Sett till hur det ser ut i kommentarsfälten på min blogg så är min slutsats att många SD-anhängare nu är både sura och frustrerade över att mina två grundpåståenden om SD nu visat sig vara helt sanna. Hur och varför ska jag försöka beskriva i detta inlägg.

Följande budskap har alltid varit mitt budskap till alla allt sedan dag 1 – När vi pratar om hur stort stöd ett parti har och hur många procent av svenska folket som stödjer de förslag det partiet eller koalitionen lägger i riksdagen så gäller det valresultat som partiet fick i det val som styr hur många platser de för närvarande har i riksdagen den saken.

Anledningen till det påståendet från min sida är att anhängare till SD allt som oftast ville hävda att 25% eller mer av svenska folket stödjer ett förslag SD lagt därför att nyligen gjorda opinionsundersökningar påvisat att SD har det väljarstödet för stunden – Något som är fel då bara ett faktiskt valresultat styr hur stort stödet för ett förslag är om vi pratar om saken på partinivå.

Den andra saken SD-anhängare fram tills nu och uppenbarligen även framgent är och har varit oerhört upprörda och retat upp sig över är det faktum att jag konsekvent sedan länge hävdat att SD befinner sig i en nedåtgående trend/spiral – Ett påstående som nu styrkts av valresultatet i årets val. 

Mitt budskap ända sedan dag ett till alla jag pratat ett partis opinionstrend med har alltid varit följande:

Opinionstrenden för ett parti styrs av hur ett parti rör sig i opinionsstöd under mandatperioden om man jämför nuläget med ett partis högsta respektive lägsta mätvärde under mandatperioden för att i slutet jämföra det med det valresultat som kommer direkt efter det att den mandatperiod man tittar på tagit slut.

Gör man det kan man finna att trenden för S är stigande då S för det mesta befunnit sig på nivåer som är betydligt högre än det lägst uppmätta värdet under mandatperioden och därtill gör ett valresultat som är klart mycket bättre än det lägsta mätvärdet under mandatperioden och högre än det högst uppmätta under samma period.

Tittar vi på SD så gör de ett valresultat som ligger klart under deras högsta mätvärde under mandatperioden. Därtill har SD nästan uteslutande under hela mandatperioden befunnit sig på nivåer som är lägre än deras högsta mätvärde under mandatperioden som kom rätt tidigt under mandatperioden vilket gör att SD:s trend är klart nedgående.

När detta nu är konstaterat tillsammans med att jag haft rätt hela tiden försöker sig nu samma SD-anhängare som under mandatperioden påstått att jag har fel att vända kappan efter vinden och även fortsättningsvis påstå att jag har fel – Detta trots att jag hållit mig till samma metoder och svar under hela mandatperioden.

I min värld är ett sådant beteende att vara en dålig förlorare!

Förvisso har jag full förståelse för att alla SD-anhängare är upprörda och arga över att SD gjorde ett dåligt val och fick lägre stöd än de anfört och hoppats på men att därifrån försöka påstå att jag haft fel och har fel trots att verkligheten visar att jag har rätt saknar motstycke.

Det kan aldrig vara mitt fel eller mitt problem att SD landade på ett mycket lägre valresultat än de 25-30% de flesta SD-anhängare som kommenterar på min blogg var säkra på att SD skulle få i detta val.

Det problemet är inte mitt utan deras och att jag spått rätt och de spått fel är inte mitt problem utan deras.

Med det avslutar jag där jag började genom att säga att SD-anhängare är dåliga förlorare med tillägget att SD:s fall nu startat på allvar genom att SD både internt i partiet och bland sina anhängare börjat anklaga varandra och uppenbarligen även mig för SD:s dåliga valresultat.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”