Jag har under lång tid sagt att den stora vattendelaren i svensk politik är kärlek och girighet. Gränsen går vid är den punkt vid vilken politiska beslut och dess inverkan på samhällsbygget uppenbart påvisar för alla och envar huruvida det är kärlek eller girighet som styr det förslag som läggs eller den politik man avser driva.

I de nu pågående förhandlingarna om huruvida centerpartiet och liberalerna ska stödja Stefan Löfven som näste svenske statsminister framgår detta klart och tydligt för den son analyserar saken djupare.

Att det är stor skillnad på en politik byggd på kärlek respektive på en politik byggd på girighet framgår klart och tydligt av de kravlistor som C och L lämnat till Löfven för att acceptera honom som statsminister.

Vissa av förslagen på kravlistorna andas en enorm girighet medan andra är betydligt mer kärleksfulla och det är detta Löfven nu måste väga in när han bestämmer vilka krav han kan acceptera och vilka han inte kan acceptera.

Förhandlingarna är således allt annat än lätta men min övertygelse är att Löfven genom att titta på kraven enligt den metod jag anfört ovan kommer att kunna navigera sig fram mellan kraven och hitta en kompromiss samtliga inblandade partier kan acceptera.

Med det sagt är jag som alla säkert förstår oerhört optimistisk vad gäller regeringsfrågan och full av övertygelse om att vi någon gång under nästkommande vecka kommer att få se installationen av Stefan Löfven som näste svenske statsminister ackompanjerad av en ny regering som består av en blandning av gamla och nya statsråd.

Här nedan följer en ytterligare förklaring från min sida på varför jag anser att politik och dess inverkan på samhällsbygget har en kraftig koppling till kärlek och girighet och därför bäst mäts på en skala som har dessa två som ytterligheter på var sin sida av den politiska skalan. 

• Där vi rödgröna säger att en aktiv politik för att få fart på bostadsbyggandet löser problemen säger alliansen att sänkta skatter och ett införande av marknadshyror är lösningen på bostadsproblemet.
• Där vi rödgröna säger att det behövs mer resurser och fler lärare i skolan för att få ordning på problemen i skolan säger alliansen att sänkta skatter och fria skolval är lösningen på problemet.
• Där vi rödgröna säger att en personalförtätning inom offentlig sektor är lösningen på problemen med ständigt ökande sjukskrivningar och utbrändhet säger alliansen att sänkta skatter, utökad privatiseringstakt och ett fritt vårdval är lösningen.

Kort kan man säga att alliansen snöat in på en enda lösning – Den lösning som stavas sänkta skatter.

Att alliansens lösning på problemet bevisligen bara gynnar de redan välbeställda och innebär att sänkta skatter som politiskt verktyg använt på det sätt alliansen använder det på är ett mycket girigt politiskt förslag bortser man från helt och hållet.

Alliansens exempellösa omfördelning av samhällets resurser från arbetarklassen till högavlönade via sänkta skatter och den försämring av välfärden som detta lett till innebär att Sverige idag har de snabbast växande klassklyftorna i hela OECD.

Att detta är skadligt för demokratin och tillväxten i vårt land uppmärksammade OECD den förevarande alliansregeringen på när de såg sig nödda och tvungna att varna alliansregeringen och be dem stoppa den utvecklingen i välfärdslandet Sverige.

Att ha sänkta skatter som den enda lösningen på hur samhällets problem ska lösas har nått vägs ände. Samma sak gäller den taktik SD använder som handlar om att skylla alla samhällsproblem på invandringen – Att ingen av de ovanstående är lösningen på problemen i samhället tror jag att svenska folket insett sedan en tid tillbaka.

Stefan Löfven träffade precis rätt då han öppet anförde att det inte går att höja skolans värde och samtidigt sänka skatterna med 60 miljarder. Det enda sådana satsningar leder till är ökade klassklyftor och en verklighet där de högavlönade kan köpa en högkvalitativ privat utbildning till sina barn samtidigt som kvalitén på utbildningen för de med låga löner sjunker.

Anna Kindberg Batra beskyllde på sin tid oss socialdemokrater för att vara ett skattefixerat parti när det i själva verket är moderaterna och alliansen som är skattefixerade i och med att alla samhällsproblem ska lösas genom sänkta skatter.

Därför är konfliktlinjen i svensk politik tydlig – Det är kärlek mot girighet som utgör konfliktlinjen i svensk politik. 

Sänkta ingångslöner för de lägst avlönade skapar inte fler jobb – Det enda sänkta ingångslöner gör är att över tid sänka lönen för alla samtidigt som det ökar företagens vinster – Vinstökningar som de dessutom skatteplanerar bort så att staten går miste om skatteintäkterna på de ökade vinsterna.

Samma sak gäller bostadsmarknaden där alliansen vill luckra upp strandskyddet och införa marknadshyror för att lösa bostadsbristen – Åtgärder som om de genomförs skapar ännu större klyftor på bostadsmarknaden och gynnar den som är köpstark och kan betala för sig på den svages bekostnad.

Därför upprepar jag på nytt det jag redan sagt en gång i detta inlägg – Sänkta skatter löser inga problem – Sänkta skatter skapar större problem.

Det är därför du som väljare ska tänka efter en extra gång nästa gång du går till valurnan för att rösta och även nu när du ska försöka värdera vem som har rätt krav i de pågående regeringsförhandlingarna. Vilken sorts samhällsbygge vill du se framvart – Vill du se ett byggt på en kärleksfull politik eller vill du se ett byggd på en girig politik?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”