Det finns olika sätt att se på skulder och huruvida skulder är bra eller skadliga att ha. Ska man fastslå huruvida en skuld är bra eller dålig bör man i samband med det ställa sig ett antal frågor – Bland dem följande:

• Varför ska vi lita på de nationalekonomer som säger att bostäders stigande lån inte är något problem när samma ekonomer är de som var djupt övertygade om att finanskraschen inte skulle kunna inträffa?
• Varför tillåter vi att de ekonomer som sitter i stat, kommun och landsting fritt får sprida lögnen att det inte är politikens uppgift att investera och låta det offentliga växa med hänvisning att det minskar utrymmet för det privata näringslivet?
• Varför ska vi tro på deras argument om att investeringarna är en kostnad och inget som gör oss starkare i framtiden?
• Varför jämför vi ett lands totala skuldbörda mot enbart ett enskilt års BNP när faktum är att lånen ska amorteras av med en liten del av flera års BNP?

Dessa frågeställningarna är som jag ser det mycket relevanta – Dessutom tydliggör frågeställningarna ovan att nyliberalismen fått ett allt för stort genomslag i debatten just därför att jämförelser likt den i sista punkten numera är gängse synsätt i debatten.

Synen på det offentligas skuldbörda har helt enkelt blivit snedvriden och beräknas på ett helt annat sätt än för den privata sfären trots att samma beräkningsmodell borde användas för både privat och offentlig sektor för att beräkningen ska bli rättvis.

Om en offentlig skuld ska betalas av under flera år vore det enda riktiga att jämföra den totala skuldbördan med låt säga 30 års BNP då detta vore mer relevant eftersom många av lånen ska amorteras av under lång tid.

En annan relevant fråga att ställa sig är varför är det fel att låna till att bygga bostäder i offentlig regi när detta kommer att leda till att bostadsbristen minskar och bostadsspekulationen som driver prisökningarna minskar?

Svaret på den frågan är nog det enklaste att svara på – Utan bostadsspekulation får bankerna låna ut mindre pengar och med mindre utlåning minskar deras vinster – Svårare än så är det inte.

Därför är det rätt att först fråga oss vad vi lånar till innan vi ställer oss frågan om varför vi lånar.

Att låna till att bygga bostäder, infrastruktur och andra saker som behövs inom offentlig sektor är inte en något som ska ses som en kostnad – Istället ska dessa lån ses som en investering i vår framtid på samma sätt som ett företags lån till en investering i ny teknologi gör.

Kanske är det så att dagens sätt att se på lån och staters skuldbörda är resultatet av att vi människor under allt för lång tid indoktrinerats av nyliberalismens doktriner och därför förlorat kraften att tänka i andra banor än de som nyliberalismen präntat i oss?

Själv är jag övertygad om att det är på detta sätt det ligger till.

Om vi vill ändra på människors sätt att betrakta lån och skulder på och samtidigt säkerställa att lån faktiskt är något bra som är nödvändigt för att finansiera saker som ska finnas kvar under lång tid måste vi göra en genomgripande förändring i vårt samhälle.

Det vi måste göra är koppla förklaringen om varför vi lånar till ideologin och förklara för människorna varför ett lån faktiskt bara är resultatet av vår ideologiska övertygelse och vår strävan att bygga det jämlika Sverige människorna röstat för att vi ska bygga – Gör vi det kommer människornas syn på offentlig lån att förändras.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”