Reflektioner kring betyg
Här om dagen skrev VK om att skolresultaten i Vilhelmina inte är på topp. Nära 30 % av de som gick ut högstadiet förra året gick ut utan godkända betyg i alla ämnen.
Självklart finner man spekulationer åt alla håll när man läser kommentatorfältet här på vk.se. ”Intressant” tänker jag och funderar själv över varför det har blivit så här. Först och främst kan jag ju från egen erfarenhet som elev och lärarstuderande säga att elever ofta anpassar sig till varandra, ingen vill så klart vara utanför. Så går man i en klass där majoriteten av klasskamraterna har en negativ syn på utbildning tror jag att de resterande eleverna påverkas av detta.
”Varför ska vi kunna skriva en uppsats? Vi kommer inte behöva göra det senare i livet.” – är en av standardfraserna.
Jag själv undrade många gånger varför jag gjorde vissa saker i skolan. När skulle jag få användning för det och varför skulle jag behöva bli godkänd i det ämnet? Nu när jag själv studerar till lärare blir frågan istället hur jag ska förklara för eleverna varför de t.ex. skriver en uppsats eller liknande. Läser man ett högskoleförberedande program så är frågan inget problem – yrkesförberedande program däremot, där man inte behöver plugga vidare för att få jobb, är en svårare nöt att knäcka.
Så jag tycker att man bör satsa mer på att prata om synen på utbildning i klasserna, prata om varför man gör saker och vad det innebär att gå ut med betyg som inte är godkända. Vi ska inte bara mata in massa ord, vi ska lära oss dem.
Nä, nu fick jag sommarlov. Ciao!
Senaste kommentarerna