Skolan väl, elevers lärande och lärarnas arbetssituation har intresserat mig länge. Jag har skrivit om den svenska skolan många gånger här på min blogg och ju mer jag studerar utvecklingen i den svenska skolan i gemen ju säkrare blir jag på att min analys om vad som gått fel är helt korrekt.

I dag lever i stort sett alla kommuner i en värld av ständig lärarbrist och stora svårigheter att rekrytera tillräckligt många lärare. Samtidigt vet vi att många som är lärare väljer att lämna läraryrket och frågan om varför det är på det sättet måste definitivt besvaras för att säkerställa att problemet kan lösas.

Många tror att dålig löneutveckling och relativt låga löner är anledningen till både lärarflykt och svårigheten att attrahera människor till att utbilda sig till lärare – Något som inte verkar vara fallet när man pratar med de som arbetar som lärare och de som valt att hoppa av läraryrket om man frågar om den primära anledningen till deras val.

I mina många möten med lärare har jag lärt mig att lönen och löneutvecklingen inte är det främsta skälet till att man lämnar läraryrket.

Att man väljer att lämna läraryrket eller avstår från att söka sig till läraryrket beror snarare på den enligt många ohållbara arbetssituationen för merparten av landets lärare.

Det faktum att samhället tillåter elever och föräldrar i den kommunala skolan att på mer eller mindre daglig basis lägga sig i undervisningsmetoder och lärarnas yrkesutövande på ett sätt som är helt orimligt i de allra flesta yrken är huvudskälet till att man lämnar läraryrket – I vart fall om man ska tro de lärare jag pratat med.

Därutöver anger många lärare att deras yrkesroll störs av stora mängder ”onödigt” administrativt arbete som inte har med lärarrollen och lärandet i sig att göra – Administrativt arbete blir därmed en bidragande orsak till att man byter yrkesbana.

Lärarna i den svenska skolan – Ett fåtal privatskolor undantaget har helt enkelt förlorat möjligheten att göra ett bra jobb därför att föräldrar och elever hela tiden lägger sig i och vill vara med och bestämma hur undervisningen ska ske och vad som ska läras ut samt vilken ordning som ska råda rent diciplinärt i klasarbetet och på skolan.

Förvisso ska vi lära våra barn att kritiskt granska och ifrågasätta olika saker i samhället men detta granskande och ifrågasättande får inte som nu ensidigt gälla lärarna, undervisningsmetoderna och de kunskapskraven som behövs för att få godkänt betyg i ett ämne.

I en väl fungerande skola borde detta kritiska granskande istället vara ett ämne som omfattar samhället i stort och den samhällsutveckling som sker.

Dessutom får aldrig denna del av undervisningen aldrig ersätta kunskapsinhämtningen och inlärningen i våra kärnämnen – Gör den det så är svenska barn helt utan chans när de ska konkurrera med barn från andra länder vad gäller internationella arbeten och en internationell karriär.

Återgår vi till lärarnas situation så är det klart och tydligt att lärare får utstå mycket spott och spe från föräldrar som ”curlar” sina barn genom att alltid ge barnen rätt.

Att som lärare ständigt bli påhoppad av föräldrar till barn bara därför att man som lärare ställt krav på elevens kunskapsinlärning och uppförande är inte bra och en oerhört dålig och skadlig utveckling som den kommunala svenska skolan måste rätta till snarast om man vill värna lärarna och deras arbetsmiljö.

Ska attraktiviteten för läraryrket öka måste lärarna få sin auktoritet och därmed sin yrkesstolthet tillbaka!

För egen del har jag i min egen familj haft förmånen att uppleva både den kommunala skolan och en skola där disciplin, uppförande, ordning och reda och elevers respekt för vuxna är en av skolans grundpelare.

Efter flera år i den kommunala skolan har två av mina barn själva valt att gå i Engelska Skolan – En skola som tillämpar den sortens grundvärden många lärare säger sig sakna i den kommunala skolan.

Allt sedan mina barn flyttade dit har deras kunskaper ökat dramatiskt samtidigt som de trivs som aldrig förr i skolan och längtar efter att gå till skolan varje dag. På en direkt fråga om varför svarar barnen att man gillar att det finns enkla och tydliga regler och ett sätt att förhålla sig på till vuxna och till sina skolkamrater.

Därtill har jag vid besök på skolan själv känt den fina atmosfären och den trygghet och glädje som verkar finnas både bland lärare, skolledning och elever.

En annan sak jag som förälder uppskattar är den dagliga återkoppling av mina barns lärande och mina barns uppförande jag får varje dag via en enkel och väl fungerande digital plattform där jag som förälder måste kvittera att jag tagit del av informationen.

En trygg och bra skolmiljö med klara och tydliga regler är en attraktiv miljö för både lärare och elever – Kan vi tillämpa det i den kommunala skolan tror jag personligen att det blir enklare att rekrytera de lärare som saknas.

Läraryrket liksom övriga yrken kräver stora mått av professionalitet och kunskap för att framgång ska kunna nås. Då får det inte vara så att denna professionalitet ifrågasätts på daglig basis i den svenska skolan därför att samhället tillåtit det att bli så.

Lösningen är enkel – Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!

Lär barnen att de är just barn och att det är de vuxna som bestämmer i samhället och att deras tid kommer när de blir vuxna – Mest av allt låt oss sätta ner foten och hålla föräldrarna borta när det handlar om att lägga sig i hur och på vilket sätt lärarna ska bedriva sitt undervisningsarbete.

Fixar vi detta så är jag övertygad om 2 saker:

1. Fler lärare kommer att stanna i yrket och fler kommer att utbilda sig till lärare därför att de får en värdig och acceptabel arbetssituation.
2. Våra barn kommer att öka sina kunskaper i kärnämnena och övriga ämnen och därmed stärka sina möjligheter att konkurrera med barn från andra länder när det gäller jobb.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”