Allt eftersom tiden går börjar det sakta men säkert växa fram en global medvetenhet om att robotiseringens och automatiseringens vinster måste tillfalla alla och inte bara företagens ägare.

Den slutsatsen har stora företagsägare/investerare i USA kommit fram till sedan länge. Uppfattningen delas av de ekonomiska rådgivare som verkade i Vita husets under Obamas tid som president och finns presenterade i en rapport som du kan hitta på följande länk: http://www.etc.se/ekonomi/pengarna-robotar-sparar-maste-delas-rattvist

För egen del har jag under lång tid påtalat detta och samtidigt påstått att dagens system med arbetsgivaravgifter därför är förlegat och måste göras om.

Att bygga sjukpenning och pensioner på ett avgiftssystem som bygger på mänsklig arbetskraft i en tid när människan i snabb takt ersätts av robotar och maskiner är dömt att misslyckas – När robotar står för tillverkning och produktion blir samhället utan pengar då alla vinster från en automatisering i dagens system tillfaller företagens ägare och inte samhället.

Ska man dra saker till sin spets kan man säga ett människan och roboten inte konkurrerar på samma villkor!

Mänsklig arbetskraft är en förutsättning för att samhället ska kunna debitera arbetsgivaravgifter medan maskinell tillverkning kan ske utan avgifter och/eller direkta skatter.

I stort kan man om man vill jämföra roboten i västvärlden med arbetskraften i ett låglöneland. Största vinsten för de företag som väljer låglönelandet ligger inte i själva lönekostnaden utan snarare i avsaknaden av arbetsgivaravgifter och anställningsskydd.

Det är detta förhållande vi ska ändra på genom att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av mänsklig eller maskinell arbetskraft.

Innan jag fortsätter mitt resonemang vill jag återgå till några av de saker som skrevs i artikeln där rapportförfattarna konstaterar följande:

• Att de är viktigt att vinsterna från en produktionsökning delas brett.
• Att det är de lågavlönade (i USA de med lön under 20 USD/timme) som löper störst risk att bli av med jobbet på grund av robotisering.
• Att risken för denna grupp uppgår till 83%.

Rapportens rådgivare kommer därför med en rekommendation om att vinstökningarna som teknologin skapar ska delas brett.

Man varnar även för att nästa grupp som ligger i skottlinjen för automatisering är de arbeten som kräver mellanskicklighet vilket direkt skulle drabba de stora grupper av tjänstemän vars arbeten står näst på tur att automatiseras i framtiden.

Den enda grupp som klarar sig från robotiseringar och automatiseringar enligt rapporten är de riktigt högavlönade – Något som i regel sammanhänger med en mycket hög utbildning och avancerad kunskap som väldigt få i samhället har en förmåga att skaffa sig.

Därför upprepar jag mitt mantra – Arbetsgivaravgiften ska ersättas av en produktionsavgift så att valet av maskin kontra människa blir neutralt sett ur skatte- och/eller avgiftssynpunkt.

Ska välfärdssamhället så som vi känner det med goda pensioner och starka sociala trygghetssystem bevaras måste vinsten av en övergång till automatiserad produktion delas rättvist mellan samhälle och företag.

Produktionsavgiften ska finansiera precis samma sak som dagens arbetsgivaravgifter med den enda skillnaden att intäkterna efter en övergång kommer att räcka till bättre och mera av allt det som dagens arbetsgivaravgifter finansierar.

Storleken på produktionsavgiften bör ligga på en nivå som innebär att företagen procentuellt betalar lika mycket idag som de procentuellt gjorde när nästan allt arbete utfördes av människor.

För mig som socialdemokrat är detta en rättvisefråga och en fråga om solidaritet och kärlek.

Ett harmoniskt samhällsbygge bygger på en solidarisk fördelningspolitik – Något som i dagens moderna tidevarv kräver en växling från arbetsgivaravgift till en produktionsavgift för att skapa en rättvis och solidarisk fördelning.

En kostnadsneutralitet mellan människa och maskin kommer att innebära att automatiseringen sker i en långsammare takt vilket gör att samhället får den tid som behövs för att anpassa sig till de nya villkor som rapporten påtalar är nödvändigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”