Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Jag tycker att Björklund och Liberalerna har rätt i fråga om återvändarna från IS-områden.

Även om jag vet att jag inte fullt ut har med mig mitt eget parti i form av regeringen så är jag rätt övertygad om att många partikamrater och framför allt många av våra Socialdemokratiska väljare tycker att Jan Björklund och Liberalerna har en poäng i sitt förslag om att alla som återvänder till Sverige från krigets Mellanöstern bör utredas oavsett när de reste dit.

Björklunds förslag är förvisso kontroversiellt då det innebär att man i praktiken kriminaliserar något retroaktivt och jag kan förvisso hålla med Morgan Johansson om att en rättsstat som Sverige inte ska ändra lagar retroaktivt.

I just detta fall så är frågan vad ett sådant handlande skulle få för konsekvenser för omvärldens syn på Sverige som en rättsstat – Som jag ser saken så torde det inte få några konsekvenser överhuvudtaget och då just på grund av komplexiteten i frågan i sig.

Vi vet att IS fästen i Mellanöstern snart är återtagna och att kalifatet upphör att vara kalifat därför att IS inte har territorium att tillgå. I ett sådant läge ligger det nära tillhands att de som åkt för att strida för IS återvänder till Sverige och andra Europeiska länder för att undkomma de inhemska styrkor som kommer att leta upp dem och straffa dem om de stannar kvar.

Vi tror oss även veta att IS på inget sätt kommer att vara totalt nedslaget på grund av detta och vi tror oss veta att IS kommer att ändra taktik och använda sig av taktiken att begå terrorbrott runt om i Europa och då inklusive Sverige även om Sverige inte varit direkt inblandade i kriget mot IS.

Det är mot den bakgrunden jag tycker att skälen för att med alla medel stoppa eventuell terrorism i Sverige väger tyngre än att till varje pris upprätthålla bilden av Sverige såsom varande rättsstat på detta område.

Ovanpå detta så ser jag andra poänger i att utreda de som återinvandrar från Mellanöstern. För mig är det självklart att vi ska utreda dessa människor för att ta reda på vilka trauman de eventuellt kan bära med sig därför att de levt i områden med krig, död och andra hemskheter.

Mänsklighetens historia är full av exempel på vad som händer om de som bär på trauman inte får behandling för det de varit med om – T.ex. de som återvände från krigen i Vietnam och från krigen i Irak till USA.

Att samhället i det läget gör ett undantag från vad Morgan Johansson kallar rättsstatens principer och då för att ge dessa människor bästa möjliga förutsättningar för att återanpassa sig till ett normalt liv ser i vart fall inte jag som något brott mot mänskliga rättigheter.

Får jag önska fritt så ser jag helst att hela EU – Det vill säga alla EU-länder gör på samma sätt och bestämmer sig för att utreda alla återvändare noggrant för att säkerställa att de inte begår de terrorbrott som IS länge hotat med kommer att bli fallet om och när IS fästen i Mellanöstern är återtagna från IS.

Därför tycker jag att vi Socialdemokrater ska sätta oss ner och förhandla med Liberalerna i denna fråga för att se hut vi kan skapa samsyn i frågan.

Får jag bestämma ska vi gå på Björklunds och Liberalernas linje vilket jag tror att en bred majoritet av svenska folket skulle uppskatta i just denna fråga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

12 kommentarer

  1. Oberoende Observatör

    Varför göra en halvmesyr. Om det bevisligen är så att du varit en del av IS så förlorar du ditt svenska medborgarskap och utvisas , punkt.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Åsikten får stå för dig – För mig så gäller att vi ska följa internationell lagstiftning samt hitta en EU-gemensam linje i frågan.

  2. Lars Flemström

    Om du har tolkat Björklund så, att han vill införa en retroaktiv strafflagstiftning, har du nog grovt förolämpat honom. Du glömmer att Morgan Johansson talar för det, som S och Mp i regeringen har kunnat enas om, och alltså inte för någon specifik socialdemokratisk linje i frågan. Du utgår faktiskt från att det vore ett rättsövergrepp att förhöra alla som kommer från en brottsplats, där brotten har begåtts så öppet att ingen kunnat undgå att se dem. Men tycker att detta är okej så att säga för den goda sakens skull. Detta är helt i linje med ditt tidigare demonstrerade förakt för rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati.

    Morgan J pratar om den lag, om Mp lyckades förhala under minst ett år, vilken förbjuder deltagande i terrorism, även om ifrågavarande person inte har begått några handlingar som i sig är brottsliga. Det kan vara logistik eller annan understödjande verksamhet. Enbart att man har varit där, torde i de flesta fall vara bevis nog. För IS driver väl inga turisthotell?

    Men nu gäller det dem, som åkte ner innan denna lag trädde i kraft. De måste överbevisas om att de själva har gjort något, som redan då var brottsligt, för att kunna dömas. Men det hindrar inte att de hörs som vittnen – och under det förhöret delges misstanke om att själva ha begått brott. På den punkten har Björklund rätt, vilket jag inte tror att Morgan J har bestridit.

    Det finns ytterligare en möjlighet att ingripa mot ”resenärer”, som märkligt nog inte har nämnts i den svenska debatten. Och det är att behandla alla återvändare som krigsfångar. De har då att bevisa att de verkligen har varit där som vanliga turister, och inte har deltagit i kriget på något sätt. Enligt Genéve-konventionen får krigsfångar interneras så länge kriget pågår, men får inte behandlas som krigsförbrytare om de inte kan överbevisas om att personligen ha begått krigsbrott. Under andra världskriget fanns många krigsfångar internerade i det neutrala Sverige.

    Om inte Sverige vill förklara sig neutralt i kriget mot IS, vilket vore en skandal, kan Sverige förklara sig som en av de krigförande parterna, vilket vi faktiskt är genom att vi stödjer kurdiska pesh merga med utbildning m.m. Och har då givetvis rätt att internera all fiendens militära personal, som påträffas i Sverige, som krigsfångar.

    Jag tycker givetvis att vi ska förhandla med hela alliansen (obs hela alliansen), om behandlingen av återvändare från IS. Om IS lyckas göra allvar av sitt hot att fortsätta kriget på europeisk mark inklusive Sverige efter att ha besegrats i Mellanöstern, kan det bli än mer tydligt att Sverige är en krigförande part med rätt att ta och internera krigsfångar. Jag håller helt med Morgan J (vilket jag alltså tror att även Jan Björklund gör) om att vi måste slå vakt om rättsstatens principer.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag utgår inte från att det är ett rättsövergrepp i sak Lars och det är därför jag tycker att vi ska göra som Björklund och Liberalerna föreslår.

      Som Socialdemokrat så vill jag inte låta någon förhala något i detta fall och definitivt inte lösningar som har brett folkligt stöd vilket jag anser att Björklunds förslag har.

      Därför tycker jag att vi ska göra som jag skrivit,

  3. Jonny Disenfeldt

    Att samtliga återvändare ska utredas borde vara en självklarhet.
    Däremot anser jag att om de har dubbla medborgarskap så ska vi dra tillbaka deras svenska medborgarskap efter utredning och eventuellt avtjänat straff och avsluta med livstids utvisning.

    Vi talar om människor som deltagit som soldater i en annan arme, närmare bestämt en terroristarme. De bör behandlas som legosoldat och/eller illegal kombattant.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Exakt hur detta ska behandlas rent rättsligt tycker jag att Europa och EU ska ha ett gemensamt regelverk kring så att alla gör samma.

  4. Lars Flemström

    ” Illegala kombattanter” var ett begrepp, som USA införde för Guantanamo-fångarna, eftersom de inte burit uniform eller annat igenkänningsmärke, som visade att de var soldater, och därför inte hade rätt att behandlas som krigsfångar enligt Genéve-konventionen. Detta bemöttes med en skoningslös kritik från Sverige mot USA, vilken leddes av en starkt politiserad folkrättsprofessor samt advokaten Peter Ahltin, som då var både riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson för Kd . Samt ombud för en av Guantanamo-fångarna, som är bosatt i Vivalla, Örebro.

    Althin lyckades under en tid helt styra den svenska utrikespolitiken. Althin krävde att Guantanamo-fångarna omedelbart skulle friges alternativt ställas inför domstol för något brott – med stjärnadvokaten Althins som försvarare. Vissa svenska advokaters girighet vet inga gränser.

    Guantanamo-fångarna behandlades inte väl, med skendränkningar och andra tortyrliknande förhörsmetoder. Men ändå bättre än de krigsfångar, som USA tog i Vietnam, vilka inte alls åtnjöt Genéve-konventionens skydd, som bl.a. förbjuder dödande av krigsfångar.

    I stället för att låta Althin stödja terrorister i hela den svenska nationens namn, borde Sverige ha erkänt den begreppsmässiga innovationen ”illegala kombattanter” och krävt tillskapandet av ett internationellt regelverk för deras behandling, att tillerkänna dem ett minimum av rättigheter, bl.a. att de inte får utsättas för grym och omänsklig behandling.

    Jag ser dock inget hinder för att IS-terrorister, som påträffas i Sverige interneras som krigsfångar så länge kriget pågår, och då behandlas enligt Genéve-konventionen. Det skulle – förutom att det svenska samhället skyddas mot terrorism – ge åklagare tid att utreda dem för eventuella krigsbrott eller andra olagligheter.

    Om de – från och med den tidpunkt då Sverige har förklarat sig som en krigförande part – har deltagit, som krigare eller underhållspersonal i en mot Sverige fientlig armé ska de dömas för landsförräderi. Jag tror att så sker med danska IS-krigare. Det är nog mer avskräckande än det svenska daltandet med kriminella.

    Vi är tydligen överens om att major Björklund, som torde ha en viss kännedom om både krigets lagar och dess realiteter – bör ha en central roll i de överläggningar som snarast bör inledas mellan regeringen och allianspartierna.

  5. Lars Flemström

    Vi måste slå vakt om rättssäkerheten. Om vi inför straff för handlingar, som inte var straffbara, vet vi inte hur det slutar. De flesta har nog hört begreppet rättssäkerhet, men få utanför rättsväsendet känner till begreppets egentliga innebörd. Vi ser det på kommentarer, som kräver ”hårda tag”. Vilket förvisso behövs, men det får inte drabba någon oskyldig. Vem är terrorist, egentligen?

    Det är ett bra förslag att dra in det svenska medborgarskapet för de mycket farliga brottslingar, som har dubbelt medborgarskap. Men ska sådana personer verkligen utvisas till länder, där de kan göra ännu större skada än i Sverige – och kanske kan ta sig tillbaka till Sverige under en ny identitet?

    Det är tillåtet att internera krigsfångar, även fiendesoldater som personligen inte har begått något brott. Men då ska de behandlas som internerade soldater, och inte som brottslingar. Syftet med att ta fångar är samma som att döda fiender i strid, nämligen att hindra dem från att fortsätta att strida. Ett neutralt land har inte bara rätt, utan har en direkt skyldighet att internera främmande soldater, som har kommit in på det neutrala landets territorium. Det fanns ett antal sådana interneringsläger i Sverige under andra världskriget.

    Genévekonventionen om krigsfångarnas rättigheter tillkom under en tid, när krig utkämpades som konventionella fältslag, där det var lätt att skilja mellan soldater och civila. Det behövdes ingen särskild prövning för att fastställa att någon verkligen var soldat. Civila, som deltog i kriget i civila kläder, sköts utan pardon, eftersom de inte uppfyllde Genévekonventionens krav för att bli behandlad som en krigsfånge.

    Därför borde Sverige, som så gärna vill bli ansett som en humanitär stormakt vara första land förutom USA självt som erkände den nya kategorin stridande ”illegala kombattanter”, och arbeta för att tillerkänna dem åtminstone ett minimum av rättigheter. Ett speciellt problem med de illegala kombattanterna är emellertid hur man ska fastställa att de verkligen är krigare och inte civila.

    Peter Althins klient Mechti Gezali hävdade ju att han han åkt till Afghanistan för att spela fotboll och att han trodde att det hus för illegala kombattanter från andra länder, i vilket han greps, var en vanlig idrottsförläggning. Rättssäkerheten torde kräva att en illegal kombattant, som hävdar att han är civil, har möjlighet att överklaga interneringen till en domstol.

    Men det var inte vad brottmålsadvokaten Peter Althin krävde. Ha krävde att Gezali skulle ställas inför rätta i en vanlig brottmålsrättegång, och friges omedelbart om han befanns oskyldig till att personligen ha begått något brott. Det som i första hand borde prövats i en eventuell rättegång är alltså frågan om han verkligen var civil eller en soldat i en armé, som var i krig med USA.Som icke-amerikan kunde han givetvis inte dömas för landsförräderi mot USA.

      • Lars Flemström

        Tack för publiceringen av ovanstående kommentarer, som jag hoppas kan ge underlag för den fortsatta diskussionen om behandlingen om återvändande IS-krigare. Om någon tycker det är motsägelsefullt att jag först kräver att rättssäkerheten ska beaktas, även för de värsta brottslingar, och sedan försvarar principen att krigsfångar ska interneras under pågående krig, svarar jag:

        Vi måste skilja mellan krig och fred, mellan soldater och civila, mellan fientliga arméer och kriminella banditgäng. Med de moderna irreguljära krigen och ”illegala kombattanter” som inte själva följer krigets lagar, har det blivit allt svårare att avgöra vem som är vem och vad som är vad. IS är utan tvekan en STAT, som inte har erkänts av andra stater, och därmed är alla IS-krigare, varhelst i värllden de slår till soldater i en statlig armé. Även civila, som fortsätter motståndet, sedan den stat de har tillhört har upphört att existera, är soldater. Så även stridande som har som mål att upprätta en egen stat.

        När vi går in på dessa detaljer blir juridiken snårig. Principen är alltså att soldater inte kan straffas enbart för att ha deltagit i kriget, men får ändå interneras. Syftet med kriget är ju inte bara att erövra territorier, utan även att försätta fiendens soldkater ur stridbart skick, så att fienden tvingas till förhandlingsbordet eller tvingas göra politiska eftergifter. ”Krig är politikens förlängning med andra medel”. Fiendens soldater försätts ur stridbart skick genom att de dödas, såras eller tas till fånga och interneras i läger för krigsfångar. Om det inte vore tillåtet, återstår bara de två förstnämnda alternativen…

        Undantag från regeln att tillfångatagna soldater inte får straffas enbart för att ha deltagit i kriget finns dock: 1) Alla stater har förbehållit sig rätten att straffa den, som deltar i uppror mot den egna staten. Om en sådan person söker asyl i ett annat land, ska det till mycket starka skäl för att inte bevilja asyl. 2) Om man har gått ut som frivillig i ett krig som är riktat mot den egna staten. Då ska man straffas för landsförräderi. Men bör alltså ges asyl i ett annat land, som han har lyckats fly till. 3) Om man bryter mot en särskild lag, som förbjuder deltagande i ett visst krig, på den ena eller på båda sidor. En sådan lag har nyligen trätt i kraft i Sverige, och gäller deltagande på ena sidan (IS) i kriget mellan IS och dess fiender.

        Eftersom Sverige de facto kan anses krigförande i kriget mot IS, bör alltså svenska medborgare som deltar på IS’ sida i det kriget gripas och dömas för landsförräderi vid återkomsten till Sverige. Om vederbörande bara har tillfälligt uppehållstillstånd, är jag inte riktigt säker på att han kan dömas för landsförräderi. Men han bör i varje fall interneras som krigsfånge, såvida han inte kan dömas enligt den nya lagen.

        En bra sammanfattning om vad som gäller för krigsfångar finns här:https://www.rodakorset.fi/sites/frc2011.mearra.com/files/tiedostolataukset/lektion-6-krigsfangar.pdf

Lämna ett svar till Lars Flemström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.