Det är rätt irriterande att vissa politiker och då framför allt de på den borgerliga sidan ser landets arbetstagare som ett kollektiv vars rättigheter man inte behöver värna speciellt mycket om – I vart fall inte vad gäller arbetstidens förläggning och andra för arbetstagaren viktiga förhållanden för att kunna leva ett normalt liv.

När man reser frågan om varför arbetstidslagstiftningen inte stärks så att all tid en arbetstagare tillbringar på sin arbete jämte 1 timmes avdrag för mat- och fikaraster alltid ska vara betald tid får man ofta till svar att detta är en citat ”Icke fråga” och något för arbetsmarknadens parter att komma överens om.

Att det dessutom finns socialdemokratiska riksdagsmän och politiker som delar uppfattningen om att detta är en icke fråga stör mig då den inställningen inte är förenlig med vår ideologiska grundsyn enligt mitt sätta att se på saken.

Som arbetarparti är arbetstagarnas och därmed folkflertalets väl och ve det som alltid måste stå i fokus – Detta då sådana löften är löften vi aldrig får svika om vi ska verka efter devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov”.

För mig är detta i allra högsta grad en prioriterad fråga och under inga förhållanden en ”icke fråga” – Dessutom en fråga som ska lösas lagstiftningsvägen därför att det är lagstiftaren som skapat dagens situation när de beslutade om avreglering och konkurrensutsättning av verksamheter som tidigare var drivna av det offentliga.

Att det ska skötas lagstiftningsvägen för att reparera den skada som politiken skapat beror på att varje överenskommelse om detta mellan arbetsmarknadens parter med säkerhet kommer att leda till att fackföreningarna får överge något annat för att få detta i gengäld vilket inte är rätt.

Svenska arbetstagare är ingen boskap vars väl och ve ska avgöras på en marknad – Om något är svenska arbetstagare viktiga och deras välgång är en politisk fråga där endast lönenivåerna och lönerelaterade frågor såsom avtalsförsäkringar mm. bör vara föremål för förhandling mellan arbetsmarknadens parter.

För dig som inte redan räknat ut vad jag talat om så är det jag kritiserar och vill rätta till det faktum att många svenska arbetstagare inom vård, omsorg och inom bussföraryrket för att nämna några utsatta yrkesgrupper spenderar obetald tid på sin arbetsplats utöver gängse raster – Dvs. tid som de inte får betalt för.

Att en busschaufför efter avdrag för matrast (maximalt 1,5 timme) därefter bara ska ha betalt för 15 minuter av varje timme denne har rast på bortaort och således inte fritt kan disponera sin tid är fel – Mycket fel. Att bara få betalt för 1 timme av en rast på 5,5 timmar hör inte hemma på en fungerande arbetsmarknad.

Samma sak gäller alla inom vården som drabbas av fenomenet sovande natt – Att inte ha fullt betalt för hela natten trots att man inte kan spendera natten som man själv vill därför att man inte kan lämna sin arbetsplats hör inte hemma på en svensk arbetsmarknad anno 2017.

Fenomenen ovan är effekterna av avregleringar och upphandlingar och således politiskt tillskapade. Därför är det naturligt att det är politiken som ska lösa problemen.

Den bästa lösningen är givetvis att reglera detta i arbetstidslagstiftningen och där fastslå att lagen kräver att all tid på jobbet är betald förutom den gängse mat- och fikarasten på 1 timme.

Fram tills dess vi ändrat lagstiftningen för att säkerställa arbetstagarnas väl och ve ska vi Socialdemokrater se till att reglera detta i samband med upphandlingar – Detta genom att införa skallkrav i upphandlingen som kräver att all tid förutom gängse rast på 1 timme ska vara betald tid i alla verksamheter där vi utgör den beslutsfattande politiska församlingen för upphandlingen.

Som Socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att vi som samhälle sätter samhällets kostnad för en upphandlad verksamhet före arbetstagarnas bästa – Därför kommer jag att göra detta till en valfråga som jag kommer att driva hårt i kommande valrörelse.

För den som lägger sin röst på mig i nästa val ska det aldrig råda några som helst tvivel om huruvida jag kommer att slåss med näbbar och klor för att göra detta till en bärande valfråga vars problemställning ska lösas snarast möjligt.

Att jag kommer att slåss för att all tid på jobbet jämte rasten på 1 timme ska vara betald tid för alla Sveriges arbetstagare är ett löfte!

Låt mig därför avsluta där jag började – Svenska arbetstagare är ingen boskap vars väl och ve ska avgöras av en marknad. Svenska arbetstagares väl och ve är en politisk fråga och en fråga som vi som Socialdemokrater har skyldighet att lösa som varande Sveriges enda arbetarparti.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”