Anledningen till att jag ofta skriver om och vill lyfta skatter och beskattning till debatt beror på att just skatter och beskattning är själva grundbulten i byggandet av en välfärdsstat då statens skatteinkomster i mångt och mycket avgör hur mycket välfärd vi har råd och bygga och för vem välfärden ska byggas.

Tittar vi på allianspartiernas vallöften går det att utläsa att man sammantaget föreslår skattesänkningar på åtskilliga miljarder (140 eller mer) – Skattesänkningar som enligt min mening är skadliga för Sverige därför att de hotar välfärden så som vi känner den.

Hälften av den initiala summa på 64 miljarder som allianspartierna föreslår i skattesänkningar skulle till exempel räcka för att finansiera hela sjukpenningen alternativt till att anställa drygt 90.000 nya lärare i grundskolan eller till väsentliga höjningar av pensionerna för fattigpensionärerna.

Att prioritera skattesänkningar istället för att investera dessa pengar för att få ner sjuktalen som under alliansens tid ökat med nästan 70% får närmast ses som cyniskt och girigt samt som varande ett bevis för att alliansen och dess företrädare helt saknar insikt om vilka satsningar som behövs för att värna den svenska välfärden.

Håll därtill i minnet att den största delen av ökningen av sjuktalen har psykologiska sjukdomsorsaker som beror på stress och överbelastning på arbetsplatsen som sjukskrivningsorsak och att det är alliansens skadliga arbetslinje som skapat den situationen så blir vidden av alliansens skadliga politik komplett.

Lägger vi därtill den största delen av sjukskrivningarna drabbar de kvinnor som arbetar i vad som kan kategoriseras som människonära yrken som socialsekreterare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskolelärare förstår vi vidden av skadorna orsakade av den sortens politik.

Jag tror att alla som tänker lite längre än till den egna plånboken innerst inne förstår att skattesänkningar och de eventuella vinster dessa ger i den privata plånboken är en mycket kortvarig glädje.

Skulle det till äventyrs bli så att vi hamnar i ett läge där hela eller delar av dessa skattesänkningar passerar riksdagen kommer det i slutändan att leda till ytterligare nedskärningar i välfärdssystemen.

Med en alliansregering kommer vi att få se ytterligare ökningar av antalet sjukskrivna.

När anslagen till skolan, vården och omsorgen sänks ännu mer som ett resultat av sänkta skatteintäkter för staten kommer det självfallet att innebära ännu större stress och fler sjukskrivna i de människonära yrkena.

Precis som jag tidigare sagt så finns det inget exempel någonstans i världen där det går att påvisa att stora och långtgående skattesänkningar lett till ökad välfärd för alla.

Att de redan högavlönade och de med stora inkomster ökar sina inkomster och förmögenheter ännu mer på de svagas bekostnad arbetar i rakt motsatt riktning – I en riktning som i allt den gör sliter sönder Sverige ännu mer än vad som är fallet idag.

Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge – Ett läge som kräver ökade investeringar för att finna en lösning. Att då i ett sådant läge komma dragande med skattesänkningar som en lösning fungerar inte.

Om något behöver Sverige större snarare än mindre skatteintäkter för att vi ska kunna lösa alla de problem och utmaningar vi står inför.

Det är därför både kärleksfullt, rimligt och nödvändigt att Sveriges höginkomsttagare och förmögenhetsägare betalar betydligt mer skatt i dag då dessa skatteintäkter behövs i välfärdsbygget och för att driva en aktiv fördelningspolitik som leder till ett mer jämlikt Sverige.

Dessutom måste vi titta över hur vi beskattar företag och produktion av varor och tjänster. Fram till idag har och har vi haft ett system där företagen betalar skatt på vinsten samt arbetsgivaravgifter för att trygga pensioner och sociala trygghetssystem.

Det som hänt under de sista 20-30 åren är att företagen förutom att de flyttat många industrijobb till låglöneländer i många stycken ersatt mänsklig produktionskraft med maskinell produktionskraft och robotar.

Denna omställning medför stora hål i statens kista då arbetsgivaravgifterna som ska finansiera pensioner och socialförsäkringarna minskar i samma takt som antalet arbetstagare i industrin.

Ovan på detta finns fenomenet skatteplanering eller skatteoptimering vilket innebär att även vinstskatterna minskar – Det enda som är oförändrat eller ökar är företagens vinster.

Detta är således ett problem och något vi måste lösa på annat sätt än idag.

Min lösning är att vi ställer om systemet för företagsbeskattning och inför en produktionsavgift i stället för dagens arbetsgivaravgift – Dvs. en rak avgift på allt som produceras i form av varor och tjänster för att säkerställa statens intäkter och därmed statens fortsatta förmåga att trygga och bygga ut välfärdssystemen.

Skatt och beskattnings är och ska förbli det verktyg som innebär att alla stater ska ha rätt att beskatta alla och envar efter statens behov utan att den skattskyldige själv ska kunna avstå från att betala skatt.

Om alla gjorde rätt för sig och betalade sin beskärda andel av skatter och avgifter skulle vi sannolikt kunna sänka skatten för alla och inte bara för de som har möjlighet att skatteplanera.

Slutsatsen är sålunda att Sverige och den svenska statskassan behöver mer skatteintäkter för att klara de utmaningar och problem vi står inför och att det behovet är möjligt att tillfredsställa om vi använder rätt åtgärder och verktyg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”