Frågan i inlägget är hårt ställd och ska självfallet besvaras med ett stort NEJ – Anledningen till att jag ställer den beror på att både jordbruks- och livsmedelsindustrin beter sig som om den på sikt vill lägga ner sig själv.

Titt som tätt kommer rapporter om hur landets mejerijättar sänker inköpspriserna för mjölk för mjölkproducerande bönder samtidigt som slakterijättarna gör detsamma för bönder som ägnar sig åt kreatursuppfödning.

Det beteendet kommer förr eller senare att leda till att Sveriges bönder som redan nu går på knä tvingas till att lägga ner eller gå i konkurs därför att det inte går att få ihop ekonomi i jordbruket.

Samma situation gäller även för de bönder som bedriver spannmålsodling och grönsaksodling.

Vi måste självklart ställa oss frågan om varför det blivit på detta sätt och försöka hitta en lösning som kan rädda det svenska jordbruket då Sverige inte klarar sig utan jordbruk.

Personligen är jag av uppfattningen att Sverige bör vara helt självförsörjande på jordbruksprodukter och spannmål av många olika skäl – Bland dem att tillgång till ekologisk och närproducerad mat är viktigt i bygget av ett mer jämlikt samhälle.

Utan att vara expert på området vill jag lyfta upp några av de faktorer som jag tror påverkat utvecklingen inom jordbruket negativt:

• Mejeridöden där små mejerier köpts upp av giganter likt Arla för att sedan läggas ner.
• Slakteridöden där småslakterierna försvunnit och ersatts av jättar likt Scan.
• Utvecklingen mot storjordbruk som behöver miljoninvesteringar för att överleva därför att mejerijättarna kräver viss storlek och utrustning för att överhuvudtaget köpa mjölken av bonden.
• Förändrade matvanor där mjölk ersätts med läsk eller kolsyrat vatten därför att sockerskatter saknas i Sverige.
• Ökad automatisering i jordbruket vilket kräver gigantiska investeringar i maskiner och redskap.
• Ökad import av kött och mejeriprodukter.
• Skärpt lagstiftning på livsmedelsområdet som spelar de stora mejeri- och slakterikoncerna rakt i händerna och gör det mer eller mindre omöjligt att starta små lokala mejerier och slakterier.

Jag är som sagt ingen expert på området – Dock är jag gammal nog för att minnas tiden när min farfar och andra bönder tappade mjölken i mjölkkrukor vilka sedan hämtades av det lokala mejeriet.

Jag minns även att jordbruket var mindre med uppskattningsvis 20 – 30 kor och hur sådd, skörd och hantering av spannmål sköttes med betydligt enklare maskiner än idag.

Jag minns därtill hur stora delar av släkten samlades för att bärga hö och hur vi samlades för att skörda den potatis och de grönsaker som födde hela släkten ett helt år.

Dessutom minns jag hur vi när jag var riktigt liten gick till mejeriaffären för att köpa mejeriprodukter och till slaktarboden för att köpa kött och korv. Butiker som låg granne med fiskaffären och grönsakshandlaren.

Allt detta är nu ersatt av maskiner som kostar ofantliga pengar och den mänskliga arbetskraften är reducerad till ett minimum där en person med hjälp av maskiner kan utföra åtskilliga personers jobb vilket kräver oerhört stora jordbruk för att bli lönsamt.

I vår moderna tid mjölkas korna av robotar och mjölken leds till stora tankar som sedan töms av stora långtradare för att köras till ett mejeri långt ifrån bonden.

De små butikerna –  Oftast ägda och drivna av samma person som betjänade kunderna är sedan länge ersatta med butikskedjor som säljer massproducerade varor som allt som oftast transporterats åtskilliga mil för att komma från producent till konsument.

Frågan är om vårt moderna sätt att driva jordbruk är bättre eller sämre än dåtidens sätt?

Jag inser självklart att en återgång till gamla tiders sätt att bedriva jordbruk är omöjlig och på inget sätt att rekommendera men rent politiskt är jag inne på en linje som innebär att vi måste börja ifrågasätta hur nyttigt det är att hela inköpsledet för det bönderna producerar drivs av ett fåtal företag under mycket oligopolliknande förhållanden.

Dessa giganter använder sig ofta av rätt fula affärsmetoder där de hotar med uteblivna leveranser till butiker som tar in varor från lokala producenter därför att de inte gillar konkurrens. Detta beteende från branschens jättar borde granskas politiskt för att säkerställa att svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion ska överleva i framtiden.

Mot bakgrund av detta är kanske följande frågor något vi borde ställa oss lite till mans:

• Är det bristen på aktörer som gör att böndernas ersättning blir lägre än tidigare?
• Är en förändrad och förenklad lagstiftning som gör det enklare att starta små mejerier och slakterier en lösning på problemen?
• Är det dags att införa krav och regelverk som stipulerar att livsmedelsproduktion ska vara lokal snarare än koncentrerad till ett fåtal stora produktionsenheter?
• Är det dags för samhället att ånyo tillåta gårdsslakterier och gårdsmejerier genom att förenkla kraven och genom att sänka eller helt ta bort kontrollavgifterna för samhällets kontroll av hygien och standard hos dessa små aktörer?

I dagens tidevarv där lokalproducerad mat står högt upp på agendan tror jag att det blir bättre för både bönder och konsumenter om produktionen sker närmare kunden. Jag tror att både butiksägare och konsumenter skulle uppskatta att det som säljs är lokalproducerat på en gård nära konsumenten.

Personligen är jag helt övertygad om att lokalproducerad mat och lokalproducerade mejeriprodukter skulle leda till att mindre jordbruksenheter på nytt ser dagens ljus och bidrar till ett öppnare landskap – Därtill till att Sverige på nytt blir helt självförsörjande på mat och jordbruksprodukter

Inlägget är som ni ser fullt av frågeställningar – Att det är så beror på att jag inte behärskar området fullt ut och därför inte kan presentera en lösning på problemet med utslagningen av bönder som har vetenskaplig förankring.

Vad jag hoppas på är att mitt inlägg ska väcka debatt och att de som behärskar området genom denna debatt kan komma med förslag på vilka politiska beslut vi politiker borde ta för att rädda Sveriges bönder och svensk jordbruks- och livsmedelsindustri från utrotning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”