Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Regeringen backar om kilometerskatten efter massiv kritik.

Precis som jag förutspått så tvingades min egen regering till sist att backa vad gäller införandet av en kilometerskatt för den tunga trafiken.

Att de gör så och dessutom anger att man backar för att en kilometerskatt slår orättvist mot Norrland och mot glesbygden innebär att de lyssnat på mig och andra som framfört just orättvisan som ett argument därför att andra transportalternativ än lastbil saknas på många håll.

Efter massiva NEJ från tunga remissinstanser såsom LO, näringslivet och företrädare för glesbygd backar man därför.

Tack Regeringen – Er lyhördhet uppskattas!

Regeringen säger att man ska arbeta fram ett nytt förslag till vägslitageavgift men då ett som inte diskriminerar landsdelar som saknar andra transportalternativ än lastbil.

Att vi har någon form av vägslitageavgift och då speciellt för utländska lastbilar som utför transporter i Sverige tycker jag är bra och behjärtansvärt.

Om Tyskland kan debitera vägavgifter för den sträcka utländska tunga fordon kör på tyska vägar borde Sverige kunna göra precis samma sak. I Tyskland använder man sig av en så kallad ”Go-box” som registrerar vart man kört och hur långt man kört varvid avgiften betalas innan man åker ut ur landet.

Det systemet borde inte vara allt för svårt att implementera även i Sverige för utländska långtradare.

När det gäller svenska långtradare borde man kunna använda samma system i de delar av landet där tågtransporter är tillgängliga som transportalternativ till lastbilen medan transporter där alternativa transportmöjligheter saknas kan vara avgiftsfria.

I vart fall är det bra at regeringen vaknat i 11:e timmen och insett orättvisan med en kilometerskatt – Nu blir det till att gå tillbaka till ritbordet och komma med en lösning som fungerar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

10 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Det finns inga delar av landet, som saknar tillgång till tågtransporter på de långa avstånden. Det saknas däremot alternativ till långtradare för vissa för en del specifika transportuppgifter, även på de längre avstånden. Detta beror på brister, som borde rättas till, i de svenska tågoperatörernas utbud av transporttjänster. Jag skulle därför gärna se att några större långtradaråkerier slår sig samman och startar ett eget tågbolag med bättre samordning än för närvarande mellan lastbil och godståg, vilket jag har propagerat för sedan 1980-talet.

    Påståendena om kapacitetsbrister i järnvägens infrastruktur är visserligen överdrivna, men faktum är att det saknas ett bra alternativ till Norra stambanan norr om Umeå-Vännäs, trots att den befintliga Inlandsbanan skulle kunna bli ett sådant alternativ till en mycket låg kostnad. Men detta bromsas av främst norrländska politiker, som vill ha tågstrul som argument för Norrbottniabanan. Mötesspåren på Inlandsbanan har en längd på 400 – 450 m, trots att moderna godståg har en maxlängd på 600 m. Det saknas sålunda mötesmöjlighet för godståg av normal längd (600 m) både mellan Gällivare och Arvidsjaur och mellan Arvidsjaur och Storuman, vilket nedsätter kapaciteten till ungefär 1 /10-del jämfört med Norra stambanan.

    I södra Sverige saknas främst spår för omkörningar, vilket beror på att de sidospår som tidigare har funnits även på mindre stationer har rivits upp i stället för att rustas upp, detta på grund av en alltför pessimistisk syn på järnvägens framtid under slutet av 1900-talet. Detta leder till att försenade godståg blir ytterligare försenade, då de måste invänta omkörande tåg på de få platser, där detta är möjligt. Även detta problem hade kunnat lösas till en mycket låg kostnad.

    Dessutom finns en del övrigt att önska på fordonssidan, framförallt att man efter 60 års utredande ännu inte har enats om en gemensam koppelstandard för godståg i EU, trots att en sådan beslöts i USA redan under 1890-talet och i Sovjetunionen under 1930-talet och därefter i Kina. Samt på en enda järnväg i Västeuropa, nämligen malmtågen Luleå-Narvik under 1960-talet, som har utrustats med koppel av sovjetisk typ.

    Dessa koppel klarar fyra gånger större tågvikter än västeuropeiska standardkoppel, som dessutom är mycket tidskrävande att hantera. Detta medför att tågtransporter har orimligt höga ändpunktskostnader, vilket dock motverkas av låga undervägskostnader på de långa avstånden. Med ett slut på beslutsvåndan inom EU, hade vi haft många gånger fler tågtransporter med båda ändpunkterna inom Norrland. Och då hade vi sett en helt ny marknad växa fram för en ny typ av transportföretag, med både godståg och lastbilar i ”garaget”.

    Med en särskild vägtrafikavgift hade kilometeravgifterna för godståg kunnat höjas, som bidrag till de kapacitetshöjande åtgärder, som behövs på de befintliga järnvägarna. Dessutom hade den tunga vägtrafiken fått bära en större andel än idag av vägunderhållskostnaderna. Vi hade i bästa fall sluppit Trafikverkets märkliga ”prioriteringar”, när man stänger av järnvägar för minsta vindpust, i stället för att skicka ut folk, som kan snöröja växlar på mötesstationerna. Ett jobb som jag har stor personlig erfarenhet av under 1960-talet, då detta skedde helt manuellt.

    Regeringen har hemfallit åt ren populism, när man inte vågar ta de nödvändiga besluten, nämligen att höja kilometeravgifterna för både långtradare och godståg. Politikerna yrar i nattmössan, när de tror att de gynnar tågtrafiken genom att inte höja avgifterna för godstågen. Det är i själva verket tvärtom. En vanlig orsak till att transportköpare väljer bort tågtransporter, är att godstågen alltför ofta inte kommer fram i tid. Det blir inte bara problem i godsmottagarens lagerhantering, utan ofta problem med samordningen med biltrafiken för gods som ska vidare med lastbil.

    Om vi genomför

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Vi kan bara konstatera att tågtransporter inte finns tillgängliga för vissa transporter t.ex från och till byar och samhällen eller lastningsplatser i skogen där järnvägsspår saknas helt och hållet – Det är därför jag tycker att regeringen gör rätt när de backar.

      • Lars Flemström

        Tågtransporter är visst tillgängliga även för godsavsändare och godsmottagare, som inte har järnvägssår i närheten. Du vet inte vad du talar om. Jag har nyss beskrivit varför en del godskunder väljer lastbil i stället för godståg, och föreslagit åtgärder som ska få fler att välja tåg för de längre delsträckorna av sina transporter. Det handlar till stor del om bättre underhåll och kapacitets- och standardhöjande reinvesteringar i det befintliga järnvägsnätet. Detta kräver finansiering.

        Tyvärr kom inte hela avslutningen på min förra kommentar med. Den kommer här: Om vi genomför de åtgärder mot den delvis olagliga cabotagetrafiken med utländska långtradare, som du föreslår, tror jag att vi trots allt bör överväga en höjning av avgifterna för godstågen samt även differentiera avgifterna mellan olika järnvägar, som tågbolagen själva har förslagit. Även om det inte blir några nya pålagor på den tunga vägtrafiken.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Det går inga järnvägsspår från Umeå ut till byarna där affärerna ligger Lars – Ej heller till skogsavläggen där skogen ska lastas.

          • Lars Flemström

            Det vet jag. Men du har ingen aning om hur mycket gods, som synbarligen kommer på lastbil, som har transporterats på järnväg den längsta delsträckan. Jag har ju själv kört lastbil.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            Jag är rätt insatt i hur transporterna sker men min uppfattning är att mer ändå skulle kunna transporteras per järnväg där sådan är effektiv och mer per lastbil där järnvägsalternativet saknas och då utan att lastbilstransporterna straffbeskattas.

  2. Lars Flemström

    Det är möjligt att regeringen har tagit ett riktigt beslut ur opinionsmässig och valstrategisk synpunkt. Men det är inte långsiktigt acceptabelt att landet ska styras av starka branschorganisationer, som piskar upp opinionen mot folkets egna valda representanter. Eller lurar vissa folkvalda. För inte länge sedan hade jag en diskussion med förre EU-parlamentarikern Jan Andersson, s, i Helsingborg om Brommafrågan. Personalen på Ängelholms flygplats hade peppat de flygande politikerna att det behövs två flygplatser i stället för en i Stockholms-området .

    Jag kunde med tekniska uppgifter om Ängelholms flygplats visa att detta var desinformation om lögn. Men med ett mer rationellt upplägg av flygtrafiken på rutten Ängelholm – Stockholm, med större flygplan, skulle kanske passagerarunderlaget inte räcka till för två konkurrerande flygbolag. Jodå, det finns okunniga politiker som värnar mer om vinsterna i de mindre flygbolagen på samhällsbetalda tjänsteresor för politiker och offentliga tjänstemän.

    En slopad kilometerskatt för tunga vägfordon är inte vad de norrländska avfolkningsbygderna mest behöver. Kilometerskatten ska alltså ställas i relation till andra åtgärder och verkliga stimulanser till det lokala näringslivet. Och det finns väl fortfarande länsvägar, som är så sönderkörda av tunga timmerekipage, så att både lastbilar och personbilar och bussar skakar sönder. För att inte tala om bensinpriset. Det borde finnas ett prisutjämningssystem.

    Forss har i och för sig rätt i att det saknas tillgång till tågtransporter för vissa transportuppdrag. Men uppfattningen att det skulle bero på att det saknas järnväg till varje by är en mycket förlegad uppfattning från tiden innan det fanns lastbilar. Jag skulle tvärtom vilja säga att lastbilen är godstågets bästa vän. Med lastbil kan man inte bara köra godset hela vägen, utan även till närmaste järnvägsstation eller till en järnvägsstation längre bort.

    Om vi då tittar på situationen i södra Sverige, så har det bara under de senaste decennierna skett en förskjutning från närmaste järnvägsstation till en järnvägsstation längre bort. Det betyder att man numera har lika långa anslutningstransporter på landsväg i södra Sverige som i Norrland. Visst vore det önskvärt att korta ner anslutningstransporterna på landsväg. Men som jag skrev i min första kommentar, så finns de många brister i järnvägssystemet som måste rättas till, innan det kan ske i någon större skala.

    Trots detta har det varit mycket stora volymökningar för godstransporter på järnväg under det senaste decennier, till stor del tack vare konkurrensen mellan olika tågbolag, med en ökad affärsmässighet och en mer kundorienterad inriktning som följd, bort från statlig byråkrati. Men för att det ska bli ett verkligt genombrott för godstransporterna på järnväg, så att vi får en reell minskning av långtradartrafiken, behövs det kraftfulla underhållsåtgärder och reinvesteringar i det befintliga järnvägsnätet.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Vi är helt överens om att vi behöver investera i kraftfulla underhållsåtgärder i befintligt järnvägsnät – Jag har till och med skrivit inlägg om det.

      Som jag ser saken ska de långväga transporterna – T.ex, de mellan Norrland och Stockholm och ännu längre söderut ske på järnväg och inte via långtradare – Däremot blir det både fördyringar och längre transporttider om timmer ska lastas om från lastbil till tåg för en transport från t.ex. Malå till sågen i Kåge och sådana lösningar är ingen lösning.

  3. Lars Flemström

    Det är lätt genomskådat att du har valt exemplet Malå – Kåge för att få mig att erkänna att lastbil är bästa transportslag, när båda ändpunkterna ligger inom Norrland. Men saken är inte så enkel som du tror. För det första är Norrland större än så, och för det andra är timmer ett godsslag, som lämpar sig särskilt bra för järnvägstransport.

    Men just mellan Malå och Kåge är det svårt att få in en delsträcka på järnväg av tillräcklig längd. Men med tillgång till järnvägstransport kan skogsägaren i Malå välja vilken köpare av timret han vill och därmed få ett bättre pris, även även om sågen i Kåge är köpare.

    Det körs faktiskt väldigt mycket timmer på järnväg både kors och tvärs genom Sverige. Jag ser ofta lastade timmertåg på väg norrut möta lastade timmertåg på väg söderut.Vi ska också ha klart för oss att även om det hade funnits järnväg mellan Skellefteå och Kåge, kan det inte uteslutas att timmer som kommit på tåg till Skellefteå hade körts med lastbil sista biten till Kåge. Detta beror bl.a. på vilket system för godshantering som godsmottagaren har valt.

    Timmer är dessutom ett godsslag, som – beroende på vad det ska användas till – måste lagras en längre tid före användning för att sänka vattenhalten. Vilket dock inte får ske för fort, vilket är förklaringen till att timmerupplag ofta vattenbegjuts sommartid,. för att timret inte ska torka ut för fort. Varför omlastningen från bil till tåg eller vice versa inte behöver medföra vare sig någon extra kostnad eller onödig fördröjning av transporttiden.

    Generellt sett har godståg höga kostnader i ändpunkterna och låga undervägskostnader, medan det är tvärtom för biltransporter. Ändpuktskostnaderna är dock mindre vid heltågstransporter, då tågen inte behöver kopplas isär, vilket ju också är en förklaring till att man ofta väljer lastbil för den första och sista delsträckan. I stället för att koppla isär tågen och skicka ut enstaka vagnar på något industrispår flyttar man över godset, ofta en container eller annan lastbärare, till lastbil.

    Den ena transporten är inte den andra lik, men generellt gäller att heltågtransporter lönar sig även på korta transportavstånd, vagngrupper på medellånga och enstaka vagnar, som måste rangeras en eller flera gånger under vägen, på långa avstånd. Styckegods, som inte fyller en hel tågvagn, hämtas och lämnas i dag med lastbil, antingen för biltransport hela vägen eller för samlastning vid någon terminal. Trots att mycket styckegods än i dag transporteras på järnväg, har järnvägens egen styckegodshantering helt upphört.

    Jag var själv med vid den största omläggningen någonsin från järnväg till lastbil, när lokalgodstågen som stannade för godsutbyte vid varje station, försvann. Men konkurrensförhållandet mellan godståg och lastbil är inte så entydigt enkel, som du framställer det. Det finns goda förutsättningar för tågtransporter inom Norrland, inte bara i nord – sydlig riktning, utan även i öst- västlig riktning, mellan inland och kust, dock ej för alla slag av transporter.

    Vad som i första hand hindrar tågbolagen att ta ytterligare andelar av de inomnorrländska transportmarknaderna stavas TRAFIKVERKET, som inte underhåller och reinvesterar tillräckligt i det befintliga järnvägsnätet. Detta är en stor SKANDAL, när vi har som officiell politik att använda ”inomsektorkonkurrens” (d.v.s. mellan olika godstågsbolag), ökad affärsmässighet och bättre kundorientering hos tågbolagen – och inte fler regleringar – för att öka järnvägens marknadsandelar.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det är så timmertransporterna ser ut i stora delar av Norrland – Timret går till sågverk och pappersbruk i närområdet. I Västerbotten endera till Piteå, Kåge eller Obbola utanför Umeå och i Norrbotten nästan uteslutande till Piteås 2 stora pappersbruk, För dessa transporter är järnväg inget bra alternativ då sådan saknas i de allra flesta fall och/eller är för kort sett till transportsträcka för att det ska bli lönsamt.

      Lägg därtill att ägarna till pappersbruken och sågverken själva är stora skogsägare så blir ekvationen komplett.

      För långa transporter är vi helt överens om att tåg är bästa transportsätt och att det ska bli så har jag slagits länge för då jag tycker att det är vansinne att gods ska transporteras på lastbil mellan Norrland och södra Sverige när vi har järnväg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.