Identiteten här och där

Efter att ha varit ute i höstluften och vandrat en stund började jag fundera över något som många gånger drar igenom min hjärna, nämligen tankarna kring identitet och grupptillhörighet. När är man vad och hur är man då?

Det är lätt att glömma bort att man inte spelar endast en roll i den här intressanta pjäsen kallad livet. När jag befinner mig här i Umeå har jag några roller som inte lyser igenom på samma sätt som när jag är hemma i Vilhelmina. Här är jag student, ordförande, stadsbo och sånt som jag inte håller på med hemma. Hemma har jag en annan identitet, där agerar jag inom andra fält än vad jag gör här. Där handlar det mer om släkt, barndomsvänner och intressen som funnits med ända sedan barnsben. Även inom dom ramarna har man en roll. En roll i släkten, en inom vänkretsen och så vidare. Samtidigt som att alla de här fälten är separata så går de fortfarande in i varandra, vilket gör det hela mer komplex än det låter om man skriver om det så stereotypiskt som jag gör nu. Det är även intressant ur ett undervisningsperspektiv.

Människor som befinner sig inom samma fält delar oftast intressen, uppfattningar och/eller värderingar. Fältet tillhör alltså identiteten och tvärtom. Något som kan vara både viktigt och värdefullt för en lärare att snappa upp och använda sig av. Man kan vända en för eleverna helt ointressant lektion i exempelvis svenska till något de faktiskt tycker är intressant att jobba med. Helt fantastiskt!

Det finns förstås även fördomar om hur identiteten ser ut beroende på vart man befinner sig geografiskt. Det här handlar väl kanske lite om fördomarna som skulle kunna finnas mellan städer, län, etc. Den typiska norrländska inlandsbon lägger in en lössnus under läppen, sätter sig i sin epa och raggar runt samhället i takten till någon hårdrocksklassiker medan den typiska stadsbon sitter på ett kafé, sörplar en latte och skvallrar om det senaste som hänt inom vänskapskretsen. För upplysningens skull kan jag väl påpeka att fördomarna inte stämmer, det ena finns på det andra stället och tvärtom. Det handlar bara om vad vi vill se, och även om hur media framställer de olika platserna/grupperna.

Det intressanta här är att identiteten i dessa fall oftast ligger i betraktarens öga. Vilket betyder att när jag åker hem till Vilhelmina kan jag bli sedd som stadsbo och när jag befinner mig i Umeå så blir jag sedd som inlandsbo. Själv har jag valt att undvika att kategorisera mig själv som det ena eller det andra, jag trivs med både och. Nu när jag fått detta sagt passar jag på att dra in ett citat som jag tycker passar in i kontexten:

”Vi ska inte ha vi och dom i Sverige. Här finns bara vi” – Stefan Löfven

Samma citat vill jag tillägna SMR som för några veckor sedan befann sig i Umeå och blev väldigt omskrivna i media. Problematiken mellan de olika grupptillhörigheter/identiteter som jag beskrivit ovan handlar egentligen om samma sak som kommer på tal när man pratar om SMR, nämligen rasism. Skillnaden är att även om jag blir sedd som stadsbo i Vilhelmina och tvärtom så är jag alltid välkommen, Här i Västerbotten kan vi kategorisera in varandra i vilka kategorier vi vill, men vi är fortfarande västerbottningar och individer av lika värde. Det handlar om att se de saker vi har gemensamt och jobba utifrån dessa. Ser man bara olikheter i allt så kommer ingenting att fungera.

Näääääääääää, nu räcker det. Hejs!