Jag kan hålla med Magdalena Andersson om att det är rätt att låta människor göra rättelser av felaktiga deklarationer i efterhand så att de kan betala in de skatter de rimligen borde betalat från början utan straff.

Dock ska denna rätt att göra självrättelser inte gälla i all evighet efter det att möjligheten gjorts känd som i fallen med Panamabreven mm. utan vara ett initialt erbjudande med en bortre tidsgräns på maximalt tre månader.

När tidsgränsen är uppnådd ska de som inte självmant gjort rättelser spåras upp och straffas med skattetillägg och om brottet är grovt även av andra straff i straffskalan.

Det underliga i sammanhanget är dock varför vi inte för debatt om varför pengarna kunnat gömmas undan i första läget och varför de som gömmer undan pengar ska belönas för det genom att erbjudas straffrihet om de senare självmant rättar till felaktigheterna och betalar in skatten?

Varför ska samhället göra skillnad på brottsling och brottsling?

Jag har skrivit åtskilliga inlägg i ämnet vid det här laget och så länge inget drastiskt görs för att ändra systemet så att skatteplanering blir svår och i det närmaste omöjlig kommer människor alltid att försöka smita undan att betala skatt om detta är möjligt.

Som jag ser det är det enkelt att försvåra skatteplanering – Allt vi behöver göra är att ersätta dagens skatteavtal med sådana som bara medger nedsättning av skatten med lika mycket som man kan bevisa att man betalat i skatt i ett annat land vidimerat av skattemyndigheten i landet – Hur detta ska gå till rent praktiskt har jag beskrivit i detalj i tidigare inlägg.

De skatteavtal Sverige ingår med andra länder ska dessutom innehålla en skrivning som per automatik ger motparten skyldighet att till svenska skattemyndigheter redovisa saldon och kapitalrörelser på alla konton som tillhör svenska fysiska och/eller juridiska personer – I denna terminologi ska även inrymmas stiftelser och bolag – Svenska likväl som utländska som har svenska förmånstagare och/eller aktieägare.

Vi bör dessutom följa George Soros råd och införa fasta växelkurser för kronan för att skydda den mot spekulation. Med de fasta växelkurserna följer valutakontroll – Dvs. att man måste anmäla en flytt av pengar ut ut Sverige till riksbanken och invänta deras tillstånd innan flytten verkställs.

Med valutakontroll får vi ordning på hur mycket pengar som flyttas ut ur landet och vart dessa flyttas – Något som i förlängningen gör det lättare att spåra de pengar som går till vad Magdalena kallad paradisöar.

Jag vill på inget sätt förbjuda svenskar att ha tillgångar placerade i banker och finansinstitut utanför Sverige – Vad jag vill åstadkomma är full kontroll på hur mycket som finns där och hur mycket det kapitalet ökar år från år.

Vad vi måste komma ihåg är att det går att begränsa möjligheten till skatteplanering bara viljan finns – Viljan att stävja detta har ökat i de allra flesta länder varför en överenskommelse på området borde vara möjlig att åstadkomma inom EU.

EU:s medlemsländer ska konkurrera med varandra på sunda grunder vilket inte innefattar konkurrens genom att erbjuda lägre skatter än andra EU-länder till medborgare i de länderna.

En konkurrens mellan länderna med erbjudande om låga skatter gynnar ingen annan än de som äger kapitalet. Det är därför vi ska ha skatteavtal som stipulerar att skatten aldrig kan bli lägre än den högsta nivå som gäller i de två länder som omfattas av avtalet

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”