Assistansfusket kostar oss skattebetalare enorma pengar varje år och har nu nått en sådan nivå att jag tycker att det är dags att slå stopp i maskineriet och överföra all personlig assistans tillbaka där den hör hemma – Hos landets kommuner.

Anledningen till att jag vill genomföre denna drastiska förändring är enkel – Vi måste stoppa strömmen av skattepengar som på felaktiga grunder hamnar i fickan hos privata entreprenörer som aldrig ens tänkt tanken att leverera de tjänster de tar betalt för.

Bakgrunden till mitt ställningstagande är att fusket trefaldigats med 87 anmälda fall föregående år – Upp från 30 anmälningar året innan.

Samtidigt som Försäkringskassan blivit duktigare på att anmäla misstänkta fall så säger dess generaldirektör att bedrägeribrott inom personlig assistans är svåra att utreda och för samtidigt fram misstanken om att denna typ av utredningsärenden prioriteras lågt av polisen.

Det faktum att fusk förekommer och att brotten både är svårutredda och har lång utredningstid till stora samhällskostnader räcker som bevis för mig – Med de bevisen på hand och kända är lösningen enkel – All personlig assistans ska återföras till landets kommuner i den takt den överföringen är möjlig att genomföra.

I nästa steg är jag i sak inte motståndare mot privata utförare men innan de kan komma in i bilden igen måste systemet och betalningsrutinerna förändras så att framtida fusk blir omöjligt att genomföra.

Exakt hur vi ska säkerställa att fusk kan undvikas behöver sannolikt utredas och med det sagt så tror jag att FK och andra inblandade sitter på lösningen hur uppstädningen ska ske och av hur assistansfusket ska kunna undvikas i en framtid.

Avslutningsvis vill jag anföra att assistansfusket bevisar en tes och åsikt som jag framfört länge – Vissa samhällsfunktioner ska inte avregleras och konkurrensutsättas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag tillhör den skara som allt sedan Donald Trump tillträdde sagt att ”The Donald” kommer att skapa sitt eget Watergate inom ramen för innevarande mandatperiod – Att det påståendet rycker närmare för varje dag som går tror jag att en majoritet av världen och amerikanerna håller med om.

Medarbetare efter medarbetare slutar därför att de inte vill förknippas med Trump och dras med i hans fall – Därtill motarbetar han öppet sina medarbetare i tron att det ska hjälpa honom och vitt jag kan bedöma så är Rex Tillerson näste man till rakning.

När Tillerson har tvingats eller valt att avgå så finns det fullt fog för påståendet att det interna stödet för Trump är slut och att fortsättningen är att Trump står ensam mot resten av världen.

För mig är det svårt att förstå hur amerikanerna överhuvudtaget kunde rösta fram denne man till presidentämbeten och än svårare att förstå hur han fortfarande kan sitta kvar trots fler klavertramp än någon annan president före honom?

I Donald Trumps värld måste man försvara och hävda sig själv gentemot allt som sker i landet och internationellt – Att det skulle finnas någon annan som är bättre än Trump om man frågar honom själv existerar inte på något område och i alla lägen vill han framstå som mäktigare än alla sina motståndare.

Ett exempel på det är motkommentaren mot Kim Jong Un avseende avfyrningsknappen till landets kärnvapen där Trump genast tweetade att hans avfyrningsknapp är större än Kim’s och därtill effektivare.

Att komma med den sortens uppenbara påståenden är bara att visa att man lider av ett mindervärdeskomplex och ett behov av att hävda sin egen storhet.

Precis som jag sagt tidigare så tror jag att Trumps dagar som president är räknade – Därtill vågar jag nu tillägga att jag förutspår att han kommer att tvingas att avgå innan detta år är slut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag är oerhört tveksam och därtill störd över Ylva Johanssons besked att vi Socialdemokrater bör överväga att införa begränsningar av strejkrätten – Som arbetarparti och som stående på arbetstagarnas sida så bör vi undvika den sortens utspel.

Därtill tycker jag att det är fel att använda sig av den pågående strejken och arbetsgivarsidans motåtgärder i hamnstrejken i Göteborg som argument för att begränsa strejkrätten.

I min värld är saken mycket enkel – Arbetsgivarsidan ska aldrig tillåtas ägna sig åt ”avtalsshopping” dvs. välja att sluta kollektivavtal med det fackförbund som erbjuder arbetsgivarsidan de mest förmånliga villkoren.

När Hamnarbetareförbundet har organiserade medlemmar i Göteborgs hamn som helt lagligt strejkar för sin rätt att sluta ett kollektivavtal med arbetsgivarsidan är den enda lösningen att en socialdemokratisk regering säger till på skarpen och säger åt arbetsgivarsidan att teckna kollektivavtal med Hamnarbetareförbundet.

För mig självklart att vi Socialdemokrater alltid ska driva en politik som tillvaratar arbetstagarnas intresse genom att bara fatta beslut som gynnar folkflertalet och bekämpar nyliberalismens skadeverkningar – Den inställning Ylva Johansson uppvisar i dagsläget verkar i motsatt riktning.

Därför tycker jag att det är helt uteslutet att en Socialdemokratisk regering och en Socialdemokratisk arbetsmarknadsminister ska verka för inskränkningar i strejkrätten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I det kommande valet kommer åldersklyftan mellan gamla och unga att vara rekordstor – I ett tiotal kommuner kommer gruppen 65-plussare bland väljarna att vara så stor som 40%.

I hela riket väntas 27,5% av väljarna ha nått pensionsåldern samtidigt som gruppen väljare mellan 18-29 år är mindre än tidigare – Därtill växer avståndet mellan grupperna och är nu uppe i 10% till de äldres fördel från ett läge där grupperna i början av 2000-talet var lika stora.

Att väljarkåren blir äldre och att andelen äldre röstberättigade ökar bör självfallet även slå igenom på partiernas valsedlar där 65-plussare bör ha samma representation som den gruppen utgör av det totala antalet väljare.

På grund av den stora åldersdiskriminering gentemot äldre som skett under 2000-talet finns en kraftig underrepresentation av äldre i politiskt valda församlingar och som jag ser saken måste åldersdiskrimineringen upphöra och fler äldre in i politiken.

Anledningen till det är självklart att varje grupp förutom att se till hela landets bästa även kämpar för de hjärtefrågor som går i takt med deras fas i livet – Att även gruppen äldre bör representeras för att aktivt kunna driva sina hjärtefrågor ser jag som självklart.

Därtill upprepar jag – Säkert till stor irritation hos vissa min åsikt om att fler äldre i politiken kommer att innebära bättre och mer genomtänkta politiska beslut därför att de som är äldre har mycket större livserfarenhet och därmed en bredare erfarenhetsbas att ställa beslutet mot.

Därför avslutar jag inlägget som jag började det – Att väljarkåren blir äldre och äldre bör avspeglas på valsedlarna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den 27 december skrev jag en blogg med titeln ”Hur länge har svenska företag råd att avstå från den afrikanska marknaden?” – Ett inlägg där de visar sig att jag i vanlig ordning i regel ligger ett steg före medierna i denna typ av ämnen och därtill att det jag anför går helt i takt med verkligheten och världsutvecklingen.

I går på nyårsafton sände Dagens Eko ett inslag med precis samma innehåll som den blogg jag skrev – Ett reportage du hittat på följande länk:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6852754

Inte nog att reportaget handlar om just Kamerun som är det land jag befinner mig i för tillfället – Därtill berättar reportaget om hur Kina och kinesiska företag agerat i Afrika med uppmaningen till svenska och europeiska företag att göra på samma sätt som kineserna.

Att Europa behöver den afrikanska kontinenten för sin egen ekonomiska tillväxt och att afrikanska länder, dess ledare och dess befolkning inte kommer att göra om sina historiska misstag är självklart. Ännu självklarare är det att europeiska företag som vill lyckas i Afrika måste skapa win-win situationer där afrikaner likväl som européer blir vinnare.

Därför upprepar jag frågan jag ställde i mitt inlägg – Hur länge har svenska företag råd att avstå från den afrikanska marknaden?

Mitt svar på den frågan är maximalt ett halvår till – Väntar svenska företag längre än så har företag från andra länder redan lagt den afrikanska kontinenten under sig och tagit de marknadsandelar svenska företag skulle ha haft om de agerat som de borde.

Avslutningsvis vill jag säga till alla läsare att den som är intresserad kan få råd och handfast hjälp från mig om de så önskar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”