I en artikel som du hittar på följande ställe – https://www.folkbladet.nu/2301210/skolmatsalen-en-kottfri-zon går Jonas Paulsson från organisationen Köttfri måndag flera steg för långt när han kräver att den svenska skolan ska omvandlas till en hel köttfri zon.

Köttfri måndag får gärna lobba för att människor ska äta mindre kött men att påtvinga svenska skolor ett förbud mot att servera kött och göra skolorna till ett ställe som bara serverar helt växtbaserad kost är ett absurt och utopiskt förslag och därtill ett förslag som går helt emot alla demokratiska spelregler.

Till att börja med är inte barn upp till åtminstone 15-års ålder kapabla att själva bestämma vilken sorts kost som är bra för dem. Vad de äter beror på och bestäms till stor del av deras föräldrar och min erfarenhet med en hustru som jobbar om kock i skolan och på förskolan är att all specialkost som inte är medicinskt betingad beror på föräldrarnas val snarare ä på barnens egen vilja.

I min värld ska skolmaten serveras precis som idag där kött och andra livsmedel såsom fisk och fågel är den naturliga kosten och vegetariskt och/eller vegansk mat ett aktivt val.

Bara därför att medlemmar i Köttfri måndag inte gillar kött ska organisationen inte tillåtas påverka vad barnen i skolan ska äta – I ett demokratiskt samhälle ska det valet ligga på individen och inte på organisationer såsom Köttfri måndag.

Det är dessutom så att en övergång till en helt växtbaserad kost i den svenska skolan skulle tvinga fram en stor import av grönsaker – Något som i förlängningen leder till miljöförstöring och därtill till ett ökat intag av genmanipulera föda full av kemikalier från besprutning av gödsel för att växa fortare och undvika sjukdomar såsom pest mm.

Sedan är det som jag skrivit om tidigare rent skitsnack att miljön skulle tjäna på att vi äter mindre kött i form av minskade utsläpp. Systemet är klimatneutralt och äter inte djuren upp den gröda som växer kommer den att förmultna och ge precis samma koldioxid utsläpp som djuren gör idag vilket innebär att utsläppen är ett nollsummespel.

Det enda som påverkar klimatet är människans utvinning av fossiler och förbränningen av dessa – I övrigt är resten klimatneutralt.

Med det sagt så upprepar jag det jag anfört i inlägget – Sveriges kommuner ska inte ersätta köttet i skolan med gröna alternativ enligt Köttfri måndags krav utan precis som idag ha kött och animalier som huvudkost för att sedan låta den som vill välja gröna alternativ av egen fri vilja.

Till Köttfri måndag vill jag säja följande – Skäms på er och lämna våra barn i fred att själva bygga sig en uppfattning om vilken sorts kost de vill äta när de blir gamla nog att själva bestämma den saken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Moderaterna och alliansen förnekar sig aldrig – Alla problem ska lösas med sänkta skatter och valfrihet vilket är fel väg att gå om ambitionen är att skapa ett jämlikt och välmående Sverige där alla människor har lika värde och där detta värde är okränkbart.

Valfrihetsreformerna med påföljande avregleringar inom det som tidigare drevs av offentlig sektor är i många stycken både dyra och samhällsfarliga reformer.

Avregleringen av bilprovningsmonopolet är ett exempel där avregleringen innebär överetablering i storstäderna och nedläggning av bilprovningen på mindre orter.

Samma sak gäller avregleringen av apoteksmonopolet där avregleringen skapat en situation där man får vänta på sin medicin därför att den inte finns på apotekets lagerhylla – En företeelse som var ytterst ovanlig när apoteket drevs som statligt monopol.

Valfriheten och avregleringen av skola och sjukvård är dyra för samhället då dessa avregleringar innebär att landstingen och kommunerna måste ha både vårdcentraler och skolor i beredskap då lagen föreskriver detta samtidigt som de privata aktörerna plockar russinen ur kakan och skickar tillbaka människorna till landstinget och kommunen den dag de inte längre är lönsamma för de privata aktörerna.

Det största misslyckandet torde dock vara det fenomen vi nu ser tillta i styrka i och med avslöjandena om intensiv skatteplanering bland svenska företag – Stora likväl som små.

Det är nästan så att man börjar fråga sig om alliansen även avreglerade skattesystemet och skapade valfrihet på skatteområdet så att företagen fritt kan välja om de ska betala skatt eller inte.

Min slutsats är att valfrihet i sig är bra så länge denna kan hållas under myndigheternas kontroll så att egoism och girighet inte får inflytande över gjorda val.

Idag är läget inte så – Snarare har myndigheterna förlorat kontrollen vilket lett till att det Sverige som tidigare var varmt, kärleksfullt och solidariskt istället blivit kallt, egoistiskt och girigt som en effekt av nyliberal politik.

Därför ska vi återgå till den ordning som ger oss kärleken och solidariteten tillbaka – Den ordning som innebär att det offentliga driver offentlig sektor helt utan privata inslag medan de privata företagen driver privat sektor utan offentliga inslag.

För att åstadkomma detta ska vi därför rulla tillbaka många av de avregleringar och valfrihetsreformer alliansen genomfört genom att återkommunalisera och återförstatliga för att skapa ordning och reda.

Välfärden är inte till salu – I vart fall inte i det socialdemokratiska jämställda Sverige jag vill bygga.

Dessutom ska vinsterna av allas arbete inte ensidigt hamna i fåtalets plånböcker. Vinsterna av allas arbete tillhör alla i samhället och inte bara det utvalda fåtal som dessutom tillämpar valfriheten på fel sätt genom att själva bestämma om de ska betala skatt eller inte.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger i gömd i de beslut vi fattar idag”

I ett par dagar har VK och VK.se varit full av artiklar, reportage och debattartiklar om S-majoriteten i kommunen och dess planer på att ersätta LOV inom hemtjänsten med LOU och då med kritiken primärt kommande från alliansen, Svenskt Näringsliv och från ägarna av olika privata hemtjänstbolag.

Jag kan givetvis förstå kritiken till viss del även om jag inte förstår den fullt ut – I vart fall inte i detta läge innan det är fullt ut definierat hur det ska fungera i en framtid.

En sak har varit klar för mig och det är att LOV fördyrar för kommunen på de flesta områden så även inom hemtjänsten – Detta därför att kommunen har en skyldighet att tillhandahålla viss service – Bland dem hemtjänst vilket gör att man tvingas ha en beredskap för detta som privata bolag som plockar russinen ur kakan kan välja bort.

Jag har ingen kritik mot att privata bolag skulle ge en sämre hemtjänst än kommunen kan göra men däremot står det helt klart att många privata bolag nekar hemtjänst i t.ex. glesbygd trots att den tänkte brukaren vill anlita dem – Detta på grund av att avståndet äter upp lönsamheten.

Erfarenheterna visar även enligt den information jag fått mig till livs att de privata hemtjänstbolagen redan från början väljer bort brukare med stora vårdbehov av lönsamhetsskäl liksom att de när vårdbehoven hos befintliga brukare hos dem blir för stora lämnar över dem till kommunen med hänvisning att de inte har resurser nog för att fortsätta ge brukaren den hjälp denne behöver.

Vi kan inte ha den typen av beteenden i hemtjänsten enligt mitt sätt att se på saken – Ska privata bolag fortsatt finnas kvar som utförare i hemtjänsten ska de självfallet underställas samma skyldigheter som kommunen och det är där frågan om LOU kommer in.

En modell där kommunen upphandlar hemtjänst område för område och där hemtjänstbolagen själva får bestämma i vilka områden de vill delta i upphandlingen av kommer att fungera bra och alltid kompletteras med att kommunens egen hemtjänst finns tillgänglig i alla områden.

Om de hemtjänstbolag som finns idag lämnar in anbud i alla områden de verkar i idag ser jag ingen risk som innebär att de skulle förlora någon brukare – Tvärt om tror jag att de genom det systemet kan skapa en än tryggare verksamhet för både brukare och anställda.

Således tror jag att de befintliga hemtjänstbolagen mörkar genom att försöka härleda sin rädsla till en sak som inte utgör ett problem för deras verksamhet och existens.

Den verkliga anledningen är att S förslag innebär att deras möjlighet att som idag välja bort olönsamma brukare genom att plocka russinen ur kakan försvinner och att detta kommer att påverka deras lönsamhet – Det är den förändring de fruktar och det är den förändringen de i grund och botten protesterar emot.

Detta innebär för mig att vi ska genomföra denna förändring till varje pris då denna i förlängningen kommer att göra det billigare för Umeå’s skattebetalare och enklare för brukarna av hemtjänst i Umeå att få den hemtjänst de vill ha enligt sitt förstahandsval.

Till alla privata hemtjänstföretag vill jag säga att det vore betydligt renhårigare att säga sanningen i stället för att försöka gömma sig bakom falska och missvisande argument. Att denna förändring skulle ge sämre framförhållning än idag stämmer inte då en vårdtagare redan idag kan byta utövare när helst denne så önskar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag kan hålla med Magdalena Andersson om att det är rätt att låta människor göra rättelser av felaktiga deklarationer i efterhand så att de kan betala in de skatter de rimligen borde betalat från början utan straff.

Dock ska denna rätt att göra självrättelser inte gälla i all evighet efter det att möjligheten gjorts känd som i fallen med Panamabreven mm. utan vara ett initialt erbjudande med en bortre tidsgräns på maximalt tre månader.

När tidsgränsen är uppnådd ska de som inte självmant gjort rättelser spåras upp och straffas med skattetillägg och om brottet är grovt även av andra straff i straffskalan.

Det underliga i sammanhanget är dock varför vi inte för debatt om varför pengarna kunnat gömmas undan i första läget och varför de som gömmer undan pengar ska belönas för det genom att erbjudas straffrihet om de senare självmant rättar till felaktigheterna och betalar in skatten?

Varför ska samhället göra skillnad på brottsling och brottsling?

Jag har skrivit åtskilliga inlägg i ämnet vid det här laget och så länge inget drastiskt görs för att ändra systemet så att skatteplanering blir svår och i det närmaste omöjlig kommer människor alltid att försöka smita undan att betala skatt om detta är möjligt.

Som jag ser det är det enkelt att försvåra skatteplanering – Allt vi behöver göra är att ersätta dagens skatteavtal med sådana som bara medger nedsättning av skatten med lika mycket som man kan bevisa att man betalat i skatt i ett annat land vidimerat av skattemyndigheten i landet – Hur detta ska gå till rent praktiskt har jag beskrivit i detalj i tidigare inlägg.

De skatteavtal Sverige ingår med andra länder ska dessutom innehålla en skrivning som per automatik ger motparten skyldighet att till svenska skattemyndigheter redovisa saldon och kapitalrörelser på alla konton som tillhör svenska fysiska och/eller juridiska personer – I denna terminologi ska även inrymmas stiftelser och bolag – Svenska likväl som utländska som har svenska förmånstagare och/eller aktieägare.

Vi bör dessutom följa George Soros råd och införa fasta växelkurser för kronan för att skydda den mot spekulation. Med de fasta växelkurserna följer valutakontroll – Dvs. att man måste anmäla en flytt av pengar ut ut Sverige till riksbanken och invänta deras tillstånd innan flytten verkställs.

Med valutakontroll får vi ordning på hur mycket pengar som flyttas ut ur landet och vart dessa flyttas – Något som i förlängningen gör det lättare att spåra de pengar som går till vad Magdalena kallad paradisöar.

Jag vill på inget sätt förbjuda svenskar att ha tillgångar placerade i banker och finansinstitut utanför Sverige – Vad jag vill åstadkomma är full kontroll på hur mycket som finns där och hur mycket det kapitalet ökar år från år.

Vad vi måste komma ihåg är att det går att begränsa möjligheten till skatteplanering bara viljan finns – Viljan att stävja detta har ökat i de allra flesta länder varför en överenskommelse på området borde vara möjlig att åstadkomma inom EU.

EU:s medlemsländer ska konkurrera med varandra på sunda grunder vilket inte innefattar konkurrens genom att erbjuda lägre skatter än andra EU-länder till medborgare i de länderna.

En konkurrens mellan länderna med erbjudande om låga skatter gynnar ingen annan än de som äger kapitalet. Det är därför vi ska ha skatteavtal som stipulerar att skatten aldrig kan bli lägre än den högsta nivå som gäller i de två länder som omfattas av avtalet

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Min syn på saken är att LO:s kritik av pensionssystemet är befogad. LO: kritik består i att dagens pensionssystem premierar högre tjänstemän och akademiker som ofta kommer in i systemet sent men i gengäld kan jobba länge samtidigt som LO-grupper som börjar jobba i tidig ålder och slits ut tidigt straffas med rejäl sänka pensioner.

Denna kritik har LO framfört allt sedan 1995 mot vad som tillsynes kan anses vara döva öron.

Tittar man på LO-kollektivet så är den genomsnittliga pensionsåldern 63 år och 9 månader därför att arbetstagarna blir utslitna och inte orkar jobba kvar fram till ordinarie pensionsålder – Detta samtidigt som tjänstemän ofta kan fortsätt att jobba efter uppnådd ordinarie pensionsålder som är 65 år.

Därför tycker jag att dagens pensionssystem bör göras om så att det likt många andra länder är är livsarbetstiden som styr när man kan gå i pension snarare än som idag låta den fysiska pensionsåldern styra när man ska gå i pension med fulla förmåner.

Därutöver så måste pensionsavgifterna till systemet anpassa så att man alltid erhåller 70% av slutlönen upp till taket i systemet i pension när man går i pension – Detta oavsett av vid vilken ålder pensioneringen sker givet att man uppfyllt intjänandetid och övriga kriterier i pensionssystemet.

Ett rätt utformat pensionssystem bör således enbart se till antalet intjänandeår för att bestämma när fulla pensionsförmåner ska utbetalas. 

Dagens system med broms för pensionsförmånerna bör upphöra för att ersättas med ett system som bara använder slutlön och antalet intjänandeår som parametrar för pensionens storlek.

Premiepensionssystemet där man lägger över ansvaret på pensionens slutliga storlek på den pensionsberättigade bör upphöra och ersättas av ett system där alla får samma årliga avkastning på sitt pensionskapital.

Trots – eller kanske jag borde säga tack vare att jag varit del av den bransch som tjänat pengar på att förvalta pensionskapital i olika fonder inser jag likväl som andra specialister på område kapitalplacering att förmågan att välja rätt fond är ett lotteri om man inte är specialist på området kapitalplacering.

I och med att specialistkunskaper krävs för att välja rätt fonder ska detta system upphöra så att valen av placering kan göras av de som har kunskap nog att göra valen – Dvs. av de specialister som förvaltar våra AP-fonder.

Avslutningsvis vill jag på nytt upprepa att pensionen ska styras av antalet intjänande år och att pensionen ska vara de 70% av slutlönen som var målet när ATP infördes. Behöver vi höja pensionsavsättningarna/pensionsavgifterna för att klara detta eller höja skatterna ska så ske.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det strider mot alla regler att privata företag ska tillåtas ha monopol på en marknad som ingen i Sverige kan klara sig utan – I detta fall på elnäten och därmed på den prissättning som man tillämpar för användarna av dessa.

Att elbolagen som tillåts äga elnäten på en monopolmarknad självfallet utnyttjar det till att ta ut överpriser från konsumenterna och dessutom trots löften om att pengarna ska användas till upprustning av befintliga elnät och utbyggnad av nya elnät i stället delar ut en stor del av de pengar man tjänat på avgiftshöjningarna till sina ägare är fel – Mycket fel.

Monopolmarknader som är ett måste för att Sverige ska fungera ska vara förbehållna staten och/eller offentlig sektor och då är allt annat än statligt och/eller offentligt ägande av landets elnät otänkbart.

En artikel i VK.se på Affärsliv24 visar att elbolagen under parollen att pengarna behövs för att uppgradera befintliga och bygga nya elnät inneburit en prishöjning av elnätsavgiften på ca. 50% de sista 5 åren – För den som är intresserad av att läsa artikeln finns den här: https://affarsliv24.vk.se/2572082/kunder-far-betala-elbolagens-miljardvinster?_ga=2.170495781.42654204.1540620768-534459877.1487067273

Det faktum att det visat sig att de elbolag som äger elnät kan och dessutom delar ut stora summor till sina ägare är givetvis störande – Att de kan göra så därför att monopol råder och konkurrens saknas gör att politiken måste agera för att stoppa detta.

Att vinstdrivande bolag delar ut vinster till sina ägare är fullt naturligt och inget jag vill ändra på – Det jag vill ändra på är att man inte ska kunna göra oskäliga vinster på monopolverksamhet som inte tillfullo ägs av staten eller det allmänna.

Att  elbolagen använder elnäten och de avgifter de inbringar och kan höja obehindrat därför att konkurrens saknas på denna monopolmarknad och dessutom genomför höjningen utan att använda alla pengar till uppgraderingar och nybyggnation av elnät innebär att elbolagen enligt mitt sätt att se på saken förbrukat sin rätt att äga och driva elnät.

Till att börja med borde elnätbolagen precis som andra bolag se till att avsätta pengar nog för att kontinuerligt underhålla och modernisera de elnät de har. Ska man bygga nya nät så borde pengarna till detta tas från de vinster man gör istället för att dela ut vinsten till bolagens ägare.

Med detta sagt vill jag därför se att Regeringen med omedelbar verkan ser över möjligheten att på nytt förstatliga elnäten för att sedan lägga dem i ett verk eller i ett bolag som till 100% ägs av staten – Enda undantaget från detta ska vara kommunalt ägda elbolag som även fortsättningsvis bör tillåtas äga de elnät de distribuerar sin ström i.

Att elnäten ska ägas av staten och därmed av alla oss alla är en rättvisefråga – Dessutom är ett sådant ägande en förutsättning för att vi solidariskt ska kunna se till att hela Sverige lever och att alla medborgare får el till sina fastigheter till samma elnätspris oavsett vart i landet de bor.

Att ha ett läge där människor som bor i glesbygd ska betala mer än de som bor i stan är inte solidariskt och/eller rättvist. Istället måste det vara så att kostnaden för viktigt infrastruktur solidariskt betalas av alla och därför ska viktig infrastruktur såsom elnät ägas av staten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det går inte att värja sig för att värja sig för att samhällsklimatet hårdnat betänkligt även i vårt land – Numera går det inte en dag utan att vi hör om mord, skjutningar och knivskärningar eller om uppgörelser i den undre världen och att dessa allt som oftast sker öppet på offentliga platser.

Ett annat fenomen är att dessa skjutningar, mord och knivskärningar leder till att medlemmar i kriminella gäng och anhöriga till offren invaderar landets akutmottagningar på ett sätt vi aldrig någonsin upplevt i vårt kand tidigare.

Att den sortens beteenden måste stoppas och att trenden med skjutningar och mord på öppen gata måste stoppas helt och hållet är för mig en självklarhet.

Däremot är jag långt ifrån överens med de som påstår att allt detta har en enkel förklaring vilken är att det endast beror på ökad invandring samt att lösningen är så enkel som att neka framtida invandring samtidigt som vi skickar tillbaka alla som redn invandrat till sina respektive ursprungsländer.

I min värld är både orsaken och lösningen mer komplex än så och jag påstår därför att det ökande våldet till största delen beror på en ökad ojämlikhet och på utanförskap sprungna som en effekt av att klyftorna och arbetslösheten ökat som ett resultat av för mycket av nyliberal politik.

Det finns självklart många förklaringar till det ökande våldet men dessa två är som jag ser det de största anledningarna.

• Att ökad ojämlikhet har skapat en ny sorts utanförskap som förstärkts av en relativt stor invandring och total avsaknad av en bra integrationspolitik även om det enligt all tillgänglig statistik är så att invandrare begår en oerhört liten del av de riktigt grova våldsbrotten.
• Att människor som lever i utanförskap känner desperation och hopplöshet och har små eller inga förhoppningar att livet ska förändras till det bättre.

Ovanpå detta har nyliberal politik skapat en samhällsbild där man som människa måste förverkliga sig själv genom rikedom och framgång vilket förstärker utanförskapet än mer.

Därutöver har vi tv och annan media som genom filmer och annat skapar en bild av att mord och uppgörelser är en naturlig del av samhällsbilden och en bild av att det är ok att förverkliga sig själv och skaffa sig rikedom genom våld.

Denna trend måste brytas vilket bara kan göras om vi skapar en jämlikt samhälle.

Som socialdemokrater måste vi bejaka detta och sätta kampen för ett jämlikt samhälle högst upp på agendan. Kampen för jämlikhet måste därför bli överordnat allt annat om vi önskar skapa ett kärleksfullt och harmoniskt samhälle.

I arbetet med att bygga ett jämlikt samhälle måste segregationen brytas samtidigt som bilden av att pengar är den enda vägen till självförverkligande bryts och ersätts av en bild där självförverkligande inte handlar om pengar och våld utan om att leva ett kärleksfullt och solidariskt liv där vi sprider så mycket kärlek vi någonsin kan varje dag av vårt liv.

Ovanstående är självfallet ingen lätt uppgift men jag är övertygad om att vi kan förändra Sverige och minska våldet i samma takt som jämlikheten ökar och kärleken får fotfäste bara vi försöker tillräckligt mycket.

Vad tror du?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag håller envetet fast vid det som är min starkaste övertygelse – Övertygelsen om att all politik i grund och botten handlar om en enda sak – Om vilken sorts samhälle vi ska bygga samt för vem samhället ska byggas.

Som varande socialdemokrat känns det naturligt att ha den övertygelsen därför att vi socialdemokrater sedan länge har stakat ut att ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde är synonymt med ett samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Som politiker räcker det inte med att bara prata om det man vill göra – Pratet måste alltid följas av action i form av progressiva förslag, en progressiv budget och framför allt av ett progressivt genomförande av det samhällsbygge vi sagt att vi ska åstadkomma för att vinna människornas gillande.

Vi måste helt enkelt visa att vi inte bara snackar utan att vi faktiskt menar allvar med det vi säger!

Därför vill jag att vi socialdemokrater konstant sänder starka och tydliga signaler till väljarkåren om det vi vill åstadkomma och om det vi åstadkommit fram tills nu.

Ett viktigt steg i den riktningen är att vi varje gång chansen till det ges ska lägga en budget som bygger på tillväxt och expansion för att klara av framtidens välfärd och sociala trygghetssystem utan att jämlikheten går förlorad.

Vi ska dessutom lägga denna budget även om vi i förväg kan anta att alliansen tillsammans med SD kommer att rösta ner den i Sveriges riksdag.

Politik handlar om symbolhandlingar och om att bedriva en stark signalpolitik som visar väljarna vad vi går för.

Med en sådan går det inte att rädas hur oppositionen kommer att rösta eller om budgeten kommer att bli nedröstad – Detta därför att de signaler vi sänder är viktigare för väljarna än en eventuell vinst eller förlust i en omröstning i riksdagen.

Med starka signaler till väljarkåren kommer stödet för vår politik att öka i nästa val och valen efter det av den enkla anledningen att väljarna ser att vi faktiskt vill göra allvar av den politik vi ord säger att vi vill driva.

För egen del anser jag att en progressiv och framtidssträvande budget måste innehålla massiva satsningar som innebär att samhällets tre mest fundamentala rättigheter kan tillfredsställas – Rätten till ett arbete – Rätten till en bostad och rätten till social trygghet.

Jag vill se att vi säkerställer ett massivt bostadsbyggande i allmännyttans försorg genom att förenkla byggreglerna och överklagandeprocessen samt genom ett återinförande av bostadsförsörjningslagen.

Därutöver ska vi låna ut de pengar AP-fonderna idag investerar i obligationer för att trygga kapitalbehovet för det byggande som måste till för att säkerställa att rätten till en bostad blir verklighet i hela Sverige.

Vi ska även förändra skatteavtalen vi har med andra länder så att dessa i en framtid stipulerar att en skattskyldig alltid betalar skatt på vinster genererade i Sverige i Sverige.

Nedsättning av den skatten ska bara medges med lika mycket som man kan påvisa att man betalat i ett annat land för samma vinst och då alltid genom ett intyg från skattemyndigheten i det landet att så skett..

Därutöver ska vi skrota dagens arbetsgivaravgifter till förmån för en produktionsavgift som utgår oavsett av om tillverkningen sker maskinellt eller manuellt.

I ett solidariskt samhälle ska företagens skatte- och avgiftsuttag vara lika oavsett tillverkningsmetod i solidaritetens namn.

Sist men inte minst ska vi införa en livslång basinkomst lika för för alla ovan 18-års ålder som ersättning för de flesta av dagens bidrag – Detta för att minska klyftorna och ge alla människor större frihet att själva styra över sina liv och sitt leverne.

Dessa åtgärder är en bra början på en progressiv politik med tillhörande budget och en klar och tydlig signal till Sveriges förenade väljarkår att vi socialdemokrater aldrig kommer att kompromissa med våra ideal.

Rätt utfört är detta inledningen till vad som kommer att bli nästa storhetstid för Sverige, dess invånare och för det socialdemokratiska partiet som politisk institution.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Många tror säker att jag i det påståendet avser politik men förvånande nog så gör det inte det – Med detta påstående avser jag att ordningen är återställd därför att Vinterstudion i SVT äntligen är tillbaka och att Andre Pops är tillbaka som dess programledare.

Därtill pratar jag om det faktum att alla svenskars favortisporter på TV nu kan förgylla vår tillvaro i form av längdskidor, skidskytte samt utförsåkning som dominerande i TV-tablån.

För många svenskar är vintern en viktig årstid och för än fler är vintersporter lika med riktiga tv-sporter som ger precis den spänning och det engagemang man saknar övrig tid på året.

För egen del ser jag fram emot både längdskidorna och skidskyttet – Därtill till alla de sakliga analyser och kommentarer som ges av våra skickliga kommentatorer och bisittare som i mitt stycke är bäst i världen

Därtill känns det viktigare detta år än föregående år att följa detta då min sjukskrivning innebär att jag får chansen att fylla dagen med något vettigt att göra.

Med det sagt avslutar jag som jag startade – Äntligen är ordningen återställd.

”Hemligheten til en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Tantpatrullen är en organisation som bildades för ca. fyra år sedan i Stockholm i syfte att ändra pensionssystemet till det bättre så att alla oavsett bakgrund erhåller en dräglig pension när de når pensionsåldern – Kampanjen drivs under parollen Låg lön = Låg pension.

Det går att läsa en intervju med en av organisationens grundare i Tidningen Kommunalarbetaren – Du hittar artikeln på följande länk om du vill läsa den själv: https://ka.se/2018/11/15/vi-behover-ett-nytt-pensionssystem/

Låt mig börja detta inlägg med att säga att tantpatrullen har mitt fulla stöd i det arbete de gör då en bra pension efter det att arbetslivet avslutats är en av mina hjärtefrågor.

Varför jag tycker så och vilka förändringar jag vill se i en genomgripande förändring av hela pensionssystemet skrev jag om redan 2015 och resten av inlägget blir därför en lätt förändrad version av inlägget från 2015.

Grundinställningen från min sida är att vi ska ge alla pensionärer en pension på en nivå som gör det möjligt att leva ett värdigt liv och njuta av frukterna efter många års hårt arbete.

LO har sedan länge presenterat larmrapporter om pensionsnivåerna för de som tillhör arbetarklassen. Att läsa de rapporterna är allt annat än upplyftande – Snarare är läsningen skrämmande och beskriver en situation som inte är värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Att människor som jobbat ett helt arbetsliv och med råge levt upp till alla regler om intjänandetid och övriga krav i pensionssystemet inte ens når pensionsnivåer på 60% av den lön de hade när de jobbade är inget annat än en stor skandal.

För mig som Socialdemokrat är det en självklarhet att pensionerna för de som uppfyllt reglerna om intjänandetid inom ramen för pensionssystemet ska uppgå till minst 75% av den lön de erhöll när de arbetade – AFP, ATP och avtalspensionen sammanräknad.

Att acceptera att nöja sig med en ambitionsnivå som är lägre än en pension på 75% av lönen på inkomster upp till 7,5 basbelopp är för mig som Socialdemokrat otänkbart.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan århundradets pensionsreform genomfördes på 1990-talet och många saker som förutsattes då gäller inte idag vilket innebär att systemet måste reformeras så att de försäkringstekniska beräkningsgrunderna är i takt med verkligheten.

En av sakerna som förändrats sedan förra gången vi reformerade pensionssystemet är att medellivslängden ökat och numera överskrider den som används i de försäkringstekniska beräkningsgrunderna med mer än 2 år.

Att människor lever längre innebär att de lyfter pension under fler år och att dessa år måste finansieras är en självklarhet.

Utöver det har den så kallade bromsen som ska säkra pensionssystemets överlevnad införts och slagit till både 2010 och 2011 vilket sänkt pensionsnivåerna med ca. 6%.

I ett fungerande pensionssystem ska vi inte ha någon broms överhuvudtaget av den enkla anledningen att det är utbetalningarnas storlek på 75% av lönen och inget annat som ska styra pensionens storlek.

Inträffar händelser som inte fanns med i beräkningarna är det inte utbetalningarna som ska minskas utan finansieringen som ska ökas.

Ovanpå detta har vi ett fenomen som jag tillägnat ett helt blogginlägg åt historiskt – Ett inlägg som beskriver det faktum att många börjar lyfta sin pension vid vid 61-års ålder och fortsätter att arbeta samtidigt som de lägger pensionspengarna på hög.

Att pensionssystemet inte är dimensionerat för denna volym av förtida uttag behövs bara sunt förnuft för att förstå. Att detta kan ske skriver ytterligare under på att det är hög tid för en ny genomgripande pensionsreform.

För mig är det ett samhälleligt misslyckande att de som tillhör svensk arbetarklass och slitit och arbetat hela livet erhåller pensioner på en nivå som klassificeras som låglöneinkomst –  Dvs. på nivåer mindre än 60% av medianlönen i Sverige.

Att vi ens har ett begrepp som dessutom förankrat sig ordentligt i det allmänna medvetandet och lyder under namnet fattigpensionär får mig att skämmas över att vi i välfärdslandet Sverige misslyckats så kapitalt med att ge våra pensionärer en dräglig pension värd namnet – Alldeles speciellt så för den som råkar vara kvinna.

För att understryka vad jag menar använder jag följande exempel som är hämtade från LO:s pensionsundersökningar.

En kvinnlig kommunalarbetare som började jobba vid 20-års ålder och pensionerade sig vid 65-års ålder hade en slutlön på 23.000 kronor brutto och 18.000 netto sista månaden hon jobbade – Som pensionär får hon en pension på 13.600 kronor brutto och 10.900 kronor netto dvs. mer än 7.000 kronor per månad mindre än när hon jobbade.

Lika illa är det för den manlige genomsnittlige industriarbetaren som även han arbetat sedan 20-års ålder och går i pension vid 65-års ålder. Före pensionen hade han en månadslön på 26.200 kronor brutto och en nettolön på 20.200 kronor – Som pensionär blir pensionen 16.000 kronor brutto och 12.500 kronor netto eller nästan 8.000 kronor mindre än när han jobbade.

I bägge fallen blir pensionerna så låga att bägge ramlar under gränsen för vad som anses som riktigt lågavlönade den dag de går i pension efter ett långt och troget arbetsliv vilket lägger dem i gruppen fattigpensionärer den dag de blir pensionär.

Tilläggas ska att exemplen ovan visar pensioner beräknade på allmän pension innehållande AFP och ATP samt den kompletterande avtalspensionen.

Än värre blir det för de som går i pension före 65-års ålder vilket är fallet för väldigt många som tillhör LO kollektivet. För hela LO kollektivet gäller 63.8 år som genomsnittlig pensionsålder – Detta trots att man som systemet nu fungerar bör jobba fram till 67-års ålder för att få en bättre pension.

Att man går i pension tidigare än vid 65-års ålder beror på att man inte fysiskt orkar med arbete fram tills ordinarie pensionsålder – Detta därför att arbetet varit fysiskt betungande och att man med stigande ålder är för utslitna för att fortsätta fram till ordinarie pensionsålder.

Etter värre blir det för alla som under delar av arbetslivet valt att jobba deltid för att uppfostra barn och för de som under stora delar av sitt arbetsliv fått hålla tillgodo med visstidsanställningar.

Undersökningen är intressant och den som vill läsa mer kan läsa en artikel i Arbetet på följande länk: http://arbetet.se/2015/12/14/trots-helt-arbetsliv-med-heltid-blir-lo-medlemmen-fattigpensionar/

LO föreslår i eftertexten till sin utredning en rad åtgärder man kan göra för att lyfta pensionsnivåerna vilket säkert kan ge viss effekt.

För egen del vill jag gå ännu längre och genomföra en ny pensionsreform!

En pensionsreform som ska fokusera på att säkerställa finansieringen av pensionssystemen så att pengarna i alla lägen räcker till en pensionsnivå på 75% av alla lönedelar upp till 7,5 basbelopp för den som har full intjänandetid i pensionssystemet.

För att säkra finansieringen av våra pensioner vill jag skrota dagens arbetsgivaravgifter som bara påförs mänsklig arbetskraft och ersätta den med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av människa eller maskin.

För mig är det uppenbart att problemet med pensionssystemets underfinansiering står att finna i att mänsklig arbetskraft ersätts med robotar och maskiner och att företagen därför istället för att avsätta pengar till framtidens pensioner via arbetsgivaravgifter stoppar dessa i sina egna fickor i form av vinster – Något som en övergång till produktionsavgift löser.

Därutöver bör vi överväga och noga utreda effekterna av ett införande av en livslång basinkomst lika för alla ovan 18-års ålder som bas för alla i samhället – En basinkomst som om den införs ska bestå även efter uppnådd pensionsålder.

Med medborgarlön i botten och större avsättningar till pensionssystemen kan alla erhålla en dräglig pension på ålderns höst – Något som är en rättvisefråga i ett jämlikt, solidariskt och kärleksfullt välfärdsland som det Sverige jag önskar bygga genom mitt politiska engagemang.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”