Till och med i det USA som jag ser som kapitalismens högborg inser man att robotiseringens vinster måste tillfalla alla och inte bara företagens ägare.

Den slutsatsen har Vita husets ekonomiska rådgivare slagit fast i en rapport som man kan läsa genom att klicka på följande länk: http://www.etc.se/ekonomi/pengarna-robotar-sparar-maste-delas-rattvist

Jag har under lång tid påtalat detta och samtidigt påstått att dagens system med arbetsgivaravgifter är helt förlegat – Detta därför att de bara utgår på produktion som sköts av mänsklig arbetskraft.

När robotar står för tillverkning och produktion blir samhället utan pengar därför att alla vinster från en automatisering i dagens system ensidigt tillfaller företagens ägare.

Ska man dra saker till sin spets kan man säga ett människan och roboten inte konkurrerar på samma villkor!

Det påståendet baserar jag på att mänsklig arbetskraft innebär arbetsgivaravgifter för staten medan maskinell tillverkning sker utan avgifter och/eller direkta eller indirekta skatter.

I stort kan man om man vill jämföra roboten med arbetskraften i ett låglöneland vs. ett höglöneland – Största vinsten för de företag som väljer låglönelandet ligger inte i själva lönekostnaden utan snarare i avsaknaden av arbetsgivaravgifter och anställningsskydd.

Det är detta förhållande vi ska ändra på genom att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av mänsklig eller maskinell arbetskraft.

Innan jag fortsätter mitt resonemang ska jag återgå till några av de saker som skrevs i artikeln där rapportförfattarna konstaterar följande:

• Att de är viktigt att vinsterna från en produktionsökning delas brett.
• Att det är de lågavlönade (i USA de med lön under 20 USD/timme) som löper störst risk att bli av med jobbet på grund av robotisering.
• Att risken för denna grupp uppgår till 83%.

Rapportens rådgivare kommer därför med en rekommendation om att vinstökningarna som teknologin skapar ska delas brett.

Man varnar även för att nästa grupp som ligger i skottlinjen för automatisering är de arbeten som kräver mellanskicklighet – Något som direkt skulle drabba stora grupper tjänstemän vars arbeten skulle kunna automatiseras i framtiden.

Den enda grupp som klarar sig från robotiseringar och automatiseringar enligt rapporten är de riktigt högavlönade – Något som i regel sammanhänger med hög utbildning och avancerad kunskap.

Slutligen säger rapportens författare att robotiseringen därför bör ske i en rimlig takt så att arbetsmarknaden hinner anpassa sig till de nya villkoren – Dessutom föreslås massiva utbildningsinsatser för att utbilda de grupper vars arbeten blir automatiserade.

Så långt rapporten – Rapporten pratar mindre om en av anledningarna till varför automatisering sker vilket leder mig tillbaka till det jag skrev inledningsvis.

Konkurrensen människa maskin kan aldrig bli rättvis sett ur ett ekonomiskt perspektiv så länge mänsklig arbetskraft är förenad med en arbetsgivaravgift som saknas när en maskin står för tillverkning och produktion.

Därför upprepar jag mitt mantra – Arbetsgivaravgifterna ska ersättas av en produktionsavgift så att valet av maskin kontra människa blir neutralt sett ur skatte- och/eller avgiftssynpunkt.

Ska välfärdssamhället så som vi känner det med goda pensioner och starka sociala trygghetssystem bevaras måste vinsten av en övergång till automatiserad produktion delas rättvist mellan samhälle och företag.

Produktionsavgiften ska finansiera precis samma sak som dagens arbetsgivaravgifter med den enda skillnaden att intäkterna efter en övergång kommer att räcka till bättre och mera av allt det som dagens arbetsgivaravgifter finansierar.

För mig som socialdemokrat är detta en rättvisefråga och en fråga om solidaritet och kärlek.

Ett harmoniskt samhällsbygge bygger på en solidarisk fördelningspolitik – Något som i dagens moderna tidevarv kräver en växling från arbetsgivaravgifter till en produktionsavgift för att skapa en rättvis och solidarisk fördelning.

Jag är på inget sätt utvecklingsfientlig eller emot en övergång till automatiserade produktionsmetoder – Tvärt om tycker jag att en sådan övergång är både bra och motiverat för de arbeten som idag är farliga och innebär en dålig arbetsmiljö.

Däremot är det inte rätt att 100% av förtjänsterna från en sådan automatisering tillfaller företagen och dess ägare –  Vinsterna av automatiseringar ska precis som rapporten slår fast delas av en vidare krets än enbart företagens ägare – Något som bara är möjligt om vi ersätter arbetsgivaravgiften med en produktionsavgift.

Dessutom tror jag att en kostnadsneutralitet mellan människa och maskin kommer att innebära att automatiseringen sker i en långsammare takt vilket gör att samhället får den tid som behövs för att anpassa sig till de nya villkor som rapporten påtalar är nödvändigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”