Den sista tiden har det pågått en i många stycken hätsk debatt om huruvida tjänstepersoner även ska kunna vara fritidspolitiker och huruvida deras partibeteckning ska anges när de uttalar sig som tjänsteperson. Att den debatten sker är bra och borde få oss att lyfta nästa steg av debatten ytterligare ett steg.

Hur ska det se ut med tjänstepersoner i chefsställning i framtiden – Ska de vara tjänstepersoner eller ska de sitta på sin position för att säkerställa att den styrande majoritetens politik alltid genomförs – Då självklart utan att man i mätresultat och rapporter förvränger fakta?

I början av mitt politiska engagemang framförde jag åsikten att varje verksamhetschef – Dvs. högsta tjänsteman för respektive organisation i t.ex. kommunen borde tillsättas av den politiska majoritet som styr för att säkerställa att den styrande majoritetens politik genomförs på det sätt som politiken bestämt.

Den uppfattningen kvarstår jag delvis vid även om jag med tiden insett att frågan är betydligt komplexare än så.

Efter att ha tänkt igenom saken noga så har jag för stunden landat i att tjänstepersoner ska vara just tjänstepersoner och inte politiker och att deras partibeteckning och roll som fritidspolitiker aldrig kan ha med uppdraget som tjänsteperson att göra.

För mig innebär det att media måste bestämma sig innan de pratar med en tjänsteperson om de gör så i rollen som tjänsteperson eller som varande fritidspolitiker.

Frågar man som journalist personen som varande tjänsteperson så är partibeteckningen irrelevant i sammanhanget då vi alla måste kunna ha tillit till att människor har både förmågan och självbevarelsedriften att alltid hålla isär politik och arbetet som tjänsteperson.

Med det sagt så är min lösning på det jag anförde i början att den högste tjänstepersonen inte behöver vara politiskt tillsatt men väl är det min bestämda uppfattning att politiken på alla plan måste bli klarare och tydligare vad gäller delegationsordningen om vem som gör vad och därtill ha ett rapportsystem som säkerställer att politiska beslut alltid blir genomförda på det sätt som politiken bestämt utan att tjänstepersoner och andra vägt in egna värderingar i sitt beslut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”