Den vackra och glättiga fasad som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med Littorin som arkitekt byggde upp runt moderaterna krackelerade snabbt under Anna Kinberg Batras ledning.

När Ulf Kristersson tog över stafettpinnen efter AKB såg det för ett kort tag ut som om krackeleringen stoppats men när hans smekmånad nu är över kan vi konstatera att den fortsatt att krackelera i accelererande takt för att numera vara helt raserad.

Trots att moderaterna hela tiden varit ett renodlat högerparti lyckades den förra partieldningen lura svenska folket att moderaterna nu blivit ”Nya Moderaterna, Sveriges nya arbetarparti”.

Med reformer som arbetslinjen som bara är ett annat ord för sämre trygghet i de sociala trygghetssystemen och jobbskatteavdrag som är ett annat namn för kraftiga skattesänkningar för de redan välbemedlade lyckades man under lång tid lura svenska folket att tro att man ändrat sin politik och nu står på den svages sida.

När man läser motioner till och beslut tagna av moderata partistämmor står det allt klarare att moderaterna nu lämnar den väg och inriktning de haft under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för att gå tillbaka till varande det högerparti man egentligen alltid varit.

Det syns det klart och tydligt – Inte minst i opinionsmätningarna att den vackra fasaden krackelerar snabbt och att svenska folket nu tydligt kan se vad jag alltid hävdat – Nämligen att moderaterna är samma gamla högerparti som det alltid varit.

Att kalla partiet för nya moderaterna och Sveriges nya arbetarparti har precis som jag många gånger sagt bara varit en täckmantel för att i det fördolda kunna genomföra traditionell moderat högerpolitik.

Den enda kredit jag ska ge går till ungdomarna i MUF som genom sina förslag tydligt påvisar moderaternas rätta ansikte som varande ett parti för de redan rika och välbärgade.

Försämringar i LAS – Flexibel (läs fri) hyressättning – Sänkta skatter – Sänkta ingångslöner och osäkra anställningsförhållanden fyller ett enda syfte – Att berika de rika och samtidigt göra de fattigare ännu fattigare.

Jag vill hävda att Kristersson och den övriga partiledningen liksom KD kommer att gå en dyster framtid till mötes – Frågan är bara till vilket parti väljarna flyr? Om jag får gissa går det stora flertalet till C och SD och några få till L och S.

Med denna nygamla inriktning kommer partiet att krympa och även om det inte ännu är bevisat så tror jag att Annie Lööf mer och mer framstår som ledaren av det som återstår av det som en gång var Alliansen.

Skulle moderaterna göra verklighet av att bryta Reinfeldts och Borgs löfte om att aldrig göra sig beroende av SD och därigenom skapa oreda i Sverige kommer väljarnas dom inte att bli nådig mot Kristersson & Co.

Det enda riktigt bra som kommit ur detta är att den traditionella blockpolitiken är död vilket gör det lättare att forma regeringar över blockgränserna i en framtid – Ett sådant klimat i den svenska politiken ger oss sannolikt ett Sverige som blir lättare att regera än vad som varit fallet de senaste 20 åren.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vår socialdemokratiska politik ska alltid vara klar och tydlig och drivas i överensstämmelse med vår ideologi och de ideal ideologin förespråkar.

Kärlek – Solidaritet och alla människors lika värde måste finnas som en naturlig del i allt vi beslutar och som en självklar ingrediens i alla våra politiska förslag och reformer.

Allt sedan vi tog över regeringsmakten har varit det varit tufft och svårt år för oss socialdemokrater att påvisa att vår politik bygger på ovanstående ideologiska fundament – Detta därför att vi under vårt första regeringsår tvingats regera på en budget som inte var vår egen.

Resten av mandatperioden har dominerats av en enda fråga – Flyktingmottagandet och asylpolitiken vilket gjort att alla andra frågor har drunknat i nyhetsflödet trots att vi faktiskt genomfört de flesta av våra vallöften till dags dato.

Ovanpå det har vi gått kräftgång i opinionsmätningarna beroende på att vi varit otydliga med vad vi vill och därför att vi ena stunden säger en sak för att i nästa stund göra tvärt emot vad vi sagt.

Det är förvisso naturligt att man kan behöva ändra sig i vissa frågor – Speciellt när förutsättningarna och verkligheten förändras på det sätt som skett med anstormningen av asylsökande – Dock måste ett förändrat ställningstagande alltid förklaras och skäl påvisas för varför den ändrade inställningen är nödvändig vilket vi oftast misslyckats med att göra.

Det är därför påstår jag att socialdemokratisk politik alltid måste vara ska klar, tydlig och rakryggad då det är den enda vägen framåt om vi vill återvinna väljarnas och arbetarklassens fulla förtroende för att vår politik är den politik som tillvaratar deras intressen bäst.

Alla frågor vi driver ska precis som jag sa inledningsvis ha en direkt koppling till vår ideologi. Just kopplingen mellan den faktiskt förda politiken och det ideologiska fundamentet är A och O om väljarna ska känna igen sig och kunna kontrollera att vi lever som vi lär – Detta därför att det är ideologin som styr vilket samhälle vi vill bygga.

Med detta blogginlägg vill jag sålunda lägga fundamentet för vad jag tycker är viktiga framtidsfrågor – Dessutom med ett löfte om att jag ihärdigt fram tills sista blodsdroppen kommer att slåss för det jag tycker är viktigt. Denna kamp som med all säkerhet blir både extern och intern är viktig om vi vill stärka väljarstödet inför nästa val.

Den politiska linje jag kommer att driva och jobba för att förverkliga innebär en återgång till den traditionella socialdemokratiska politik som genomsyrat partiet historiskt – Framför allt under regeringarna Erlander och Palme. Den politik som lyfte arbetarklassen ut ur fattigdom och den politik som skapade ett jämlikare Sverige med genuin välfärd och en stark framtidstro.

För att nå dithän kommer jag att förespråka en väg där Sverige under de kommande 5 till 6 åren lånar för att investera i åtgärder som skapar tillväxt och starkare välfärd. De nyliberala idéerna om en budget i balans, budgettak och en finansiering av reformer krona för krona kommer sålunda att överges till förmån för en expansiv tillväxtpolitik där vi till viss del lånefinansierar de reformer som är nödvändiga för att nå målen.

Utan att i detta läge gå in på djupet av de frågor jag kommer att driva är följande reformer och områden de som jag prioriterar och ser som mest viktiga utan inbördes rangordning:

• Ett införande av en produktionsavgift som ersättning för arbetsgivaravgifter för att säkra finansieringen av de sociala trygghetssystemen och framtidens pensioner.
• Införande av nya dubbelbeskattningsavtal som ersättning för de nuvarande – Detta så att skatteplaneringen upphör och så att alla företag betalar de skatter de rimligen borde betala.
• En fullt ut förnyad integrations- och migrationspolitik som blir effektiv och framgångsrik och sätter människor i arbete.
• Ett förstatligande av skolan.
• En reform som avskaffar landstingen och ersätter dessa med 6 – 8 sjukvårdsregioner som sorterar direkt under staten – dessutom innehållande ett slopande av det fria vårdvalet.
• Stora investeringar i jobbskapande åtgärder inom offentlig sektor med målsättningen att offentlig sektor ska skapa 50.000 – 75.000 nya jobb varje år.
• Ett återinförande av målsättningen att uppnå full sysselsättning med arbetslöshetstal på max 2%.
• Ett återinförande av Bostadsförsörjningslagen för att bygga bort bostadsbristen.
• Genomföra en övergång till ett helt fossilfritt samhälle senast 2040 – Bland annat genom att stimulera en övergång till cirkulär ekonomi.
• Reformer för att stärka arbetsrätten, garantera anställningstryggheten och stärka fackföreningarnas inflytande över arbetslivet.
• Skapa ett jämlikare samhälle för alla – Ett samhälle där inkomst- och förmögenhetsklyftorna minskar i stället för att öka.
• Återställa nivåerna och och funktionerna i de sociala trygghetssystemen till sin forna glans.
• Återställa pensionsnivåerna till en nivå på 70% av lönen AFP, ATP och avtalspension sammantagen.
• Tillsätta en utredning för att se över möjligheter och konsekvenser för ett införande av en basinkomst lika för alla ovan 18-års ålder som ersättning för de flesta av dagens bidrag.

Exakt hur varje punkt ska genomföras kommer jag att återkomma till efter valet. Vissa av de saker jag vill genomföra behöver vi givetvis räkna på för att hitta rätt nivåer – T.ex. produktionsavgiften och basinkomsten – Dock lovar jag att detta inte ska bli några långbänkar då införandet av det jag föreslår brådskar och helst skulle ha varit infört redan igår.

En sak jag är på det klara med är att vi måste återgå till en ordning där det är vi politiker som fattar besluten och tjänstemännen som administrerar genomförandet av de beslut vi fattat. Dagens ordning där tjänstemän har allt för stort inflytande ska upphöra.

Budskapet och tågordningen ska vara klar och tydlig – Politiken beslutar, tjänstemän administrerar och människor och företag efterlever det som beslutats.

Måhända kommer en del att påstå att detta leder till politikerstyre därför att regeringen kommer att följa upp att besluten administreras i enlighet med besluten – Skulle så bli fallet är jag fullt komfortabel med den situationen av den enkla anledningen att det är de politiker som folket valt som fattar besluten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha fått den stora migrations överenskommelsen på plats för länge sedan är det hög tid att vi slutar slira och snarast påbörjar det stora arbetet med att effektivisera och möjliggöra den integration av invandrare och arbetslösa långt från arbetsmarknaden som skulle ha gjorts för åtskilliga år sedan.

Som jag ser det är en av de största anledningarna till att migrationsfrågan vuxit i betydelse hos väljarna och att främlingsfientlighet och rasism vuxit fram i vårt land just avsaknaden av en väl fungerande och effektiv integrationspolitik.

Det behövs stora satsningar för att bryta både segregation och utanförskap och för att skapa en stark vi känsla bland alla som bor i vårt land. Samtidigt får vi i detta arbete inte glömma bort alla långtidsarbetslösa som även de måste integreras för att komma i arbete – Om än på ett något annorlunda sätt.

Att detta innebär stora utmaningar för samhället ska vi aldrig ducka för – Inte minst hos landets kommuner som kommer att ställas inför stora utmaningar.

Vi kommer att behöva fler av allt – Fler lärare och förskolelärare, fler SFI lärare, fler bostäder och fler skolor och förskolor mm. Ovan på detta fler socialsekreterare och andra personalkategorier som måste finnas för att integrationsarbetet ska bli framgångsrikt.

Rätt strukturerat kan delar av de som behöver anställas hämtas bland dem som ska integreras vilket öppnar nya möjligheter att integrera de som ska integreras och sätta dem i arbete och egen försörjning.

Den stora frågan många ställer sig är – Klarar vi av detta?

Självklart klarar vi det säger jag men inte utan umbäranden och hårt arbete parat med god planering och framsynta politiska beslut.

Landets kommuner måste redan nu i högre grad än tidigare planera för tillväxt – Dvs. för att kommunens invånarantal kommer att öka snarare än sjunka.

Inte minst i inlands och glesbygdskommunerna som under lång tid haft en minskande befolkning som verklighet öppnar detta möjligheter att vända trenden och på nytt skapa befolkningstillväxt om integrationen sker på rätt sätt.

Jag är oerhört glad över att överenskommelsen kunde träffas av en så bred majoritet av riksdagens partier – En majoritet som representerar 80% av de samlade väljarsympatierna.

Att uppgörelsen blev bred bör därför innebära att vi använder detta som ett sätt att stärka landets kommuner när vi nu ska bygga ut och satsa på tillväxt. På precis samma sätt som partierna centralt fått göra avkall på vissa områden för att nå en uppgörelse måste vi arbeta i kommunerna för att skapa hållbara och breda lösningar för framtiden.

Det är ute i landets kommuner det arbete måste ske som sedan ska ligga till grund för de kompletterande överenskommelser som måste till för att få alla bitar i grundöverenskommelsen på plats.

Kommunerna måste komma med äskanden och förslag på vad just de behöver och på vilka beslut som är viktiga för att de framgångsrikt ska kunna klara den utmaning de nu ställs inför.

När detta är känt måste vi sätta oss ner och titta på hur vi bäst finansierar den grundinvestering som föregår alla utökningar varesig det gäller företag eller kommuner – Investeringar som sedan ger avkastning i form av ökade skatteintäkter som en effekt av att fler har inkomst och betalar skatt och därför att fler konsumerar mer av det företagen producerar.

Bostadsbyggandet måste starta omedelbart – Bäst sker detta genom en återinförd Bostadsförsörjningslag.

Vi måste titta på hur vi effektivast kan utbilda de lärare, förskolelärare, socialsekreterare och andra personalkategorier som behövs i ett växande samhälle samt hur vi på effektivaste sätt använder de som ska integreras och/eller är arbetslösa i det arbetet.

Att vi växer och måste anställa fler kommer dessutom att minska arbetslösheten om vi gör på rätt sätt.

Att gå från avveckling till utveckling kostar pengar – Så har det alltid varit. En omställning från avvecklingsfas till tillväxtfas är därför nödvändig.

Därför ska vi titta på hur vi historisk klarat av sådan samhällsutveckling och hur den finansierats. Den som gör så kommer att se att det är möjligt med utveckling så länge som alla solidariskt bidrar med sin tid, sin kunskap och sina skattepengar.

I en utvecklingsfas är det inte fel att låna till investeringen då en investering är just en investering och något som kommer att ge avkastning i en framtid. Så gör företag när de investerar i ny teknik eller utökad produktion och så har alla samhällen gjort historiskt när de befunnit sig i en utvecklingsfas.

Vi bör även inse att ett Sverige som växer skapar grogrund för ännu mer tillväxt – Dessutom attraherar det ytterligare tillväxtkapital i form av företag som önskar etablera sig på en växande marknad.

Jag när en förhoppning om att den överenskommelse som gjorts medför att den blockpolitik som länge präglat Sverige kan överges och att vi nu kan gå in i en era av breda överenskommelser på alla områden som gör att samhället utvecklas till det bättre.

Då därför att alla tjänar på detta  – Om inte på kort sikt så åtminstone på lång sikt.

Avslutningsvis vill jag upplysa alla om att de pengar som är undangömda i skatteparadis och därför inte beskattas i dagsläget skulle kunna finansiera det som nu måste göras och detta flera gånger om. Om alla solidariskt hjälper till så fixar vi detta utan problem.

Därför bör skatteavtalen skrivas om så att skatteplanering blir mer eller mindre omöjlig att utföra i en framtid – Detta för att staten ska får in skattepengar nog att använda till tillväxt och samhällsutveckling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dagarna har vi som bor på Ersboda fått motta material från arbetarpartiet där de säger att det är hög tid att politikerna börjar lyssna till de boende på Ersboda för att se till att de får de faciliteter och förbättringar de önskar för att göra området ännu mer levande och för att de ska trivas ännu bättre.

Låt mig därför upplysa arbetarpartiet om att ni är ordentligt akterseglade och frånåkta på det området då vi socialdemokrater redan för dryga 3 år sedan startade det arbetet med mig som motor i projektet.

Jag startade personligen upp politiska caféer på Ersboda Folkets Hus där jag tillsammans med min förening Ersboda S-förening bjöd in politiker från olika nämnder till debatt mellan varandra och framför allt med publiken – Allt enligt konceptet med en socialdemokrat och en från alliansen och med debatten med publiken som det viktiga.

Detta resulterade i att vi fick en fullständig bild av vad Ersbodaborna önskade se utvecklas på området. Resultatet av det som framkom börjar nu skönjas då jag gillar mycket verkstad och lite snack snarare än det omvända och därför att jag tack vare god kontakt med duktiga partikamrater i ledande ställning fått saker att hända på Ersboda.

Av det som framkom är bland annat följande saker på gång i området, allt i enlighet med de boendes önskemål:

• En flytt av fritidsgården från Sporthushallen på Västra Ersboda till Folkets Hus på Östra Ersboda Centrum där ungdomarna vill att den ska vara.
• Ombyggnad av utemiljön runt Folkets Hus och Coop med tillskapande av spontana mötesplatser i olika storlekar där de boende på området kan träffas och umgås.
• Byggande av så kallad ”kulananläggning” vid Östra Ersbodaskolan för basket, innebandy och fotboll på liten plan med tillhörande avdelning för att sitta och umgås.
• Utglesning av skogen mellan Östra Ersbodaskolan och Äventyrslekparken så att de som idag är rädda vågar gå dit även om det skymmer.
• Upprensning och utglesning av skog och sly runt elljusspåret så att fler vågar använda det utan att ha känslan att riskera att bli överfallen när man motionerar.
• Tillkomsten av en 11-manna konstgräsplan för fotboll på grusplanen vid Östra Ersbodaskolan.
• Via samarbete med PRO hittat entreprenör villig att bygga ett trygghetboende där de äldre vill ha det placerat.
• Upprensning av slyet runt cykel- och gångbanor på området inklusive pumpmöjligheter för cyklar och bättre belysning mm.

Detta är bara början och vi socialdemokrater kommer självklart att fortsätta vårt arbete för att göra Ersboda ännu mer levande och ännu mer attraktivt – Bland annat genom att förtäta och genom att över tid bygga ut med fler affärslokaler på Östra Ersboda centrum.

Socialdemokratisk politik gör skillnad!

Låt mig dessutom upplysa Arbetarpartiet om att handelsområdet numera heter Stora Birk och består av både Ersbodas och Mariedals forna handels- och industriområden.

I Föreningen Stora Birk som drivs av handlarna och företagarna har jag som ordförande tillsammans med styrelsen och vår duktiga centrumledare lyckats mycket bra med att få gehör för våra önskemål hos kommunen.

Bland det som kan nämnas är att namnet Stora Birk nu används även av kommunen och att vi lyckats få med även den existerande delen av området i den stora infrastrukturutredning som ska göras inför utvidgningen av Stora Birk som ska ske på Sandbäcken.

Det innebär att hela trafiksituationen mm. ska ses över och byggas om för att klara framtidens behov – Något som är en stor seger för det handelsområde som med råge är störst i Umeå och även i Norrland om man ser till omsättning och därtill det handelsområde som sysselsätter flest medarbetare.

Med allt detta sagt så tycker jag att det är att ta sig vatten över huvudet när man som AP nu strax innan valet kommer och påstår att man ska lägga sin röst på dem om man vill se förändringar till det bättre på Ersboda.

Ni är långt efter er tid AP – Tåget har redan gått långt innan ni ens klev upp på perrongen. 

Sedan kan man fråga sig varför detta utspel kommer just nu och inte i början av mandatperioden vilket var tidpunkten för när vi socialdemokrater började arbeta med saken på allvar.

Politik handlar om att vilja och om att påvisa mer verkstad och mindre snack – Något vi socialdemokrater klart och tydligt påvisat att vi tar på fullaste allvar med Ersboda som ett gott exempel.

Vill man ha action och handling är det på socialdemokraterna man ska lägga sin röst – Vill man i stället snacka och bli kvar på perrongen kan man rösta på AP eller något av övriga partier som aldrig visat intresse för Ersboda.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Detta inlägg kommer att bli relativt kort men ändå kärnfullt och därtill handla om något som tilldrog sig redan 2009 när SD:s och SDU:s ledning var ute på en gemensam kryssning till Tallin.

Anledningen till att jag tar upp saken är att Jimmie Åkesson fortfarande är skyldig svenska folket ett svar och en förklaring för sitt skandalösa beteende.

För den som vill läsa mer ingående om vad som hände utöver det jag kommer att skriva länkar jag till dessa 3 artiklar:

https://www.expressen.se/nyheter/skalade—och-sjong-snapsvisa-om-palmemordet/

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=2747224

https://motargument.se/2014/09/19/nar-sverigedemokrater-aker-farja/

Det som skedde den kvällen på färjan avslöjar i mångt och mycket hur partiets ledning och inre krets inklusive Jimmie Åkesson ser på olika människor och på olika grupper av människor.

Förutom att man sjöng en massa sånger som hör ihop med vit makt rörelsen som bland mycket annat handlar om att skära ut Sions hjärta – Dvs. om att döda judarna så finns det en sång Jimmie Åkesson ivrigt sjöng med i och det är för det beteendet jag anser att Jimmie är skyldig svenska folket ett svar på hur han kunde göra det.

Det jag vill att han öppet och ärligt ska ge svar på är sången om mordet på Olof Palme där Jimmie Åkesson öppet och med glädje sjöng följande ” Olof Palme gick på bio, han kom ut strax efter klockan tio. Lisbeth såg pistolen blänka, strax därefter blev hon änka. Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann”

Hur en partiledare kan ha så dåligt omdöme att han öppet på en färja som hade fler passagerare än SD:s och SDU:s ledning och innersta krets kan sjunga sådana sånger och glädjas över Olof Palmes tragisk och allt för tidiga död är tragiskt och tarvar i allra högsta grad ett svar och en förklaring till svenska folket om varför.

Ett svar Jimmie Åkesson ensam är skyldig att ge till svenska folket.

Både inför valet 2010 och 2014 har Jimmie Åkesson som den fege partiledare han är vägrat svara på frågan och därför tycker jag att det är hög tid att landets journalistkår slutar vara passiva och pressar och påminner honom om att han är svaret skyldig varje gång Jimmie Åkesson eller någon annan som var med den kvällen ska intervjuas.

Jimmie Åkesson – Du är skyldig svenska folket ett svar och är du en riktig man är det enda riktiga att du förklarar ditt beteende här och nu och snarast möjligt.

Vill du inte svara har du bara bevisat det många av oss redan visste – Att du är i grund och botten en fegis som inte vågar stå för det du sagt eller gjort och således en person som inte hör hemma i svensk politik då du inte tänker genomföra den politik du säger att du ska genomföra.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frågan om huruvida elbussar ska skattebefrias och likställas med den spårbundna trafiken vad gäller energiskatten är en för stunden högaktuell fråga då det är orättvist att elbussar beläggs med energiskatt bara för att de till skillnad från tåg och spårvagnar rullar på gummihjul.

Innan jag går vidare och trots att jag är socialdemokrat vill jag berömma den moderata riksdagspolitikern Lotta Finstorp för att hon lagt en motion om befrielse från energiskatten för elbussar i riksdagen – Tack Lotta – Rätt ska vara rätt oavsett fordonsslag.

Tåg, spårvagnar och tunnelbana som alla går på el är redan idag till 100% befriade från energiskatterna på el – Med all rätt borde då även elbussar omfattas av denna skattefrihet då det i jämlikhetens namn borde vara framdriften/drivmedlet och inte vilken sorts infrastruktur man kör på som ska avgöra om beskattning ska ske eller inte.

En skattebefrielse för elbussar skulle sannolikt snabba på omställningen till helt eldriven kollektivtrafik ännu mer då drivmedel idag utgör en väsentlig kostnad för alla bussoperatörer och bussbolag och därmed i förlängningen för hela beställarledet med resenären/väljaren som slutliga finansiärer till energiskatten.

Att snabba på omställningen vinner alla på – Både beställarna och utförarna av kollektivtrafik likväl som resenärerna – Störst vinnare av alla blir miljön som slipper koldioxid och försurande utsläpp.

Lotta har även lagt ett förslag om att ändra lagen vad gäller bussars maximala längd för att kunna sätta så kallade ”superbussar” i drift i större skala – Även detta förslag stödjer jag av den enkla anledningen att BRT-bussar är både billigare och effektivare än någonsin spårbunden trafik på orter där spårinfrastruktur saknas.

Därför uppmanar jag mina partikamrater i riksdagen att befria elbussar från den orättvisa energiskatten snarast möjligt samtidigt som vi som parti bestämmer oss för att ge grönt ljus till de kommuner som vill satsa på BRT-busstrafik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

SD har under en tid lyckat rätt väl med att dölja den rasism man står för och de värsta avarterna av den politik man vill genomföra om man i en framtid skulle hamna i en maktposition.

Den fasad man under en tid så väl lyckats dölja krackelerar nu i snabb takt så att det på nytt blir möjligt att skönja att ett Sverige under SD styre snabbt skulle förvandlas till en diktatur.

Det påståendet baserar jag på allt SD:s företrädare twittrar, bloggar om och uttalat i media av olika former under den senaste tiden.

Jag är inte speciellt förundrad över den utvecklingen då detta är vad som alltid skett historiskt när SD ökat sitt stöd i opinionsundersökningarna och därför känner att de kan slappna av och vara mer öppna om vad de egentligen vill åstadkomma politiskt.

Björn Söders uttalande om att samer och judar inte är svenskar är ett talande exempel på det jag talar om.

Tack och lov kommer den dagen inte att komma i en nära framtid. Trots det är det väl värt att lyfta ämnet – Om inte annat som ett varnande exempel på vad som kan hända om vi röstar utan att tänka på konsekvenserna av vårt val.

Att SD inte respekterar demokrati och demokratiska spelregler och att partiet är oerhört toppstyrt av dess inre krets har vi på sistone sett flera exempel på. Uteslutningar, publicering av adresser till tänkta flyktingboenden, trixande med skatter etc. etc. – Listan på övertramp är lång.

Att Ted Ekeroth twittrar om hur SD när de tagit makten (lägg märke till ordvalet tagit) ska byta ut alla polischefer mot riktiga poliser därför att de som nu finns enligt honom är oduglingar är skrämmande – Att han dessutom öppet torgför sin uppfattning är ännu mer skrämmande.

Till att börja med finns det både en grundlag och andra lagar i vårt land som reglerar hur landet ska styras och hur personal ska tillsättas och avsättas.

Sedan kan man ju fråga sig vad han menar med uttrycket riktiga poliser? Ska man tolka det han sagt fritt så avser han nog att tillsätta poliser som arresterar och lagför alla människor som har en avvikande åsikt än den SD:s inre krets har.

Ted Ekeroth vill således skapa en polisstat under regeringens direkta kontroll – En poliskår som agerar som partiledningen säger utan att ta hänsyn till varesig demokrati eller demokratiska spelregler.

Det SD och dess inre krets kallar demokrati kallar vi övriga diktatur.

Att det är så Ted Ekeroth ska tolkas understryks av uttalanden från hans bror Kent Ekeroth). Han har i ett uttalande sagt att SD när de tagit makten i sinom tid ska stoppa media – Dvs. de tidningar, tv-kanaler och journalister som går emot SD och SD:s partilinje.

SD:s politiska ledning tycker sålunda att det är helt okej att stoppa pressfriheten och yttrandefriheten trots att det är att åsidosätta demokratin och skapa en diktatur.

Det är saker som dessa jag vill att ni ska förstå vad gäller SD. Sverigedemokraterna har en enda politisk agenda och det är att ta makten och sedan permanenta den genom att göra Sverige till en diktatur där allt styrs av SD:s inre krets.

Dessutom blir det lättare att förstå varför SD anhängare som kommenterar min blogg hänvisar till gamla DDR i sina kommentarer. Att de gör så är helt enkelt därför att det är den ordningen i politiken de eftersträvar.

Med dessa reflektioner på plats blir det med ens klarare varför SD saknar politik på alla områden utom den halva av migrationspolitiken som handlar om att stoppa invandringen och kasta ut de invandrare som redan kommit.

I en diktatur behövs ju ingen politik för att folket ska få det bättre – I diktaturer så är det ju som bekant diktatorn och dennes inre krets som bestämmer vad som är bra för folket – inte folket själva.

Därför tycker jag att du som eventuellt tänkt sympatisera med och rösta på SD ska ta dig en ordentlig tankeställare genom att verkligen fråga dig själv vad vill du uppnå genom att lägga din röst på SD? 

• Är din röst på SD en protest mot övriga partier?
• Oavsett av om svaret på den frågan är ja eller nej reser den en följdfråga – Är du då beredd att byta ut demokrati mot diktatur?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Konjunkturinstitutet (KI) tillhör inte de myndigheter eller organisationer som går ut med varningar i tid och otid – KI är snarare kända för det omvända och sedda som varande oerhört restriktiva.

Därför tycker jag att det är hög tid att vi i Sverige tar till oss av och anpassar framtidens bostadspolitik i enlighet med de rekommendationer som KI tillsammans med Internationella valutafonden (IMF) och OECD gav oss för drygt fem år sedan och upprepat allt sedan dess.

Vad dessa tre institutioner varnar för är att Sverige befinner sig i en bostadsbubbla som kommer att spricka – Frågan är inte längre om utan snarare när den spricker.

Just därför måste vi ta till drastiska åtgärder för att skapa ordning och reda, minimera riskerna och säkerställa att den aldrig kan spricka.

Att svenska hushåll är för högt belånade sett till sina inkomster råder inga tvivel om – Den stora frågan blir därför hur vi löser problemet utan att spräcka bubblan man varnar för?

Till att börja med tycker jag att vi ska införa striktare regler för hur höga lån man får ha och anpassa lånens storlek till den samlade inkomsten snarare än till bostadens pris – En sådan förändring innebär att vi gör en anpassning av skuldsättningsgraden till en internationell nivå.

En sådan förändring innebär även att de allra flesta därför kommer att kunna låna mindre än idag – En förändring som bidrar till ett ökat sparande för att klara av framtida bostadsköp och håller tillbaka prisutvecklingen på bostäder så att den ligger på sunda och kontrollerbara nivåer.

Nästa steg blir att införa strikta amorteringskrav på nya lån med omedelbar verkan – Dessutom ska inga räntesubventioner medges för nya lån vilket innebär att de som köper bostad från nu och framåt per automatik måste anpassa sig till det nya regelverket från dag ett.

Vad gäller redan tagna lån tycker jag att amorteringskrav ska införas stegvis under en 5 till 8-års period så att alla hinner anpassa sig till den nya situationen. Samtidigt med detta ska vi under samma period fasa ut nu gällande räntesubventioner så att även dessa är helt borta inom en period om 5-8 år.

Gör vi på detta sätt kommer vi att mildra riskerna för att bostadsbubblan spricker samtidigt som alla över tid får rådrum att anpassa sig till det nya regelverket.

Att detta kommer at inverka avkylande på bostadspriserna tror jag att väldigt få säger emot.

Grunden i hela arbetet med att omdana bostadspolitiken måste ligga i att en bostad ska vara just en bostad och en plats att bo och leva i – Inte som idag ett investerings eller spekulationsobjekt där priset till stor del är avhänga av hur stor vinst man som spekulant/investerare tror sig kunna göra i en framtid.

Därefter måste vi återinföra bostadsförsörjningslagen och ge den en skrivning som gör det villkorslöst för landets kommuner att förse alla som behöver en bostad med en bostad – Detta kommer att skapa stora nybyggnationer av hyresrätter inom framför allt allmännyttan och leda till en situation där utbud och efterfrågan kommer i balans.

Balans mellan tillgång och efterfrågan eller ännu hellre aningen större tillgång än det finns efterfrågan kommer att kyla ner bostadsmarknaden än mer och skapa ett läge där det finns rim och reson i bostadspriser och hyressättning.

Den som följer min blog vet att jag därutöver förespråkar ett system där AP-fonderna och staten lånar ut pengarna till de allmännyttiga bostadsföretagen till en fast årsränta på den aktuella låneskulden plus skälig årlig amortering på lånet under hela lånetiden på 30 år.

Förutom att skapa tillgång på kapital för att bygga massivt ger denna lösning en garanterad inkomst och avkastning till AP-fonderna vilket gör det lättare att förutse och garantera nivån på framtidens pensioner.

Slutligen vill jag som en extra stimulans för ökat bostadsbyggande ändra dagens regelverk så att en hyresvärd allmännyttig eller privat kan uppta nya lån med hela sitt fastighetsbestånd som säkerhet – Lån som sedan solidariskt ska fördelas lika på antalet uthyrningsbara kvadratmeter.

Med en sådan lösning gör vi nybyggda lägenheter betydligt billigare att hyra samtidigt som vi skapar en jämlik hyresnivå för alla hyreslägenheter.

Man ska enligt samma modell kunna ta lån även för att modernisera och renovera befintliga bestånd till godtagbar standard.

Jag tänker mig att denna fördelning ska ske för vad som kan betraktas som en lägenhet av normal standard. För lyxlägenheter ska pristillägg på hyran utgå utanför dessa regler för att säkerställa att de som önskar högre lägenhetsstandard än normalstandard betalar hela kostnaden för standardhöjningen på sin egen hyresavi.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det finns många frågor som är viktiga att hitta en lösning på för att framledes kunna bygga ett hållbart och jämlikt Sverige.

För närvarade överskuggar migrationsfrågan som bekant alla andra frågor i debatten trots att det finns andra frågor att lyfta till debatt som är minst lika viktiga att debattera som migrationsfrågan.

Därför ska jag i detta inlägg lyfta 2 av de övriga frågorna – Behovet av ett massivt bostadsbyggande av hyresrätter och tryggandet av morgondagens pensioner till debatt.

Det ska jag göra genom att än en gång lyfta upp det mycket oortodoxa förslag jag lagt 3 år tidigare och som i ett slag innehåller en stor del av lösningen till bägge frågorna.

Att få igång ett massivt byggande av nya hyresrätter för att kyla ned den överhettade bostadsmarknaden och bereda bostadssökande med behov av en bostad tillgång till en bostad samtidigt som vi säkrar framtidens pensioner och pensionsnivåer är ödesfrågor och en av de största utmaningar vi som samhälle står inför.

Hur dessa två frågor ska lösas debatteras flitigt – För överhettningen på bostadsmarknaden pratar vi om införande av amorteringskrav och en nedtrappning av räntesubventioner som nödvändiga lösningar för att kväva en eventuell bostadsbubbla i sin linda samtidigt som byggandet av nya hyresrätter inte påverkas.

På pensionsområdet är alla överens om att något måste göras för att säkra nivåerna i pensionssystemet och få pensionerna att bli tillräckliga i ett läge där vi lever längre och därför behöver lyfta pension under fler år än idag. Regeringen senaste utspel om att garanter en pensionsnivå om 70% av slutlönen gör inte detta lättare utan svårare.

Hittills har det funnits två huvudspår i pensionsdebatten – Höjd pensionsålder alternativt höjda avgifter för landets arbetsgivare för att finansiera framtidens pensioner.

Trots AP fonderna som är duktiga på att förvalta vårt pensionskapital och skapa avkastning på det förvaltade kapitalet är avkastningen på investerade pengar avhängigt av hur läget på marknaden ser ut för stunden – I tider av högkonjunktur är avkastningen hög – I tider av lågkonjunktur blir avkastningen låg eller till och med i extrema fall negativ.

Det är därför jag nu föreslår en oortodox lösning som samtidigt som den finansierar ett massivt byggande av hyresrätter i allmännyttans försorg och för privata hyresvärdar som önskar använda samma system samtidigt kan medverka till att skapa en bra grundavkastning på det framtida pensionskapitalet.

Vad jag vill göra är helt enkelt att använda hälften av den del av AP-fondernas pengar som i dagsläget investeras i räntebärande instrument till att investeras i en fond som ger förmånliga och förutsägbara bolån till både allmännytta och privata hyresvärdar som ansluter sig till systemet – Detta för att finansiera ett massivt bostadsbyggande och för att samtidigt säkra en god grundavkastningen på det framtida pensionskapitalet.

Lösningen bygger på att låneräntorna fluktuerar över tid – Trots att ränteläget idag är lågt så vet jag som gammal bankman att man bör räkna med en genomsnittsränta på 5 till 6% sett över en låneperiod – Därav mitt förslag.

Jag tänker mig följande:

• Att hälften av AP-fondernas samlade tillgångar öronmärkta för räntebärande investeringar används som grundkapital för att låna ut pengar till byggande av hyresrätter i allmännyttan och hos de privata hyresvärdar som önskar bygga enligt samma lånesystem.
• Att dessa lån säkras via pantsättning av de fastigheter som byggs med en amorteringstid på 30 år.
• Att en fast räntesats om 5 till 6% på lånesumman tillämpas i alla lägen – Dvs. oberoende av hur räntesatserna ser ut på den fria marknaden.

Även om en sådan lösning kan tyckas främmande vid en första anblick så fyller den sitt syfte om man ger sig tid att verkligen tänka över saken.

AP fondernas samlade kapital uppgick i slutet av 2013 till dryga 1.000 miljarder kronor – Skulle vi följa mitt förslag innebär det att vi skulle frigöra ca 300 miljarder kronor till bostadsbyggande vilket är mer än tillräckligt för att bygga tillräckligt många nya bostäder för att lösa problemen med bostadsbrist.

Dessutom skulle AP fonderna få en bra grundavkastning på det förvaltade kapitalet vilket medger att man blir mindre beroende av marknadens svängningar vad gäller tillväxten på den övriga delen av det förvaltade kapitalet.

Slutligen innebär mitt förslag att både bostadsbyggande och pensionsförvaltning till stora delar kan läggas utanför den fria marknadens påverkan och därmed skapa ett läge där samhället själv styr över hur samhällets tillgångar används för flertalets bästa.

Allt annat lika så innebär mitt förslag att vi utan skattehöjningar och/eller statliga eller kommunala tillskott kan starta massiv byggnation av sedan länge behövda hyresrätter och samtidigt dra nytta av pengar som redan finns utan att vi lånar upp på annat sätt.

Dessutom skapar en sådan lösning ett jämlikare samhälle utan att göra avkall på kärlek – solidaritet och alla människors lika värde i och med att vi kan bortse från externa vinstintressen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Arbetstidslagen är i grund och botten en mycket bra lag – Därför tycker jag att det är ren och skär katastrof att den inte följs och att straffet för att bryta mot den är litet och obetydligt.

Jag har i flera olika inlägg berört just arbetstidslagen, bland annat i mitt inlägg om taxinäringen och i inlägget om att vi först bör se till att vi arbetar de 8 timmar per dag som lagen föreskriver innan vi börjar prata om 6 timmars arbetsdag eller sänkningar överlag av veckoarbetstiden.

Det kan kanske låta lite skrytsamt att säga vad var det jag sa i en framtid och jag hoppas verkligen att vi aldrig hamnar i det läget att jag behöver uttrycka mig så vad gäller arbetstidslagen.

Det sagt trots att det är ett faktum att mina inlägg blir besannade gång på gång och att jag i regel är i frontlinjen när det kommer till att uppmärksamma samhälleliga fenomen och brott mot arbetstidslagen.

Med jämna mellanrum är nyhetssändningarna fulla med information och exempel om hur taxichaufförer mer eller mindre arbetar sig till döds för att få ihop till en lön som räcker till för deras leverne och till livets nödtorft.

Taxichaufförerna är på inget sätt ensamma om detta, samma fenomen finns i bransch efter bransch t.ex bland personliga assistenter, restauranganställda, busschaufförer etc. etc.

Problemet man åberopar när det gäller taxichaufförerna är att de arbetar alldeles för många timmar per vecka och månad. Detta trots att arbetstidslagen i grunden säger att man får jobba maximalt 56 timmar under en och samma vecka och maximalt 90 timmar under en 2 veckors period. Dessutom har lagen strikta bestämmelser vad gäller dygns och veckovila.

Den stora frågan vi bör ställa oss är varför lagen inte följs?

Mitt svar är att det är så därför att det gått slentrian i de förhandlingar som berör vad som kan förhandlas bort i och med att lagen är dispositiv och därför att kontroller om huruvida arbetstidslagen följs eller inte lyser med sin frånvaro.

Arbetstidslagen har under årens lopp blivit allt mer ihålig – Alldeles speciellt så under alliansens år vid makten. Genom att manipulera och göra den dispositiv har arbetstidslagen blivit både uddlös och tandlös.

Detta späds sedan på genom att man numera tillåter att tidsbegränsade visstidsanställningar kan staplas på varandra i all evighet trots att lagen om anställningsskydd säger annorlunda.

Jag är glad att mina partikamrater i regeringen gör en översyn av saken trots att jag i sak är av uppfattningen att en översyn är helt onödig.I stället för en översyn är det hög tid att vi börjar tillämpa arbetstidslagen på det sätt som var tänkt.

Allt som behöver göras är att ändra arbetstidslagen från att vara dispositiv till att bli tvingande!

I en modern demokrati måste vi se till att lagar och regler tillämpas och efterlevs och därför ska viktiga lagar såsom arbetstidslagen inte vara dispositiva.

Jag betvivlar inte på att det finnas vissa schematekniska vinster i att göra lagen dispositiv. Lika säkert kan det vara så att en liten grupp arbetstagare tjänar och får bättre arbetsförhållanden med mindre helgtjänstgöring på detta sätt.

Dock tror jag att de som drabbas positivt av denna diapositivet kan överväga att göra arbetstidslagen tvingande om det skulle innebära att den stora massan får det bättre genom att göra arbetstidslagen tvingande.

På grundval av det är det hög tid att göra arbetstidslagen tvingande i stället för dispositiv.

Det råder inga tvivel om att den del av befolkningen som faktiskt har ett arbete håller på att jobba ihjäl sig samtidigt som de som saknar arbete i stället sakta men säkert svälter ihjäl.

Genom att göra arbetstidslagen tvingande skapar vi fler arbetstillfällen samtidigt som vi skapar en humanare arbetssituation för de som har ett arbete att gå till.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”