Ibland fattar man rätt beslut och ibland blir det fel – Sådan är verkligheten oavsett hur väl man utreder en sak. Utfallet blir inte alltid som man tänkt sig vilket i allra högsta grad är sanningen avseende premiepensionerna. Därför tycker jag att det är helt rätt att vi Socialdemokrater överväger att skrota premiepensionen om vi inte får ordning på torpet.

Hela idén med premiepension var att löntagarna över tid skulle få bättre avkastning men detta har kommit helt på skam av många olika anledningar.

Till att börja med är antalet fonder alldeles för många vilket innebär att löntagarna endera själva måste vara experter på investeringar och investeringsstrategi eller söka hjälp. Är man inte det återstår alternativet att anlita en expert vilket kostar stora pengar och påverkar pensionsutfallet.

Därtill är fonderna alldeles för många (fler än 800) och avgiftssystemen för de olika fonderna en myriad av svårgenomträngliga avgiftsstrukturer skriven med liten text. Lägg därtill oseriösa fondbolag som sätter sin egen vinst före pensionsspararnas så blir ekvationen komplett.

Jag håller helt med Stefan Löfven när han säger att att han blir upprörd över att pensionstagarna berövats pensionspengar samtidigt som fondförvaltarna tjänat stora pengar.

Pensionen ska inte vara ett pyramidspel – Pensionssparande ska vara tryggt och förutsägbart.

Som varande gammal bank & försäkringsman är jag den förste att skriva under på detta och att en trygg och stabil avkastning alltid att föredra framför en spekulativ och osäker.

Jag var med på den tiden när århundradets pensionsreform och premiepensionen genomfördes och vet att bakgrunden till införandet sett ur politisk bevekelsegrund var att premiepensionen skulle kompensera för lägre pensioner framgent.

Den bevekelsegrunden har nu visat sig fel och därför ska vi ändra i systemet.

Jag håller helt med om att vi ska begränsa antalet fonder kraftigt och det antal – 12 fonder som nämnts verkar fullt rimligt.

I den bästa av världar pratar vi inte fonder utan investeringsalternativ och då med rekommendationer som baseras på hur lång investeringshorisont den pensionsberättigade har – Är investeringshorisonten mer än 10-år ska huvuddelen av investeringen ligga i aktier i så kallade ”blue-chip” företag på den marknad fonden investerar i.

Ju kortare investeringshorisont ju mer räntebärande instrument för att säkra kapitalet.

Det man ska kunna välja mellan förutom räntebärande instrument kontra aktier borde rimligtvis vara vart i världen fonden ska investera sina pengar – Dvs. om investeringen ska ske på en volatil tillväxtmarknad eller i en mogen ekonomi.

Därutöver tycker jag att allt pensionssparande ska ske i indexfonder med oerhört låga förvaltningsavgifter och i fonder som saknar avgifter på avkastningen då en sådan investering över tid alltid ger mer eller minst lika mycket som en aktivt förvaltad fond med höga och ogenomträngliga avgiftsstrukturer.

Jag ställer mig därför fullt ut bakom min partiledning och dess beslut att hoppa av pensionsöverenskommelsen om inte Allianspartierna går med på att förändra premiepensionssystemet.

Som jag sa inledningsvis så ska inte pensionssparande vara ett pyramidspel utan något som är förutsägbart.

Att premiepensionssystemet gått snett ser jag dessutom som ytterligare ett av alla bevis på att avreglering och konkurrensutsättning bara har en vinnare – Företag och företagsägare medan gemene man blir förlorare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”