Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Umeå bör använda emission av gröna obligationer som framtida finansieringskälla.

Av , , 32 kommentarer 0

Jag har med stort intresse följt och läst på om hur Malmö haft stor framgång med att sälja så kallade gröna obligationer vilket gett Malmö en mycket förmånlig ränta för att investera i miljösmarta och miljöfrämjande projekt i kommunen.

Gröna investeringar är mycket eftersökta och populära hos stora institutionella investerare och för Malmös del innebär den sista emissionen på 1,3 miljarder att Malmö nu tagit in totalt 3,7 miljarder till miljöfrämjande investeringar på detta sätt – Därtill till räntenivåer som är betydligt lägre än reguljär upplåning och helt förutsägbara vad gäller lånens räntesats.

Min fråga och tanke är nu om det inte är hög tid att vi gör precis samma sak i Umeå och följer Malmös exempel`?

Redan nu vet vi att vi står i startgroparna för investeringar i ett stort antal elbussar med tillhörande laddinfrastruktur – Därtill vet vi att Vakin har stora behov av att investera i utbyggnad av ny infrastruktur och renovering och miljöförbättringar av den befintliga.

Att AB Bostaden ska bygga miljövänligt och klimatsmart ser jag som en självklarhet och det är mot denna bakgrund jag tycker att vi ska överväga om inte finansiering genom emissioner av gröna obligationer är vägen framåt för vår stad som har ambitionen att i framtiden bli en klimathuvudstad.

För egen del har jag länge anfört att jag tycker att Umeå ska satsa hårt på att bli den cirkulära ekonomins huvudstad och att inkorporera den tanken och inriktningen för att låna billigare än idag känns helt rätt.

Att låna och låna billigt och dessutom till en ränta som är känd redan vid upplåningstillfället känns lockande tycker jag.

Rätt strukturerat tror jag att mycket av den landsbygds- och stadsdelsutveckling som ska ske i Umeå enligt översiktsplanen kan finansieras via gröna obligationer.

Kan vi finansiera framtida utbyggnad på detta sätt får vi bättre kontroll på kommunens framtida räntekostnader och mer pengar över i den reguljära budgeten för att bygga ut välfärden på det sätt som är nödvändigt i vår växande stad.

Låt oss därför starta debatten om detta här och nu och snarast möjligt studera och lyssna in hur Malmö gjort för att få den framgång man haft med emissionen av sina gröna obligationer.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vi ska aldrig vika oss i kampen för välfärden.

Av , , 127 kommentarer 1

Socialdemokratin har under alla år flitigt använt sig av förhandling, jämkande och ömsesidiga överenskommelser med andra partier för att hitta en lösning på Sveriges problem.

Ibland är dock denna väg omöjlig att använda sig av helt enkelt därför att det från tid till annan är viktigt att stå oböjligt fast vid det som är våra kärnvärden och principer. I sådana lägen måste vi ta striden även om striden påtvingas oss.

Kampen för att återställa villkoren för den offentliga sektorn är en strid vi måste ta – Dessutom en strid vi måste ta här och nu.

Min inställning och övertygelse har alltid varit att den offentliga sektorn tillsammans med skatteverktyget är politikens viktigaste verktyg för den som vill bygga ett jämlikt Sverige.

Det är mot grundval av detta som striden blivit nödvändig. Jag kan kompromissa hur mycket som helst vad gäller metoderna men aldrig när det gäller de kärnvärden jag tror på och de principer jag står upp för.

Demokratin och bygget av ett jämlikt samhälle kräver att offentlig sektor drivs av det allmänna utan privata inslag – Styrd av behov och inte av efterfrågan och vinstintresse.

Palme sa på följande sätt under 1970-talet:

”Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av offentlig sektor, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av de fackliga organisationernas ställning som nyliberalismen enligt sina programskrifter säger sig företräda går icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin, och välfärdssamhället som vi känner det”

Tänk så rätt han fick i sin förutsägelse om vad som skulle hända om offentlig sektor marknadsanpassas och delvis privatiseras.

Nyliberala företrädare har varit framgångsrika i sitt arbete med att marknadsanpassa den offentliga sektorn och med att släppa in privata intressen i verksamheter som helt eller delvis finansieras med skattemedel.

Den har även varit framgångsrik med att rationalisera och driva de verksamheter man avreglerat och privatiserat med ett minimum av personal för att öka sina vinster..

Resultatet ? 

Oproportionerligt höga vinster för de företag som ägnar sig åt välfärdstjänster och en minskad välfärd för alla utom de mest priviligerade som genom reformen tjänat så mycket pengar att de kan köpa sig den välfärd de själva önskar.

Dessutom till priset av otrygga anställningsformer såsom visstidsanställning och inhyrning av personal via bemanningsföretag.

Vi Socialdemokrater är likväl som nyliberalerna medvetna om att offentlig sektor och dess tjänster är den sektor som kommer att växa mest i framtiden. Det är därför de nyliberala företrädarna vill privatisera och tjäna pengar även på detta område.

Deras inträde i det som traditionellt varit en offentlig sektor driven av samhället visar dessutom att deras tidigare beskrivning om den offentliga sektorn som ”tärnade” bara är tomma ord och skrämselpropaganda.

Offentlig sektor är inte tärnade – Den är närande i fler avseenden än ett!

Därför är jag som Socialdemokrat beredd att ta strid för är att stoppa utvecklingen med privata inslag i offentlig sektor och därtill beredd att ta striden för att kasta ut det privata näringslivet från de servicetjänster som hör offentlig sektor till.

För mig är det självklart att ta den striden och använda verktyget på detta sätt för att visa människorna att vi är oböjliga i vår strävan att bygga ett jämlikt samhälle.

Vi måste visa människorna hur fel det är att betrakta den offentliga sektorn och dess ökning som tärande och som byråkratins förlamande hand över samhället och som en improduktiv verksamhet som tär på våra gemensamma resurser.

Förvisso är den delen av striden mycket lätt att vinna och skaffa förståelse för – Allt vi behöver göra är att påpeka för väljarna varför det privata näringslivet vill in i den sektor de tidigare kallade tärande.

Den hårda striden är att stå upp för vår övertygelse och kasta ut alla privata företag ur verksamheter som hör offentlig sektor till. Det är i denna strid som vi kommer att kallas ”kommunister”, och det är i denna strid vi kommer att beskyllas för att vilja införa ett system i Sverige som minner om gamla DDR och dess planekonomi.

För egen del kommer jag inte att rygga tillbaka och backa för sådana påståenden då de är lika grundlösa som någonsin påståendena om att offentlig sektor är tärande. När vi Socialdemokrater väl bestämt oss backar vi inte – Vi står oböjligt fast vid vår övertygelse och tar striden.

Därför upprepar jag mitt budskap:

Kampen för välfärd och jämlikhet är Socialdemokratiska kärnvärden väl värda att strida för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

 

Bra av Regeringen att skärpa kraven på beställare av transporter.

Av , , 8 kommentarer 1

Den sittande S-regeringen har äntligen börjat ta krafttag mot den olagliga cabotagetrafiken och mot det stora fusk som trots rigorösa regelverk sker inom transportsektorn både vad gäller gods- och persontransporter i Sverige.

Inom kort kommer regeringen precis som Transportstyrelsen föreslagit att lägga fram ett förslag i riksdagen som gör beställaren av en transport fullt ut ansvarig för att kontrollera och säkerställa att den som slutligen utför transporten gör så på ett lagligt sätt.

Ett strikt beställaransvar för transporter tror jag att många längtat efter – Alldeles speciellt så alla svenska åkeriföretag som fått stå tillbaka därför att beställarna hellre använder billiga utländska företag för sina transporter trots att det finns skäl att anta att transporten inte sker på ett fullt ut lagligt sätt.

Av det som läckt ut om det kommande förslaget påförs beställaren en utförlig undersökningsplikt för att kontrollera att den som utför transporten har rätt tillstånd för att utföra densamma.

Därtill kommer regeringens förslag att täppa till den lucka som fram tills nu friskrivit beställaren om en transport sålts vidare i ett eller flera led genom att göra beställaren ensamt skyldig att kontrollera den slutliga utföraren av transporten fullt ut.

I samband med att förslaget läggs kommer regeringen dessutom att se till att Polisen från och med lagändringen organiseras på ett sådant sätt att de tillsammans med Transportstyrelsen kan kontrollera att det nya regelverket följs till punkt och pricka.

Denna typ av lagstiftning har jag efterlyst länge då det för mig är det självklart att utländska chaufförer som kör transporter i Sverige ska ha lön och arbetsvillkor som följer samma kollektivavtal som svenska chaufförer verksamma i svenska åkerier.

Dessutom kommer denna lagändring att skydda och värna svensk åkerinäring vilket inte är en enda dag för tidigt för att säkerställa att Sverige har en fungerande transportinfrastruktur i tider av både krig och fred.

Regeringens förslag ser jag som första delen i förverkligandet av den ambitionen – Därför säger jag starkt jobbat regeringen Löfven.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sakta men säkert följer regeringen mina råd för att råda bot på skatteplanerandet.

Av , , 48 kommentarer 0

Det tar sig vad gäller Magdalena Anderssons och regeringens åtgärder för att ta itu med skatteplanerandet – Denna gång genom att regeringen tar bort Malta från listan över länder där skatten kan betalas där snarare än i Sverige.

Det tar sig som sagt men inte mer än så då det fortsatt finns oerhört mycket kvar att göra för att åtgärda skatteplanerandet helt och hållet.

För egen del är jag förundrad över att man inte löper hela linan ut och gör som jag anfört allt sedan 2014 – Dvs. skriver om alla skatteavtal vi har med andra länder för att omöjliggöra skatteplanering helt och hållet.

Omskrivna skatteavtal innebär att det aldrig går att betala lägre skatt än i landet där vinsten uppstår och en sådan ordning gör att EU:s medlemsländer med fler inte kan konkurrera med varandra genom att erbjuda låga skatter via skatteupplägg vilket i slutändan gynnar alla medborgare i de länder som berörs.

Hur länge det dröjer innan regeringen löper linan fullt ut ska jag låta vara osagt men med dagens aviserade åtgärd kommer vi i vart fall närmare den lösning jag förespråkat länge vilket inger hopp om att regeringen senast under nästa mandatperiod vidtar de åtgärder jag föreslagit fullt ut.

Snyggt jobbat  Magdalena Andersson – Du är inne på rätt väg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Är den mänskliga hjärnan felprogrammerad?

Av , , 72 kommentarer 3

Ibland gillar jag att göra filosofiska djupdykningar och skriva om betydligt djupare saker än den rena sakpolitiken för att väcka debatt om varför världen vi beskådar ser ut som den gör.

Detta inlägg är ett sådant inlägg och handlar om varför jag tycker att det är dags att mänskligheten gör sitt bästa för att tillåta hjärnan att genomgå samma framåtskridande evolution som vetenskapen gjort det sista århundradet.

Mänsklighetens historia är full av skrämmande och varnande exempel på vad som inträffar när vi som människor fortsatt håller fast vid egoism och girighet och gör skillnad på människa och människa

Tittar man extra noga går det att finna att det är det precis som om vi inte lärt oss ett enda dugg av våra misstag – Gång efter gång upprepas historien med krig och andra hemska övergrepp som följd.

Min övertygelse är att vår förmåga att avstå från att dra lärdom av historien stavas egoism – En egoism som i sin tur leder till girighet och avundsjuka där mycket vill ha mer.

Den tron har jag därför att jag är övertygad om att den mänskliga hjärnan innerst inne klarar av den förändring som behövs för att undvika den katastrof egoism hotar att skapa bara viljan att göra så växer sig stark.

Individens drömmar om rikedom och av att äga mer än andra och som en följd av detta anses ha högre status än övriga är de verktyg som driver girigheten och egoismen till ett läge där debatten om invandring och människoliv och nationell utveckling inte längre handlar om kärlek, solidaritet och alla människors lika värde utan enbart om pengar och kostnader.

På annat sätt kan i vart fall inte jag tolka den nu pågående globala debatten om huruvida invandring är en kostnad eller en investering på vilken framtida vinster förväntas.

Pengar och åter pengar är den enda röda tråden i alla diskussioner och visar att världen om vi fortsätter på inslagen väg snart kommer att drabbas av ännu ett världskrig som precis som de två första skapats beroende på människans inneboende egoism och girighet.

Vi måste sluta upp att prata om pengar för att istället koncentrera oss på att prata och debattera hur vi tillsammans kan göra världen till en bättre och mer hålbar plats för alla att bo och leva i om freden ska bestå.

I min värld har alla människor samma värde oavsett vart de råkar vara födda.

Den uppfattningen baserar jag på min övertygelse om att alla människor är varelser av kött och blod fulla med empati och känslor – Därtill varelser utrustade med något så finurligt som en mänsklig hjärna som kan behandla den information den tar emot för att därefter fatta korrekta och rationella beslut så länge trådarna är rätt kopplade.

Pratar man med människor som befunnit sig i en nödsituation går det dessutom att lära sig att den mänskliga hjärnan vid dessa tillfällen går över till att handla på reflex genom att lägga allt vad värderingar heter åt sidan.

De som håller på att brinna inne försöker reflexmässigt rädda så många den kan utan att först göra en bedömning om huruvida de man räddar är av rätt etnicitet eller har rätt social status – Detta därför att hjärnan i sådana situationer fungerar helt reflexmässigt och styrs av empati och kärlek snarare än av statustänkande och egoism.

Jag tror människan och mänskligheten måste lära från sådana situationer och fundera på om det inte är på just precis det sättet vi människor ska behandla varandra sinsemellan i alla lägen?

Världen och planeten jorden står inför stora utmaningar. Alla framtidsprognoser pekar på att vi inom en inte allt för avlägsen framtid kommer kommer att vara ca 10 miljarder invånare på jordklotet.

I ett sådant läge blir utmaningarna ännu större än idag – Miljön måste skonas och värnas samtidigt som alla människor måste ha tak över huvudet och tillgång till mat, dryck och i en förlängning till egen försörjning.

Vad jag försöker säga är att det är dags att låta den mänskliga hjärnan genomgå samma evolution som många andra saker på jorden gjort – En evolution som innebär att vi lägger girighet och egoism åt sidan till förmån för kärlek och solidaritet och en samhällsutveckling där alla människor är lika mycket värda.

Kan vi programmera vår hjärna att genomgå samma evolution och samma utveckling som vetenskapen finns hopp – Misslyckas vi med den omställningen väntar krig, svält och misär.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

En avreglerad elmarknad utgör ett gigantiskt hot mot samhällsbygget.

Av , , 36 kommentarer 1

Redan i maj 2014 skrev jag att jag är av uppfattningen att alla som tar av sig sina ideologiska glasögon och nyktert och klarsynt betraktar resultatet av avregleringar och utförsäljningar av statliga/kommunala företag kommer att komma till samma insikt som mig.

Ovanpå det har jag vid många tillfällen skrivit om det som inträffat på elmarknaden där avreglering och privata företags intrång skapat både fördyringar och en situation där privat ägande av elnät och elproduktion blivit till ett reellt samhällshot som om det värsta skulle inträffa slår ut hela vårt samhälle och den infrastruktur som kräver el för att fungera.

För egen del menar jag att en absolut grundförutsättning för en stat och dess regering ska kunna föra en aktiv politik och leda landet i både fredstid och krigstid innebär att staten måste äga och kontrollera viss infrastruktur samt äga företag i strategiskt viktiga sektorer – Alldeles speciellt så vad gäller elproduktion och eldistribution.

2014 skrev jag så här:

”Om vi börjar med elmarknaden och avregleringen av densamma frågar sig författaren om det finns någon som med trovärdiga argument kan hävda att avregleringen lett till förbättringar för medborgarna?

De som förespråkade privatiseringen fick oss att tro att detta skulle leda till lägre elpriser – Frågan är –  Blev elen billigare för oss medborgare?

Själv tror jag att ingen protesterar om jag svarar nej på den frågan.”

I resten av inlägget tog jag upp bland annat järnvägen och vägnätet och ställde samma frågor runt dem om huruvida avreglering och konkurrensutsättning gjort det bättre för medborgarna och billigare för statskassan med konstaterandet att svaret på de frågorna är densamma som på frågan om elmarknaden.

Låt mig därför fortsätta med elmarknaden därför att det är den marknad där avregleringen enligt mitt sätt att se på saken utgör det största samhällshotet.

I dag är allt i vårt samhälle beroende av elförsörjning – Industri, Handel, Kommunikationer, Banker, Vatten och avlopp, Transporter, Offentlig förvaltning etc. etc. är alla beroende av elförsörjning för att fungera vilket borde få oss att tänka i helt andra banor än den att till varje pris marknadsanpassa eldistribution, elproduktion och andra för samhället strategiskt viktiga verksamheter.

Därför tycker jag att det är hög tid att vi stannar upp och tänker efter för att därefter göra om och göra rätt. Dessutom tycker jag att försvaret borde ha med även dessa frågor som en del av sin strategi när man bygger framtidens försvar.

Försvarsmakten vill utöka den militära delen av försvaret ordentligt fram till 2035 därför att man hävdar att hotet mot Sverige ökat – Om så är fallet borde ägandet och kontrollen av elinfrastrukturen utgöra en naturlig del av försvarsutbyggnaden då även försvaret är beroende av en fungerande elförsörjning för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

2014 ställde jag frågan om hur vi kan lösa detta därför att lösningar finns.

Den fråga och det svar jag gav då är lika relevanta idag som de var i maj 2014 därför repriserar jag dem nedan.

Min personliga uppfattning är att all samhällsviktig infrastruktur såsom elnät, eldistribution, elproduktion, järnväg, vägar och annat ska ägas och drivas av statliga och/eller kommunala företag.

Det behövs statlig/offentligt ägda företag i en mängd sektorer för att säkerställa statens/medborgarnas intressen samt för att visa övriga aktörer hur staten vill att just den marknaden ska fungera.

Till ekvationen ska även läggas att statligt ägda företag tjänar pengar och att dessa inkomster ger ett positivt inflöde i statens kassakista i form av pengar som vi sedan kan använda för att bygga ut sjukvård, skola och omsorg.

Jag vill gå så långt som till att påstå att utförsäljningen av statens företag tillsammans med den privatiseringsvåg som fritt fått härja över landet tagit bort politikens möjlighet att driva en aktiv politik för att skydda samhället mot sabotage från främmande makt och terrorister.

Låt oss därför göra det enda rätta genom att återreglera och ta kommandot på alla strategiska områden med start på området eldistribution och elproduktion – Detta så att vi kan börja om från början och sakta men säkert återställa vårt land till ett läge där vi själva råder över alla strategiskt viktiga beslut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Taxibranschen måste städas upp och regleras.

Av , , 20 kommentarer 2

I VK.se går det att läsa om den horribla arbetssituationen för taxiförare vilket är något jag uppmärksammade och skrev om redan hösten 2014 – En artikel du kan läsa om du klickar på denna länk: https://www.vk.se/plus/2251271/laga-loner-bakom-skoltaxiproblem

Att en taxichaufförer i vissa fall tvingas jobba 350 timmar/månad för att få ihop till en dräglig lön är inte bara horribelt utan dessutom ett brott mot gällande lagstiftning på fler än ett område.

Att kommuner och andra som upphandlar skolskjutsar och färdtjänst inte sätter stopp för sådana avarter genom att kräva att taxibolag som vill lämna anbud ska ha tecknat kollektivavtal för sina anställda gör mig milt sagt upprörd.

I övrigt delar jag de synpunkter Transportarbetarförbundets Christer Bengtsson framför och håller helt med om att det är en pressad situation för landets taxichaufförer som är orsaken till att vi titt som tätt kan läsa om skolbarn som lämnas på fel ställe och färdtjänst som uteblir.

Däremot tycker jag att Christer helt glömmer bort att lyfta den största och första anledningen till att svensk taximarknad ser ut som den gör – Den anledning som stavas avreglering av taxinäringen och den begränsning av antalet taxitillstånd som tidigare såg till att landets taxichaufförer och operatörer kunde leva ett drägligt liv på de pengar de körde in.

Så här skrev jag 2014 – Håll tillgodo:

”Allt sedan avregleringen av taxinäringen och den begränsning som tidigare rådde i frågan om antal taxitillstånd per ort har vi sett hur branschen stött på det ena problemet efter det andra.

Ständigt kommer rapporter om hur chaufförerna kör under slavliknande förhållanden – Ofta med arbetsdagar på 12-16 timmar.  Dessutom arbetar de ofta 6-7 dagar i veckan och har trots detta svårt att komma upp till en månadslön på 20.000 kr före skatt.

Därutöver kan vi med jämna mellanrum läsa hur mindre seriösa taxiföretag lurar framförallt inkommande turister med oskäliga taxor.

Jag tror att fler med mig med blotta ögat kan skönja att branschen är på dekis och att något är fel.

Där vi tidigare kunde se stolta välklädda service inriktade chaufförer framförande rena välputsade och skadefria fordon ser vi idag en yrkesgrupp som många gånger är slafsigt klädda (låt mig säga att det fortfarande finns många som är en prydnad för kåren) köra bristfälligt tvättade fordon som oftare är tidigare har både bucklor och lackskador runt bilen.

Med blotta ögat går det se att yrkesstoltheten är som bortblåst!

Motivet i samband med avregleringen var precis som för alla andra avregleringar att detta skulle leda till bättre villkor och lägre priser för konsumenterna. Inget av detta har inträffat – Det enda avregleringen lett till är horribla arbetsvillkor för chaufförerna och dålig lönsamhet för åkeri ägarna och en allmän kris för hela branschen.

Förutom detta ser vi en utveckling mot större och mer oligopol liknande beställnings centraler som i hög grad helt sätter den lokala konkurrensen ur spel. Dessa beställnings centraler blir sedan så mäktiga att de kan pressa de redan pressade åkarna att acceptera ännu sämre villkor. Accepterar man inte blir man utslängd och får inga körningar.

Det är därför hög tid för våra beslutsfattare att ta tag i problemet.

Till att börja med bör man erkänna att det var helt fel att avreglera taxibranschen för att därefter införa ett reglemente som kan rätta till de uppkomna problemen och återge branschen sin forna status. 

Några av beståndsdelarna som jag vill se i en sådan återreglering listar jag därför nedan:

  • Fastställ en kvotfaktor på hur många taxitillstånd det ska finnas per 1.000 invånare inom ett geografiskt område.
  • Inför krav på fasta grundlöner som är i nivå med övriga jämförbara yrkeskategorier för chaufförer och övriga anställda. Vill företagen sedan ha en del rörlig inkomst ska detta vara ok så länge det inte påverkar den fasta lönen. 
  • Inför ett max tak för taxorna – Dvs. maximerad kilometer avgift, maximerad avgift för tidsfaktorn, maximerad framkörningsavgift etc.
  • Inför stopplagstiftning som innebär att taxitillstånd inte går att sälja. När en företagare vill lämna branschen ska tillståndet alltid återlämnas till utfärdaren för att sedan delas ut till näste företagare i kö. Undantaget bör vara om en företagare inom familjen väljer att generationsskifta sitt företag och driva det vidare.
  • Begränsa antalet taxitillstånd per näringsidkare.
  • Sätt ett maxtak på hur många bilar som får vara anslutna till varje beställnings central samt begränsa hur många beställnings centraler en och samma näringsidkare får äga och kontrollera. Denna lagstiftning ska gälla för ägaren och alla som är denne närstående.
  • Inför kör- och vilotids regler samstämmiga med det regelverk som gäller för den tunga trafiken och inkludera krav på färdskrivare och digitala färdskrivarkort för förarna i densamma – Detta för att hindra trötta chaufförer som självfallet utgör en större risk.
  • Inför krav om ett Yrkeskompetensbevis precis som för resten av yrkesförarkåren.

Med dessa mina förslag är jag 100% säker på att vi på kort tid kommer att lösa problemen inom taxibranschen och att vi kort därefter på nytt kommer att få uppleva stolta välklädda chaufförer som med stil och artighet framför nytvättade och välputsade fordon allt till glädje för både kund, chaufför och näringsidkarna inom taxibranschen.”

Redan 2014 var jag som jag sa inledningsvis på denna boll – Idag 4 år senare är det hög tid att vi kommer till skott och gör något åt saken.

Avslutningsvis vill jag sälja följande – Utvecklingen i taxinäringen uppvisar samma utveckling som den i bussbranschen. Avreglering och konkurrensutsättning med tillhörande upphandlingar har tagit dör på alla små entreprenörer med följd att många av landsbygdens företag försvunnit.

Taxiverksamhet är en bra verksamhet för den lille företagaren – Därtill en verksamhet som med fördel kan kombineras med andra mindre verksamheter för att möjliggöra för människor att bo kvar på landsbygden och hålla servicen till dess invånare levande.

Låt oss därför se till att bevara den möjligheten genom att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att så ska bli fallet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

Det går tungt i opinionen för Kristdemokraterna.

Av , , 88 kommentarer 0

Efter Svt/Novus mätning där KD med 2,7% fortsatt ligger långt under riksdagsspärren gjorde Svt nyheter främst genom Aktuellt en ordentlig genomgång av saken – Bland annat med intervjuer av Alf Svensson och Sara Skyttedal och med Ebba Bush Thor som inbjuden gäst i studion.

Efter att ha tittat på reportaget och alldeles speciellt efter att ha lyssnat på EBT så klarnar bilden ännu mer om varför väljarna ratar KD och hellre röstar på andra partier.

Svaret är enkelt – KD saknar politisk riktning och framför allt en politik som väljarna kan ta till sig och relatera till för att sedan tänka sig stödja.

Enligt EBT är det inte partiets politik det är fel på – Enligt EBT är det väljarna det är fel på då de inte förstår vilken politik KD står för och att den politiken enligt EBT är den sorts politik som är bäst för Sverige.

I detta desperata läge försöker sig KD på en charmoffensiv där nämnda EBT ska resa runt i Sverige med Bert Karlsson som vapendragare för att försöka få väljarna att förstå vilket briljant parti KD är.

Förvisso är Bert Karlsson en säljare av rang som kan sälja det mesta men att sälja KD:s politiska budskap och lova dem 8% väljarstöd om han leder kampanjandet tror jag att han kommer att misslyckas med kapitalt.

Min tro nu efter att ha tagit del av dagens Aktuellt är densamma som den jag presenterat vid et antal tillfällen tidigare – KD kommer att åka ut ur riksdagen och Alliansen som regeringsalternativ är dött och snart begravet.

Allt sedan Alf Svenssons avgång som partiledare och alldeles speciellt efter det att EBT tillträdde som partiledare har KD:s politik hamnat så långt till höger att den ligger till höger om både M och SD – Den sortens politik känner inte KD:s kärnväljare igen sig i därför att den går stick i stäv med de kristna ideal som genomsyrar de som tillhört partiets kärnväljare.

Med det sagt tycker jag att loppet verkar helt kört för KD då jag utgår från att försöket att ta kommandot i SD:s kärnfråga invandringen och Moderaternas skrik om fler poliser kommer att misslyckas.

Om jag vore partiledare i KD skulle jag helt och hållet släppa allt snack om Alliansen och koncentrera mig på att hitta tillbaka till partiets kärna och till de frågor som historiskt mobiliserat partiets kärnväljare att rösta på KD – Detta för att sedan forma ett helt eget valmanifest som drivs helt i egen regi utan sammanblandning med de forna kollegorna i Alliansen.

Att vi får se KD göra den vändningen på den korta tid som återstår till valet tror jag är ogörligt.

Däremot tror jag att ett KD som parti har en given plats i en svenska politiken om man återvänder till sina rötter och börjar driva en kärleksfull politik baserad på det kristna värderingar man säger sig stå för.

Ska det ske måste KD från och med nu koncentrerar sig på det interna partiarbetet och på att hitta tillbaka till sina rötter – Gör man det kommer KD att återkomma till riksdagen i samband med valet 2022 förutsatt att man dessutom byter partiledare och skapar en långsiktig strategi för att torgföra och vinna stöd för sin politik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det ser ut som om friskolans gymnasier friserar elevernas betygsnivå.

Av , , 40 kommentarer 0

Gymnasieminister Anna Ekström har kallat upp Friskolornas Riksförbund till sig därför att hon är uppriktigt upprörd över det faktum att gymnasieelever från friskolor trots högre snittbetyg än gymnasieelever från den kommunala skolan visar sämre förmåga att klara studierna på högskolan.

Skolverket har gjort en studie som visar att 66% av de elever som kommer från kommunala gymnasieskolor klarar minst 3/4-delar av högskolepoängen medan motsvarande siffra bland de som kommer från friskolorna ligger på 61% – Därtill att skillnaderna syns oavsett vilket gymnasieprogram eleverna kommer ifrån eller på vilken betygsnivå de befinner sig.

Att sådana upptäckter gör ministern upprörd har jag full förståelse för då det pekar mot att friskolorna är alltför frikostiga i sin betygssättning och på så sätt skapar en situation där deras elever kommer in på högskolan på bekostnad av kommunala gymnasieelever trots att elevernas betyg inte speglar deras egentliga kunskaper.

Att alla ska kunna lita på korrektheten av satta betyg i svenska skolor är en grundbult i vårt öppna och fria samhälle – Börjar övertygelsen om att så är fallet att vackla är vi inne på en farlig väg där det inte går att utesluta att det går att köpa bra betyg för pengar för den som har råd att göra så.

En sådan situation är inte bra och därför har Anna Ekström mitt fulla stöd när det gäller att skapa ordning på detta område.

Exakt hur vi ska komma tillrätta med problemet är jag inte tillräckligt insatt för att uttala mig om. Trots det tror jag att vi bör snegla på andra länder och se hur de gör – Därtill att vi centralt måste precisera mer precisa krav på vilken kunskapsnivå som krävs för respektive betygsnivå.

Att alla kan lita på att alla betyg sätts utifrån samma bevekelsegrunder och samma kunskapsparametrar är ett rättvisekrav enligt mitt sätt att se på saken och därför är min åsikt att vi aldrig får ge upp innan den saken är säkerställd.

Därtill kanske det är hög tid att vi återgår till eller i vart fall öppet med högt i tak debatterar en ordning där det är kunskap och inget annat än kunskap som avgör vilket betyg man ska erhålla.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

 

 

Hur länge orkar pensionerade bussförare hålla kollektivtrafiken flytande?

Av , , 20 kommentarer 1

Att skriva om och debattera bussbranschen och busschaufförernas situation har länge varit ett av mina hjärteämnen politiskt – Dels därför att jag själv kör buss och i min yrkesutövning hör vad mina kollegorna säger om yrket och dessutom därför att jag på nära håll kan se hur landets bussföretag har stora problem med att rekrytera personal.

Av den anledningen följer ännu ett inlägg i ämnet inspirerat av en färsk artikel i tidningen Arbetet som du hittar på följande länk: https://arbetet.se/2018/02/21/pensionarer-far-sveriges-bussar-att-rulla-enligt-tidtabell/

Branschen är en bransch med hög medelålder (48 år) och därtill en bransch som precis som rubriken säger hålls uppe av passionerade pensionärer som ser till att trafiken fortsatt går enligt tidtabell.

I artikeln anges knepiga arbetstider och en bedrövlig löneutveckling som varande de största anledningarna till att få unga väljer att bli busschaufförer enligt Kommunal.

Jag håller helt med om att det förstnämnda är anledningen och därtill enligt mitt sätt att se på saken huvudanledningen till problemen med att rekrytera yngre till yrket uppstått.

Vad gäller lönen som anledning till problemen så ska jag inte påstå att den är bra men väl att den ligger på en nivå som är i paritet med övriga yrkesgrupper med snarlika krav på utbildningsbakgrund.

För egen del tycker jag att lönen i sig OK även om jag inte skulle säga nej till högre lön. Däremot är OB-ersättningarna försumbara och mycket låga och något som merparten av landets busschaufförer ser som högst otillfredsställande.

Det största problemet stavas dock inte lönens storlek utan sättet på vilket lönen beräknas i förhållande till den tid en busschaufför tillbringar på sin arbetsplats.

Med en lönemodell där bara tiden bakom ratten betalas fullt ut och resten av tiden förutom en helt obetald rast om 1,5 timme bara betalas med 15 minuter per timme när en chaufför sitter på rast på borta eller hemmaort går det inte satt förvänta sig att det ska bli något annat än svårt att attrahera nya och yngre medarbetare.

I dagens busstrafik med nuvarande sätt att beräkna lönen är det inte ovanligt att en busschaufför tillbringar den maximala ramtiden (tid från det att man går på sitt skift tills dessa man stämplar ut från sista passet) om 13,5 timmar för att sedan inte ens ha betalt för 8 timmars arbete.

Att ingen yngre eller någon som har barn vill ha en situation där man går på jobbet innan familjen stigit upp för att sedan komma hem efter det att familjen gått och lagt sig tror jag att de allra flesta kan förstå och det är det som är huvudanledningen till problemen med att attrahera yngre till bussföraryrket.

De yngre jag stött på och som börjat i yrket slutar allt som oftast efter ett drygt år – Inte därför att de ogillar yrket i sig utan därför att valet är att separera från familjen eller byta yrke.

Att många pensionärer kör buss är därför naturligt då den gruppen är i en fas i livet där arbetstidens förläggning spelar mindre roll samtidigt som de är fria att själva bestämma om och när de ska jobba.

Som branschen ser ut idag så är det pensionärerna som ser till att kollektivtrafiken fungerar och går enligt tidtabell – Utan dem skulle åtskilliga turer bli inställda med folkligt uppror som en naturlig följdeffekt.

Den stora frågan vi alla bör ställa oss är hur länge denna grupp finns att tillgå?

Anställs inga nya personer i bussföraryrket kommer framtiden ej heller att kunna erbjuda pensionerade bussförare som väljer att fortsätta köra.

Sedan tycker jag att vi alla bör fråga oss hur lämpligt det är att bussförare som är 75 år eller äldre sitter och kör våra barn till skolan?

Om vi som samhälle vill ha en kollektivtrafik som fungerar måste politiken ta sitt ansvar och i samband med upphandlingar se till att ställa skallkrav som garanterar att de som ska utföra kollektivtrafiken har skäliga anställningsvillkor och en skälig arbetssituation.

Det innebär att politiken i skallkraven ska kräva att tillsvidare anställning på heltid är norm i alla företag som önskar lägga anbud i samband med upphandling av kollektivtrafik och därutöver kräva att all tid en busschaufför tillbringar på jobbet förutom 1,5 timmes avdrag för rast ska vara fullt ut betald tid.

Den dag politiken ställer dessa krav i samband med upphandling kommer givetvis samhällets kostnader för kollektivtrafiken att öka men i gengäld kommer vi att få en situation där landets bussföretag utan problem kan rekrytera nya förare vilket i det långa loppet gör alla till vinnare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”