Det är med sorg och bestörtning som vi i familjen tvingas meddela er att vår käre far, make, morfar, svärfar, morbror, bror och son, Anders Forss, lämnade oss alltför tidigt i går, 13 januari, efter en tids sjukdom, om vilken han öppet berättat här. Det var en bitvis hård kamp mot både cancer och hjärtsjukdom, och vi vet att denna blogg beredde honom mycken glädje och vällust, ja, rentav styrka mitt i eländet, och vi fortsätter att imponeras över hur han, trots sjukdomens flåsande i nacken, aldrig beklagade sig över sin egen situation utan i stället bekymrade sig över samhällsproblemen och deras lösningar. Far var en märklig man, med ett märkvärdigt livsöde, och han lämnade efter sig mycket gott; fem barn och två barnbarn, som alla älskar honom oändligt, oändligt.

På slutet av sin levnadsbana, svårt medtagen av sjukdom, blev vi vittne till ett stoiskt lugn som bara kan vara frukten av en livslång, orubblig Gudstro, och ett sådant mod i mötet med döden var i sig självt värt ett helt liv. Det är familjens förhoppning att vi här och nu kan lägga alla politiska meningsskiljaktigheter åt sidan och i stället reflektera över ett uppriktigt, händelserikt liv, som präglades av kärlek.

Vi älskar dig, Anders!
Familjen