I dag nås vi av det nedslående beskedet att Ida Boström som helt öppet och ogenerat gett cancern ett ansikte avlidit.

För mig symboliserar Ida Boström den som oblygt och fri från rädsla gav kampen mot denna i sanning hemska sjukdom ett ansikte trots att hon igår förlorade kampen efter en 4 år lång kamp mot sjukdomen – Detta trots att läkarna initialt endast gav henne två ar att leva.

Vad jag förstår så avled hon på operationsbordet i samband med en kritisk operation som var oundviklig trots att chansen för att överleva operationen bara var 50/50.

Jag kände inte Ida personligen och kommer heller aldrig att kunna göra så i en framtid!

Däremot känner jag igen den glöd och den vilja som tänds inom en att bekämpa denna hemska sjukdom då jag själv drabbats av cancer – Dock av vad jag tror och enligt uppgift vet är en betydligt mildare variant än den Ida burit i sin kropp under 4 långa år trots att läkarvetenskapen endast givit henne 2 år att leva när hon fick sjukdomsbeskedet.

Min cancer är och bör enligt konstens alla regler vara fullt ut botbar även om den precis som i Ida’s fall kompliceras aningen av en parallell hjärtsjukdom som gör att behandlingen fått anpassas en aning för att hjärtat ska orka med behandlingen.

Hursomhelst – Som jag sa ovan så känner jag igen den kämpaglöd som tänds inom en när man får hårda besked som dessa.

Även i mitt fall är det så att cancern ska besegras på alla upptänkliga sätt och att jag ska bli helt frisk och kunna återvända till ett vanligt liv som pappa, make, morfar, farfar, barn, bror, svärson, svåger mm. och alla andra saker jag är för olika människor i detta liv.

Min redan från början starka Gudstro har stärkts än mer och för mig finns inget annat scenario än att Gud fader i allt han gör omsluter mig på alla sidor på samma sätt som han omsluter min familj och alla andra som står mig nära – Detta för att bära oss i sina trygga arma genom de värsta stunderna vi alla går igenom när vi bär på en sjukdom som cancer.

Huruvida Ida bars av en stark Gudstro ska jag låta vara osagt men min tro och min bön är att hon gjorde det och att Gud Fader Allsmäktig nu gett henne den frid hon förtjänar efter en lång och osjälvisk kamp.

På samma sätt går mina bönder till alla hennes anhöriga och nära och kära – Min bön lyder som följer: Gud hör deras bön och bär dem genom stunder av glädje och stunder av sorg och mest av allt hjälp dem minnas Ida och hennes tid på jorden med evig glädje och tacksamhet.

Med de orden vill jag avsluta denna blogg och upprepa att jag för alltid ska minnas Ida och det ansikte hon givit cancern i kampen mot denna för de allra flesta hemska och skoningslösa sjukdom som slår mot allt och alla utan urskiljning.

Tack Ida – Tack för din tid på jorden och för allt det du fått betyda för många människor – Inget liv är förgäves och alla människor har samma värde i Guds ögon hur underligt det än kan låta – Vila i frid efter din långa och skoningslösa kamp!

Låt mig avsluta med en fri översättning av en av mina favoritdikter kallad Footprints.

En människa dog och vaknade upp i himmelen omgiven av änglar och av fadern och sonen. Efter ett tag var det dags för det obligatorisk samtalet med Gudfader för att sammanfatta livet på jorden och allt som hänt där – Denna gång sammanfattat i formen av fotspår på en sandstrand fylld av vit sand.

När de satt ner och betraktade dessa fotspår så upptäckte den som just anlänt till himmelen att det gick två parallella fotspår bredvid varandra precis som om de gick hand i hand – Efter att ha betraktat dem ytterligare ett tag såg vederbörande att de två vissa gånger övergick i bara ett par fotspår – Efter ännu mer analys insåg hen att tidpunkten för när det bara fanns ett par fotspår sammanföll med de tidpunkter i livet när hen gått igenom stora svårigheter i sitt liv.

Förundrad över varför Gud lämnade hen ensam när livet var som svårast kunde hen som varande människa av kött och blod inte undvika att ställa följande fråga till Gud Fader – Fader säg mig följande – Varför lämnade du mig helt ensam och åt mitt eget öde när mitt liv var som svårast så att ja fick genomgå min livsvandring helt ensam?

Gud var tyst ett långt tag varvid han svarade – Kära du vid de tidpunkter du bara ser ett par fotspår i sanden beror det inte på att jag lämnade dig ensam och åt ditt öde – Vid varje tidpunkt du bara ser ett par fotspår i sanden beror det på att jag lyfte upp dig och bar dig på mina armar för att skydda dig från alla svårigheter och vedermödor.

Så här påstås originalet lyda på svenska:

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig mest.

Herren svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

Sådan är han och så stark är kärleken till alla människor och allt levande hos vår levande Gud – När vi behöver honom finns han alltid där för oss.

Det löftet gäller iIda och det löftet från Gud Allsmäktig gäller även dig och mig oavsett av om du är troende eller inte.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”