Statens beslut att göra om skogsmark till naturreservat och då många gånger i glesbefolkade områden långt från beslutsfattarna i Stockholm väcker mycket ilska då det innebär att skogsägarna över en natt kan bli av med miljoninkomster därför att de inte längre kan avverka den skog de äger.

Jag har i sak inget emot att vi gör om bevarandevärd skogsmark till naturreservat men när så sker är det för mig en självklarhet att staten tar över skogen och kompenserar skogsägaren fullt ut enligt gällande marknadsvärde vid den tidpunkt beslutet om naturreservat tas.

Bakgrunden till min syn är det regelverk som gäller när staten vill lösa in fastigheter för att bygga infrastruktur likt vägar och järnvägar eller när t.ex. en kommun av olika anledningar finner anledning att förvärva en fastighet för att kunna utveckla och bygga.

I de lägena tillämpas marknadspris för att i mesta möjliga mån hålla den som drabbas skadefri – Att samma sak ska gälla de skogsägare som drabbas av beslut om att deras skog och mark ska bli naturreservat tycker jag är en självklarhet och därtill en rättvisefråga.

Sedan kan man förstås fråga sig varför det ska sitta människor i Stockholm och bestämma att skogsmark i Norrlands inland är så värdefull att den med nödvändighet måste bli naturreservat?

Jag ska inte ens ge mig in på att försöka besvara den frågan i detta inlägg utan nöjer mig därför med att säga att min inställning som socialdemokrat är att skogsägare som får sin mark klassad som naturreservat ska kompenseras fullt ut.

Att jag har en majoritet av väljarna med mig i den synen är jag övertygad om då en liten gallup-undersökning jag gjort genom at fråga 30 slumpvis utvalda personer visar att hela 28 stödjer min syn på saken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”