Godkväll kära vänner.
Här sitter jag på universitetsbiblioteket mitt i natten. Jag läser boken Utbildning, demokrati och medborgarskap men har nu tagit en paus.
Nu börjar slutspurten på lärarprogrammet närma sig snabbt. Man brukar tala om ”lugnet före stormen” men jag känner snarare tvärtom. Det är väldigt många saker på en och samma gång som sker för tillfället. Just nu läser jag dubbla kurser eftersom att jag, under en halvt kaotisk tid i livet, inte gjorde så bra ifrån mig som jag borde ha gjort på en tenta.
Jag har även börjat vikariera på lite olika skolor samt flyttat till Berghem tillsammans med min flickvän alldeles nyligt. Mitt studentrum är ännu inte besiktat, utan blir det på torsdag.
När jag, helt och hållet, har blivit av med studentrummet och gjort klart den kurs jag inte klarade kommer jag att bli så lättad att jag flyger hem till Vilhelmina. Ja, så är det faktiskt. Jag börjar min sista praktik på Malgomajskolan i början på november, ungefär samtidigt som jag skriver min sista salstenta någonsin. Sedan återstår bara mitt examensarbete där min inriktning blir språkdidaktik – med något slags fokus på dialekter, det har jag redan bestämt! Vad jag sedan väljer att skriva om inom det fokuset är en svårare fråga. Finns så mycket jag vill skriva om när det gäller dialekter att jag har svårt att välja.
… och där tog min termos med magsår/magisk dryck slut. Vilket betyder att jag antingen varit väldigt kaffesugen eller suttit här länge. Båda svaren stämmer faktiskt. Den senaste tiden har jag lyckats strukturera upp mitt liv bättre än tidigare. Det kan förstås bero på att det är mycket mer som sker och att jag inte skulle klara det annars. Det här med struktur har jag varit väldigt dålig på innan, improvisation har mer varit min grej.
”En dag i taget och allt ordnar sig”
Det här med struktur kommer säkerligen att hjälpa mig med mina lektionsplaneringar framöver. Vissa saker måste man faktiskt lära sig utanför universitetets väggar. Eller kanske till och med det mesta utöver ämneskunskaperna. Jag tackar stressen för detta. Vill man vara fin så får man ju faktiskt lida pin, eller det finns inget ont som inte för något gott med sig som man också brukar säga.
Till nästa inlägg hoppas jag att det kommit lite mer inspiration till mig så att jag skriver om något annat än vad jag har gjort, gör och kommer att göra. Det finns ju mycket intressantare saker än så!
Ciao så länge!
Senaste kommentarerna