Jag har funderat både en och två gånger på om jag överhuvudtaget ska hoppa in i debatten och bemöta det Arbetarpartiets Jan Hägglund skrivit om på sin blogg.

Etter moget övervägande har jag dock bestämt mig för att jag bara måste kasta mig in i debatten då min åsikt är att Jan Hägglund bygger hela sitt blogginlägg på en i grunden felaktig ståndpunkt och slutsats.

Anledningen till att jag funderat beror på två saker – Dels därför att jag anser att Jan Hägglund i grund och botten är en hyvens man som sätter sanning och sunt förnuft före populism och dels därför att Jan Hägglund i mina ögon i de allra flesta fall är oerhört påläst trots att vi sällan och aldrig delar samma uppfattning i olika frågor.

Att jag denna gång ger mig in i debatten beror på att jag tycker att Jan Hägglund har använt helt fel grundantagande i sitt blogginlägg med titeln ”Utbyggt Holmsund kräver kommundelsnämnderna åter – kannibalismen i centrum måste stoppas”.

Jan Hägglund bygger hela sitt blogginlägg på ett helt felaktigt grundantagande om att Umeås styrande församling ägnar sig åt att bygga skrytbyggen och åt att skapa överetableringar av externa köpcentra.

Låt mig därför anföra följande Jan Hägglund:

1. Jan – I en modern och växande stad med ambitioner krävs att man tänker bortom horisonten för att öka stadens attraktionskraft – Gör man det är varken Kulturväven eller byggandet av Badhuset Navet några skrytbyggen.
2. Jan – Sett ur miljösynpunkt och ur alla andra aspekter finns inga hållbara argument för att de kedjebutiker som dominerar svensk handel måste finnas i centrumkärnan.
3. Jan – En dynamisk stad präglas inte av att man bevarar gammal bebyggelse in absurdum utan snarare av att man vågar blanda gammalt och nytt i en symbios som tillfredställer önskemålen hos folkflertalet.

Min tro är att Umeå kommer att växa till 200.000 invånare betydligt fortare än det mål som är satt.

Ska så ske måste staden växa på ett sätt som attraherar breda folkgrupper samtidigt som vi satsar oerhört intensivt på att bygga tillräckligt många bostäder för att härbärgera alla som vill flytta till vår vackra och dynamiska stad.

Därtill måste vi förstå att en attraktiv stadskärna präglas av ett butiksutbud och ett restaurangliv som inte står att finna i de externa handelsområdenas köplador. Att en dynamisk stad och dess centrum präglas av en stil där nytt och gammalt blandas med varandra tror jag att många kan skriva under på.

Ska staden eller rättare sagt kommunen växa bör den tillväxten ske i balans vilket om vi ska behålla nuvarande balans innebär att ca. 30% av tillväxten ska ske i de forna kommundelarna. Att bevara balansen stad och omland ser jag som mycket viktig trots att den balansen innebär stora utmaningar.

I tidigare inlägg har jag skrivit om hur vi i olika delar av kommunen bör satsa på att bygga på ett sätt som attraherar olika grupper av människor – T.ex. genom att i vissa delar satsa på de som vill bli helt självförsörjande på energi för att på andra ställen satsa på livsmiljöer för de som önskar leva helt ekologiskt och förnybart.

Förvisso innebär detta utbyggd kollektivtrafik och investeringar i ny infrastruktur i form av av vägar, VA och fibernätverk mm. Precis som innebörden i ordet investering säger så är detta som du själv antyder i ditt inlägg en investering och inte en kostnad för kommunen Jan.

Skillnaden mellan en investering och en kostnad vet jag att du har god kunskap om Jan – För den som inte är insatt i skillnaden består denna i att en investering kommer att ge avkastning i en framtid emedan en kostnad förblir en utgift vi aldrig får tillbaka.

Att bygga nya bostadsområden och att öka invånarantalet är en investering och således något vi får igen med ränta i en framtid.

Därför handlar inte anläggandet av nya bostadsområden som Jan Hägglund felaktigt antagit om att genomföra dem en och en utan snarare om att klara av att beräkna när intäkterna på gjord investering lämnar ett överskott även om vi väljer att låna till investeringen.

Den beräkningen är jag som Socialdemokrat helt och fullt övertygad om att våra oerhört professionella kommunala tjänstemän är fullt kapabla att göra – Både nu och in framtiden.

Med det sagt är min inställning att de krokodilkäftar Jan Hägglund varna för aldrig kommer att slå igen – Detta därför att krokodilen bara existerar i Jan Hägglunds sinnevärld.

Slutligen finns det inga som helst belägg för att ett återinförande av de forna kommundelsnämnderna skulle ge invånarna i kommundelarna större närhet till beslutsfattare och tjänstemän – Detta av den enkla anledningen att de flesta och framförallt de avgörande besluten fattats i Umeås kommunfullmäktige långt innan kommundelsnämnderna försvann.

Vill Jan Hägglund bli Umeå Kommuns nye sheriff och ge medborgarna i kommundelarna större makt och större närhet till sina beslutsfattare finns bara en väg – Den att riva upp kommunsammanslagningen och ånyo göra kommundelarna till egna kommuner – Något jag utgår från att varken Jag Hägglund eller kommunmedborgarna tycker är en bra ide.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”