Jag har spenderat hela gårdagen på Kommunfullmäktige i Umeå och en sak står helt klar efter gårdagens fullmäktigemöte – Vänsterpartiet i Umeå utgör en skamfläck för sitt eget parti.

På den nationella nivån – Dvs. i riksdagen står Vänsterpartiet för traditionell vänsterpolitik – Politik som de genom att handla ärligt och uppriktigt fått visst gehör för när de förhandlat med oss Socialdemokrater som med hjälp av stöd från Vänsterpartiet gått iland med att lägga ett flertal förslag i höstbudgeten som gynnar de svaga grupperna i samhället.

Den saken ser dock helt annorlunda ut i Umeå där framför allt gruppledaren Ulrika Edman och den tidigare ordföranden i tekniska nämnden Lasse Jacobsson i Kommunfullmäktige ifrågasätter och kritiserar beslut de själva medverkat till och röstat för när de under den förra mandatperioden styrde Umeå tillsammans med oss Socialdemokrater.

Det finns fullt fog för att kalla Vänsterpartiet populister – Därtill populister som mörkar sanningen och inte tvekar att ge sig på kommunens tjänstemän på ett mycket elakt sätt genom att beskylla tjänstemännen på kommunikationsavdelningen för att tillhöra Socialdemokraterna och för att vara en partimegafon för S och hänga ut dem med namn på vänsterpartiets hemsida.

Vore jag Jonas Sjöstedt – En man som jag trots att jag inte delar hans politiska åskådning har den största respekt för skulle jag se till att ingripa och se till att Vänsterpartiet i Umeå slutar upp med att bete sig som barn som sitter uppradade runt sandlådan.

Vore jag vänsterväljare ute på vänsterkanten skulle jag lägga min röst på ett annat parti vars politiska uppfattning jag personligen inte delar – Vore jag Vänsterpartist skulle jag rösta på Arbetarpartiet som trots att de upplevs som enkelspåriga i den politiska debatten är konsekventa och ärligt står för de förslag de lagt.

I dag fick Lasse Jacobsson än en gång motta kritik för att bete sig på samma sätt som när han var ordförande i tekniska nämnden – Beskyllningar om att utgöra ett arbetsmiljöproblem för kommunens kompetenta och duktiga tjänstepersoner genom att ifrågasätta deras arbete och beskylla dem för felaktigheter de inte begått.

Därtill försökte Vänsterpartiet sig på att driva igenom en återuppbyggnad av det i Umeå omtalade ”Apberget” i min stadsdel Ersboda – Ett apberg som ingen invånare på Ersboda någonsin efterfrågat på ett enda av de många politiska kaféer vi Socialdemokrater hållit i området avseende faciliteter eller saker de boende på Ersboda efterfrågar.

Det mest slående av allt var att Vänsterpartiets gruppledare flydde mötet direkt efter lunch när frågan från Liberalerna om Vänsterpartiets beteende skulle debatteras – I min värld finns bara ett uttryck för den sortens beteende – Feghet!

Vänsterpartiet i Umeå har gått långt över gränsen för vad som är brukligt inom politiken och att resten av partierna i Umeå förlorat förtroendet och respekten för Vänsterpartiet som varande ett parti att lyssna till står helt klart när till och med Arbetarpartiet röstar emot de förslag Vänsterpartiet i Umeå lägger i kommunfullmäktige.

Därför ska jag avsluta där jag började – Vänsterpartiet i Umeå utgör en skamfläck för sitt eget parti.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”