Under dagen har jag stått på Nolia för att diskutera politik med mässbesökarna vilket har varit oerhört roligt och givande med många olika frågor att diskutera.

En av de ständigt återkommande frågorna och den mest resta frågan av alla har handlat om ensamkommande flyktingbarn och om varför vi Socialdemokrater behandlar den gruppen på ett styvmodigt sätt?

Den frågan har jag som sagt diskuterat flitigt under dagen och frågan har därför tvingat mig att ta mig en ordentlig tankeställare om min tidigare inställning är korrekt vilket jag funnit är fallet. 

Frågeställarnas grundfråga är varför vi gör ensamkommande barn sjuka på grund av oro för huruvida de ska bedömas såsom varande just ensamkommande barn eller vuxna när deras asylansökan slutligen ska avgöras – Detta då det är vi och inte de ensamkommande som bär ansvaret för den långa handläggningstiden.

Efter att ha låtit den frågan sjunka in har jag i det stora hela kommit till samma ställningstagande som tidigare om än i aningen förtydligad form.

Efter dagens diskussioner med gode män och andra ideella krafter som arbetar med de ensamkommande barnen är min inställning till hur den gruppen ska behandlas följande:

1. Det borde rimligen vara åldern vid ansökningstillfället och inte vid beslutstillfället som ska ligga till grund för beslutet.
2. Åldersbestämning ska alltid göras och denna ska styra huruvida man räknas som barn eller vuxen när asylansökan lämnas in.
3. Ekonomiska flyktingar utan genuina asylskäl ska utvisas oavsett ålder vid ansökningstillfället.

Kan vi enas om den arbetsmodellen för framtiden skapar vi ett system där de som faktiskt är barn med genuina asylskäl vid ansökningstillfället framgent kan koncentrera sig på att skapa ett nytt liv snarare än oroa sig för huruvida de ska räknas som barn eller inte när asylärendet slutligen avgörs.

Därtill är jag än mer bestämd än någonsin tidigare i min uppfattning om att alla asylärenden måste avgöras inom max 90 dagar – Därtill i min uppfattning om att alla asylsökande ska genomgå en traumautredning som första åtgärd vid ankomsten till Sverige.

Efter utförd traumautredning och eventuell efterföljande behandling ska den asylsökandes utbildning och yrkeserfarenhet evalueras varefter den asylsökande ska sättas in i den utbildningsinsats som snabbas leder till arbete och egen försörjning.

I den ideala av världar kan utbildning i svenska språket och arbetsträning och yrkesutbildning ske parallellt.

Min grundinställning till asylsökande är glasklar – De är mer än välkomna till Sverige så länge de har genuina asylskäl och så länge som de lever upp till de krav vi initialt ställer om att lära sig språket inom 36 månader och acceptera den kommunplacering och det utbildningsprogram vi som mottagarland bestämmer att de ska genomgå.

Kan vi nå den ömsesidiga överenskommelsen med de som söker asyl och se till att vi samtidigt som vi välkomnar asylsökande med genuina asylskäl ställer krav kan frågan om ensamkommande barn skötas på det sätt jag anför.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”