Måhända kan det vara så att det undgått några av mina läsare att jag drabbats av en allvarlig om än inte dödlig cancer och att jag därför på allvar för första gången i mitt liv tvingats nyttja svensk sjukvård till fullo – En sak är helt glasklar – Svensk sjukvård är i sanning fantastisk.

På senare tid har jag som jag nämnde ovan haft anledning att besöka och utnyttja sjukvården och själv uppleva hur det fungerar – Då för en 35 veckor lång behandling med cellgifter som kommer att göra mig helt frisk och som så här långt gått oerhört bra – Även här är det glasklart att vården på NUS är fantastisk för att inte säga excellent.

Ska jag vara aningen kritisk mot sjukvården är det i sådana fall mot primärvården min kritik ska riktas där jag upplever att den vårdcentral jag tillhör inte tog mina problem på allvar och bemödade sig med att ställa en korrekt diagnos.

Trots att alla signaler pekade mot att något allvarligt avstod de från att remittera mig vidare till specialistsjukvården på NUS och skickade hem mig med en salva och budskapet att höra av mig om en månad om jag inte känner mig bättre vilket är allvarligt och numera anmält på vederbörligt sätt.

Anledningen till anmälan är att de två månaders fördröjning vårdcentralens felaktiga bedömning innebar i mitt fall med otur kunnat förvärra min sjukdom storligen vilket den i mitt fall med en god portion tur inte gjorde – Anmälan är således inte för min egen skull utan för att andra i en framtid inte ska råka ut för samma sak.

Det som sedan tagit vid efter det att jag på eget bevåg sökte via akutsjukvården visar precis hur fantastisk svensk sjukvård är – Allt sedan den stunden har allt löpt på klockrent och jag har fått adekvat sjukvård inom en tidsrymd som med råge ligger innanför den vårdgaranti på 90 dagar som gäller.

När jag väl kom till NUS via akuten med mina problem har allt gått spikrakt och jag har blivit oerhört väl omhändertagen på alla de 3 specialistkliniker jag utretts på där de tagit sig tid att utreda fullt ut vad jag lider av och hur och av vilken specialistklinik min sjukdom ska botas.

Allt detta väl innanför den 90-dagars garanti som finns då jag både snabbt och effektivt slussats vidare av den första klinik jag kom hamnade hos för att via den andra kliniken slutligen landa hos den klinik som ska utföra ingreppet och behandla mig.

Därför vill jag ännu en gång säga att den Västerbottniska sjukvården är fantastisk och att jag fått den hjälp jag behöver när jag behövde den och då utan hänsyn tagen till min plånboks storlek eller huruvida jag satt på fönsterplats på första parkett eller inte.

Så vitt jag förstått från andra jag pratar med gäller samma sak i övriga Sverige vilket gör att jag med facit i hand rakryggad kan säga att svensk sjukvård i sanning är fantastisk.

Att det är möjligt tackar jag mina socialdemokratiska förfäder för då det är de beslut de fattade historiskt som möjliggjort den högkvalitativa sjukvård vi har idag.

Ska vi satsa ännu mer på sjukvården vilket vi självklart ska göra borde en utbyggnad av primärvården med fler specialister för att snabbt kunna ställa en första diagnos och remittera till rätt klinik vara en naturlig del av en sådan utveckling – Därtill med rätten att skicka patienter till specialistkliniker akut om bedömningen är att omedelbar fara för liv och lem föreligger.

Därtill är jag övertygad om att det tillskott på 14.000 fler människor i sjukvården som vi Socialdemokrater utlovat kommer att göra en enorm skillnad och göra en redan bra sjukvårdsapparat än bättre.

En väl fungerande primärvård med förmåga att effektivt ställa rätt diagnos och remittera människor vidare till specialistsjukvården på NUS och andra specialist/universitetssjukhus är A och O och skulle sannolikt spara både pengar och lidande och innebära att specialistläkarna får mer tid över att jobba med sina patienter.

Att bosättningsorten spelar en viss roll i sammanhanget är jag fullt införstådd med men med rätt struktur på primärvården är min tro att även de som bor utanför Umeå och andra orter utan specialist/universitetssjukhus ska få adekvat vård väl innanför 90-dagars garantin och/eller ASAP om de som jag behöver omedelbar vård.

Att detta bäst kan förverkligas genom ett förstatligande av all sjukvård tror jag att många är beredda att hålla med om.

Avslutningsvis kvarstår jag därför vid min principiella grunduppfattning att all sjukvård bör förstatligas för att säkerställa att alla oavsett bosättningsort och/eller den egna plånbokens storlek har tillgång till primärvård och specialistsjukvård på lika villkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”