Så hör skrev jag för exakt ett år sedan och detta inlägg är lika aktuellt idag som det var då – Därtill har jag inte fått något svar på de frågor jag ställde i inlägget så därför publicerar jag det ytterligare en gång – Håll tillgodo:

Carola Lemnes månadslön på 490.000 kronor/månad för jobbet som VD i Svenskt Näringsliv sticker ut ordentligt.

Att den främste företrädaren för arbetsgivarorganisationerna trycker på och vill hålla tillbaka löneutvecklingen för Sveriges arbetstagare när denne själv har en månadslön som är mer än dubbelt så hög som den genomsnittliga LO-kvinnans årslön är ovärdigt tycker jag.

Därutöver pendlar lönerna för Arbetsgivarorganisationerna mellan 106.000 kronor/månad och 378.400 kronor per månad hos den arbetsgivarföreträdare som har näst mest betalt vilket även det är mycket höga löner jämfört med de arbetstagare man vill hålla tillbaka löneutvecklingen för.

Som jämförelse ska sägas att Karl-Petter Thorwaldsson har en månadslön på strax under 96.000 kronor per månad vilket även det är en hög lön – Dock väsentligt lägre än den sämst betalde arbetsgivarrepresentanten.

När de som förhandlar lönerna på svensk arbetsmarknad själva har löner i dessa storleksklasser tycker i vart fall jag att hela lönerörelsen förlorat stora delar av sin trovärdighet.

Lemnes förklaring till varför hon ska ha denna höga lön gör att man häpnar – Hon säger att lönenivån speglar att hon jobbar mycket hårt för att göra sig förtjänt av lönen och att lönen speglar vad som är en marknadsmässig lön för en person med hennes arbetsuppgifter.

Så kan det mycket väl vara och det är den skevheten och det sättet att tänka som gör att klyftorna i Sverige ökat dramatiskt under de sista 20 åren. Därför tycker jag att det är hög tid att vi tar en ordentlig debatt i Sverige om hur förhållandet mellan chefslöner och arbetarlöner ska se ut.

Min fråga till Lemne måste därför bli huruvida hon anser att även Sveriges arbetstagare jobbar mycket hårt för att göra sig förtjänta av en högre lön?

Till att börja med så tycker jag att de som sitter och förhandlar fram lönerna för Sveriges arbetare själva ska nöja sig med samma procentuella lönehöjningar som gäller för arbetstagarna.

Därutöver tycker jag att Lemne och övriga chefers löner borde ligga på en nivå som innebär att deras månadslön inte överstiger den genomsnittlige arbetstagarens årslön för de grupper de förhandlar lönerna för.

Ska Sveriges arbetstagare känna respekt för arbetsgivarsidan måste dessa skevheter rättas till – Så länge denna elit behandlar arbetstagarna enligt en standard för att sedan själva följa en helt annan standard vad gäller löneutveckling kommer missnöjet att jäsa.

Därför vill jag att vi ska lyfta detta till debatt och gör den debatten till en bärande del av debatt om hur vi ska minska klyftorna i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”