Inledningsvis vill jag säga att detta inlägg har hämtat sin inspiration från en krönika som IF Metalls klubbordförnaden på Volvo Lastvagnar i Umeå Jan-Olov Carlsson skrev för ett par veckor sedan i pappersupplagan i ETC Umeå. En krönika som talade om bidragsberoende och om vem som är bidragsberoende.

Jan-Olov pekade med stor säkerhet ut många traditionellt borgerliga väljare och många företag som de som är mest bidragsberoende i Sverige och i det avseendet håller jag med honom helt och hållet.

Både Allianspartierna och organisationer som Svenskt Näringsliv och borgerliga tankesmedjor pekar ut svaga grupper som bidragsberoende och beskyller dem för att befinna sig i ett mer eller mindre permanent utanförskap – Detta trots att de starka grupperna får oerhört stora bidrag på det sätt som redovisas nedan.

Det sista man ägnat stor kraft åt är att tillsammans med SD peka ut de asylsökande som kom i slutet av 2015 som nästa stora grupp bidragstagare.

Precis som Jan-Olov påpekar så haltar debatten om vem som är bidragsberoende betänkligt – Alldeles speciellt så om man tittar på de subventioner som välbeställda och välavlönade och många företag åtnjuter trots att subventioner och avdrag i grund och botten är bidrag snarare än subventioner.

• Ränteavdrag på bostadslån är ett förtäckt bidrag för de som äger sitt boende och som bekostas av samhället.
• Rut-avdrag. ROT-avdrag är alla exempel på bidrag som tillfaller privatpersoner som anlitar hjälp såsom städhjälp, läxhjälp mm. och till alla de som bygger om sina hus och lägenheter med subventioner=bidrag från samhället.
• Lönebidrag. Instegsjobb. Nystartsjobb. Traineejobb och yrkesintroduktion är alla namn på olika fenomen där privata företag får statliga subventioner=statliga bidrag för att anställa människor som hjälper dem att tjäna pengar och göra vinster.

Så här långt är det oerhört tyst i debatten om dessa bidrag – Måhända därför att man valt att kalla dem subventioner snarare än bidrag.

Faktum kvarstår dock – En subvention är i grund och botten precis samma sak som ett bidrag. Därför är det hög tid att vi sansar debatten och börjar tala klartext om vilka grupper som får mest bidrag i och av samhället.

Den stora frågan vi alla bör ställa oss är därför varför subventioner som i egentlig mening är bidrag ska anses vara bättre och mer legitima än bidrag för försörjning bara för att de mottas av välbeställda snarare än av de som verkligen behöver bidrag därför att de saknar inkomst och/eller egen förmögenhet?

Den debatten vill jag härmed lyfta i detta inlägg och jag ser med glädje och entusiasm fram emot fortsättningen av debatten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”