Debatten om den allmänna visstidsanställningens vara eller icke vara som anställningsform går het just nu och regeringen ser ut att vara nära en uppgörelse med moderaterna för att sätta stopp för detta fenomen – I vart fall vad gäller de värsta avarterna där allmänna visstidsanställning kan staplas ovan varandra i all evighet utan att leda till en tillsvidareanställning.

Hur detta ska göras och hur vi ska konvertera allmän visstidsanställning till tillsvidareanställningar snabbast möjligt utan att för den skull låsa landets arbetsgivare till de regelverk som gällde innan denna anställningsform kom till är en grannlaga fråga som måste lösas på ett sätt som tillfredställer alla parter.

Mitt förslag till lösning är att allt precis som nu börjar med en allmän visstidsanställning som ersättning för både sådana och 6 månaders provanställningar som snabbt – Läs 6-12 månader konverteras till en tillsvidareanställning med tillhörande anställningstrygghet vad gäller uppsägningstid, semesterrätt och semesterlön, avtalsvillkor etc. etc.

Med det sagt är jag beredd att behålla den flexibilitet en allmän visstidsanställning ger arbetsgivarna vad gäller vilka arbetsuppgifter som ska utföras av den anställde under olika perioder av anställningen och vart de ska utföras under en period om 12 månaders tid efter det att visstidsanställningen övergått till en tillsvidareanställning.

Att jag vill göra så beror på att jag tycker att det är viktigt att värna framför allt små arbetsgivare som använt allmän visstidsanställning på detta sätt för att klara av sjukskrivningar, semestrar, föräldraledigheter och andra vakanser där den anställningsformen medgivit det jag nu vill lägga till i början av en ordinär tillsvidareanställning.

Kan vi göra detta är jag övertygad om att vi en gång för alla kan lyckas med att komma åt problemet med bemanningsföretag som enligt mitt sätt att se på saken bara är ett verktyg för landets arbetsgivare att slippa ta sitt ansvar som arbetsgivare.

Jag tycker dessutom att det är dags att ta tag i fenomenet med bemanningsföretag och personaluthyrning. Grunden måste alltid vara att personer ska vara anställda i det företag de arbetar i och inte i ett bemanningsbolag. 

Självklart ska bemanningsföretag fortsätta att finnas, inte minst för att företag tillfälligt ska kunna hyra in personal om de får en oväntad och kortvarig topp i sin ordinarie verksamhet. Dock är det ytterst tveksamt om vi likt i dag ska tillåta en mer eller mindre permanent inhyrning av personal från bemanningsföretag.

Min uppfattning är att många företag använder sig av bemanningsföretag i stället för att själva anställa även för det som kan anses utgöra deras normala produktion.

Därför vill jag att vi ovanpå begränsningarna gällande allmän visstid även adderar begränsningar för att hyra in personal via bemanningsföretag.

Min syn är att dessa bemanningsföretag finns till för att hjälpa företagen komma runt arbetsrättsliga regler. Därför bör rätten att hyra in personal regleras och begränsas.

Jag tänker mig att inhyrd personal bara ska få användas vid just tillfälliga toppar och då under maximalt 12 månader. Visar det sig att företaget efter 12 månader har ett fortsatt behov av arbetskraft ska personalen anställas i det egna företaget istället för att hyras in.

Det bör således även finnas spärregler som gör att det inte går att byta bemanningsföretag för att komma runt reglerna samt att den övre gränsen för att hyra in personal begränsas till 12 månader under en tidsperiod av 24 månader.

Arbetsrätten måste värnas i alla lägen samtidigt som skyldigheten att teckna kollektivavtal bör bli ett lagkrav. Just det faktum att det inte är lagstadgat och tvingande att teckna kollektivavtal om man har anställda gör att ordningen om ”Flertalets makt över fåtalet” äventyras.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”