Låt mig börja dagens inlägg med att säga att jag på inget sätt är emot kvinnor och deras rätt till samma ställning i samhället som män då jag i alla tider sett män och kvinnor som varandras jämlikar i alla avseenden.

Att den som är bäst kvalificerad ska ha det jobb som erbjuds utan hänsyn taget till kön eller andra preferenser och att samma lön ska utgå oavsett av om man är man eller kvinna är för mig självklarheter som inte ens ska behöva debatteras – Snarare bör detta vara reglerat i lag så att lika lön för lika arbete alltid följs.

Med det sagt är jag starkt kritiskt till hur feminismen används i dagens debatt då min syn är att femismen i mångt och mycket gått alldeles för långt och fått den vanlige arbetande mannen och många av de unga män som nu ska ut i arbetslivet att känna sig illa tillmods och ifrågasätta bara därför att de råkar vara män.

Den sortens samhällsbygge kan jag aldrig ställa mig bakom då jag anser att alla människor har lika värde och därför ser kampen för jämlikhet som en kamp som solidariskt omfattar kvinnor och män utan åtskillnad mellan könen.

I grunden är ordet feminism något bra och viktigt och den kamp som fördes för kvinnlig rösträtt och rätten för kvinnor att arbeta var viktig och omdanande och gick i allra högsta grad i jämlikhetens tecken – Dock verkar det som om de som idag kallar sig feminister idag helt glömt bort detta och istället verkar ha splittring och härskande som mål för sitt handlande.

Ordet feminism och dess betydelse och innebörd för den vanliga människan är något jag funderat länge på. Det är därför jag vågar ifrågasätta om det sätt på vilket ordet nu används inte bara är just det jag kommit fram till  – Nämligen ett sätt att splittra och härska?

Trots att jag försökt har jag mycket svårt att förstå vad alla som pratar om feminism faktiskt menar när de använder ordet feminism.

Kan det vara så att de menar att någon av följande punkter är sann?

• Menar de att Sverige inte är jämställt när det kommer till män och kvinnors möjligheter?
• Menar de att män och kvinnor inte har samma lön när de utför samma arbete i samma bransch och/eller företag?
• Menar de att beslut fattade ur ett kvinnligt perspektiv är bättre än de fattade ur ett manligt perspektiv?
• Menar de att den kvinnliga könstillhörigheten är bättre än den manliga?

För egen del tycker jag mig uppleva att kvinnorna idag har mycket större möjligheter än män på de allra flesta områden. Kort sagt kan man säga att kvinnor dominerar näst intill allt i vårt samhälle och ve den man som vågar stå upp och hävda motsatsen – Gör man så får man höra både det ena och det andra.

När det gäller högre utbildningar så dominerar kvinnorna på de allra flesta program. De krävde och fick kvotering för att bli lika många som männen på respektive utbildning. Idag när kvinnliga studenter dominerar är det ingen som kräver att män ska kvoteras in för att skapa jämlikhet – Föreslår man som man detta får man minsann veta hut.

Varför?

För mig är det som jag anfört tidigare en självklarhet att män och kvinnor som arbetar på samma nivå inom samma bransch och utför samma arbete ska ha lika lön – Allt annat är ytterst osolidariskt och därmed att göra skillnad på människa och människa.

För egen del lever jag i övertygelsen om att så inte är fallet då det finns avtal som reglerar löner mm.

Jag motsätter mig på inget sätt att det säkert är med sanningen överensstämmande att kvinnorna stannar mer hemma än männen när barn föds – Dock tycker jag att det är upp till varje familj att själva bestämma hur de vill fördela föräldraledigheten.

Detta utan att vi som politiker ska bestämma och moralisera över vad som är rätt respektive fel i det enskilda fallet. Så vad gäller föräldraförsäkringen och innehållet i den tycker jag att den är bra som den är utformad idag. Att tvinga familjer att göra si eller så är ingen lösning som främjar varesig jämställdhet och jämlikhet.

När det kommer till vilken sorts beslut som är bäst – Kvinnliga eller manliga borde detta helt sakna betydelse då min uppfattning och erfarenhet är att kompetenta människor fattar kompetenta beslut – Detta oberoende av könstillhörighet.

Därför saknar könstillhörigheten helt betydelse för mig. Vad som måste till är ett system som är könsneutralt.

Min upplevelse är att feminismens yttersta förespråkare helt och hållet kidnappat ordet feminist och istället för att använda det på det sätt som de tidiga feministiska företrädarna likt Bertha von Suttner och Elin Wägner gjorde använder ordet och uttrycket feminist till att vinna egen makt genom att splittra och härska.

Dagens feminister klagar ofta på att det är för få kvinnliga chefer! Min uppfattning är att företag och organisationer alltid ska anställa den som är mest meriterad och detta utan att titta på om den sökande är man eller kvinna.

Sverige borde sluta använda feminismen som förevändning vid anställningar för att istället likt England införa ett system som alltid tvingar ett företag eller en organisation att i samband med anställningar alltid anställa den som är mest meriterad – Detta utan att diskriminera utifrån vare sig könstillhörighet, religion, etnicitet eller sexuell läggning etc.

Att de som kallar sig feminister inte redan förordat ett sådant system är för mig en gåta om de är så diskriminerade som de påstår sig vara.

Kan det kanske bero på att ett införande av det system jag vill införa förlamar hela debatten om feminism – Och med den möjligheten att splittra och härska?

Tanken är dock kittlande ty i ett sådant system behandlas kvinnor och män lika och det blir upp till individen att jobba för att skaffa sig ett högt meritvärde om man vill klättra högt i hierarkin.

Att de som kallar sig feminister sedan påpekar att typiskt manliga yrken har en högre lön än typiskt kvinnliga yrken har inget alls med könsdiskriminering och feminism att göra – Löneskillnaderna är snarare än kvarleva sedan gammalt.

Kampen för att skapa större jämlikhet mellan lönerna handlar inte om feminism – Den kampen är snarare en politisk kamp som med fördel förs genom att arbeta för ett mer jämlikt samhälle där lönerna i offentlig sektor så snabbt det går hamnar på samma nivå som i industrin och övriga delar av privat sektor.

Därför tycker jag att det är hög tid att vi slutar upp med att prata om feminism och könskamp – Låt oss istället prata om jämlikhet och byggandet av ett mer jämlikt samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader oavsett könstillhörighet.

Låt oss lägga manligt och kvinnligt åt sidan och koncentrera oss på att ta kampen för det som är viktigt om vi vill ha ett solidariskt och kärleksfullt samhälle – Att vinna kampen mot nyliberalismen och de skador den ställer till med är långt mycket viktigare än den kamp mellan män och kvinnor som sedan länge redan är vunnen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”