Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Min kamp mot Storregion Norrland har gått i mål

Det är med stor tillfredställelse jag nås av beskedet att Regeringen och Ardalan Shekarabi stoppar planen på ett Stornorrland därför att det folkliga och politiska stödet för ett sådant saknas.

Trots att jag är Socialdemokrat så tillhör jag den skara som kämpat mot en Storregion allra längst – Åtminstone av oss som är politiskt engagerade i Umeå och Västerbotten och mitt motstånd har hela tiden varit fast förankrat i att vi inte ska genomföra något som så uppenbart saknar stöd hos folket i regionen.

Som politiker är vi skyldiga att lyssna på våra väljare och driva den linje som väljarna vill. Vill väljarna inte ha ett Stornorrland ska vi inte driva tillkomsten av ett sådant till varje pris. Gör vi det ”dumförklarar” vi väljarna och spär på politikerföraktet.

Jag kan förstå Erik Bergkvists frustration över beslutet då han investerat både tid och engagemang i tillskapandet av ett Stornorrland. Dock hoppas jag att även Erik efter en stunds eftertanke inser att beslutet att skrinlägga planen på ett Stornorrland är det enda riktiga.

Jag håller dock med Erik om en sak och det är att vi måste reformera sjukvården och en del andra saker om vi ska klara av framtidens utmaningar. Det är därför jag tycker att vi ska tänka om och följa det förslag jag lade tidigare.

Det jag föreslagit är att vi ska organisera all sjukvård, all regional kollektivtrafik och allt byggande och underhåll av infrastruktur i hela landet i ett eget departement med en egen minister för att skapa jämlika förutsättningar för dessa saker i hela landet.

Allt annat som dagens landsting och länsstyrelser i dag utför ska vi tillföra landets kommuner för att öka medborgarnas närhet till politiken och för att stärka demokratin.

Därutöver ska vi skapa en speciell PBL-domstol med domare av samma rang som i Högsta Förvaltningsdomstolen för att snabba på byggandet i Sverige och korta ner överklagandetiderna.

En sådan reform sparar stora summor pengar därför att administrationen blir effektivare och därför att vi som samhälle slipper avlöna ett stort antal politiska församlingar som i dag kostar stora pengar – Pengar som kan användas till mer och bättre sjukvård, kollektivtrafik och infrastruktur.

Som politiker och ekonom är jag intresserad av en enda sak – Att AB Sverige drivs på ett sätt som ger mest valuta för våra skattepengar utan att demokratin åsidosätts och utan att marknadsekonomin får härja fritt.

Kampen mot ett Stornorrland är som sagt avslutat och ersätts nu av kampen för att skapa ett Sverige organiserat på det sätt jag angivit ovan.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

4 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Är du ekonom nu också? Det är jag också. ”Ekonom” är ju till skillnad mot exempelvis ”advokat” ingen skyddad yrkestitel, så ”ekonom” kan vem som helst, som anser sig ha åtminstone elementära kunskaper i nationalekonomi, kalla sig. ”Statsvetare” är jag också, och har faktiskt läst ämnet på universitet, och då bl.a. effekterna av kommunsammanslagningarna till storkommuner.

    Jodå, effekten blev att avståndet mellan väljare och valda ökade, med följd att speciellt de socialdemokratiska väljarna fick svårare att kommat till tals med sina politiker. Vilket är förödande för demokratin och banar vägen för populistpartier. Ordet ”kommunalråd” håller numera på att bli ett skällsord. Förr kunde man höra folk säga ”Kommunalrådet känner jag. Han är en rejäl karl”.

    Det bästa med EU (som enligt min mening har fler nackdelar än fördelar) är subsidiaritetsprincipen, som innebär att beslut ska tas på ”lägsta effektiva nivå”. Med storregioner hade följt färre lägsta-nivåer. För det första hade det blivit färre mellannivåer (landsting /regioner) och för det andra färre lägstaniviåer (kommuner).

    Det driver alltså i samma riktning, större enheter, centralisering, minskat folkligt inflytande, en förskjutning av makten från folket och till politikerna, från fritidspolitikerna till heltids- (proffs-politikerna), samt från proffspolitikerna till de höst avlönade offentliga tjänstemännen. Det hade säkerligen inte stannat vid sex storregioner, utan ett nästa steg hade blivit det som Anders Forss förespråkar: att mellannivån (lansdsting /regioner) helt avskaffas.

    De storregioner som redan har bildats (Skåne och Västra Götaland) uppvisar stora brister i närhet, kompetens, energistyrning och effektivitet. Regionpolitiker tar beslut om byger, vars existens om de aldrig har hört talas om, och som är för många för att de ska komma ihåg till nästa sammanträde. Busslinjer i Skånes landsbygd dras in. Norra Skåne kallas ”glesbygd”, o.s.v. Som färdtjänstresenär i Västra Götaland måste du förklara för beställningscentralen att Gullspång (som fortfarande är en egen kommun) inte ligger i Norrland.

    Men väderstrecket var rätt. Gullspång ligger i norra delen av Västra Götaland, så lång från Göteborg som man kan komma inom regionen. Även om en busslinje får vara kvar, dras det in massor med busshållplatser på landsbygden i södra Sverige. Regionbyråkraterna begriper inte att även boende i ensligt liggande fastigheter behöver busshållplatser. Det är inte som i stan, där det är 30 meter mellan husen.

    Vad som förmodligen fick riksdagspolitikerna att dra i nödbromsen i regionfrågan var förslaget att slå ihop Värmland med Västra Götaland. Detta hade ju rimmat väldigt illa med Ardalan Shekarabis påstående att regionreformen skulle syfta till att bromsa centraliseringen till storstäderna och skapa mer jämlika regioner.

    Landstingspolitikerna (liksom befolkningen) i de berörda länen hade hellre sett en sammanslagning mellan Värmlands och Örebro län, om det över huvud taget skulle ske några sammanslagningar. Avståndet mellan Värmlands-metropolen Karlstad och Göteborg är 225 km mot 95 km mellan Karlstad och Örebro. Som för övrigt skulle stå med en kraftigt överdimensionerad sjukvård, om man skulle tappa den högspecialiserade vården för Värmlandspatienter till Göteborg.

    Storregioner vore inte alls någon bra lösning för sjukvården. Inte ens de sex storregionerna hade varit stora nog för alla specialiteter. Det är inte ens Sverige som helhet, när vissa patienter skickas till England. I stället borde hela sjukvården omorganiseras, så att staten driver universitetssjukhusen, landstingen nuvarande länsdelssjukhus och kommunerna vårdcentralerna.

    Syftet med Storregion Norrland är helt klart att koncentrera till de stora kuststäderna, särskilt Umeå, på den övriga kustens och hela inlandets bekostnad. Det skulle inte alls bli någon utlokalisering av resurser från S

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.