra till bättre resultat.

Borta är dessutom viljan att begära hjälp om man har en besvärlig och bråkig klass eller elev därför att ropet på hjälp kan ligga en i fatet vid nästa lönerevision och löneförhandling.

Det Jan Björklund och Alliansen aldrig förstått fullt ut är att man inte bygger bättre verksamheter genom att öka inkomstskillnaderna och bryta sönder kollektivet och känslan av samhörighet. Jag kan dock förstå att man vill göra så därför att det skapar en situation där man politiska kan vinna fördelar på att härska genom att söndra.

Att påstå att man gör detta för att rädda den svenska skolan är att fara med osanning.

Ska vi rädda den svenska skolan ska vi inte ha något A- och B-lag bland Sveriges lärare – Ska vi rädda den svenska skolan måste de skattepengar vi tillför skolan användas till att solidariskt höja lönen för alla lärare och till att återställa känslan av solidaritet,samhörighet och lika värde bland Sveriges lärare.

Därutöver är nästa steg i räddningsplanen för den svenska skolan mer auktoritet till Sveriges lärare och mindre medinflytande över själva undervisningen och kunskapskraven till Sveriges elever.

Avslutningsvis bör vi fundera över varför Alliansen införde förstelärarreformen?

Min egen uppfattning om varför är klar sedan länge – För att precis som genom arbetslinjen och jobbskatteavdragen öka inkomst- och förmögenhetsklyftorna och skapa ett Sverige där människorna är mer upptagna av att bekämpa varandra av egoistiska skäl än av att bekämpa regeringen av solidariska skäl.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”