Som vi alla vet så har Umeås politiker hållit ett extra budgetmöte om den kommunala ekonomin för att diskutera hur vi klarar den kommunala ekonomin när skatteprognosen blir 70 miljoner mindre än budgeterat på grund av statliga beslut och när kostnaderna för ensamkommande barn ökar därför att statens anslag för densamma minskar.

Umeå är en kommun med stark tillväxt och stor inflyttning vilket innebär att kostnaderna för befolkningsökningen kommer i början medan intäkterna av densamma kommer i slutet och över tid.

Umeås problem är samma sorts likviditetsproblem som många snabbväxande företag har – Nämligen likviditetsproblem förorsakande av obalanser mellan investering och intäkt.

Det är inte lönsamheten/vinsten det är fel på. Snarare är det så att det är balansen mellan när inkomsten kommer och när räkningarna ska betalas som haltar betänkligt i och med att räkningen ska betalas innan intäkten kommer.

Att man kan behöva investera för att få en intäkt är lika vanligt i företagsvärlden som i den kommunala världen och anledningen till varför jag anser att vi bör sansa debatten om den kommunala ekonomin.

Precis som Hans Lindberg skriver i sin debattartikel i gårdagens VK är det så att både Socialdemokraterna, Alliansen och Vänsterpartiet är lika goda kålsupare i det uppkomna läget då vi alla varit med och stött de investeringsbeslut som lett fram till dagens situation.

De tunga investeringar som togs under föregående mandatperiod för att växa framgent och den höjning av det kommunala lånetaket detta innebar stöddes av alla Allianspartier varför jag tycker att det är fel av dem att nu lägga hela skulden till detta på oss Socialdemokrater.

Det vi istället borde debattera är hur vi löser den uppkomna situationen utan att äventyra vården, skolan och omsorgen.

Att saker och ting kan förändras över tid är något vi måste vara beredda på och något vi måste bejaka genom att lösa uppkomna situationer var och en för sig. När läget ser ut som det gör med minskade statliga anslag måste vi i avvaktan på ökade statliga anslag kompensera denna minskning med ökade kommunala intäkter.

Ökade intäkter kan bara skapas på ett sätt för en kommun och det är ökade skatteintäkter.

Mitt förslag är därför att vi temporärt under 2 år ökar kommunalskatten med 1 krona per intjänad hundralapp för att kompensera för intäktsminskningarna från staten och för att amortera på skuldbördan.

Låt oss heller aldrig glömma att jobbskatteavdragen som Alliansen genomförde under sin tid vid makten dränerat den kommunala ekonomin med åtskilliga miljoner för Umeås del – Miljoner Umeå som en växande stad behövt för att investera i framtida tillväxt.

För att garantera att vi klarar skolan, vården och omsorgen utan att sänka ambitionsnivån i densamma är mitt  förslag därför at vi gör som jag skrivit ovan – En höjning av den kommunala skattesatsen med 1 krona fram tills nästa val för att säkra kommunens ekonomi.

Höjd kommunalskatt idag för att matcha gjorda investeringar kommer att betala sig i form av skattesänkningar i en framtid – Skattesänkningar som vida överstiger skattehöjningen när väl de inkomster som blir resultatet av gjorda investeringar kommer – Det är min fulla och fasta övertygelse.

Umeå kommun och Socialdemokraterna har inte misskött Umeås ekonomi – Snarare investerat hårt i att Umeå även framgent ska ha växande befolkning och därmed växande skatteintäkter och över tid lägre skatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”